Skola och SamhälleSten Svensson: Obligatorisk valfrihet minskar inte skolsegregationen
Trots att det är tydligt att det fria skolvalet ökat skolsegregationen tror skolkommissionen att lösningen är att få ännu fler att välja skola, skriver Sten Svensson. (red.)
Skolkommissionen uppgift var att komma med förslag som höjer kvaliteten och likvärdigheten i skolan. Enligt kommissionens slutbetänkande ska det ske huvudsakligen på tre sätt:
- Den statliga styrningen över skolan ska stärkas.
- Professionen ska stärkas.
- En satsning på de svagaste skolorna och eleverna.
Inom dessa områden lägger kommissionen en lång rad förslag och dessutom föreslår de ett flertal utredningar.
En hel del av förslagen är bra och de kommer att bidra till att förbättringar sker både vad gäller kvaliteten och likvärdigheten. Men frågan är om förslagen räcker för att vända den negativa utvecklingen i skolan. Jag ställer frågan för att Skolkommissionen har valt att bortse från en av de starkaste faktorerna bakom både segregation och sjunkande resultat nämligen skolans marknadsutsättning.
När skolan marknadsutsattes infördes konkurrensen om eleverna som den överordnade styrprincipen för skolan. Hela systemet konstruerades för att gynna de skolor som vann ”rätt sorts elever”. Man gjorde det till och med ekonomiskt lönsamt att driva positivt segregerade skolor.
De positivt segregerade fristående skolorna får många elever och därmed gott om resurser, goda resultat, höga betyg och hög status. Det är dessa skolor som är populära att välja. Det valet sker i huvudsakligen på socioekonomiska grunder. Man väljer skola efter vilka elever som går där och vilka föräldrar de har och man väljer bort skolor som har en mindre önskvärd elevsammansättning.
I dag efter 25 år av marknadsstyrning är effekterna väl kända och kunskaper om detta finns även i Skolkommissionen, men av outgrundliga skäl syns det inte i vare sig förra delrapporten eller i slutrapporten. Är dessa frågor så känsliga att de inte går att skildra i klartext?
Den svenska skolpolitiken styrs av både marknaden och politiska beslut fattade av staten och kommunerna. Det var när denna hybrid infördes i början av 1990-talet som det gick utför med både kvalitet och likvärdighet. Men Skolkommissionen väljer att bortse från marknadskrafterna när de lägger sina förslag.
Skolkommissionen föreslår till och med en förstärkning av marknadskrafterna eftersom skolvalet ska bli obligatoriskt. Om alla väljer skola blir segregationen mindre, resonerar kommissionen. Men all erfarenhet talar för att ju mer utbrett det fria valet blir desto mer ökar skolsegregationen.
Skolkommissionen tror att om alla blir bättre informerade så minskar segregationen:
“Förbättrad information i kombination med det obligatoriska valet kommer att leda till att fler vårdnadshavare väljer bort segregerade skolmiljöer med låg socioekonomisk status. Mekanismen som leder till minskad skolsegregation blir i så fall att man helt enkelt tunnar ur elevunderlaget på de segregerade skolorna och fördelar eleverna på andra skolor där segregationen är mindre.”
Men det är ju precis det som händer i dag. När allt fler väljer bort negativt segregerade förortsskolor blir de ännu mer segregerade. Och när det kommer elever från segregerade förortsskolor till andra mindre segregerade skolor blir de skolorna i sin tur bortvalda av föräldrar som tycker att den nya elevsammansättningen inte är den rätta. Den enda skillnaden med ett obligatoriskt skolval är att omfattningen på elevströmmarna kommer att bli större. Det blir fler som kommer att välja en fristående skola och det kommer att startas fler nya fristående skolor i fler kommuner än i dag. Skolsegregationen kommer alltså att öka!
Skolkommissionens tanke är om det blir fler som väljer en skola så blir det ett bredare socioekonomiskt urval som kan komma in på skolan. Det förutsätter att dagens kötidssystem avvecklas och ersätts med någon form av styrd tilldelning av elever. Skolkommissionen föreslår lottning om det är fler sökande än platser. Det kommer att minska snedrekryteringen något men även det urvalet kommer att ske bland de elever som valt de populära skolorna och det kommer precis som idag att vara ett positivt segregerat urval.
Lottning förbättrar bara detta problem marginellt. Dessutom är lottning ett politiskt omöjligt förslag.
För att förbättra likvärdigheten föreslår skolkommissionen även ett nytt riktat statsbidrag som ska gå till alla skolhuvudmän, även de privata. Kommunerna kommer då att få resurser från två håll, dels via dagens statsbidrag, den så kallade ”säcken” där pengarna går att använda fritt av kommunen, dels ett statsbidrag som ska gå direkt till skolan och som ska fördelas behovsstyrt efter ett socioekonomiskt index. Statsbidraget kombineras även med ett krav på en miniminivå på undervisning och elevvård.
För de kommunala skolorna i de utsatta förorterna och för kommunala skolor i fattiga glesbygdskommuner är detta ett utmärkt förslag. För de fristående skolhuvudmännen kommer det nuvarande systemet med skolpeng att vara kvar med samma regelverk som idag och ovanpå tillkommer detta nya bidrag som kommer direkt från staten och som fördelas efter ett socioekonomiskt index.
Ska man döma efter de uträkningar Skolkommissionen gjort för kommunerna kommer alla som söker att få mer resurser att röra sig med. Även med en miniminivå för undervisning och elevvård torde det inte vara några problem för aktiebolagsskolorna att ha kvar samma marginaler som idag. Skulle det inte bli så kan de bara låta bli att söka, statsbidraget är frivilligt. Den segregation som drivs fram av aktiebolagen kommer inte att påverkas av detta nya statsbidrag.
Skolkommissionen vill inte heller ge kommunerna rätt att bestämma över skolans organisation utan besluten om tillstånd för nya fristående skolor ska ligga kvar hos staten. Det innebär att de stora skolkoncernerna kommer att kunna fortsätta starta nya skolor som suger upp de elever som har välutbildade föräldrar. De demokratiskt valda församlingarna i kommunerna, de som ansvarar för att skolan ska vara likvärdig, kommer inte att kunna göra något nämnvärt för att motverka denna utveckling. De får sitta och titta på medan marknadskrafterna fortsätter att segregera skolan.
Sannolikt blir marknadskrafterna än starkare med förslaget om obligatoriskt skolval. Det blir fler kommuner som kommer att upptäcka att de mister kontrollen över skolorganisationen.
För friskolebranschen är Skolkommissionens förslag som att vinna högsta vinsten. Det blir fler elever i de fristående skolorna tack vare förslaget om obligatoriskt skolval, det blir inga förändrade regler för elevintag och det kan bli ännu högre bidrag än i dag tack vare det riktade statsbidraget. Allt talar för att det blir fortsatt goda affärer i friskolebranschen och att skolsegregationen kommer att fortsätta.
Sten Svensson är skoldebattör och medlem i Nätverket för en likvärdig skola.
10 Comments on “Sten Svensson: Obligatorisk valfrihet minskar inte skolsegregationen”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Att fritt kunna välja skolform åt sina barn är en mänsklig rättighet och detta är förhoppningsvis ett steg i rätt riktning. Tanken att staten skall tvångsplacera barn på skolor de inte vill vara på kanske låter bra men är i grunden ett brott mot barnet och föräldrarnas mänskliga rättigheter.
Att fritt kunna välja är meningslöst om inte valet infrias. Det blir ingen mänsklig rättighet, om bara en viss del av barnen får sitt val. När skall alla socioekonomiskt starka människor inse detta enkla faktum? Liberalism innebär att en viss frihet måste gälla för varje enskild individ samt att denna frihet inte får innebära ofrihet får någon enda annan individ. Ett exempel:
En friskola på grundskolan i en kommun kan ta emot 90 elever. 105 elever väljer denna skola. Alla de 105 elevernas föräldrar har med sina skatter bidragit till den ekonomi som råder för denna friskola. Skolkommissionens förslag att med lottens hjälp avgöra vilka 15 elever, som ej får sitt val tillgodosett, kan naturligtvis anses vara den enda rättvisa principen att tillämpa. Men ingen kan förneka att de lyckliga 90 elevernas frihet leder till 15 barns ofrihet.
Att fritt kunna välja tjänst eller produkt har ett värde även om man inte kan få allting man vill ha. Jag har stor glädje av att staten inte bestämmer vilken bil jag får köpa även om jag inte har råd att köpa en Ferrari. För att lösa problemet du ställer upp behöver vi avreglera skolan så att framgångsrika friskolor kan erbjuda sina tjänster till alla som söker (göra det lönsamt och möjligt att möta marknadens behov), köer av det slaget är allt som oftast skapade av att staten har reglerat marknaden (bostadsmarknaden är ett annat exempel).
Intressant att du väljer att jämföra med en Ferrari. Den har ju en kostnad som bara vissa personer kan ta. I skolan är alla platser lika mycket värda för den som väljer. Ingen plats betalar föräldrarna för, utan man väler utan ekonomisk uppoffring, så jämförelsen med en Ferrari är intressant ur den synpunkten att den är helt irrelevant, men den sägerr mycket om hur en marknadsliberal tänker och den tankegången leder inte till en mer jämlik skola.
Är det inte så att skolan skall ge alla elever lika chans. Det vill säga meritokrati skall gälla. Om vi avstår från ett meritokratiskt system och använder oss av föräldrarnas kunskap, kontakter och förutseende hamnar vi ett annat system, som inte är bra för samhällets utveckling. Vi måste väl arbea för att de mest lämpade får de mest krävande platserna i samhället.
Fritt skolval så som det ser ut nu leder till en ojämlik skola och därmed en sämre skola och ett sämre utfall för samhället totalt.
Det fundamentala skillnaden är att du vill ha jämlikhet och jag vill ha resultat. Du hävdar att dessa går hand i hand men staten har redan testat detta med införandet av enhetsskolan och resultaten var inte bra. Den ojämlika skolan vi hade innan var sannolikt bäst i världen (eller väldigt nära) och den härstammade från ett marknadsdrivet skolsystem som staten sedan övertog och vårdade ganska väl fram till införandet av enhetsskolan. Vi sitter med andra ord med facit i hand och det är märkligt att vilja gå tillbaka till ett system (enhetsskola och tvång) som vi vet inte fungerar.
” Den ojämlika skolan vi hade innan var sannolikt bäst i världen (eller väldigt nära)… – – – …ganska väl fram till införandet av enhetsskolan.”
Du menar alltså på allvar att kunskapsnivån bland landets 16-åringar var högre 1955 än 1970. De som lämnade den 6-åriga folkskolan hade alltså bättre kunskaper i engelska eller kemi och bättre läsförståelse än de som lämnade årskurs nio 15 år senare. Källa på det?
På 70-talet kommer förfallet bara vara i sin början eftersom många av de gamla lärarna fortfarande var kvar och det finns en tröghet i systemet. Men när systemet tagit ~full effekt på 80-talet och framåt så hävdar jag det. Det finns vad jag vet ingen bra forskning på området utan det är något som man får uppskatta genom varierande källor. Skulle jag ge dagens elever material i matematik från 60-talet skulle kanske 5-10% klara av det, om man väljer elever som är några år äldre och som studerar Naturprogrammet.
Om du väljer att jämföra genomsnittet av svenska studenter 1965 med femtiotalets studenter på Harvard kommer du också att se att det svenska systemet låg långt efter. Eller?
Du väljer inte att jämföra skolsystem, du ställer dåtidens elit mot nutidens genomsnitt. Ställ istället nutidens elit mot dåtidens genomsnitt, så får du motsatt resultat. Om du vill jämföra system, så jämför system.
Mitt svar på jämförelsen mellan 16-åringars kunskaper 1955 och 1970 är att en tredjedel hade ojämförligt mycket bättre kunskaper 1955 medan två tredjedelar hade så mycket bättre kunskaper 1970 som svarar mot ett (i ett fåtal fall två) års fortsatta studier. Hade man inte förblindats av ideologi och istället varit klok nog att öppna upp den potential som fanns i realskolorna för alla elever, med intresse och talang för teoretiska studier, hade vi antagligen haft världens bästa skola idag. För den som vill ha evidens rekommenderas att jämföra prov i realexamen med dagens nationella prov. I Hedström/Öije ”matematiska uppgifter i realexamen 1907 – 1954” kan man ta del av nivån på kunskaperna i matematik och man får där även en uppfattning om den höga nivå på läsförståelse som krävdes för att förstå problemen. Merparten av matematiklärare som examineras i dagens lärarutbildning skulle ha problem med att klara godkänt på dessa prov!
Jag gav duktiga NV-elever i åk3 uppgifter i algebra och geometri från realskrivningar. Av 8 uppgifter klarade de flesta inte en enda och ingen elev klarade 3 uppgifter som var kravet för godkänt!
Du läser tydligen inte vad jag skriver! En tredjedel av en årskull är inte en elit. Vad jag påstår är att realskolesystemet, öppet för alla elever och anpassat till dagens samhälle, vore överlägset dagens system. De två systemen skilde sig i två viktiga avseenden: Lärarna i realskolan var rekryterade ur en elit från gymnasiet med en utbildning anpassad till elevkategorin och det ställdes krav på eleverna i motsats till vad som sker i dagens system.
När jag testar högpresterande NV-elever på realskrivningar i matematik från mitten av 50-talet jämför jag dagens elit bland 18-19 – åringar med en tredjedel av 50-talets 16-åringar.