Skola och SamhälleSkola & Samhälles skuggkommission
Den av regeringen tillsatta Skolkommissionen har fått i uppdrag att lämna förslag som syftar till höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen och en ökad likvärdighet i skolan. Förslagen ska fokusera på förskoleklassen, grundskolan, och gymnasieskolan och ska bl.a. utgå från OECD:s slutliga rekommendationer från den tematiska granskningen av svensk skola.
Enligt direktiven (Kommittédirektiv 2015:35: Höjd kunskapsnivå och ökad likvärdighet i svensk skola, sammanfattning) ska kommissionen bl.a.:
- analysera orsakerna till de fallande kunskapsresultaten och redovisa en samlad problembild och utifrån denna föreslå nationella målsättningar,
- lämna förslag till en långsiktig plan med utvecklingsområden som utgår från de nationella målsättningarna för ett sammanhållet skolsystem,
- lämna samhällsekonomiskt och budgetmässigt effektiva förslag inom de identifierade utvecklingsområdena och en tidsplan för genomförandet,
- analysera och redovisa alternativa ambitionsnivåer för förslagen, och
- föreslå nödvändiga författningsändringar.
Kommissionen ska utveckla förslag till nationella målsättningar och en långsiktig plan med utvecklingsområden. Uppdraget ska slutredovisas senast den 13 januari 2017.
Utbildningsministern har i en debattartikel sagt att en avsikt med kommissionens arbete är att se till att verkligen vända på alla stenar för att komma till rätta med problemen med kunskapsnivåer och likvärdighet i den svenska skolan.
Som komplement till den av regeringen tillsatta Skolkommissionens arbete inrättar därför SOS en ’skuggkommission’ för att hjälpa till att formulera frågor, göra analyser och komma med förslag när det gäller det uppdrag som givits till Skolkommissionen.
Som utgångspunkter för Skuggkommissionens arbete finns följande kompletterande direktiv:
Att återta skolan som en gemensam och samhällsbyggande institution
Skolkommissionens uppdrag har avgränsats till att handla om hur kunskapsresultaten och likvärdigheten i den svenska skolan kan förbättras – med utgångspunkt i de nationella målsättningarna för skolan. Vi tror att det är viktigt att de nationella målsättningarna blir synliga i såväl analys som förslag. Det kan också leda till synpunkter på hur de nationella målen är formulerade och huruvida de skulle behöva förändras med hänsyn till den ökande segregeringen i skolan och samhället liksom behovet av att utveckla skolan till en integrerande kraft för gamla och nya medborgare. Det är också viktigt att granska det nationella styrsystemet. Det inbegriper även Skolverkets och Skolinspektionens roller och medverkan i skolans utveckling.
När det gäller de sjunkande kunskapsnivåerna så visar den senaste PISA-undersökningen från 2012 att svenska 15-åringar för första gången presterade under OECD-genomsnittet i såväl matematik, läsförståelse som naturvetenskap. Resultaten i PIAAC, OECD:s program för att mäta den vuxna befolkningens kunskaper och kompetens, stöder denna bild. Resultaten från PIAAC 2012 visar att svenska 16–19-åringar hade räknefärdigheter i nivå med OECD-genomsnittet. De genomsnittliga räknefärdigheterna för alla övriga åldersgrupper var däremot högre än genomsnittet för OECD-länderna. Mot den bakgrunden är det viktigt att låta granskningen också omfatta en analys av hur det tidigare skolsystemet kunde vara mer framgångsrikt i kunskapshänseende än den skola som vuxit fram genom de senaste decenniernas reformer.
När det gäller analys av kunskapsnivån och förslag som syftar till att höja denna kunskapsnivå så är det viktigt att inte begränsa frågan till att handla om att fler elever bör nå kunskapskraven. Skuggkommissionen bör ta itu med frågan om vad som krävs för att kunskaper och bildning ska få en ökad betydelse i skolan och granskningen bör också omfatta styrdokumenten och deras inverkan på undervisningen.
Eftersom en stor del av de sjunkande kunskapsresultaten kan knytas till en ökande segregering i och utanför skolsystemet, är det viktigt att analysen också omfattar de mekanismer som styr segregeringen och tänkbara åtgärder för att motverka den. Det gäller inte minst det fria skolvalet, som på olika sätt tycks bidra till den ökande segregeringen.
För att ge en ”samlad problembild” av skolan och analysera dess ”samhällsbyggande” roll är det nödvändigt att sätta in den i ett brett samhällsperspektiv. Vad är det för stora samhällsförändringar som lägger grunden för skola och utbildning? Vad är det för samhällsutveckling vi vill se att skolan lämnar sitt bidrag till?
Innehållet i skolans undervisning betraktas ofta som givet. Men de materiella, sociala och kulturella samhällsförändringar som skett gör det angeläget att reflektera över vilka nya krav som därmed ställs på innehållet i skolan. Vad behöver barn och ungdomar tillägna sig i skolan för att kunna leva sitt liv och samtidigt vara med och forma förutsättningarna för detta liv?
SOS-kommissionen ”En gemensam skola för bildning och demokrati” ska sammantaget granska och föreslå åtgärder när det gäller:
1. Skolan som samhällsbyggande institution för demokrati, integration, kunskap och bildning
2. Styrningen av skolan. Hur få en bättre balans mellan den statliga styrningen, marknadsstyrningen och den professionella styrningen? Hur ska skolan styras för att bli en gemensam och samhällsbyggande institution?
3. Lärarprofessionen och lärarutbildningen med fokus på hur professionen ska stärkas, attraktiviteten till lärarutbildningen öka och lärarutbildningen utvecklas till en självständig professionsutbildning inom högskolan.
4. Skolans inre utveckling genom de professionellas arbete. Analys av hinder och av vilka förutsättningar som behöver skapas samt vad som krävs för en större integrering av forskning och praktik.
5. Forsknings- och utvecklingsarbete. Hur kan en infrastruktur skapas för att främja forskning som ger kunskaper och redskap till undervisningens utveckling. Det gäller såväl grundläggande anslag till forskning och forskarutbildning vid lärarutbildningarna som resurser för forskningsprojekt som involverar skolor och lärare i forskningsarbetet.
Genomgående i alla gruppernas arbete är fyra perspektiv:
- Stärka professionsstyrningen. Förslagen ska syfta till att på olika sätt öka den professionella autonomin
- Motverka segregering och främja integration av olika elevgrupper
- Öka skolornas förmåga till självförnyelse och förbättringsarbete
- Demokratiutveckling och kulturell mångfald
Skuggkommissionen kommer efter hand att knyta till sig personer som kan bidra med såväl analys som lösningar. Arbetet kommer framförallt att avrapporteras i artikelform i SOS. Vi inbjuder också alla som vill medverka att skriva artiklar som kan bidra till att belysa de fem utvecklingsområdena. Utöver det vill vi särskilt inbjuda alla som arbetar i skolan, lärarutbildningen och skolbyråkratin att bidra till genomlysningen av den svenska skolan med exempel från verksamheten i såväl klassrum som olika former av planerande och uppföljande möten. Vi inbjuder också föräldrar och elever att ge exempel på hur det fria skolvalet konkret påverkar det vardagliga livet liksom idéer om andra vägar att öka elevers och föräldrars deltagande och inflytande i skola och undervisning.
18 Comments on “Skola & Samhälles skuggkommission”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Skuggkommissionerna duggar tätt… Men den här är en viktig sådan. Debatten i Sverige har hamnat långt från de viktiga frågorna om vad vi har skola till för egentligen. Uppskattar också mycket att ni ber människor berätta om vad de ser av segregation och andra effekter. Det är en märklig realitet i Sverige. Var jag än kommer så berättar personal i skolan om detta och om ser man till de undersökningar som gjorts så har de professionella en väldigt negativ bild av skolvalet i dess nuvarande konstruktion. Men samtidigt så syns detta väldigt lite i den allmänna debatten trots att det också har starkt stöd i statistik och forskning.
Per sätter fingret på flera viktiga aspekter, bl.a. detta om segregation och skolval. Så – varför syns vissa saker i “den allmänna debatten” och andra inte? Vi kan väl ställa oss lite retoriska frågor såsom t.ex. handlar det om okunskap? Makt? Negligering av vissa perspektiv och fakta? eller helt enkelt om att (de flesta) politikerna tänker att valfrihetsfrågan är något som man inte vågar röra (för då är “motståndarna” där och vrider debatten)….
I den internationella skolforskningen skriver t.ex. Olson & Craig (2009) om “small stories” and “mega-narratives” – där de personliga vittnesbörden om systems tillkortakommanden framträder i “small stores”, vilka kämpar om uppmärksamhet mot de dominerande synsätten (“mega-narratives”) som återberättas av tunga politiska, ideologiska, ekonomiska och massmediala intressenter.
Så vad är det så som kan få “the small stories” att bryta hegemonin som “the mega narratives” har? Många söker efter den tråden…
Olson, M. R. & Craig, C. J. (2009). “Small” Stories and Mega-narratives: Accountability in Balance. Teachers College Record, 111(2), 547–572.
Ett viktigt sätt är helt enkelt att börja berätta dem. Ofta hindras de små berättelserna av just berättarens upplevelse av att vara lite. Vad betyder min upplevelse i det hela medan det i själva verket nog ofta är tvärtom. Det är de små berättelserna som innehåller de stora berättelsernas innehåll som ger konkretion och som får människor att förstå vad det är som händer. Men – de måste berättas. De som ser det måste våga lyfta frågorna och inte tro att de är obetydliga eller att det inte spelar någon roll. En typisk dimension av skolvalet som till exempelvis inte belyses/berättas i media är det som jag varje gång jag nämner det under en föreläsning ser ett antal rektorer nicka igenkännande till är hur skolvalet utnyttjas av föräldrar som INTE vill att deras missförhållanden ska upptäckas. Dvs att när skolan börjar komma något på spåren – att det är något som inte står rätt till och är beredda att börja jobba med socialen så flyttar eleven till en annan skola. Ett annat spår som inte är en liten berättelse är ju själva det faktum att en av de starkast negativa effektstorlekarna i hela Hatties studie kommer från byte av skola. Och då har vi ett skolsystem som är uppbyggt kring tron att skolbyten ska skapa kvalitet. Men vem berättar historierna om eleverna som i verkligheten drabbats? Det pratar man om i lärarum. Men där är det få som lyssnar.
Har arbetat som pedagog i 21 år samt specialpedagog i 15 år inom all skolverksamhet inkl förskola.
Jag ser en tydlig koppling på förskolans arbete, samhälsutvecklingen i stort i hur det kommer att påverka skolprestationerna framåt men var finns den kopplingen i denna undersökning???
Översynen måste givetvis även omfatta den allmänna förskolan från fyra års ålder. Utgångspunkt måste vara barns utveckling och behov. Därför måste åren före puberteten ses i ett helhetsperspektiv. Det är då grunden läggs för demokratin som är, precis som Tage Erlander hävdade i direktiven för 1946 åra Skolkommission, en frågan om medveten demokratisk fostran.
Det här låter intressant och nödvändigt. Både små och stora berättelser måste granskas kritiskt. I första hand gäller det då följande frågor:
1) Vilka personer kommer att ingå i skuggkommissionen?
2) Hur kommer “Skuggan” att kommunicera sina tentativa förslag till de som vill vara med och bidra till en bättre och mer rättvis skola i ett bättre och mer rättvist samhälle? Denna kommunikation är nödvändig för att undvika en toppstyrning även i detta fall.
3) Hur kommer “Skuggan” att kommunicera med den av staten tillsatta Skolkommissionen för att kunna påverka beslut innan de är rekommenderade till beställaren?
Under våren och hösten har jag i min blogg berört några frågeställningar. Tar vi punkterna 2 och 4 ovan i ämnesområden tror jag det är ytterst viktigt att skapa en modell eller metafor över hur man bygger en skola. Några tankar finns här:
http://pluraword.blogspot.se/2015/04/skolkommissionen-nagot-nytt-under-solen.html
När det sedan gäller den interna styrningen och skolutvecklingen är det viktigt att fokusera på att minska variationen i systematik och struktur. De två största bristerna i dagens skola är analysen och utvärderingen av resultaten i förhållande till målen i undervisningen (process och struktur).
Detta framgår tydligt i IFAU rapport om skolvalet och skolsegregationen. Där det största problemet ligger inom skolan. Hela 78 procent av segregationen beror på bristande “pedagogisk struktur” som gör variationen på kunskapsresultatet stor. Givetvis finns det en skolsegregationen mellan skolor men den är futtiga 3,4 procent. Ytterligare funderingar kring detta här: http://pluraword.blogspot.se/2015/04/skolkommissionen-nagot-nytt-under-solen.html
Den sista stycket ska ha länken: http://pluraword.blogspot.se/2015/09/forlat-att-jag-besvarar.html
Susanne.
Du ser en tydlig koppling mellan samhällsutvecklingen – förskolan – grundskolan, och du anser att din spaning är både väsentlig och bortglömd. Skriv om det och sänd till SOS. Vänta dig inte att andra ska peka på det samband som du har sett. Det finns en redaktion som bollplank före publicering. Du har erfarit och du har tänkt men vill inte dela med dig? Nej, så är det förstås inte. Du vill säkert dela med dig, liksom många andra vill berätta om sina erfarenheter och tankar.
Jag hoppas många skriver utifrån förskoleklassens, grundskolans, gymnasieskolans vardag. Korta berättelser “small stories” är lika värdefulla och intressanta som långa artiklar. Det är stimulerande att få läsa olika sorters texter i en tidning.
Hej! Vad kul att ni är intresserade! Jag återkommer gärna!
Med vänlig hälsning Susanne Andersson
Förslaget om en alternativ skolkommission är välkommet. Dennas uppgift blir att peka ut färdriktningen för en ny och bättre skola. Många uppmuntras att komma med synpunkter och förslag. En svårighet uppstår när man ska ta ställning till alla förslag och låta dem mynna ut i en konkret handlingsplan. Det finns många med egenintressen av skolbesluten. I värsta fall får vi uppleva en huggsexa där de starkaste vinner. För att undvika detta vore det klokt att redan vid starten bestämma vems perspektiv som ska användas som bakgrund till alla förslag och åtgärder. Den minsta gemensamma nämnare som man kan enas om borde vara att utgå från elevernas perspektiv. Det som är bra för eleverna ska gälla. Detta är också det som Barnkonventionen föreskriver.
Många med egenintresse i skolbesluten kan komma att känna sig förbigångna. Men det är smällar man får ta. Det kan gälla ämnesföreträdare som vill ha större utrymme på schemat för sina ämnen. Eller lärare som tycker sig behöva betygen för att få eleverna att lyssna och anstränga sig. Eller näringslivet som slår vakt om den mål-och resultatinriktade skola som formar de kuggar de vill se på olika nivåer i det ekonomiska maskineriet. Det kan gälla talföra föräldrar som vill slå vakt om det fria skolvalet. Och som vill behålla betygen för att de ska kunna hjälpa sina privilegierade barn till platser främst i kön till eftertraktade utbildningar Etcetera. Alla dessa särintressen måste träda tillbaka. Det är elevernas intressen som ska gälla.
Vi vet vem som fattade beslut om flertalet av de reformer som nu gäller. En man utan kunskaper om inlärning och pedagogisk historia och utan erfarenhet av arbete med elever i skolan. Så gick det också som det gick. Detta får inte upprepas. Men risken för det är obefintlig. Det finns många engagerade, kunniga och erfarna skolmänniskor som kan smälta ihop kommissionens åsikter och förslag till en ny färdriktning för skolan. Det känns bra att veta detta.
Jag har tillförsikt inför att SOS´ redaktion har begrundat upplägget för hur Skuggkommissionen kan arbeta. I artikeln skrivs fem konkreta punkter fram, som ska granskas och ges förslag till åtgärder.
Nu kan skrivandet av artiklar eller small storys börja. Att kommentera på metanivå om hur detta ska hanteras – eller inte ska hanteras – är kontraproduktivt (jag minns alla dessa sammanträden när man aldrig kom till själva saken). Elevperspektivet är ett särintresse men det döljs av att värderingen “fint” ofta medföljer. Av de fyra perspektiven som beskrivs i artikeln kan två innefatta elevperspektivet, det är gott och väl.
För min del tänker jag printa ut artikeln och hålla mig inom de givna ramarna – om jag skriver någonting för SOS. Skuggkommissionen, liksom den av regeringen tillsatta kommissionen, måste hålla sig till givna direktiv och inte börja arbetet med att diskutera direktiven.
Majken. Elevernas perspektiv är ett särintresse säger du. För vilka har vi då vår skola?
Utan elever ingen skola. Det är först i mötet mellan lärare – elev skolan och undervisningen uppstår. Eleven i fokus avgörande för skolkulturens grundläggande värderingar.
http://pluraword.blogspot.se/2015/04/skolkulturens-grundlaggande-varderingar.html
Per Acke. Det finns studier som visar att svenska elever trivs allt bättre i skolan och att de tror att de lär sig mycket trots att de faktiska resultaten sjunker. Att lära sig mycket kräver dock en ansträngning som ibland går ut över barnens direkta behov eller fritidsintressen. Jag förstår inte att det skulle finnas ett problem att näringslivet har en önskan om att skolan fostrar barn som är kunniga och anställningsbara? Det finns trots allt ett samhällsmaskineri och skolan är en viktig kugge där genom att ta ansvaret att lära elever kunskaper som gör att Sverige kan fortsätta vara en välmående och välfungerande nation.
Om ett system inte fungerar är bra är en lösning att ta lärdom från länder med system som fungerar. Hur har Tyskland gjort för att vända på sina resultat i skolan? Hur lyckas de asiatiska länderna ofta få så bra resultat i olika mätningar? Lösningen ligger snarare där än hos de som under en lång tid har verkat inom den svenska skolan och bidragit på olika sätt till dess förfall.
Den ökade segregationen och det fria skolvalet är såklart komplicerade faktorer som försvårar styrningen och möjligheten till en likvärdig skola i Sverige. Men skolresultaten sjunker även i skolor som borde vara “gynnade” av segregationen.
Jag tror att en nyckelfråga i sammanhanget är tid. Det finns inga genvägar till lärande utan det handlar i grunden och botten om att elever lägger tillräckligt mycket tid på kvalificerade läroprocesser. Det kan handla om grundläggande frågor som att lektionstiden uteslutande ska gå åt till skolaktiviteter utan störningsmoment till en översyn av längden på skoldagar och lov. Tid är också självklart viktigt för läraren. Hur ser lärarnas arbetsdagar ut idag? Hur stor del av tiden ägnas åt lärande eller förberedelser och utvärdering av läroprocesser och hur mycket av tiden går åt till annat?
Javisst, skolan är till för elevernas utbildning, personlighetsutveckling, skaparkraft, fostran, tillsyn, socialisation, medborgarskap, och annat vi kan komma på. Och skolan är till för ett gemensamt samhällsbygge, för framtiden, för att den vuxna generationen ska ta ett ansvar för den yngre, och annat vi kan komma på. Skolans uppdrag (vad skolan är till för) finns beskrivet i lagar och förordningar. Ända sedan 1842 har skolan, i skilda ordalag, beskrivits som ett allmänintresse, ett samhällsintresse.
Om man tänker sig elevperspektivet (eller ETT annat sär- skiljt perspektiv) som en tillräcklig utgångspunkt för en genomlysning av förskoleklassen, grundskolan, gymnasieskolan, så framstår detta enda perspektiv som ett särintresse, vilket kan skapa intressekonflikter gentemot ett allmänt och gemensamt intresse.
Men detta är ett sidospår. Nu existerar det direktiv i fem punkter och fyra perspektiv. Bara att börja skriva! Den som finner elevperspektivet relevant för någon av de fem punkterna är fri att granska och föreslå åtgärder inom den ramen, förmodar jag.
I den inlägg som varit hittills ser jag inte till den allmänna förskjutningen i samhället, där ingen längre tror på auktoritetstänkandet. Förr hade vi ett mer hierarktiskt samhälle även i skolan s värld, där jag nu undervisat i mer än 40 år. Det fanns tillsynslärare m fl yrkesroller men när nätverksbyggandet av samhället och tillika skolan tog vid, är de klara “auktoritetsrollerna” inte längre närvarande. Många i skolor där jag har undervisat i de senaste 25 åren, sen kommunaliseringen, har eftersökt mer “skolledarbestämmande” för att veta vart skolledningen i just den skolan vill. Men hur ska de kunna leda när inte tiden finns för all de uppdrag de ska göra?
Dessutom tiden var mitt undersökningsområde i min andra pedagogikuppsats under mitten av 1990-talet, när jag märkta hur de 5 arbetsplatsbundna timmarna användes av oss lärare. Det var det första arbetstidsavtalet vi hade och resultatet var att jag hoppas att de skolledare som arbetade då, uppfattade att de olika sammanträdeskonferenserna var det som gjorde att skolan utvecklades.
När ska Skolkommissionen och “Skuggkommissionen” utgå från de resultat som redan finns i skolorna? Dessutom ta in den idéhistoriska världsbild vi lever i? Det behövs ett helhetstänkande mer än de delar (särintressen) som man oftast utgår ifrån.
Att vi utgår fr elevernas bästa, enl barnkonventionen är naturligt för mig som arbetar i skolan sen mer än 40 år.
Vi måste sluta att prata om skolan och börja fokusera på lärandet i samhället i stället. Skolan får oförtjänt skulden för en utveckling i samhället där betydligt fler variabler är inblandade. Att ett kunskapssamhälle utvecklas åt fel håll beror troligen på den frustration som samhället utsätts för genom övergången från analoga former för data lagring och kommunikation till digitala sådana. Först i ledet av utbildare för barnen i samhället står naturligtvis föräldrarna. Nedanstående motion lagd till Arbetarekommunen i Luleå hävdar att föräldrarna behöver hjälp i sin roll som utbildare och skapande av bildning hos sina barn.
Motion till Luleå Socialdemokratiska arbetarekommun OM LÄRANDE
Man kan definitivt konstatera att det viktigaste för ett samhälle och dess utveckling är medborgarnas lärande. Skolan är naturligtvis en oerhört viktig del av lärandet men inte allt. Det vardagliga lärandet försiggår i hemmet, bland kamrater, på arbetsplatser, under fritiden och med hjälp av olika sorters massmedia och sociala medier.
För cirka 250 år sedan var det meningen att barnen skullekomma förberedda till skolan med läskunnighet hemifrån . Wikipedia skriver : ” 1737 bestämdes, att barn bör lära sig läsa i bok, innan de fyllde 10 år. Tanken var att föräldrarna skulle lära sina barn att läsa, och om de själva inte kunde, låta klockare eller skolmästare göra det, i praktiken fungerade det inte riktigt lika väl som det var tänkt. 1762 påbjöds att skolmästare skulle anställas i alla socknar, där klockaren inte själv kunde sköta uppgiften, men regelverket var så vagt att få skolor inrättades.” 1842 infördes Folkskolan.
Under senare delen av 1800 talet kunde arbetarrörelse och nykterhetsrörelse konstatera att andra och mer kunskaper än skolkunskaper behövdes för att hävda sig i samhället och startade folkbildning i stor omfattning för att träna inför samhällsomvandling och samhällsuppdrag. Folkbildningen har alltså bidragit till det nästan unika välfärdssamhället vi har idag.
Nu står vi inför nya utmaningar med nya produktionssätt och nya kommunikationsvägar samt ett nytt lärande. Vi behöver återigen hela samhällets samlade kraft för att utveckla det lärande som 2000 talet kräver av medborgarna.
Den viktigaste kraften bakom ett effektivt lärande är motivationen och den skapas utav kunniga och intresserade föräldrar. Motivationen och känslan för att skapa de bästa förutsättningarna för sina barn finns hos alla föräldrar. Kunskapen om hur man gör i ett modernt digitalt samhälle kanske dock inte finns hos alla. Detta kan leda till en ny form av klassamhälle där högutbildades barn klarar sig bättre än andra.
Svaret på denna utmaning torde vara att samhället kompenserar alla föräldrar med kunskaper och verktyg för att stimulera sina barn och ge motivation för lärande av olika sort. Från den första tiden på BVC och hela livet igenom bör föräldrar få verktyg till stimulans och motivationsskapande för lärande hos sina barn. Alla som arbetar i BVC , Förskola, Bibliotek, Kulturverksamhet, Skola , Universitet och Fritidsverksamhet bör få uppdraget att även rikta sig mot och bilda föräldrarna samt ge dem verktyg för att stimulera sina barns lärande. Det finns massor av idéer tips och kunskaper att dela med sig till föräldrar. Informations och Kommunikations Teknologin, IKT utvecklas snabbt i vårt samhälle och erbjuder massor av lärande för dem som behärskar mediet. Tyvärr så accepterar vi nu att det av barn och ungdomar används i första hand till underhållning och skvaller. Men med hjälp av en ordentlig folkbildningsinsatts och föräldrarna kan vi säkert göra IKT till en positiv och utvecklande kraft i samhället.
Jag föreslår:
Att Luleå Arbetarekommun verkar i denna motions anda och vidarebefordrar den till den Socialdemokratiska riksdagsgruppen samt partistyrelsen.
Jan-Ivar Johansson
Antagen av Sunderby S- förening 16 02 09