Seminarieserie: En gemensam skola för bildning och demokrati

En seminarieserie på ABF våren 2016. Seminarierna arrangeras av ABF i samverkan med S.O.S. (Skola och samhälle), Nätverket för en likvärdig skola och skolgruppen i Gemensam Välfärd. Plats: ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Här finner ni tider, medverkande och fylliga bakgrundsbeskrivningar till seminarierna.

Under 2015 gav regeringen en Skolkommission i uppdrag att lämna förslag som syftar till höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen och en ökad likvärdighet i skolan. Enligt direktiven (Kommittédirektiv 2015:35: Höjd kunskapsnivå och ökad likvärdighet i svensk skola, sammanfattning) ska kommissionen bl.a.:

• analysera orsakerna till de fallande kunskapsresultaten och redovisa en samlad problembild och utifrån denna föreslå nationella målsättningar,
• lämna förslag till en långsiktig plan med utvecklingsområden som utgår från de nationella målsättningarna för ett sammanhållet skolsystem,
• lämna samhällsekonomiskt och budgetmässigt effektiva förslag inom de identifierade utvecklingsområdena och en tidsplan för genomförandet,
• analysera och redovisa alternativa ambitionsnivåer för förslagen, och
• föreslå nödvändiga författningsändringar.

Utbildningsministern har uttalat en förväntan om att Skolkommissionen ska vända på alla stenar för att komma tillrätta med problemen i den svenska skolan. För att bidra till detta arbete har S.O.S., som är en nättidning om skola, skolpolitik och lärarutbildning, tagit initiativ till en skuggkommission för att hjälpa till att vända på betydelsefulla stenar som riskerar att hamna utanför Skolkommissionens sökljus. Seminarieserien på ABF-huset är ett led i det arbetet och syftar till att belysa och analysera olika problemområden i svensk skola, men också att utveckla förslag till olika utvecklingsåtgärder. Seminarierna kommer därför att struktureras enligt följande:

1. Två inledare gör en översikt över hela eller delar av seminariets tema
2. I en gemensam diskussion diskuteras de viktigaste problemen och hur de kan förstås
3. Lösningar. Därefter diskuteras olika vägar och tänkbara åtgärder
4. Sammanfattning

Diskussionen hålls ihop av en seminarieledare som också tar på sig rollen att sammanfatta det som kommit fram. Strävan är att seminariediskussionerna ska vara öppna och breda men samtidigt präglas av en inriktning mot att utveckla förslag som syftar till att:

• stärka professionsstyrningen i skolan. Förslagen ska syfta till att på olika sätt öka lärarnas professionella autonomi
• motverka segregering och främja integration av olika elevgrupper
• öka skolornas förmåga till självförnyelse och förbättringsarbete
• bidra till demokratiutveckling och kulturell mångfald

Seminarieprogram:

28 januari (18-20.30)– Vad kan göras för lärarprofessionen? Vad kan göras med lärarutbildningen?

Seminariets fokus är på hur professionen kan stärkas och hur lärarutbildningen kan utvecklas till en självständig och attraktiv professionsutbildning inom högskolan.

De flesta tycks vara överens om att lärarprofessionen befinner sig i kris. Lärarna flyr yrket och arbetsmiljön blir alltmer svåruthärdlig. Det som tidigare uppfattades som ett fritt och utmanande yrke har blivit allt hårdare reglerat och utifrånstyrt. Utrymmet för det professionella ansvaret har minskat liksom möjligheterna att i undervisningen upprätthålla breda och bildningsbefrämjande perspektiv. Unga är inte attraherade av yrket och söker inte till lärarutbildningarna. De reformer som genomförts med syfte att komma till rätta med problemen har inte fungerat. Det gäller lärarutbildningen, legitimationen, karriärtjänsterna. Andra åtgärder, som att minska dokumentationsbördan och höja lärarnas löner, är mer inriktade på symptomen snarare än att lösa de grundläggande problemen.

