Stefan Sellbjer: Varför så arga? Tankar om två skoldebattpositioner

Skoldebatten kännetecknas av ilska, fräna inlägg och ett skyttegravskrig mellan medborgarfostran och ämneskunskaper. Stefan Sellbjer ringar in två positioner i debatten, båda med ärliga och engagerade uppsåt i debatten – i förhoppning om att vi ska kunna nyansera det demokratiska samtalet. (red.)

Mer av fakta i lägre årskurser och mer av analys i högre blev Skolverkets svar på debatten kring orimliga kunskapskrav i grundskolan. Beslutet föregicks av stundtals fräna inlägg där professorer i pedagogik ofta hamnade i skottgluggen. Med rubriker som ”De bakom förstörelsen har inga svar”, ”Synen på kunskap är skolans största problem” och ”Så förstördes skolan av den pedagogiska eliten” visades på ett utbildningssystem i förfall.

I den här artikeln formuleras två positioner i den svenska skoldebatten vilket ska ses som ett försök att komma vidare, bort från skyttegravskrig. Företrädare för båda positionerna är djupt engagerade i såväl elevens, skolans som samhällets bästa, så djupt engagerade att de ser sig nödgade att ge sig in i debatten fast de egentligen hellre hade sysslat med sina specialområden. Engagemanget tycks ibland ta blicken från helheten och poänger i den andra positionen. Med en större insikt om den andres utgångspunkter och försanthållanden kan förhoppningsvis debatten nyanseras och kvalificeras när det åter blir dags att diskutera utbildningsfrågor.

Positionerna går inte att hänföra till enstaka personer, även om några mer framstående anges vad gäller den ena. Väsentligt är också att det är svårt att tänka sig ett utbildningssystem som negligerar någon av positionerna. Utbildning ska fostra framtidens medborgare (Position 1) och utbildning ska ge ämneskunskaper (Position 2). Tilläggas kan att ledande företrädare för respektive position har läst beskrivningarna och, med undantag för något ord, samtyckt till att de utgör rimliga sammanfattningar.

Utbildning ska utifrån Position 1 i första rummet främja människoblivandet och förbereda eleven att som samhällsmedborgare delta i och utveckla det demokratiska systemet. Positionen är starkt präglad av John Dewey och progressivismen.  Ämneskunskaper är viktiga, men parallellt och i varje ämne ska eleven också utveckla kunskap om att förhålla sig till de normer och värden som vårt samhälle vilar på. Lärande sker inte i första hand när läraren berättar eller föreläser, utan när elever genom eget arbete, och främst i genuina möten med andra, söker och bearbetar information. Elevens förkunskaper ska sättas på spel i undervisningen och läraren ska inta ett demokratiskt förhållningssätt. Genom samtal och dialog ges ytterligare bränsle till elevens redan inneboende drivkraft och motivation till lärande.

Position 1 är mer allmändidaktisk, vilket återspeglas i läroplanen för grundskolan där avsnittet ”Normer och värden” kommer före avsnittet om ”Kunskap”. Positionen torgförs av Lärarförbundet, som i huvudsak representerar lärare till och med mellanstadiet. Företrädare är mer kritiska till betyg i lägre åldrar, positionen står mer i samklang med mer modesta varianter av social konstruktivism och är mer vänster än höger. Jag dristar mig också till att placera ”Professorer i pedagogik” i Position 1, trots att detta i flera avseenden är tveksamt. Ett skäl är att beteckningen innefattar verksamma inom pedagogik som, om de var tvungna att välja, hellre placerat sig i Position 2. Ett annat är att det generaliserade tilltalet ”Professorer i pedagogik” delvis etablerats av företrädare för Position 2. Då disciplinen pedagogik är så mångfacetterad bedriver pedagogikprofessorer, förmodligen flertalet, inte forskning som är direkt relaterad till skola och undervisning. Exempelvis skulle Arbetslivspedagogik kunna utgöra en egen disciplin.

Position 2 sätter ämneskunskaper i fokus. För att kunna tänka mer abstrakt måste eleven först lära sig för ämnet grundläggande fakta. Med dessa baskunskaper i bagaget blir hon i stånd att analysera och reflektera. Detta gäller även i frågor kring etik och demokrati och i förlängningen förmågan att verka som en demokratisk medborgare. Undervisning för barn i lägre åldrar och då eleven möter nya ämnen handlar i första hand om att läraren intar en traditionell roll och berättar, beskriver, förklarar samt att eleven återger. Lärarens förhållningssätt är av stor betydelse då hon också ska motivera eleven till det mödosamma arbetet att bygga upp en bred kunskapsbas. För att kunna kontrollera att eleven verkligen lärt sig grundläggande faktakunskaper är det viktigt att ha återkommande prov samt att ge betyg i lägre åldrar. I annat fall kan elever hamna mellan stolarna och inte få det stöd de behöver. Betygen fungerar också som en motiverande faktor.

Position 2 står mer i samklang med traditionell undervisning, men också med varianter av kognitivism. Den är mer ämnesdidaktisk och står närmare Lärarnas Riksförbund som organiserar huvuddelen av ämneslärarna på högstadiet och gymnasiet. I läroplanen för gymnasieskolan återfinns ”Kunskaper” före ”Normer och värden”, vilket rimmar väl med Position 2. Den förknippas med Jan Björklund, liksom med Inger Enkvist (professor spanskspråkig litteratur), Magnus Henrekson (professor i nationalekonomi), Martin Ingvar (professor i klinisk neurofysiologi) samt debatt- och ledarsidor i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Positionen är mer höger än vänster. Tilläggas kan också att jag har en bakgrund som ämneslärare och – om jag skulle tvingas välja – identifierar mig mer med Position 2.

Företrädare för Position 1 är till delar bakbundna i debatten, då de rör sig inom områden de har expertkunskap om. Därmed blir man mer försiktig och försöker hålla sig till just det man mer säkert vet något om. Att ta ut svängarna kan också innebära att man eroderar sin trovärdighet, inte minst inom den egna disciplinen. Företrädare för Position 2, som inte är ämnesexperter i pedagogik, men som ändå har något att säga om skolan och utbildning, är friare att uttala sig mer generellt och har inte kravet på sig att förankra sina påståenden i pedagogisk forskning. De är också mer på hugget, vilket inte är så konstigt, då de tycker sig ha upptäckt grava missförhållanden.

Genom att tona ner anspråken i den egna, visserligen förträffliga, men ändå inte allt igenom heltäckande positionen kan debatten om skolan nyanseras. Genom att sätta sig in i det ärliga och engagerade uppsåt och de utgångspunkter som bildar kärnan i den andra positionen slipper vi fler invektiv och förenklingar ovärdiga ett demokratiskt samtal om framtidens utbildningssystem.

Stefan Sellbjer är docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet

 

BIld av OpenClipart-Vectors från Pixabay

8 Comments on “Stefan Sellbjer: Varför så arga? Tankar om två skoldebattpositioner

  1. Hur skulle en Position 3 kunna se ut?
    Kan Position 1 och 2 enas om att det finns tre sorters fenomen vi kan nå kunskap om?
    Objektiva fenomen som existerar oberoende av människors medvetande och trosövertygelser (t.ex. radioaktivitet, gravitation, vatten, träd, apor).
    Subjektiva fenomen som existerar beroende på en enda individs medvetande (t.ex. ett barns låtsaskompis).
    Intersubjektiva fenomen som existerar i det kommunikationsnätverk som förbinder många individers subjektiva medvetanden med varandra (t.ex. lagar, pengar, stater, läroplaner)
    Se vidare Yuval Harari (2014) “Sapiens – En kort historik över mänskligheten”.
    Se även Ulf Danielsson (2020) “Världen själv” – “Universum styrs inte av det vi kallar naturlagar – det är naturlagarna som är konstruerade av oss att följa universum” (s. 54).

  2. Man kan också lägga till att dessa positioner utgår från olika uppfattningar om centrala begrepp: vad är kunskap, vad menas med demokrati och medborgarskap, och vad menas egentligen med lärande. Även här: lite mer tydlighet när de gäller den egna positionen, och lite mindre brösttoner om andras positioner, ambitioner och sinistra avsikter skulle kunna lyfta debattnivån något.

  3. Jag saknar verkligheten i artikeln, men den står ju inte högt i kurs i en postmodern kontext. Felaktiga teorier har gjort att skolan fungerar dåligt och går isär. Ansvariga personer bakom teorierna vägrar att tänka om.

    Dewey hade tankar om demokratin. Sedan kom folkrörelsernas uppgång och senare nedgång. Hur påverkar det? Hur påverkas fostran av att synen på kränkning numera är likartad den i kriminella organisationer?

    Kognitionsforskningen påvisar behovet av fakta i långtidsminnet för att kunna tänka. Det missade man helt. Hoppsan! Håller identitetspolitiken kvar ungdomar i sin miljö och förhindrar utveckling?

    Hur ska skolan kunna bli bättre utan mätningar? Var finns respekten för vetenskapen? Återkommande prov befäster minneskunskaperna vet man nu. Hur förändrar det bilden?

    Konspirationsteorier och ”fake news” ökar. Hur påverkar det synen på fakta- och minneskunskaper och behovet av granskade läromedel? Var finns de som kan lyfta blicken och höja nivån på analysen?

    • Hej Johnny!

      Du framför många intressanta tankegångar i din kommentar.
      Men jag förstår inte riktigt din kritik av artikeln – håller du inte med om att det finns olika positioner i debatten? Frågan är väl hur man ska gå vidare.

      En variant kan vara att vi utropar en position som segrare, t.ex. position 2.
      Men är alla som intar position 2 eniga, t.ex. om kunskaper, normer och värden?
      Och kan det finnas något i position 1 som kan vara av värde och bygga vidare på?

      Det finns ett vetenskapligt ideal, som bl.a. fysikern Ulf Danielsson har framfört, som framhåller att man ska ta upp det bästa hos motståndaren för att på så sätt utveckla sin egen ståndpunkt.

      En fråga man kan fundera på i dessa tider, när två forskare får nobelpris i kemi för utvecklandet av gensaxen CRISPR/Cas9, är: Vad är en människa? Det är väl en rimlig fråga i en skola som har som utgångspunkt att främja kommande generations lärande och utveckling.

  4. Hej Pär!
    Ibland är ämnesövergripande studier på modet i skolan. Varför kan man inte utveckla pedagogiken och kognitionsvetenskapen tillsammans?

    Eleverna skulle bli självständiga, men i stället har hjälplösheten brett ut sig med läxhjälp i varje hörn. Kunskapsprov hjälper memoreringen. Hur påverkas den pedagogiska synen av denna vetskap? Nedvärderingen av faktakunskaper har skadat de svagare eleverna och skolan dras isär. I stället för en skola för kunskaper har vi fått elevernas försäljning av sig själva och struntprat utan djup.

    Är Piaget relevant idag? Dennes konstruktivism verkar ha lett till en ”slow down” av studierna? Har den också lett till en försämring av läsandet? Försummas inte abstrakt och teoretiskt tänkande?

    Det är inte hedersamt att fastna i förlegade positioner. Pedagogiken måste utvecklas mot bakgrund av förändringar i verkligheten och mätningar måste ske med respekt för den vetenskapliga metoden.

  5. Det finns en polarisering i debatten men den sker fortfarande inom ett teoretiskt ramverk som gör att polariseringen blir irrelevant. Det teoretiska ramverket man arbetar inom är centralstyrning. Det går inte att centralstyra komplicerade verksamheter på ett vettigt sätt vilket gör att det spelar inte någon roll vilken position man tar inom debatten. Det blir som att inta olika positioner i debatten om vad en spade skall kosta.

  6. Varför så arga? Jag är inte arg. Jag vill sakligt RESONERA i ett demokratisk samtal om KUNSKAP i Skola och Arbetsliv. Då är LÄRARPROFESSIONEN och andra yrkesgruppers profession (arbetsuppgifter + abstraktioner, Abbott 1988) min utgångspunkt.
    Sellbjers Position 1, särpräglad av Dewey och progressivism; Position 2, särpräglad av Björklund (L), Enkvist (spansk professor), Henrekson (nationalekonomisk professor), Ingvar (neurologisk professor) står högt över praktiken.
    LÄRARNAS PROFESSION, har utmanövrerats av politiker, ämnesexperter, neurologer, nationalekonomier sedan Persson – Nuder – Östros, satte Thullberg som GD för Skolverket 2003. Och gjorde skolan styrd av guvernementmodellen New Public Management (NPM).
    Se min nyutkomna bok “Kunskapens uppror!” ISBN 978-91-8010-125-7
    Det är en resonerade bok om bakgrunden till dagens FÖRMEDLING av Kunskap i Skolan. Och TILLVARATAGANDE av Kunskap i Arbetslivet.

  7. Det kanske finns fler än två debattpositioner?
    En position handlar om att läraren gör intelligenta improvisationer i klassrummet ( G Hultman, 2001). En annan position handlar om standardisering. ”Labbet är utrustat med mjukvara som utifrån elevernas tidigare prestationsdata skräddarsyr undervisningen – innehåll, metod och hastighet – efter varje elevs behov och förmåga” (Susskind & Susskind, 2017, ”Professionernas framtid – hur teknologin kommer att förändra experters arbete”, s.87).
    Vad lärare behöver utöver ämneskunskaper råder det delade meningar om. En variant är att rensa ut alla pedagogiska teorier ur ämneslärarprofessionen (I. Enkvist DN-debatt 21.6. 2020). En annan position är att framhålla beständligheten i läraryrket genom att framhålla Sokrates och sokratiskt tänkande (C. Lagerkvist 2010 ”Vad är högre i den högre utbildningen?”).

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS