Skuggan – Olle Holmberg: Vafför gör vi på dette viset?

Så här menar OECD att den svenska skolan ska förändras. Denna artikel diskuterar kapitel 2 i rapporten, “Promote quality with equity across Swedish schools”. (red)

Med tanke på den roll OECD-rapporten fått är den politiskt viktig. Men särskilt rolig att läsa är den inte, med blodlöst språk och ständiga upprepningar. Den är säkert tänkt att läsas av tjänstemän på arbetstid och föredras för ministrar. Rapporten betraktar det svenska skollandskapet från mycket hög höjd, det är systemen som är intressanta, strukturerna. Det finns inga klassrum och ingen undervisning, inga elever och inga lärare (mer än som procentandelar i PISA-statistiken). Detta är ingen kritik, bara en karaktäristik. Den relativa oläsbarheten begränsar förstås en bred demokratisk diskussion.

Det är inga genomgripande åtgärder som föreslås, inga alternativa sätt att se på den svenska skolan. Man skulle kunna säga att huvudbudskapet är att Sverige kan köra på i samma spår som tidigare, bara lite mer och lite mer resolut.

Plus och minus

Rapporten redovisar vad man anser vara Sveriges starka och svaga sidor, när man nu står inför det som beskrivs som en en nödvändig omstrukturering av skolsystemet.

På plussidan: en bred konsensus i befolkningen om behovet av förändringar samt att det funnits ett starkt stöd för den reformering som påbörjats under senare år. Starka sidor är också att den kommunala skolan traditionellt har haft inriktning mot en integrativ och jämlik miljö, samt att man gett särskilt stöd till elever som riskerat att klara sig sämre i skolan.

På minussidan finns naturligtvis först och främst elevernas fallande resultat i PISA-mätningarna. Men också lärarnas relativt låga yrkesstatus kombinerad med hård arbetsbelastning och låg lön.

Ett återkommande minus är också det oklara sambandet mellan den nationella skolnivån och de självständiga skolkommunerna. I rapporten menar man att den nationella skolpolitiken har stora svårigheter att slå igenom på den lokala nivån, där man istället för att ha tydliga prioriteringar ”plockar russinen ur kakan”.

Orsaker till de svenska PISA-resultaten

Språkbruket i den i övrigt färglösa rapporten blir både mer laddat och mer kontroversiellt när rapportförfattarna spekulerar över vad som kan vara orsakerna till att de svenska eleverna presterar sämre och sämre i PISA-mätningarna. Man framhåller elevernas brist på uthållighet i studierna och deras benägenhet att skolka. Vad kan ligga bakom sådant?

“From an economic perspective, the relatively small difference in earnings between adults with a tertiary education and those with an upper secondary or post-secondary non-tertiary education and the safety net provided by the welfare state may not provide sufficient incentive for learning and working hard. The evidence also suggests that importance placed on equality in Swedish society may have had the unintended effect of not challenging all students sufficiently. Parents would seem to play a role in this by over-protecting and nurturing them too much and insufficiently challenging them as they grow up.” (s 36f)

Men de förslag som OECD-rapporten lägger fram för att få eleverna att arbeta bättre och höja sina resultat är inte att öka löneskillnaderna i Sverige eller att skära ner på välfärden. Men citatet visar att det som kommer från OECD inte är några opolitiska ”goda råd”. OECD ger t.ex. sitt fulla stöd till den marknadsorienterade svenska skolan och tänker sig ingen avgörande förändring av valfriheten, friskolesystemet och skolkoncernernas vinstuttag. OECD står på säker nyliberal mark.

Elevers motivation

Som svar på frågan ”Vilka åtgärder kan motivera alla elever att med engagemang och hårt arbete höja sina studieresultat?” presenteras uttrycket höga förväntningar. Som en undergörande medicin återkommer rapporten ständigt till att skolan måste ha höga förväntningar på eleverna – med en tydlig läroplan som utgångspunkt. Eleverna måste ständigt utmanas påpekar man ofta. Och det kan man inte göra med en

“loose curriculum, in a culture of tolerance to disciplinary and truancy issues by schools and parents.”    (s 77)

”Höga förväntningar” har kommit på modet som en central bestämning av vad som ska till för att förändra situationen i skolan. Fördelen med uttrycket är att alla kan hålla med, nackdelen att ingen riktigt vet hur det ska gå till. De som använder uttrycket befinner sig också för det mesta utanför skolan.

Att ”höga förväntningar” tillåts dominera den här diskussionen i rapporten får ses mot bakgrund av den ”kultur” av eftergivenhet mot elevers disciplinbrott, skolk och sena ankomster, som enligt rapporten präglar inställningen hos både lärare och föräldrar.  Sverige framstår som ett kravlöst samhälle med för mycket av välfärdsomsorg, något som är den yttersta orsaken till att eleverna inte bjuder till.

Rapporten understryker vidare att studierna av viktiga ämnen måste börja tidigt, redan på lågstadiet, så att det läggs en grund av baskunskap i sådant som läsning och matematik. Dessutom bör tidiga tester kontrollera att inga barn faller utanför.

Dessa krav är knappast förvånande. Det görs väl redan insatser av det här slaget på lågstadiet. Det som kan diskuteras är den frekventa användningen av begreppet bas i t. ex. baskunskap. Den ämnesdidaktiska diskussion som förts i Sverige under senare år skiljer knappast ut basen från andra delar av ett ämne.

Integration och resursfördelning

Särskilt intresse bör Sverige ägna åt studieintegrationen av invandrade elever och underpresterande pojkar. Eftersom det är kommunen som har ansvar har resultaten blivit av varierande kvalitet, anser rapportförfattarna. Istället bör man arbeta med tydliga nationella strategier och en starkare central styrning.

– Svenskundervisning både för elever och föräldrar

– Stöd och extra lärarhjälp för nyanlända

– Goda mottagningsskolor

–  För underpresterande pojkar talar man om bättre individualisering och större urval av goda böcker att läsa

Dessa förslag kan snarast betecknas som välvilliga råd, bortsett från att man här såväl som på andra ställen föreslår centralisering. Rapporten som helhet uttrycker stor misstänksamhet mot kommunernas förmåga att vara ansvariga huvudmän för skolan. Det görs inte i form av en argumenterande diskussion och absolut inte som förslag att upphäva kommunaliseringen. Istället tas kritiken mot kommunerna upp, när man återkommande föreslår starkare central styrning inom en rad områden.

Stort utrymme i rapporten ges resursfördelning. Författarna menar att den verkliga resursfördelningen knappast motsvarar de mål som satts upp. Det beror i huvudsak på att kommunerna inte fördelar resurser på ett medvetet sätt utan snarare traditionellt och tillfälligt.

Det första området som bör granskas är kostnadseffektiviteten när det gäller skolan. Sverige har enligt rapporten en av de högsta kostnaderna per elev i Europa, något som borde möjliggöra en omfördelning för att uppnå viktiga mål, t.ex. att med resurser stödja underpriviligierade grupper bland eleverna och skolor som socialt och resultatmässigt befinner långt ner i hierarkin. Föreslagna åtgärder:

“The different options Sweden can use include earmarked funding, defining criteria for municipalities and schools, or student funding formulae. Student funding formulae appear to be the best suited approach for the current environment of decentralised governance and administration. Defining clear formulas for students, building on socio-economic background and residence, can contribute to sustaining equity while ensuring consistency in funding across Sweden.” (s 101)

För att undvika fortsatt segregation och fördjupad ojämlikhet beroende på systemet med skolval föreslår OECD-rapporten flera metoder som kan göra systemet bättre.

Eftersom skolor och kommunala administrationer enligt rapportförfattarna gör lite som de vill, är det inte alls säkert att man prioriterar jämlikhetsmål och underpriviligierade elevgrupper. Vad som behövs är nationella riktlinjer, som dessutom kräver att den kommunala planeringen inkluderar friskolorna (som OECD kallar ”oberoende”) och att samarbetet ökar mellan de skilda huvudmännen.

– Familjer som har begränsade såväl ekonomiska som sociala resurser bör få information om skolor på ett så tillgängligt sätt som möjligt och samtidigt få hjälp med att göra kloka skolval.

– Man kan i skolvalet med olika metoder styra en del av fördelningen av elever på de olika skolorna så att skolmiljön blir mer integrerad (exempel ges från olika länder i OECD-området)

*

Det finns acceptabla förslag i den här rapporten men knappast av den kaliber som behövs för att förändra det svenska skolsystemet. Den skolkommission som nu sitter borde avstå för att lusläsa OECD-förslag, som bara putsar på systemet så att det blir mer likt andra system i OECD-området.

Gör som rumpnissarna istället: Vafför gör ni på dette viset? Varför har lärare så mycket administrativt arbete? Varför undervisar de inte istället? Varför finns det inte tillräckliga forskningsresurser inriktade mot lärares arbete? Varför är det så få lärare som forskar själva? Varför kan inte lärare få bestämma över sitt eget arbete när t.ex. läkare får bestämma över sitt. Varför finns de motiverade eleverna på vissa skolor och de omotiverade på andra? Varför tror många barn och ungdomar i fattiga områden att skolan är till för andra än för dem? o.s.v. Vafför gör vi på dette viset?

 

2 Comments on “Skuggan – Olle Holmberg: Vafför gör vi på dette viset?

  1. Intressant genomgång av en på flera sätt viktig händelse – som ett sätt att göra politik och som ett sätt att undvika att göra politik. Vi gjorde en genomgång av de internationella jämförelser av skolresultat som bl a OECD vilar på och den tankestil och uppfattningar om skolförändring som undersökningar och argument bygger på. Kan den ge ett tillskott till diskussionen vore det skoj. Rapporten ligger på VRs hemsida för nerladdning. https://publikationer.vr.se/produkt/international-comparisons-of-school-results-a-systematic-review-of-research-on-large-scale-assessments-in-education/

  2. Citat:”Det finns inga klassrum och ingen undervisning, inga elever och inga lärare (mer än som procentandelar i PISA-statistiken). Detta är ingen kritik, bara en karaktäristik.”
    Håller med! OECD rapporten ligger väl i linje med vad Mats Alvesson (prof) i Lund, kallar för Tomhetens triumfer (the triumph of emptiness) där vackra ord, strategier och floskler är viktigare än det konkreta och gripbara. Själv följt skolan under ett antal år genom den obligatoriska Rektorsutbildningen och slås ständigt av det abstrakta språk som används i texter (examinationsuppgifter och andra texter) samt ibland prat. Kanske är det så att skolan är ett bra exempel på där ´allt´ handlar om vackra ord, system och ett abstrakt språk där klassrum, elever och undervisning inte får plats i texten. Kanske är det så att medelklassamhället har lett fram till ett alltför abstrakt språk som gör att vi distanserar oss från vad som faktiskt sker, så jag argumenterar för “back to practice”! (praktikorienterad forskning som tar mång- och tvetydigheter som präglar vardagen och det konkreta på allvar).

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS