Sten Svensson: Björklunds avtryck i skolpolitiken   

Jan Björklund har som få andra politiker påverkat svensk skola och skoldebatt. Han lämnar efter sig en salig röra av reformer som inte lyckats åstadkomma det han utlovat, snarast har situationen förvärrats, menar Sten Svensson (red.).

Liberalernas förre ordförande Jan Björklund var ansvarig för den svenska skolpolitiken under åtta år. Först som skolminister 2006 och sedan som utbildningsminister från 2007 till 2014. Därmed är han den skol/utbildningsminister som suttit längst sedan grundskolan infördes i början av 1960-talet. Han är också den utbildningsminister som genomfört flest förändringar i skolsystemet med ny skollag, nya läroplaner, nya lärarutbildningar, nytt betygssystem, ny gymnasieskola, lärarlegitimationer med mera. Vilka spår har han satt i skolpolitiken och vad kommer vi att minnas från Björklunds tid som högste ansvarig för skolan?

När Björklund började sin bana som rikspolitiker hade Folkpartiet lagt om sin skolpolitik 180 grader. Från att ha varit det parti som tillsammans med Socialdemokraterna införde och värnade om den likvärdiga och sammanhållna grundskolan bytte folkpartiet skolpolitik under Bengt Westerbergs tid som partiledare. Folkpartiet ingick då i den moderatledda regering som under 1992 införde den marknadsstyrda skolan med det fria skolvalet, systemet med skolpeng och skolaktiebolag. Systemskiftet innebar att skillnaderna mellan skolor och elever kom att öka mycket kraftigt.

Björklund har hittat på ett motiv för denna totala kursomläggning i skolpolitiken. Han påstår att Palme gick ifrån det ursprungliga syftet med grundskolan och införde förändringar i 1969 års läroplan (Lgr 69) som innebar att jämlikhetsmålen överordnades kunskapskraven. Det var då ”flumskolan” infördes enligt Björklund. Men som så många av Björklunds påståenden saknar även detta all grund, Lgr 69 har inga skrivningar där jämlikhetsmålen sätts före skolans kunskapsuppdrag. [1]

Björklunds tankekonstruktion om ”flumskolan” har han utvecklat i en rad artiklar. Han anser att det är 1960-talets skolpolitik som orsakat nedgången i PISA med flera på 2000-talet. Att eleverna i den sammanhållna grundskolan hade mycket bra resultat fram till att marknadskrafterna tog över, förbigår han med tystnad.

Inför riksdagsvalet 2006 publicerade den borgerliga alliansen ett program ”Mer kunskap – en modern utbildningspolitik”. Där beskrev de den skolpolitik som den Socialdemokratiska regeringen hade fört som ett stort misslyckande och att alliansen skulle ändra på den genom att satsa på kunskaper.

”Socialdemokraternas skolpolitik har fokuserat på allt annat än kunskap, vilket har lett till allvarliga konsekvenser. Allians för Sverige anser att det är fullständigt oacceptabelt att så många elever inte får med sig de grundläggande kunskaperna från grundskolan. Vårt övergripande mål är att alla elever ska nå kunskapsmålen i alla ämnen.” [2]

Alliansen vann valet och de påbörjade en total översyn av det svenska skolväsendet. I stort sett allt gjordes om i en rasande fart. En stor mängd utredningar startade, ofta enmansutredningar med hårt styrda direktiv. Resultatet kan sammanfattas med uttrycket ”fort men fel”. Ingen utbildningsminister har fått ändra så mycket i de förslag som lagts fram som Björklund.

Björklunds och alliansens skolpolitik kännetecknas av att marknadskrafterna och skolbolagen ska ha maximal frihet att verka. Allianspartierna ser inga nackdelar med det fria skolvalet och marknadsstyrningen utan anser att det är självklara och positiva inslag i skolpolitiken. De vill inte se den skolsegregation som konkurrensen om eleverna skapar och de vill inte diskutera att en ökad segregation leder till sänkta kunskaper. De har istället valt att tillvarata de stora skolkoncernernas intressen.

Full frihet för skolkoncernerna, men skolan i övrigt ska styras in i minsta detalj. Björklund vet bäst och hans styrmetod är detaljstyrning. Följden är att lärarnas arbetsbörda har ökat mycket kraftigt. Ett fritt och självständigt yrke har utvecklats till att bli alltmer kontrollerat och där stor del av tiden går åt till att skriva in uppgifter i matriser.

Med kombinationen av detalj- och marknadsstyrning följer att tillsynen och kontrollen har byggts ut. I stort sett alla problem har Björklund valt att lösa med utökad tillsyn. För den uppgiften har han inrättat en ny myndighet, Skolinspektionen. Denna jättesatsning har skett, trots att det inte finns någon forskning som visar att inspektioner och mer kontroll ger bättre elevresultat.

En annan följd av detaljstyrningen, den ökade administrationen och inspektionspolitiken är att läraryrket har tappat i status. I dag är det svårt att få kvalificerade sökande till lärarutbildningarna och lärarbristen är större än någonsin.

Samtidigt har Björklund sagt att han vill höja läraryrkets status och han har infört både karriärtjänster och lärarlegitimationer. Men båda reformerna har kantats av stora problem och många lärare är djupt kritiska. När Lärarnas tidning frågade vad lärarna tyckte om Björklunds skolpolitik 2012, blev rubriken: ”Björklunds sex år får underkänt av lärarna”.

Ett annat kännetecken för Björklunds skolpolitik är hans fokusering på ordning. Han anser att den dåliga ordningen är ett huvudskäl till att resultaten har gått ner och därför har han skärpt regelverket i dessa frågor. Trots detta finns inga tecken på att det skett någon förändring till det bättre. Det kan till och med vara så att marknadstänkandet, att kunden alltid har rätt, i kombination med anmälningar till Skolinspektionen har försvårat för lärare att hålla ordning.

När det gäller gymnasieskolan kommer vi att minnas att Björklund tog bort den allmänna behörigheten till högskolan från yrkesprogrammen. Björklund trodde att det skulle leda till att fler elever sökte sig till yrkesprogrammen. I verkligheten blev det tvärtom, elevtalen rasade. Eleverna insåg att de kan komma att byta yrke i en framtid och då är en högskolebehörighet guld värd.

När man ska beskriva Björklunds tid som skolpolitiker går det inte att gå förbi hans debattstil. Han är en skicklig debattör, ofta med korta och slagkraftiga inlägg. Men han är också mycket konfrontativ. Även när det varit små åsiktsskillnader har han skärpt motsättningarna genom att klistra etiketten ”flum” på sina debattmotståndare.

Björklund kommer också att bli ihågkommen för den svartmålningskampanj av skolan som han startade i mitten av 1990-talet. För att gynna de privata alternativen beskrev han den svenska skolan som ett skolsystem i djup kris. Det var ingen ordning och kunskaperna var mer eller mindre katastrofala, hävdade Björklund, ofta med hårt skruvade och ibland felaktiga argument. 2008 visade Sveriges Radio i programmet Kris i skolan att Björklund gått ut med felaktiga påståenden i en rad frågor. Redaktionen för programmet hade gått till de källor som Björklund hänvisat till och då visade det sig att det inte fanns belägg för Björklunds utsagor. Att Björklund varit vårdslös med fakta lär bli ett av hans eftermälen.

Hur gick det med Björklunds och alliansens satsning på kunskaper? Når alla elever kunskapsmålen i alla ämnen? Den samlade bilden från de internationella studierna som mäter kunskaper är att de sjunkit kraftigt fram till 2012 och därefter har en viss återhämtning skett. Samtidigt har det uppstått allt större skillnader mellan skolor och elever. Den svagaste elevgruppens kunskaper har fallit mest, samtidigt som gruppen blivit större.

När Björklund började som rikspolitiker med att svartmåla den svenska skolan i mitten av 1990-talet hade de svenska eleverna bra resultat i de flesta internationella undersökningarna och när han slutade som skolminister 2014 hade de sjunkit till en genomsnittsnivå. I dag är det fler elever som inte når kunskapsmålen än vad det var 2006. Så kan man sammanfatta Björklunds insats som skolpolitiker.

 

Sten Svensson. Fristående skoldebattör och medlem av Nätverket för en likvärdig skola.

 

Noter

[1] Björklund, Jan (1996). Dags att skrota flumskolan. Dagens Nyheter.

[2] Allians för Sverige 2006. Mer kunskap – en modern utbildningspolitik.

 

8 Comments on “Sten Svensson: Björklunds avtryck i skolpolitiken   

  1. Tack för en jätteviktig historik. Går det inte längre att dela på Facebook?

  2. Men snälla nån. Det har väl funnits fler aktörer i skolans värld än Björklund och det har gjorts katastrofala felbedömningar på många håll. Det där duger helt enkelt inte som analys.

    En sak man kan ta upp är den pedagogiska vindflöjeln eller extremismen om man så vill. För 50-60 år sedan attackerades lärarnas undervisning och katederundervisning var det mest förkastliga av allt. Nu pratar alla om lärarnas undervisning, vikten av undervisning osv. Den ena ensidiga extremismen ersätts av den motsatta extremismen och det utan varje form av reflektion eller självrannsakan.

    Ett tag skulle inte kunskaper mätas. Det ledde till en mängd katastrofala studiemisslyckanden. Det är då inte konstigt om det istället uppstår en mäthysteri som motreaktion. Vi har den tokiga postmodernismen, kunskapsrelativismen och pratet om att faktakunskaper inte behövs. Allt detta har skadat skolan. Det fanns också de som förnekade att eleverna behöver ordning och lugn och ro.

    Sedan har vi kursplaner ”uppe i det blå” eller ”bort i tok” och de skapade ju Skolverket i strid med lagda direktiv och intentioner.

  3. Att skylla Björklund för den negativa skolutvecklingen är inte helt rättvist – han agerade, generellt sett, i samklang med hela den svenska och globala skolforskningen och skolexpertisen.
    Allt som har sagts i skoldebatten eller presenterats av skolforskningen, skolkommissioner, utredningar, skolexperter, etc. de senaste 15 åren så skulle inte ha gett oss en bättre skola dag.

    Ingen har någonsin behandlat skolans fundamentala problem: ett skol- och undervisningssystem som fastställdes i sin “moderna” form med den nya grundskolan 1962, och som är precis detsamma idag, trots att kunskapsmängden i världen idag är ca 200 gånger större.

    Men man kan skylla enbart Björklund för är att han lade ner Myndigheten för Skolutveckling.

    Därför har ingen heller noterat att den tekniska utvecklingen idag presenterar möjligheten att helt digitalisera undervisningen och ge varje elev en individuell, personifierad och likvärdig undervisning av högsta kvalitet designad av de allra bästa lärarna, vilket kan ge oss först-klassiska och helt likvärdiga skolor i hela landet till halva priset av vad skolan kostar nu.

    Lennart Swahn

  4. Väl snällt eftermäle ändå? Enligt mitt förmenande har Björklund lyckats med konststycket att “krascha hela hårddisken” och systemet hålls endast ihop av skolprofession som jobbar “systemkompensatoriskt”.

  5. Nej, Björklund var inte den ende som bidrog till att skolan förstördes. Det är sant. Men han var den särklassigt störste marodören. Efter att otaliga gånger ha hört honom uttala sig i massmedia skrev jag i min förtvivlan och maktlöshet ner följande karakteristik över honom: Okunnig, historielös, svarslös, reaktionär, glädjedödande, demagogisk, listig, empatilös, snedvridande och lögnaktig.
    Får man säga så om en högt uppsatt person. Knappast utan att kunna ge hållbara motiveringar. Jag tycker att jag givit sådana i ett 30 sidor långt avsnitt,”Om bocken som skolmästare”i boken Grymskolan från 2012 http://perackeorstadius.se/pdfBocker/grymskolan.pdf

  6. Fel narrativ Svensson! Person & Östros orkestrerade den FORMATIVA SKOLAN i prop. 1999/2000:135 “En förnyad lärarutbildning”. Läs om begrepp som KOMPETENSUTVECKLING och FORSKNINGSSTRATEGI. Och följ centerns och Lööfs nya Skolpolitik som jämför UNDERVISNING med MEDICIN. Björklund skruvade åt vissa skruvar hårdare med fria skolval, skolpeng, skol-AB, Ingvars hjärnscreening. Men det är OECDs ekonomiska direktiv som styr samtliga POLITIKERS skol-ambitioner.
    Se http://www.kunskapsvetenskap.se
    /FARA! Den formativa Skolan/

  7. “Alla elever ska nå kunskapsmålen i alla ämnen”. Hur begåvad är den tanken?

    Alla elever ska nå 1,50m i höjdhopp – hur påverkar de ständigt rivna ribborna de elever som omöjligt kan nå 1,50 m eller ens 1meter? Att under en nioårig skolplikt få sina ständiga “misslyckanden” i alla ämnen konstaterade främjar inte elevens kunskapsutveckling. Hur vore det för mig, som vuxen, att ha plikt att gå till ett arbete där jag konstant blir offentligt underkänd trots att jag anstränger mig – under nio år? Jag skulle ge upp alla försök, eller bli rejält bråkig och/eller deprimerad.

    En skicklig politiker kan först skapa eller skärpa problem som passar de politiska “lösningar” (läs: ideologi) man sedan planerar att genomföra. Historiskt och i Nutid finns många exempel på det knepet, i Europa och i världen. Det är skickligt – dock inte alltid med gott resultat, ibland med förfärande följder.

  8. Alla politiker som med rätta ondgör sig över ungas brottslighet och gängbildningar bör tänka sig för både en och två gånger. De har under de senaste årtiondena samtidigt bidragit till att “skåpa ut” var sjätte femtonåring. På grund av ett utskiljande betygssystem ställs de åt sidan och bedöms som obehöriga till gymnasieutbildning. Det innebär stora risker för att ungdomar ger upp och väljer en kriminell karriär.
    Som exempel kan man påtala att många branscher lider stor brist på arbetskraft. Det saknas restaurang- och vårdpersonal. Det behövs tio tusentals chaufförer. Ett samhälle som ställer unga människor åt sidan ger förutsättningar för ungdomskriminalitet.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »