Skola och SamhälleSten Svensson: Historielöst och okunnigt om grundskolan
Professor Inger Enkvist har inga fakta som styrker hennes påstående att det är införandet av grundskolan som orsakat dagens fallande skolresultat, skriver Sten Svensson. (red)
I boken ”De svenska skolreformerna 1962-1985 och personerna bakom dem” och i en rad tidningsartiklar går Inger Enkvist, professor emerita i Lund, till våldsam attack mot den svenska sammanhållna grundskolan som infördes i början av 1960-talet. Enligt Inger Enkvist är det införandet av grundskolan som orsakat Sveriges fallande resultat i PISA och de andra internationella studierna som vi sett under 2000-talet.
Inger Enkvists tes är att de politiker som införde grundskolan prioriterade arbetsformer, jämlikhet och att fostra demokratiska människor framför att skolan skulle lära ut kunskaper. Enkvist hävdar att dåtidens politiker inte ansåg att kunskaper var värdefulla utan de gav istället grundskolan ett socialt syfte. Att det inte uttryckligen står att varje förslag syftar till att ge eleverna kunskaper, tolkar Enkvist som att motsatsen gäller. Hon tror på fullt allvar att politikernas syfte med skolreformerna under dessa år var att sänka kunskapskraven i skolan.
För att vara en bok som ska beskriva bakgrunden till och besluten kring grundskolans genomförande är den märkligt historielös. Enkvist nämner inte med ett ord den nästan hundraåriga skolpolitiska debatten om att införa en gemensam grundskola för alla elever. En politik som lanserades av Liberalen Fridtjuv Berg i slutet av 1800-talet där han pekade på att samhällets eliter hade en utbildning av hög kvalitet i läroverken medan de breda befolkningslagren fick hålla tillgodo med folkskolan som många gånger var av skiftande kvalitet. Senare under 1800-talet anslöt sig Socialdemokraterna till Bergs tankar om en gemensam skola för alla medan högern var motståndare. Även kyrkan och läroverkslärarnas organisationer var motståndare medan folkskolans lärarorganisationer stödde Berg.
Tvärsemot vad Enkvist hävdar var höjd kunskapsnivå för hela befolkningen ett huvudmotiv vid införandet av grundskolan. 1946 års Skolkommission såg att samhälle och näringsliv krävde att en betydligt större andel av befolkningen fick en mer kvalificerad utbildning än vad det gamla skolsystemet förmådde ge. De såg att det var många begåvade elever som aldrig fick chansen att utbilda sig i den tidens klassuppdelade skola. Skolkommissionen pekade också på att det var stora regionala skillnader där landsbygdens folk inte hade tillgång till bra skolor på samma sätt som i städerna.
Men bra kunskaper var inte nog, 1946 års Skolkommission ansåg också att skolan skulle medverka i bygget av det demokratiska samhället. Med erfarenheterna från 30-talet, då antidemokratiska krafter hade växt fram och störtat världen i krig, föreslog Skolkommissionen en skola där alla samhällets grupper skulle mötas. Skolan skulle, förutom att ge goda kunskaper, även ge en utbildning som gjorde att medborgarna kunde delta i det demokratiska samhällslivet.
Dessa basfakta om skolans historia och den skolpolitiska debatten och de olika syftena med genomförandet av grundskolan, nämner inte Enkvist i sin bok.
Skolans uppgift att medverka i bygget av det demokratiska samhället, tycker Enkvist är oviktig. Hon verkar tro att demokrati försvårar skolans kunskapsuppdrag.
Enkvist har heller inte förstått att det ställs helt andra krav på skolan när den ska utbilda alla elever i en årskull jämfört med vad som gällde i läroverkens urvalsskola. Det är därför som det skrivs mycket om grupparbete och andra arbetsformer i de olika utredningsförslagen. Syftet var att skapa en skola där alla elever skulle lära sig så mycket som möjligt.
Grundskolan innebar en förlängning med minst två år för den stora majoritet av Sveriges elever som tidigare hade gått i folkskolan. Den innebar också att eleverna i hela landet, i alla kommuner, fick tillgång till en nioårig skola. Grundskolan innebar därmed en kraftfull höjning av den samlade befolkningens kunskaper, tvärsemot vad Enkvist hävdar.
Grundskolan var det första och nödvändiga steget i att bygga upp ett skolsystem av hög kvalitet för alla elever i hela landet. Nästa steg var gymnasieskolan och därefter har högskola och universitet byggts ut. Ett skolsystem som varit en förutsättning för samhällets och näringslivets utveckling. Skapandet av den svenska grundskolan var en mycket framsynt skolpolitik
Men Enkvist är inte bara okunnig om grunderna för grundskolereformen, hon undanhåller även viktiga fakta. För att få ihop sin tes om att grundskolan är orsaken till dagens fallande skolresultat är hon tvungen att utelämna resultaten i de internationella jämförande studierna som gjordes från 1960-talet fram till år 2000. Då hade nämligen de svenska grundskoleleverna bra eller mycket bra resultat. I någon enstaka undersökning var det en dipp, men generellt sett lyckades den svenska skolan mycket bra med både de hög- och lågpresterande eleverna. Raset i de internationella undersökningarna har kommit på 2000-talet. efter 1990 talets skolreformer, när den sammanhålla skolan har avskaffats.
Därmed faller hela Enkvist upplägg. Hon kan inte i något avseende styrka sina påståenden om det är införandet av grundskolan som orsakat dagens skolkris.
Sten Svensson
15 Comments on “Sten Svensson: Historielöst och okunnigt om grundskolan”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Sten, jag har också läst den där boken av Inger Enkvist. Boken tar upp många reformer under perioden 1962-1985. Många av förändringarna under perioden, som hon tar upp, var rena missgrepp och då berör hon knappt ens språklaboratorierna, den nya matematiken (mängdläran), idén att eleverna inte behövde kunna multiplikationstabellen och de självinstruerande häftena i matematik. Men låt oss då koncentrera oss på grundskolereformen 1962.
Det skulle skapas ett gemensamt högstadium genom reformen 1962. Eleverna från realskolan skulle få en sänkt nivå, men det skulle uppvägas av en förbättrad utbildning för övriga elever. Så gick resonemanget, men då gäller det också att det verkligen blev så. Inger Enkvist lägger inget krut på att ifrågasätta grundskolereformen 1962, men hon tar upp hur skolan därefter fortlöpande motarbetar och håller tillbaka de högpresterande eleverna. Kan vi enas om att det är omdömeslöst och dumt? Sverige behöver sina bästa elever och att de kan utvecklas om Sverige ska klara sig i den internationella konkurrensen.
Det kan låta lovvärt med en reform för högstadiet 1962, men varför skulle årskurs 1-6 behöva drabbas av dramatiska försämringar? Utan att testa först inför man samtidigt den progressiva pedagogiken i stor skala i hela grundskolan. Det är ett praktexempel på bristande vetenskaplighet och får väl betecknas som ren dumhet. Inger Enkvist beskriver hur elever slås ut i årskurs 1-6 och att kostnaderna för specialpedagogiken exploderar. Än i dag är den dominerande bilden av svensk skola att årskurs 1-6 inte ger eleverna de kunskaper som krävs för att på ett bra sätt kunna gå vidare i skolsystemet. Det där att Inger Enkvist skulle säga att skolreformatörerna medvetet försämrade skolan vet jag inte om hon sagt. Det kan väl förmodligen handla om ren inkompetens kopplad med prestige och en oförmåga att erkänna misstag.
