Sten Svensson: Därför fungerar inte den fria konkurrensen inom skolan

Det är själva idén om att konkurrera om elever som leder till segregation, skriver Sten Svensson (red)

När skolan marknadsutsattes i början av 90-talet var tanken att konkurrensen om eleverna skulle driva fram bättre resultat, nya pedagogiska metoder och lägre kostnader. Enligt marknadsteorierna skulle skolan fungera på samma sätt som vilken varu- eller tjänstemarknad som helst och allt skulle bli bättre.

Men som vi vet efter nästan 25 års intensiv konkurrens om eleverna, har inga av de utlovade effekterna inträffat. Resultaten faller, de framgångsrika skolkoncernerna har ungefär samma pedagogiska upplägg som vilken kommunal skola som helst och kostnaderna har ökat. Den fria konkurrensen om eleverna har uppenbarligen inte fungerat, frågan är varför?

En tydlig effekt av konkurrensen om eleverna är att den lett fram till en snabb tillväxt av skolaktiebolag och skolkoncerner. Friskolebranschen domineras i dag av aktiebolag. Enligt Skolverket gick 85 procent av eleverna i fristående gymnasieskolor i aktiebolagsskolor 2013. Motsvarande andel i grundskolan var 66 procent. Det är också aktiebolagen och de stora koncernerna som växer. I grundskolan ökade de tio största skolkoncernerna sina elevtal med 33 procent mellan åren 2011 och 2013.

Aktiebolagsskolan

När ett aktiebolag ska driva en skola fungerar det som alla andra aktiebolag. Det lyder under aktiebolagslagen, som säger att huvudsyftet med bolaget är att gå med vinst. Huvudfrågan för ett aktiebolag är således att ha en god ekonomi och därför gäller det att fokusera på sådant som är lönsamt.

Intäkterna till en aktiebolagsskola kommer från systemet med skolpeng. Den räknas fram på den genomsnittskostnad som kommunen har för en normalelev. För ett aktiebolag ska skolpengen räcka till alla kostnaderna som lärarlöner, lokaler, undervisningsmateriel etcetera och dessutom ge ett överskott som kan gå till vinst. Därför kan en aktiebolagsskola inte fungera på samma sätt som en kommunal skola, utan är tvungen att ha en annan inriktning på sin verksamhet.

När fokus ligger på ekonomin och att aktiebolagsskolan ska konkurrera om elever, blir uppgiften att rekrytera de elever som kostar så lite som möjligt. Det är elever med goda studieförutsättningar som har välutbildade och skolintresserade föräldrar. De eleverna fungerar bra även med en relativt liten lärarinsats och de kräver ingen dyr specialundervisning. Hela skolans verksamhet inriktas därför på att bli attraktiv för denna elevgrupp och deras föräldrar.

Samtidigt gör man allt för att undvika de elever som kostar mer än den genomsnittliga nivån på skolpengen. Det är elever med svaga studieresultat, problem av olika slag och som ofta har lågutbildade föräldrar. Dessa elever kräver fler lärartimmar, mer specialundervisning och mer insatser för elevvård. Allt detta kostar pengar.

Det är också fokuseringen på en stark ekonomi som gör att skolbolagen oftast placerar sina skolor centralt i de kommuner de verkar. De vet att det är hög status att gå i en centrumskola och de vet att möjligheterna att fylla alla elevplatser är bättre om skolan har ett attraktivt geografiskt läge. Att placera fristående aktiebolagsskolor i förorter eller i mindre orter är ett ekonomiskt risktagande och därför undviks det.

För att pressa kostnaderna ytterligare håller aktiebolagskolorna ner lokalytan per elev. De har också få eller inga specialsalar, minimalt med skolbibliotek och liten resurs till specialundervisning, elevvård och studie- och yrkesvägledning. I alla dessa avseenden ligger de fristående skolorna på en klart lägre nivå än de kommunala. När det är ekonomin som sätts i första rummet blir det oundvikligt att undervisningens kvalitet kommer i andra hand.

Aktiebolagsskolorna tjänar sina vinstpengar på ett positivt elevurval

Tack vare sitt fokus på elever som kostar lite att undervisa får skolaktiebolagen ett par stora fördelar. Den ena är att dessa elever presterar ovanligt bra nästan oavsett vilken verksamhet skolan har. De är oftast mycket skolintresserade och får goda studieresultat även i stora undervisningsgrupper, utan skolbibliotek, utan specialsalar och utan specialundervisning eller elevvårdsinsatser.

Därför kan aktiebolagsskolornas lärare ha extra många elever. I genomsnitt har de 25 procent fler elever än en lärare i en kommunal skola. Lärarna i de stora skolkoncernerna har ännu fler elever. Denna låga lärartäthet är den faktor som betyder mest för en aktiebolagsskolas ekonomi.

Den andra stora fördelen är att det positiva elevurvalet är guld värt när det gäller skolans marknadsföring. Tack vare sina elever får skolan goda resultat, ett gott rykte och en hög status och det är den bästa reklam en skola kan få. En skola konkurrerar nämligen inte med kvaliteten på sin pedagogiska verksamhet, den är näst intill omöjlig att bedöma, utan med sina elever. Högstatuselever lockar andra högstatuselever och deras föräldrar.

Och vill ett skolaktiebolag ytterligare förstärka marknadsföringen kan de sätta lite extra fart på betygsinflationen. Höga genomsnittsbetyg är bra i marknadsföringen och betygsättningen förfogar bolagen själva över. När Dagens Nyheter jämförde betygen i gymnasieskolan med de nationella proven för ett par år sedan, utmärkte sig de fristående skolorna. Jämfört med de kommunala skolorna satte de oftare ett högre betyg än vad provresultatet på de nationella proven visade.

Det är det således i det positiva elevurvalet som den ekonomiska drivkraften ligger. Det verkar dock inte kostnadssänkande för skolsystemet i dess helhet utan tvärtom det ökar kostnaderna. Kommunernas negativa elevurval driver upp deras kostnader, som i sin tur höjer nivån på skolpengen. Det fria skolvalet i sig höjer också kostnaderna på grund av fler elevplatser och stora omställningskostnader för kommunerna.

Marknaden har heller inte drivit fram några nya pedagogiska modeller. De som väljer en aktiebolagsskola är inte ute efter någon alternativ pedagogik, den finns i de ideellt drivna skolorna. Aktiebolagen satsar inte på ekonomiskt osäkra pedagogiska idéer, utan det som säljer är säkra kort med ordning och reda och gärna lite gammaldags upplägg.

Skolaktiebolagen är vinnare på den svenska skolmarknaden. De växer och blir fler för varje år och de tjänar pengar på sin verksamhet. Det är inget konstigt, utan det är en konsekvens av att de drivs som aktiebolag. Aktiebolagsformen är en effektiv företagsform som ska fungera på precis detta sätt. Det är också en företagsform som fungerar alldeles utmärkt i de flesta verksamheter i näringslivet, men den är ytterst olämplig att ha i skolan. Den driver nämligen fram en stenhård segregation. För att få ett ekonomiskt överskott och en vinst är skolaktiebolagen tvungna att sålla fram ett positivt segregerat elevurval och det leder till att stora skillnader uppstår. Vinnarskolor och vinnarelever i aktiebolagsskolorna och förlorarskolor och förlorarelever i de kommunala förortsskolorna. Det som är bra för aktiebolagen är dåligt för samhället i dess helhet.

Det är idén om att konkurrera om elever som är orsaken till de effekter jag beskrivit. Elever är inga varor eller tjänster utan de är människor. Och människor är olika, en del har mycket lätt för att klara skolan medan andra har stora svårigheter. En del kostar lite att lotsa genom skolan medan andra kostar mycket. Och konkurrens om elever, kombinerat med starka ekonomiska drivkrafter, leder oundvikligen till ett segregerat skolsystem.

3 Comments on “Sten Svensson: Därför fungerar inte den fria konkurrensen inom skolan

  1. Så är det – mycket tydligt skrivet och vad kan man mer tillägga till detta än att tyvärr har detta blivit en del av dagens Sverige.
    Oroväckande är att inte någon av de ensamkommande flykting barn kommer att få tillgång till dessa fristående skolor på grund av helt enkelt att de representerar enbart problem som inte är värt stressen för aktieägare. Även om ‘alla’ håller med om att dessa barn och unga behöver extra stöd för att kunna medverka I det svenska samhället i framtiden? Resultatet blir att segreationen och oroligheter fördjupas i vårt samhälle. Hur kan man lösa detta på ett demokratiskt vis undrar jag?

  2. Så mycket okunskap och villfarelse trots att så många friskolor visar på fantastiska resultat och faktiskt kämpar för att få ta emot nyanlända barn. Ja ett aktiebolag ska gå med vinst vilket en välskött skola i kommunen också gör men den skolan får inte behålla sitt överskott medans en friskola använder vinsten till att utveckla verksamheten
    (om det är en bra anordnare)

  3. Artikeln problematiserar det här med fristående skolor kontra offentliga skolor ur ett snävt synfält. Om vi börjar med med specialundervisningen har den effektivt stoppats av Högsta Förvaltningsdomstolens tolkning av tilläggsbeloppen. Detta har inneburit att kommunerna tagit bort ersättningar för specialundervisning för NPF-barn. Här är regeringen på väg med lagändring.

    Nästa synfält som behöver belysas är att skollagen är en speciallag som sätter sig över allmänna lagar som kommunallagen och aktiebolagslagen. Med andra ord är det inte fritt spelrum varken för kommunfullmäktige eller styrelsen för ett AB att driva skolorna som man vill utanför styrdokumenten. Det visas tydligt av att Skolinspektionen idag ändrat sin inspektion för att efterlevnaden av regelsystemet ska bli bättre.

    Sedan kan man fråga sig varför just man diskuterar driftsformer istället för innehållet i skolan. Givet att det finns problem i alla skolformer på hur man driver skolor offentliga som enskilda. De offentliga skolorna är inget dygdemönster i att driva fram en skola som skapar kunskapsresultat. För det är inte eleverna det är fel på utan inre faktorer i skolans sätt att organisera undervisningen oavsett driftsform.

    Man kan fråga sig varför det inte fanns en kommunal skola som i 2015 erhöll Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola. Några tankar här: http://pluraword.blogspot.se/2016/01/utmarkta-skolor-i-sverige-2015.html

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS