Skola och SamhälleSkuggan – Jan Thavenius: Två råd till Skolkommissionen
Nu inleds vårens publicering av artiklar inom ramen för Skuggkommissionen, det arbete i S.O.S. som ska ska ge råd och förslag till Skolkommissionen och regeringen inför den aviserade reformeringen av skolan. Först ut är Jan Thavenius som skriver om OECD. Efter hans mer övergripande artikel kommer ytterligare två som granskar OECD:s rekommendationer till Sverige när det gäller skolan. (red)
Regeringens skolkommission har börjat sitt arbete. ”Professionen ska leda skolutvecklingen, inte ständigt anpassa sig efter nya politiska direktiv”, sa utbildningsminister Gustav Fridolin när den presenterades. Det låter som ett löfte och som något man länge hoppats på. Hur det blir med den saken vet vi inte. Men vi kan börja diskutera med kommissionen om vad det kunde innebära.
I de politiska direktiven till Skolkommissionen står det att den bland annat ska ”utgå från OECD:s slutliga rekommendationer från den tematiska granskningen av svensk skola”. Det finns alltså anledning att titta lite närmare på ”Improving Schools in Sweden: An OECD Perspective” (2015) skriven av två professorer och tre av OECD:s tjänstemän. Vilket är OECD:s perspektiv?
Det har aldrig varit någon oklarhet om vad som varit OECD:s uppgift. Organisationen finns för att främja den ekonomiska tillväxten i en konkurrensutsatt global marknadsekonomi. Ett av dess huvudintressen de senaste decennierna har gällt den ”mänskliga resurs” som skapas genom utbildning. Den mest kända och inflytelserika insatsen inom det området har varit de internationella kunskapsmätningar som går under namnet PISA. Här finns heller ingen tvekan om vad som varit OECD:s perspektiv. Målet har varit att skapa ett globalt test på undervisningens kvalitet. Det här anspråket har lett till rekommendationer som gällt det mesta som en lärare arbetar med eller som handlar om förutsättningarna för lärares arbete. En mall för undervisning som utger sig för att vara giltig överallt. Var finns utrymmet för lärare i den modellen? Vi borde börja undersöka det.
I den här artikeln tänkte jag granska OECD:s allmänna perspektiv och diskutera det med hjälp av begreppen universalism och standardisering.
”Sweden’s school system is in need of urgent change.” Detta är det första som OECD slår fast. Läget är akut och hela systemet måste ändras. Det antyder att en ny skolreform behöver lanseras med mängder av ”politiska direktiv” till Sveriges lärare och skolledare. Ett frekvent ord i rapporten är ”consistent”. Det har synonymer som ”uniform”, ”homogeneous”, ”predictable”. Alla förefaller peka mot åtgärder som ska utformas på andra plattformar än professionens. Några vanliga formuleringar på det temat:
”Sweden should implement a comprehensive education reform”; ”these priorities should be pursued consistently”; ”an overall human resource strategy”; ”develop a comprehensive national school-improvement strategy to bring about system-wide change”
Kommer dessa enhetliga och generella reformer gå ut på att skapa bättre förutsättningar och mer utrymme för lärare och skolledare. Inte mycket tyder på det. OECD är tydlig med att man vill skapa en global skolstandard med sina test och statistiska undersökningar. Med detta anspråk på universell giltighet som grund utformar organisationen sina rekommendationer. Det som utmärker de skolor som presterar högst i testen, blir den standard som sätts för skolor över hela världen. Det finns all anledning att fråga sig vilken roll professionen kan spela under en sådan ordning.
Vad OECD försöker göra är att sätta en standard för världens skolsystem. Detta är dess ideologi. De värderingar som ligger bakom organisationens test och rekommendationer redovisas aldrig. Den kunskap man presenterar framträder som oberoende av politiska, sociala och kulturella värderingar. Det betyder inte att den är ointressant utan bara att den inte ska tas för given. Att bli betraktade som givna är vad ideologier vill. Det är så regeringar och media runt om i världen har betraktat OECD:s perspektiv. När en ideologi blivit osynlig, då har den gjort ett gott jobb. Osynlig är den när länders skolsystem betraktas som förstklassiga eller i kris bara beroende på vad PISA säger. Eller som när organisationen kallas in för att göra en ”oberoende” granskning – som i Sverige.
Det som kommer från OECD kan på sin höjd vara en av många utgångspunkter för diskussioner och lärararbete. Redan PISA:s val av indikatorer på skolkvalitet är ideologiska val. Varför just läsning, matematik och naturvetenskap? Varför inte förmågan att uttrycka sig i skrift och andra medier som är lika grundläggande för demokratins offentlighet som på en framtida arbetsmarknad? Varför inte historia och samhällskunskap som är vitala kunskaper för aktiva medborgare. (Där har den svenska skolan klarat sig bra i mätningar gjorda av andra organisationer utan att det fått någon uppmärksamhet.) Varför inte hantverkskunskaper som säger något om den tysta kunskap som aldrig mäts i några internationella test och som samhället i så hög grad vilar på.
Vi känner standardiseringen från snart sagt alla livsområden. Samma saker finns överallt. På ett hotellrum vet du inte var i världen du befinner dig. Standardiseringen är en vinstmaskin och ett gissel. Till glädje i vissa sammanhang av ondo i andra. Standardisering är med Stefan Jonsson ord i ”Rapport från Sopornas planet” (2010): ”globaliseringens grundläggande mönster som stansar ut allt och alla i samma mönster, ett system som gör världen uniform” (175).
Den uniformering som pågår i den globala skolvärlden är inte universell i någon som helst mening. Den leder inte till ”större samstämmighet eller enighet kring oundgängliga mänskliga värden. Den leder till en produktion av likhet” (177). Om vi tror att standardiseringen av skolsystem förverkligar några som helst universella världen går vi miste om åtminstone två kvaliteter. Stefan Jonsson:
”För det första bidrar vi till att förstöra mänsklighetens största resurs, kulturernas mångfald. Det är den som går förlorad när allt görs lika och utbytbart. För det andra förstör vi även förutsättningarna för att förverkliga universalismen i egentlig mening som förutsätter en dialog mellan olika kulturer, inte att alla kulturer kläs i samma uniform.” (177 f)
Lärarprofessionen är central i kulturen. Därför blir ett första råd att vi ska vara försiktiga med att klä den i OECD-uniformen.
Ekonomer har numera allt större inflytande i skolvärlden – inte bara genom OECD. Nationalekonomin har länge dominerats av tanken på en enda modell som gäller i alla sammanhang. Den är teoretiskt mer utvecklad än OECD:s och därför lättare att kritisera. Det är också vad som skett de senaste decennierna. I en artikel i Dagens Nyheter (15-12-28) sammanfattar nationalekonomen Dani Rodrik en del av den kritiken. Bland annat har han själv kritiserat ”disciplinens heliga kor, fria marknader och frihandel”.
I den aktuella artikeln slår han fast att nationalekonomin inte är den ”typ av vetenskap där det någonsin kan finnas en enda modell som fungerar bäst i alla sammanhang”. Målet kan inte vara att nå samförstånd om vilken modell som är den rätta. Detta kunde lika gärna vara en kritik av OECD:s ”strategi för humanresursen”. Uppgiften är att undersöka vilken modell som fungerar bäst i vilket sammanhang. Just det kommer alltid att vara en konst, inte en vetenskap, skriver Rodrik, särskilt när valet måste ske i realtid. Det är en bra beskrivning av lärarens uppgift.
Den sociala världen är ett verk av människor, fortsätter han, och därför i princip oändligt formbar. Vetenskapen om den sociala världen utvecklas inte ”genom att ersätta gamla modeller med bättre utan genom att utvidga sitt bibliotek av modeller, där var och en sprider ljus över en social situation som är olika de andra”.
Därför blir det andra rådet till Skolkommissionen att inte lyssna till OECD:s locktoner om den enda vägen.
One Comment on “Skuggan – Jan Thavenius: Två råd till Skolkommissionen”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Ett utmärkt klargörande och välbehövligt inlägg i Skuggan. Jag blev bestört när jag läste på Skolkommissionens hemsida att man tänkte ta sin utgångspunkt i OECD. Jag delar helt Jans uppfattning om OECDs intrång på skolans område vilket framgår av följande artikel: http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/OECDSnedvrider.pdf