Min erfarenhet är att Enkvist inte bryr sig så mycket om underlag eller fakta så länge hon kan framföra sina ärkereaktionära åsikter. Det är mig en stor gåta att hon får så pass stort utrymme i debatten men hon tjänar väl intressen som har makt att låta henne spela med. Mina studenter har ställt sig frågan “får man verkligen göra som hon”. Det var efter bl a en artikel i Pedagogiska Magasinet där hon tolkade John Hattie som fan…Det är bra att det finns kraft och ork att bemöta henne så att hon inte står oemotsagd.
Håller med om det egentligen uppseendeväckande med att en person som E får så mycket medial uppmärksamhet. Samma var det med en annan professor, i nationalekonomi, som för ett antal år sen fick stort debattutrymme för sina åsikter om skolan. Lägg till att knappt ett enda Aktuellt i SVT sänds utan en debatt där det grälas om någonting. Det är inte längre upplysning om vad som hänt och händer utan en jakt på något uppseendeväckande – vad som helst – som antas locka tittare. I värsta fall sysslar medier ofta med ren desinformation. Och den ena ‘åsikten’ blir lika god som den andra, vilket dränerar offentliga samtal på mening. Ruggigt.
På ett sätt är det bra att sån som E går hela vägen ut och angriper grundskolan. Det har legat i luften ett tag men få om ens någon har velat säga det.
Rubriken “Historielöst och okunnigt om grundskolan” är väl funnen när det gäller skolkritikern Inger Inger Enkvist, prof. em. i spanska. Sten Svensson ger en utmärkt och helt rättvisande bild av både bakgrunden till och besluten om grundskolans genomförande. Men det är viktigt för dagens debatt anser jag att påtala Tage Erlanders framsynthet som ecklesiastikminister när han utformade direktiven till 1946 år Skolkommission. Skolans stora betydelse när det gäller de värderingar som är intimt förknippade med begreppet demokrati har blivit allt viktigare att framhålla, något som dagens forskare inom bl.a. barn- och ungdomspsykiatri resp. sociologi påtalar speciellt gäller åren före puberteten. Men det är synd att Sten Svensson så lätt går förbi den stora frågan som engagerat Inger Enkvist, nämligen den stora försämringen av skolresultaten som skett speciell sedan år 2000. Tjugo år efter grundskolebeslutet 1962 ändrade den nya socialdemokratiske skolministern inriktningen av grundskolan till att likna den realskola som Enkvist förordade. Det tog nåra år innan försämringen blev tydlig. Skolministern kunde stödja sig på speciellt den akademiska världen och massmedia i Stockholm. Dessutom underkändes den progressiva pedagogiken, som speciell folkskollärarna stödde, av ledande pedagogisk forskare i Stockholm. Det är mycket beklagligt att den partipolitiseringen av grundskolan som inleddes hösten 1982 sedan har ökat samtidigt som resultaten både av verksamheten och arbetsklimatet för både lärare och elever försämrats. Nu gäller för dagens Skolkommission att ge oss underlag för en förnyad skola! Vi behöver få en skola som Olof Palme kallade dåtidens grundskola som “spetsen på en pil riktad mot framtiden”.
Ett citat från en av Inger Enkvists många artiklar om skolan:
“Inför beslutet om införande av grundskola vädjade 11000 lärare från realskola och gymnasium till politikerna att inte införa den nya skolformen, men de ignorerades. ‘Läroplan för grundskolan’ 1962 slog fast att den nioåriga skolkan inte hade något specifikt slutmål och att eleven skulle flyttas till högre årskurs oavsett hur de hade klarat studierna””
Inger Enkvist 2015-1015 i Göteborgs-Posten och artikeln “Inger Envkist: Sverige har förstört sitt skolsystem”.
Väl tänkt. Att Inger Enkvist fått så stor plats i skoldebatten är skrämmande. Hennes inlägg utgör exempel på hur självsäkerheten om hur skolan är och ska drivas ökar med kvadraten på avståndet till skolverkligheten. Se vidare artikeln http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/santOchRiktigt.pdf
I Inger Enkvists värld håller några ryska vetenskapsmän seminarier om att kunna skicka en satellit i omloppsbana runt jorden, en svensk politikerkommitté funderar över möjligheten att i Sverige införa den amerikanska uppfinningen television, I landet rasar en debatt om dansbaneeländet. I Inger Enkvists Sverige är klassuppdelningen en självklarhet, kultur något som bara angår ett fåtal och demokrati en tråkig samhällsordning som hotar de goda värdena. I Inger Enkvists värld tar fyra procent av årskullen studenten, av dem går någon procent vidare till universitetstudier som innebär en garanti för god inkomst och högt socialt anseende. En av dem heter Inger Enkvist. Tro fasen att hon längtar tillbaka.
Svar till Johnny Wieweg
Du frågar varför man inte testade grundskolans nya pedagogik i stor skala först. Det var just det man gjorde. Under 50-talet genomfördes en tio år lång försöksperiod i stor skala i flera kommuner i den så kallade enhetsskolan.
Du menar också att årskurs 1-6 drabbades av dramatiska försämringar i och med grundskolan. Jag vet inte vad du grundar det påståendet på. Min bild är den motsatta, grundskolan lyckades relativt väl med årskurserna 1-6.
Svar till Pär Engström
Du citerar Inger Enkvist där hon beskriver att 11000 lärare från realskola och gymnasium vädjade om att grundskolan inte skulle införas. Det är korrekt läroverkslärarnas organisationer var motståndare till att införa grundskolan. Men folkskolans lärarorganisationer och facklärarna stödde förslaget. En klar majoritet av lärarna ville ha grundskolan.
Sten Svensson
Svar till Johnny Wieweg
Utprovningen av grundskolan tog sig olika former på olika ställen i landet. På Frösön i Jämtland kunde man som elev råka ut för att i sexan gå folkskola, i sjuan gå enhetsskola , i åttan gå försöksskola och i nian gå grundskola , puh. Att man dessutom som sextonåring fick gå första året i det nya gymnasiet skapade ju inte heller förutsättningar för stabilitet och ordning. Många lärare blev förvirrade och hade bara formerna med sig från undervisningen i realskola och gymnasium. Innehållet fick man stå för själv genom många timmars studier på biblioteket och långa seminarier tillsammans med klasskamraterna ( med dubbel betydelse) . Räddningen var också de engagerade och entusiastiska lärare som ändå fanns. De som förstått meningen med förändringen och som skapade en livslång kärlek till lärandet. Mina hette Annie Jenhof som senare blev en av cheferna för Uppsala stadsteater och Inger Bragé som jag fortfarande har kontakt med. Ett enstaka bevis eller erfarenhet är inget bevis alls för att Caligula verkligen fanns och avskaffades i samband med grundskole och gymnasiereformen men ?
Mitt citat kan också tolkas som att Inger Enkvist var emot grundskolan och att det var därför som hon framhöll de lärare som protesterade och inte de som höll med i förslaget.
Mitt syfte med citatet var att försöka bringa klarhet i vad Inger Enkvist vill med skolan.
Nä, raset kom inte på 2000-talet med Jan Björklund som vänstern gärna vill göra gällande. Det kom redan på 60-talet, vilket är den obehagliga sanningen.
Vi som började arbeta som lärare på 1960-talet försökte göra det bästa av 1946 års Skolkommissions visioner, men vi ansågs vara katederkramare, felutbildade och kallades reaktionärer som inte fattat vad den nya skolan gick ut på. Lektorerna rensades bort och adjunkterna trakasserades med sämre löneutveckling och längre arbetstider. Det pågår än i dag.
Alva Myrdal sa i ett uttalande inför valet 1970 som kunde tolkas som att vi borde avlivas. Stellan Arvidson sa att vi borde ”utrotas”. Kjell Olof Feldt sa att skolan (vi lärare) var för dyr i drift. Pengarna fanns i kommunerna, sa Göran Persson. Ett aningslöst Lärarförbund hjälpte till att kommunalisera skolan.
Skolans uppgift skulle vara socialisering inte kvalificering.
Enligt Torsten Husén började det ”gå snett” med den ”framgångsrika sammanhållna skolan” redan på 70-talet. SIA-utredningen tillsattes och IEA-resultaten i matematik 1984 resulterade i den första haverikommissionen för matematikundervisningen. Elevresultaten har alltså fallit under de senaste
30 åren. Men enligt vänstern började eländet med Björklund i början av 2000-talet.
Man behöver bara gå till ”läggen” för att få en annan sanning, som Jan Myrdal brukar säga, om man nu inte vill vara historielös.
I december 1987 firade grundskolan 25 år med en konferens på Folkets Hus i Stockholm. Alla var där: Stellan Arvidson, Gunnar Helén, Ragnar Edenman, Sixten Marklund, Torsten Husén, Ulf P Lundgren, Erik Wallin, Åke Isling, Erland Ringborg, Bengt Göransson samt ytterligare tre skolministrar, för att nu nämna några av deltagarna. Konferensen kom att handla om varför det inte blev som det var tänkt med visionerna och varför grundskolan inte lyckats med sina uppgifter och varför resultaten försämrats.
Allt finns redovisat i SÖ, Skola i utveckling, Utbildningsförlaget, B 88:3.
Under 60- 70- och 80-talen fanns praktiskt taget ingen kritisk debatt om skolan i pressen. Även facktidningarna höll igen för att inte stöta sig med makten. Den pedagogiska forskningen var mån om sina forskningsanslag . De fegade och gav lärarna skulden.
Det var DN som öppnade dörren och släppte loss debatten. Hans Bergström kallade pedagogiken för en bluffvetenskap, Gunnar Ohrlander skrev först ”Kunskap i skolan” sedan ”Den gudarna älskar”. Inger Enkvist skrev ”Feltänkt” som fick stort stöd bland lärarna. Det kom fler böcker och debattinlägg.
Det finns alltså hopp om skolan.
Tack Kjell! Äntligen den bild av skolan som jag har. Demoniseringen av Jan Björklund visar tydligt vilka som har haft tolkningsföreträde i skolfrågor under alltför lång tid. Man måste väl också nämna Jonas Frykmans “Ljusnande Framtid” (-98) som påtalade klassresorna. Att det under 50-och 60 talen gjordes fler klassresor än någonsin. Att 90-talet förde tillbaka dessa till den nivå som var i början på seklet. Alltså ett totalt misslyckande vad beträffar jämlikheten. Var det inte så att i takt med att arbetsron i klassrummen blev sämre, inga läxor, få prov utfördes och betygen bara i åk 8 blev föräldrarnas inflytande över elevens lärande viktigare igen. Som det var i början på 1900-talet. Inger Enkvist “Feltänkt” blev effektivt stoppad av skoletablissemanget och i Public Service fick hon inte plats. Fel budskap. På Lärarhögskolorna var både Enkvist och Frykman villebråd att förgöra. Och lyckades nästan. Att hon får höras nu är ett friskhetstecken.
Kjell har rätt bild som jag känner igen mig i. Att som Sten Svensson och andra i ovan debattinlägg kalla hennes bok för historielös, okunnig och författaren själv för ärkereaktionär!? speglar mest bristen på självinsikt och vilket dåligt debattklimat som råder i Sverige. Där den som försöker diskutera fakta ( med stöd av sina teser ) kring ett enormt resultat problem i allas vår skola möts av förakt och ideologi. Att försvara och inte utmana dagens skola där pengarna per elev inte är problemet är direkt okunnigt och historielöst!
Vilka av er har arbetat på alla tre stadierna samtidigt och alltså både följt eleverna och varit verksam på de olika stadierna med allt vad det innebär i form av erfarenheter?