Vi kommer i seminariet särskilt att diskutera:

– hur skolan och lärares arbete styrs, vad en starkare professionsstyrning skulle kunna innebära och hur den skulle kunna åstadkommas

– vilka förändringar som skulle kunna stärka lärarutbildningen som professionsutbildning och göra den mer attraktiv

– vilka kunskaper och redskap som utgör resurser i lärarnas arbete och hur de kan utvecklas

Seminarieledare: Ingrid Carlgren

Inledningar:

Carola Aili – Läraryrket näringspyramid

Solweig Eklund – Vi som trodde vi hade löst det

24 februari (18-20.30)– Styrningen av skolan bortom skolpeng och fria skolval

Hur få en bättre balans mellan den statliga styrningen, marknadsstyrningen och den professionella styrningen? Hur ska skolan styras för att bli en gemensam och samhällsbyggande institution?

De senaste decennierna har styrningen kraftigt förändrats. Marknadsstyrning tillsammans med en mål- och resultatstyrning kan ses som en del av en global reformrörelse liksom av vad som brukar kallas New Public Management. Systemet har fått stora effekter. Mest påtagliga är den ökande segregeringen och de sjunkande kunskapsresultaten – paradoxalt nog parallellt med en alltmer ensidig fokusering på kunskaper. I det s.k. redovisnings/granskningssamhälle som vuxit fram är accountability ett ledord. Det har kommit att uttolkas som en fråga om att leverera resultat vilket i sin tur skapar behov av mätning och yttre kontroller. En alternativ uttolkning vore att betona ansvarigheten – t.ex. professionens ansvarighet. Lärarnas professionella ansvar gäller att skapa bästa förutsättningar för elevernas lärande och utveckling. Om lärarna ges och tar det ansvaret behövs inte mätning och kontroll i samma utsträckning. Det finns ett samband mellan professionens försvagning och en ökad yttre styrning och kontroll och det finns mycket som pekar på att den kraftiga marknadiseringen av skolsektorn rubbar balansen mellan skolans inre utveckling och den yttre styrningen. Inträdet av aktiebolag på skolmarknaden har fått stora konsekvenser på skolans alla nivåer

Exempel på styrmekanismer som kommer att diskuteras på seminariet är: internationella aktörer och globaliseringen, det fria skolvalet, skolpengen, styrdokumenten, skolverkets utvecklingsstrategier, skolinspektionens roll

Seminarieledare: Magnus Hultén

Inledare:

Eva Forsberg: Den vilseledande styrningen

Bo Karlsson: När styrningen gick överstyr

30 mars (18-20.30) – Skolan som samhällsbyggande institution för demokrati, integration, kunskap och bildning

För att ge en ”samlad problembild” av skolan och analysera dess samhällsbyggande roll är det nödvändigt att sätta in den i ett brett samhällsperspektiv. Vad är det för stora samhällsförändringar som lägger grunden för skola och utbildning? Vad är det för samhällsutveckling vi vill se att skolan lämnar sitt bidrag till?

Skolan har de senaste decennierna genomgått en rad reformer. Utvecklingen har beskrivits som en förändring från att se skolan som public good till private good. Föreställningen om utbildning som en kollektiv resurs för samhällsutveckling har fått ge vika för en idé om utbildning som en institution som ska tillhandahålla utbildningsval för den enskilda individen. Föräldrar och elever har blivit kunder på en utbildningsmarknad.

Denna utveckling har drivits fram tillsammans med en kraftfull marknadsanpassning och privatisering av skolan vilket har fört in nya värderingar och intressen i utbildningssystemet. Med tanke på hur det utbildningspolitiska landskapet har förändrats behövs en analys av om och hur det är möjligt att återta skolan som en gemensam resurs för samhällsutvecklingen. Går det att återupprätta idén om ”skolan mitt i byn”, d.v.s. en idé om en skola som är en integrerad del av närsamhället och närsamhällets utveckling? Har vi fått ett utbildningssystem där de inbyggda motsättningarna blivit för stora. Går det t.ex. att förena demokratimålet och bildningsmålet med en strävan efter vinst? Hur skulle skolan kunna utvecklas till den kulturella mötesplats den skulle kunna vara?

Eftersom en stor del av de sjunkande kunskapsresultaten kan knytas till en ökande segregering (och därmed en minskande likvärdighet) i och utanför skolsystemet, är det viktigt att analysen också omfattar de mekanismer som styr segregeringen och tänkbara åtgärder för att motverka den.

Paradoxalt nog tycks det som att den skola som tagit form de senaste decennierna – under högljudda rop om kunskap – blivit mer kunskaps- och bildningsfientlig än den tidigare skolan. Hur kan det förstås och åtgärdas? Det här seminariet riktar blicken mot systemfrågor. Vad ska skolan vara för slags institution och vilka spelregler måste finnas?

Seminarieledare: Roger Bodin

Inledare:

Sven-Eric Liedman: “Vad betyder kunskap och bildning för demokratin?”

Gunnar Berg: “Skolan – en institution i förtroendebranschen”

27 april (18-20.30) – Skolans inre utveckling.

Regeringens Skolkommission ska föreslå åtgärder för att förbättra undervisningen. De standardförslag som brukar föras fram är att ha högre förväntningar på och göra undervisningens mål tydliga för eleverna samt att använda sig av formativ bedömning. Lösningen på modet heter ’kollegialt lärande’. Kollegialt lärande kan dock användas såväl för att få lärarna att underordna sig vissa modeller som för att ge lärarna makten över undervisningens utveckling. Kollegialt lärande kan användas antingen till att sprida Lösningen med stort L eller för att ge lärarna chansen att börja formulera problemen som utgångspunkt för ett utvecklingsarbete.

Det här seminariet handlar om hur skolans inre utveckling kan stärkas genom de professionellas arbete. Det handlar därigenom också om undervisning och pedagogik och hur undervisningen kan förbättras och därigenom kunskapsnivån höjas.

Utbildningssystemet har ofta kritiserats för att sakna förmåga till innovation och förnyelse. Det har satts i samband med en avsaknad av en problemformulerande och kunskapssökande kultur. En delförklaring är en lång tradition av att styra skolan genom centralt initierade och uppifrån styrda reformer. Denna styrning förstärks av att tunga myndigheter som Skolverket och Skolinspektionen svarar för såväl kvalitetssäkring som kompetensutveckling. Hur kan skolan utvecklas till en verksamhet som i högre utsträckning driver sin egen utveckling i samverkan med forskning och lärarutbildning?

Exempel på frågor som kommer att behandlas på seminariet är:

• vilka förutsättningar krävs för att lärare och rektorer ska bli mer delaktiga i och ägare av såväl problemformuleringar som utveckling av lösningar
• hur kan skolans arbete organiseras så att lärare kan ägna sig åt att utveckla undervisningen som en del av sitt arbete
• hur skulle styrdokumenten behöva utvecklas för att vara ett stöd i skolans utvecklingsarbete

Seminarieledare: Olle Holmberg

Inledare:

Jan-Åke Fält: Lärarprofession på riktigt – detta krävs

Johanna Stjernlöf: Skolans och undervisningens utveckling – bortom lärarlyft och statsbidrag

25 maj (18-20.30) – Forskning för och med lärare och skolledare

Hur kan en infrastruktur skapas för att främja forskning som ger kunskaper och redskap till undervisningens utveckling? Det gäller såväl grundläggande fakultetsanslag till forskning och forskarutbildning vid lärarutbildningarna, som resurser för forskningsprojekt som involverar skolor och lärare i forskningsarbetet.

Till skillnad från flera andra stora professioner råder en skriande brist på forskning med utgångspunkt i de frågor som lärarprofessionen ställs inför. Det finns mängder av frågor som lärare dagligen ställs inför där de skulle behöva stöd i ett systematiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Avsaknaden av en praktiknära forskningstradition inom utbildningssektorn innebär att sådana praktikgrundade frågor sällan görs till föremål för forskning.

Ett exempel på en fråga som idag är aktuell på de flesta skolor är hur elever kan ges information om vad de förväntas lära sig och de kunskapskvaliteter de förväntas uppvisa utan att det leder till att eleverna blir alltför fokuserade på resultaten (vilket kan motverka lärandet). Andra områden som skulle behöva belysas är vilka slags specifika kunnanden inom olika kunskapsområden som bygger upp de ämnesspecifika förmågor som är framskrivna i skolans kursplaner såväl som utveckling av instrument för bedömning av dessa förmågor.

Under seminariet behandlas såväl frågor om forskningens finansiering och organisering som forskningens innehåll och uppläggning.

Seminarieledare: Solweig Eklund

Inledare:

Inger Eriksson: Forskning för utveckling av lärarnas professionella kunskapsbas

Peter Fredriksson: Forskning i skolan – vad krävs?