Sten Svensson: Familjebakgrunden har fått ökad betydelse

Skolans kompensatoriska förmåga har drastiskt försämrats och betydelsen av föräldrarnas utbildningsbakgrund har ökat, skriver Sten Svensson. (red)

Föräldrarnas utbildningsnivå är den enskilt viktigaste faktorn för hur eleverna lyckas i grundskolan. En genomsnittselev med högskoleutbildade föräldrar får toppbetyg medan en elev med föräldrar som har grundskola eller motsvarande inte blir godkänd i alla ämnen.

I diskussionen om skolaktiebolagens vinster brukar friskolebranschen hävda att betydelsen av föräldrarnas utbildningsnivå inte har förändrats sedan 1990-talet. De ser det som ett bevis på att förekomsten av fristående skolor inte skapat någon skolsegregation.

Uppgifterna kommer från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. De har publicerat flera rapporter som säger att familjebakgrundens betydelse för elevernas skolresultat i stort sett är oförändrad. Familjebakgrundens betydelse ligger stabilt mycket högt men den har inte förändrats nämnvärt sedan 1990-talet. Dessa resultat är förvånande med tanke på de dramatiska förändringar som skett i den svenska skolan.

Sedan de skolpolitiska reformerna på 1990-talet har skillnaderna mellan skolor och mellan elever ökat kraftigt. Elever med välutbildade föräldrar samlas på vissa skolor medan elever med föräldrar som har korta utbildningar samlas på andra. Skolor med många elever som har välutbildade föräldrar får allt högre genomsnittsbetyg, medan de ligger still eller sjunker på skolor med många kortutbildade föräldrar. Det blir alltfler elever som inte klarar kraven för att komma in på ett nationellt program i gymnasieskolan samtidigt som alltfler elever får högsta betyg i alla ämnen. Sett till betygen har således gapet mellan de olika elevgrupperna ökat.

I PISA har samtliga elevgrupper haft en nedåtgående trend sedan år 2000. I läsning och naturvetenskap har de svagaste elevgrupperna fallit betydligt kraftigare än de som presterar bäst. I 2012 års studie, där matematiken var huvudämne, föll däremot alla elevgrupper ungefär lika mycket. Sammantaget för hela mätperioden visar två av tre ämnen att skillnaderna mellan de svaga och de starka elevgrupperna har ökat. Vi vet också att i den svagpresterande gruppen har de flesta föräldrar med kort utbildning och i den högpresterande har de flesta föräldrarna högskoleutbildning.

Både betygsutvecklingen och utvecklingen i PISA visar således att klyftorna mellan de olika grupperna har ökat, det vill säga familjebakgrunden har ökat i betydelse.

Att mäta familjebakgrundens betydelse är komplicerat. Det har skett stora förändringar i elevgrupperna sedan 90-talet. Det är färre elever som har föräldrar med kort utbildning och dessutom råder det en osäkerhet om denna grupp. Den består i allt större grad av nyanlända elever och när skolan inte har uppgifter om föräldrarnas utbildningsnivå placeras de ofta i gruppen vars föräldrar har förgymnasial utbildning. Det innebär att dessa elever inte fullt ut är jämförbara med 90-talets.

Under mätperioden har det dessutom skett en allmän höjning av befolkningens utbildningsnivå. Det är alltfler föräldrar som har en högskoleutbildning. Elevgruppen med föräldrar som har eftergymnasial utbildning har således vuxit och utgör idag en majoritet av eleverna.

Dessutom är betygsinflationen en komplicerande faktor. IFAU, som utgår från betygen i sina studier, menar att när de kompenserat för betygsinflation blir gapet mellan de olika grupperna oförändrat.

Men om de dessutom hade tittat på resultaten i PISA borde några varningsklockor ha ringt. Till skillnad från betygen mäter PISA elevernas kunskapsutveckling över tid. Där finns ingen inflation i sifforna och där ser man att gapet har vidgats i två av tre ämnen.

Att klyftorna har ökat visar även Skolkommissionen. I den delrapport, som kom i maj, tar de upp frågan med anledning av de resultat som IFAU presenterat. Skolkommissionen hänvisar till en kommande rapport av Gustafsson och Yang Hansen som undersökt betydelsen av föräldrarnas utbildningsbakgrund.

”Studier som använder ett mer finfördelat utbildningsmått än som tidigare används visar dock på en tydlig ökning.”

För första gången är det någon som ifrågasätter IFAU:s resultat.

När man mäter elevernas kunskapsutveckling, som i PISA, är bilden tydlig, gapet mellan de båda grupperna har ökat. Men det förmår tydligen inte IFAU:s statistiska modeller fånga upp, kanske beroende på att de har för dåligt underlag.

Dagens skolpolitik med det fria valet av skola, systemet med de fristående skolorna och det mål- och resultatstyrda betygssystemet driver fram skillnader mellan skolor och elever. I första hand missgynnar den skolpolitiken elever med lågutbildade föräldrar. För den elevgruppen har skolans kompensatoriska förmåga drastiskt försämrats sedan 1990-talet när skolan marknadsutsattes och betydelsen av föräldrarnas utbildningsbakgrund har ökat.

Sten Svensson