Sten Svensson: Familjebakgrunden har fått ökad betydelse

Skolans kompensatoriska förmåga har drastiskt försämrats och betydelsen av föräldrarnas utbildningsbakgrund har ökat, skriver Sten Svensson. (red)

Föräldrarnas utbildningsnivå är den enskilt viktigaste faktorn för hur eleverna lyckas i grundskolan. En genomsnittselev med högskoleutbildade föräldrar får toppbetyg medan en elev med föräldrar som har grundskola eller motsvarande inte blir godkänd i alla ämnen.

I diskussionen om skolaktiebolagens vinster brukar friskolebranschen hävda att betydelsen av föräldrarnas utbildningsnivå inte har förändrats sedan 1990-talet. De ser det som ett bevis på att förekomsten av fristående skolor inte skapat någon skolsegregation.

Uppgifterna kommer från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. De har publicerat flera rapporter som säger att familjebakgrundens betydelse för elevernas skolresultat i stort sett är oförändrad. Familjebakgrundens betydelse ligger stabilt mycket högt men den har inte förändrats nämnvärt sedan 1990-talet. Dessa resultat är förvånande med tanke på de dramatiska förändringar som skett i den svenska skolan.

Sedan de skolpolitiska reformerna på 1990-talet har skillnaderna mellan skolor och mellan elever ökat kraftigt. Elever med välutbildade föräldrar samlas på vissa skolor medan elever med föräldrar som har korta utbildningar samlas på andra. Skolor med många elever som har välutbildade föräldrar får allt högre genomsnittsbetyg, medan de ligger still eller sjunker på skolor med många kortutbildade föräldrar. Det blir alltfler elever som inte klarar kraven för att komma in på ett nationellt program i gymnasieskolan samtidigt som alltfler elever får högsta betyg i alla ämnen. Sett till betygen har således gapet mellan de olika elevgrupperna ökat.

I PISA har samtliga elevgrupper haft en nedåtgående trend sedan år 2000. I läsning och naturvetenskap har de svagaste elevgrupperna fallit betydligt kraftigare än de som presterar bäst. I 2012 års studie, där matematiken var huvudämne, föll däremot alla elevgrupper ungefär lika mycket. Sammantaget för hela mätperioden visar två av tre ämnen att skillnaderna mellan de svaga och de starka elevgrupperna har ökat. Vi vet också att i den svagpresterande gruppen har de flesta föräldrar med kort utbildning och i den högpresterande har de flesta föräldrarna högskoleutbildning.

Både betygsutvecklingen och utvecklingen i PISA visar således att klyftorna mellan de olika grupperna har ökat, det vill säga familjebakgrunden har ökat i betydelse.

Att mäta familjebakgrundens betydelse är komplicerat. Det har skett stora förändringar i elevgrupperna sedan 90-talet. Det är färre elever som har föräldrar med kort utbildning och dessutom råder det en osäkerhet om denna grupp. Den består i allt större grad av nyanlända elever och när skolan inte har uppgifter om föräldrarnas utbildningsnivå placeras de ofta i gruppen vars föräldrar har förgymnasial utbildning. Det innebär att dessa elever inte fullt ut är jämförbara med 90-talets.

Under mätperioden har det dessutom skett en allmän höjning av befolkningens utbildningsnivå. Det är alltfler föräldrar som har en högskoleutbildning. Elevgruppen med föräldrar som har eftergymnasial utbildning har således vuxit och utgör idag en majoritet av eleverna.

Dessutom är betygsinflationen en komplicerande faktor. IFAU, som utgår från betygen i sina studier, menar att när de kompenserat för betygsinflation blir gapet mellan de olika grupperna oförändrat.

Men om de dessutom hade tittat på resultaten i PISA borde några varningsklockor ha ringt. Till skillnad från betygen mäter PISA elevernas kunskapsutveckling över tid. Där finns ingen inflation i sifforna och där ser man att gapet har vidgats i två av tre ämnen.

Att klyftorna har ökat visar även Skolkommissionen. I den delrapport, som kom i maj, tar de upp frågan med anledning av de resultat som IFAU presenterat. Skolkommissionen hänvisar till en kommande rapport av Gustafsson och Yang Hansen som undersökt betydelsen av föräldrarnas utbildningsbakgrund.

”Studier som använder ett mer finfördelat utbildningsmått än som tidigare används visar dock på en tydlig ökning.”

För första gången är det någon som ifrågasätter IFAU:s resultat.

När man mäter elevernas kunskapsutveckling, som i PISA, är bilden tydlig, gapet mellan de båda grupperna har ökat. Men det förmår tydligen inte IFAU:s statistiska modeller fånga upp, kanske beroende på att de har för dåligt underlag.

Dagens skolpolitik med det fria valet av skola, systemet med de fristående skolorna och det mål- och resultatstyrda betygssystemet driver fram skillnader mellan skolor och elever. I första hand missgynnar den skolpolitiken elever med lågutbildade föräldrar. För den elevgruppen har skolans kompensatoriska förmåga drastiskt försämrats sedan 1990-talet när skolan marknadsutsattes och betydelsen av föräldrarnas utbildningsbakgrund har ökat.

Sten Svensson

 

 

5 Comments on “Sten Svensson: Familjebakgrunden har fått ökad betydelse

  1. Intressant att jämförelser bara behandlar de yttre faktorerna i skolans resultat. De är oftast svåra att påverka för en skola. De är som de är. Däremot är det de inre faktorerna som en skola kan påverka. Detta oavsett det är kommunala eller fristående skolor. Debatt borde fokuseras mer på varför somliga skolor lyckas oavsett de yttre faktorerna. Vad gör de för att klar uppdraget?

    Sedan det här med betygsresultat. Studerar vi Skolverket senaste rapport om årskurs 6 betygsresultat har inte nyanlända nämnvärt påverkat resultatet trots att gruppen “okänd bakgrund” ökat. Om bl a det har jag skrivit här: http://pluraword.blogspot.se/2016/10/sexornas-resultat-minskar-2016.html

  2. Skolan har alltid engagerat…
    Ser man på resultaten i skolan ligger Finland högt. Det som de gör som Sverige har gjort tvärt om är bland annat hur man behandlar och bemöter eleverna – de går ifrån det auktoritära till det formella – att det är viktigt att lära känna varandra och de nära relationerna lyfts fram som viktiga. Man gör inte heller lika många tester.
    Det Sverige gjort är att titta bakåt och gjort en kringgående rörelse till att göra som man gjorde förr – mer auktoritärt och fler prov! Varför? Sverigehar använt sig av gamla lösningar vilket är beklagligt.
    I vilka situationer lär sig barn? De lär sig när de tycker det är roligt, intressant, spännande och i sammanhang. När de blir rädda, när vuxna blir arga till exempel höjs det inre försvaret och i det tillståndet lär sig ingen annat än att vara rädd. Att lära sig var rädsla är vet alla – vi behöver uppleva fler situationer av kommunikation. Fler varianter av kompromisser. Fler tillfällen för verkliga möten. Personal som inte blir arga, inte hotar, inte tvingar eller höjer rösten skapar en atmosfär för verkligt lärande och framförallt att vi kan ta oss ifrån ett samhälle byggt av aggressivitet och stress till ett mer människovänligt!

  3. Vad det näringslivet närstående IFAU har för intresse av att förneka det statistiskt säkerställda sambandet mellan elevernas prestationer och deras föräldrars utbildningsnivå kan man fråga sig. Likaså deras strävan att förneka forskningens konstaterande att de graderade betygen inte leder till bättre kunskaper för eleverna men att de är förödande för de elever som har lågutbildade föräldrar.
    När alliansen införde det gamla läroverkets betygsskala och tidigarelade betygen till sjätte och till och med fjärde årskursen, mötte detta hård kritik. För att mildra kritiken ställde IFAU upp med en mycket märklig rapport som mynnade ut i att det var eleverna med de svagaste betygen som tjänade på dem. Rapporten byggde på en jämförelse mellan de inkomster de elever som fått/inte fått betyg i sjätteklass hade några år efter grundskolan. Den handlade inte alls om hur eleverna påverkats av betygen. Författaren till rapporten varnade själv för att dra några slutsatser av den. Det hindrade inte de stora allianstidningarna att i stora rubriker på förstasidorna förkunna att det nu var bevisat att de skolsvaga eleverna inte tog någon skada av de graderade betygen.
    Varför detta? Man skulle tro att näringslivet skulle vara intresserat av att vi får ett mera jämställt samhälle. Det har ju visat sig att sådana länder utvecklas bättre i alla avseenden. Betygens enda funktion är att sortera eleverna. Att skilja på de elever som lyckas och de elever som misslyckas i skolan. Och därmed vilka elever som får tillträde till högre utbildningar. Därigenom vidgas på sikt klyftan mellan fattiga och rika ytterligare. Vad kan IFAU ha för intresse av det?

  4. Hej

    Jag gjorde ett program till Vetandets Värld i P1 om just detta. Programmet sändes i april och sedan i repris i somras. Där berättar Jan-Eric Gustafsson om sin forskning och att han ser stöd för att familjebakgrunden ökar i betydelse. ( För första gången på 50 år kan nämnas.)

    Lyssna här: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/758644?programid=412

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS