Sten Svensson: Svaga analyser av Skolkommissionen

Analysen av skolans marknadsutsättning, skolans styrning och Björklunds alla förändringar är tunn eller saknas helt i Skolkommissionens delrapport, skriver Sten Svensson. (red)

Situationen för svensk skola är allvarlig. Så inleder Skolkommissionen det avsnitt där de ger sin bild över den svenska skolan i den delrapport som publicerades i veckan. De beskriver dagens skolverklighet med ökande klyftor, sjunkande kunskapsresultat, lärarbrist med mera. Samtidigt belyser de skolans starka sidor. De ger en nyanserad och verklighetsförankrad beskrivning.

I nästa steg gör kommissionen en analys över orsakerna till varför det ser ut som det gör i skolan. En nödvändig analys. Om man ska kunna rätta till bristerna måste man veta vad som orsakat dem.

Skolkommissionen pekar ut 90-talsreformerna som huvudorsak. Decentraliseringen, avregleringarna, valfriheten, de fristående skolorna samt stora ekonomiska nedskärningar. Där ligger roten till dagens problem.

Att kommissionen pekar ut 90-talsreformerna är mycket bra. Det sätter en dagordning för den kommande skolpolitiska debatten och det rensar bordet från andra mer eller mindre verklighetsfrånvända analyser. Till exempel förre skolministern Jan Björklunds utpekande av 70-talets skolpolitik som ansvarig för dagens problem.

I sin analys går Skolkommissionen utförligt igenom kommunaliseringen och alla de brister kommunerna har. Men de är samtidigt mycket tunna i analysen av vad skolan marknadsutsättning medfört.

Jag hade förväntat mig en översiktlig genomgång av vad konkurrensen om eleverna fört med sig. I avsnittet om den ökade skolsegregationen finns en beskrivning av de ökade skillnader som uppstått, men ingen utförlig analys av orsakerna. Kommissionen pekar på boendesegregationen som huvudförklaring, samtidigt som de säger att möjligheterna att välja skola bara påverkat i viss utsträckning. Att den marknadsstyrda bostadspolitiken skapar en stor del av skolsegregationen är väl känt, men Skolkommissionen passar i frågan hur det fria skolvalet påverkar.

Skolans marknadsutsättning är en jätteförändring som påverkat skolan i grunden. I stort sett allt som sker i skolan och i kommunernas skolpolitik påverkas av marknadsstyrningen.

När kommunerna misslyckas med sina skolor beror det i hög grad på att skolan är marknadsstyrd. Det fria valet av skola, systemet med fristående skolor, att staten beslutar om nyetableringar av skolor, systemet med skolpeng, aktiebolag och att de fristående skolorna kan handplocka sina elever, allt är inriktat på att öka skillnaderna mellan skolor. Själva syftet är att det ska bli skillnader och driva fram en skolsegregation. De skolor som lyckas i konkurrensen ska slå ut de som misslyckas.

Det systemet fungerar som avsett, det har skapat stora skillnader och förlorarna är de kommunala förortsskolorna. Men om detta står det ingenting i Skolkommissionens rapport.

Detsamma gäller de skrivningar där man analyserar styrningen av skolan. Styrningen är oklar och den har inte fungerat, menar kommissionen. Det är en korrekt beskrivning men vad beror det på? Att själva modellen med målstyrning verkligen har sina brister är en delförklaring. Men den stora förvirringen och de verkliga oklarheterna orsakas av de dubbla budskap som staten sänder ut.

Staten säger att skolan ska vara likvärdig, men genom marknadsstyrningen ökas skillnaderna. Staten säger att resurserna ska styras efter behov, men systemet med skolpeng och de fristående skolorna styr resurserna till vinnarskolorna. Staten säger att man ska satsa på de svagaste skolorna och eleverna, men genom marknadsstyrningen slås de svagaste skolorna och eleverna ut. Staten säger att kommunerna styr skolan när det i verkligheten är staten och marknaden som styr i oskön förening. Staten säger att skolan är en av samhällets viktigaste institutioner, men i verkligheten har skolan blivit en privat angelägenhet, styrd av marknaden och stora skolkoncerner. Det är de dubbla budskapen, där staten har släppt marknadskrafterna och skolbolagen helt fria men inte låtsas om det, som skapar oklarheterna.

Skolkommissionens ordförande Anna Ekström har slagit fast att skolans försämrade likvärdighet är en huvudfråga om man ska klara att vända dagens negativa utveckling.

Då blir det motsägelsefullt när Skolkommissionen säger att de fristående skolorna och valfriheten, har kommit för att stanna. Det som påverkar likvärdigheten allra mest, det ska vara kvar. Måhända beror det på att det inte finns något parlamentariskt underlag för att föreslå några avgörande förändringar i dessa frågor.

Skolkommissionen föreslår några mindre justeringar av valfriheten. De vill se över de fristående skolornas intag av elever och de vill att skolor och klasser ska ha en så bred social sammansättning av elever som möjligt. Det är utmärkta förslag. De flesta länder med fritt val av skola styr över de privata skolornas intag av elever för att minska skolsegregationen. Att kunna handplocka elever i stort sett helt fritt, som de svenska fristående skolorna kan göra, driver effektivt fram en skolsegregation.

Skolkommissionen överväger samtidigt att införa ett obligatoriskt skolval, ett krav som Friskolornas Riksförbund länge har drivit. Det förslaget kommer att leda till att fler väljer fristående skolor. Det kommer att påskynda skolsegregationen, tvärt emot vad Skolkommissionen vill.

Likvärdigheten påverkas också av hur skolans resurser styrs. Skolkommissionen överväger ett par modeller av ökad statlig styrning som även ska omfatta de fristående skolorna. Det är utmärkt. En allt större del av skolans resurser försvinner till vinster, marknadsföring, kommunernas fastighetsbolag, skatteparadis och annat. Problemet är hur denna styrning ska gå till i verkligheten. Att styra kommunerna hårdare är inget större problem men den fristående skolsektorn, med dess stora dominans av aktiebolag, är en verklig nöt att knäcka.

Hur ska aktiebolagen regleras så att de verkligen använder statsbidragen till undervisning och höjer sin lärartäthet? De är beroende av ett positivt segregerat elevurval och en låg lärartäthet för att kunna göra vinst. Och aktiebolag måste gå med vinst enligt aktiebolagslagen. Om aktiebolagen får tilldelat sig en socialt allsidigt sammansatt grupp elever och dessutom får tvingande regler för en högre lärartäthet, blir det inget över till vinst. Lyckas Skolkommissionen skapa sådana regler vore det utmärkt för då skulle aktiebolagens intresse för skolan svalna radikalt.

Skolkommissionen föreslår också insatser som syftar till att öka samarbetet mellan skolhuvudmän och skolor på främst regional nivå. Det är bra. Det behövs mer samarbete inom skolan. Men problemet är återigen den dubbla styrningen. Dagens skolpolitik är inriktad på konkurrens om eleverna. Ingen huvudman vill delge andra sina erfarenheter utan allt är ”affärshemligheter”. Så länge skolan är marknadsstyrd lär det inte bli mycket med detta samarbete.

En annan svag del av Skolkommissionens rapport är behandlingen av alla de förändringar som skett under Björklunds tid. Där citeras OECD som säger att förändringarna i stort sett är bra och att de kommer att ha positiv effekt. Enda nackdelen är överbelastningen av lärarna. Även här hade jag förväntat mig en analys av detaljstyrningen, kunskapskrav, betygssystem med mera. Jag för min del ser stora problem med flera av Björklunds förändringar av skolan. Många av dem verkar i segregerande riktning.

Skolkommissionens förhoppning är att förslagen, efter diskussion och remissrunda, ska få ett brett partipolitiskt stöd och kunna antas i riksdagen. Men frågan är om marknadsförespråkarna i riksdagen kan acceptera ens dessa förslag. De har hittills inte klarat att säga ja till de marginella förslag till förändringar av antagningsreglerna för fristående skolor som skulle innebära att de blev tvungna att ta emot några av de nyanlända eleverna.

Sten Svensson

 

10 Comments on “Sten Svensson: Svaga analyser av Skolkommissionen

  1. Så olika man kan läsa ett delbetänkande. Sten Svenssons beskrivning skiljer sig från den jag försökte göra http://pluraword.blogspot.se/2016/05/samling-for-skolan.html.

    Noterar att åter kommer kombinationsbias igång när man inte kan skilja på fakta och åsikter. Sten Svenssons åsikter är väl kända och han använder flitigt den synen mot varje försök till hederlig analys. Både Lewin och andra betänkande har kommit fram till just det Skolkommissionen gör i sin analys. Kommunaliseringen rätt tänkt men fel implementerad. På vägen tillstött en ekonomisk kris i landet på 1990-talet som avlövade skolor på resurser.

    Dessutom är det tendentiöst att påstå att 18 % av skolorna skulle stå för all segregation när merparten av skolor ligger i kommunerna och skolvalet även gäller dem. Om man skulle bota förortsskolorna dåliga resultat borde väl de kommunala huvudmännen styra om resurser. Här har vi problemet att de resursfördelningssystem kommunerna har innebär att de sällan eller aldrig vet vilken effekt dessa resurser ger.

    Sedan det här med likvärdighet. Likvärdigheten styrs av skollagens 1 kap 9 § som säger att alla skolor oavsett om de är kommunala, statliga, landsting eller fristående ska följa nationellt fastställda mål. HUR det görs är upp till varje skolenhet. Om inte den friheten funnes skulle vi inte kunna tillåta olika pedagogiska metoder som Montessori, Waldorff, m fl. Då skulle vi bara ha en som i den gamla skolan både jag och Sten Svensson gick i. En skola som styrdes av SÖ och länsskolnämnderna med både pengar och pedagogik. En regel- och ekonomistyrning som blev omfattande, otymplig och svårstyrd.

    Sista ordet lär inte vara sagt. Vi får se vad slutbetänkandet kommer att innehålla i januari 2017. Hoppas den som idag då inte innehåller åsikter utan fakta som det går att skapa en politisk borgfred kring.

  2. It might be instructive to compare the Swedish situation with Chile’s public-private educational market. See, for example, Verger, A, Bonal, X, Zancajo, A What Are the Role and Impact of Public-Private Partnerships in Education? A Realist Evaluation of the Chilean Education Quasi-Market” in Comparative Education Review, Vol. 60, No. 2, May 2016.

    One of the article’s conclusions (p 230) is: “One of the most obvious effects of the application of market mechanisms to education is the vertical segmentation of supply and the resulting academic and social segregation. What market rules mostly do is shape agents’ responses in a way that increases social and academic differentiation within the system. Providers have large incentives to compete for the best students and to exclude those who can adversely affect their results and reputation. On the demand side, a large number of families look for their 2social segment” in the education market, in most cases to avoid schools where the poorest are enrolled. However, as the Chilean case shows, not all families are in a position to escape what Chubb and Moe (1990) call the “schools that falter” due to financial, geographical or social constraints. The well-stocked and highly diversified education market conceived in quasi-market ideology just does not exist for everyone, due to the numerous impediments to choice and the incentives that schools experience for getting rid of the academically weakest students. These students end up enrolling in schools – usually public ones – whose performance then suffers but that do not close down as a consequence, precisely because the process facilitates the concentration of underachievers.”

  3. Skolkommissionen har nu efter ett års arbete och med fem månaders försening kommit upp med ett delbetänkande som är en halvmesyr av förslag till åtgärder som knappast kommer att kunna ha någon betydelse för att lösa de verkliga skolproblemen och skapa en modern, förstklassig, jämlik och samhällsbyggande skola. Inte ett ord om hur de senaste 50 årens kunskapsutveckling har gjort skolsystemet med lärarledd klassrumsundervisning hopplöst förlegat och totalt ineffektivt. Inte heller ett ord om hur samma utveckling gjort det möjligt att med modern teknik hållbart lösa skolproblemen och skapa en vinn-vinn situation för både lärare och elever och vidare för samhället och näringslivet.

    På våren 2011 tillsatte Studieförbundet Näringsliv och Samhälle en utbildnings-kommission med fokus på att lösa den övergripande frågan hur Sverige kan stärkas som kunskapsnation och presentera konkreta policyförslag för framtidens skolutveckling. Till den knöts en referensgrupp med allt vad Sverige har av ledande företrädare för företag och myndigheter samt en expertgrupp av absolut toppklass (DN 2011-05-11). Efter nästan fem års arbete – den 21 mars 2016 – kom kommissionen fram med en slutrapport; ”Policyidéer för svensk skola”. Ingen – utom de tre författarna själva – vill ta ansvar för slutrapportens innehåll och rekommendationer – se fotnot sidan 9 i rapporten. Detta kan bero på att den helt förbiser att ta upp skolans verkliga och kritiska problem, varför de policyidéer som rapporten presenterar aldrig skulle kunna användas för att lösa skolans verkliga problem och ge skolan det lyft som är önskvärt och nödvändigt.

    Det är därför helt otänkbart att Skolkommission 2015, efter att ha levererat ett intetsägande betänkande efter ett års arbete, på ytterligare ett halvår skall kunna genomföra i princip samma uppdrag som SNS-kommissionen misslyckades med efter fem års arbete. Speciellt som båda har arbetat med i princip samma mål och direktiv och med exakt samma bakgrundsmaterial. Den har en mycket mera begränsa referensgrupp, ingen expertgrupp förutom ordförande Ekström som var medlem av förra kommissionens expertgrupp, liksom den främsta pedagogiska expertisen, vilken också var en av författarna till SNS:s slutrapport.

    Skolsituationen i Sverige är nu sämre än någonsin eftersom det inte finns någon myndighet, organisation eller företag som är villigt att arbeta med att försöka hållbart lösa skolproblemet, vilket endast kan ske genom utnyttjandet av modern teknik.

    Lennart Swahn
    http://www.sweducation.eu.

  4. Håller helt och hållet med Sten Svensson och hans kommentarer till Skolkommissionens rapport.

    • På vilket sätt då?
      Påstående i artikeln har ingen korrelation till problemen. Problemet är inte de yttre faktorerna utan skolans oförmåga att hantera sina inre faktorer. Det blir inte mer lärande för att systemet ändras hit eller dit utan hur skolan lyckas arbetar med HUR och VARFÖR. VAD har aldrig lätt framåt. http://pluraword.blogspot.se/2016/01/blicka-inat.html

  5. Svenssons inlägg i debatten är utmärkt klartänkt och välbehövligt. Det är olyckligt att skolkommissionen och Anna Ekström verkar sitta i knä hos näringslivet och OECD. Därifrån kan de inte fatta de beslut till elevernas bästa som Barnkonventionen fordrar.
    Det obligatoriska skolvalet kommer uppenbart på beställning från de privata skolföretagarna. De skolsvaga elevernas föräldrar har vanligen varken överblick, ekonomiska resurser eller ork att göra några skolval. Deras barn får nöja sig med den skola som blir över när andra valt. Resurser som kunde gått till stöd för dessa elever hamnar i stället i privata skolföretagares fickor.
    En nykommen rapport talar om att klyftan i kunskaper och betyg mellan de lågutbildades barn och de övriga stadigt har ökats mellan åren 1990 och 2014. 42 % av eleverna med lågutbildade föräldrar får nu för låga betyg för att få gå till gymnasium. Många kommer att tvingas acceptera lågbetalda och mindre attraktiva jobb. Det lär hälsas med tillfredsställelse av näringslivets representanter.
    Näringslivets inflytande över skolan har på många sätt bidragit till att försämra förutsättningarna för de skolsvaga eleverna. Se mer om detta i artikeln ”OECD snedvrider skolan” http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/OECDSnedvrider.pdf
    OECD:s inflytande har stärkts genom de PISA-undersökningar som kommit att styra mycket av skolan och skoldebatten. För att råda bot på våra elevers försämrade kunskaper har man sänt ut spanare till de skolor vars elever klarat sig bra på PISA-proven. Men det de där funnit har inte varit till någon hjälp. Se mer om detta i artikeln ”Var finns nyckeln till bättre kunskap?” http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/Nyckeln.pdf
    Att OECD applåderar Björklunds skolreformer är inte så märkligt. Det är ju OECD som varit pådrivare för det paradigmskifte i skolan som resulterat i att så många elever lär sig sämre och mår sämre. Se mer om detta i artikeln ”Ett förödande paradigmskifte i skolan” http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/forodandeParadigmskifte.pdf

  6. Inläggen på SOS har fått karaktären av ”följa John” – man följer krönikören utan egen kritisk granskning. Är det så vi ska skola eleverna?

    86% av eleverna i grundskolan går i en kommunal skola. Trots det hävdar Sten Svensson att friskolor och aktiebolag är huvudorsak till sjunkande kunskaper i den svenska skolan. Det krävs inte mycket insikt för att förstå det absurda i detta.

    Sten Svenssons ologiska resonemang är inte problemet på denna blogg, det avslöjar de flesta, utan att det döljer de verkliga problemen. Skolresultaten har försämrats för alla elevkategorier, i alla åldersgrupper och i alla kommuner samtidigt som Sverige lagt stora resurser på skolan i en internationell jämförelse. Internationella kunskapsmätningar visar dessutom att i matematik är det högpresterande elever som sjunker mest i resultat. Det talar för att Sten Svensson har helt fel i sina resonemang. Problemen är så genomgripande att de inte kan förklaras av något annat än brister i den undervisning som bedrivs i de svenska klassrummen.

    Marknadens inverkan är dock huvudtemat på bloggen medan verkligheten i de svenska klassrummen lyser med sin frånvaro. Inte desto mindre pekar såväl OECD som skolkommissionen på allvarliga problem i skolan (se även tidigare inlägg): 1. Låga krav med ensidigt fokus på godkänt. 2. Disciplinproblem som skapar en dålig studiemiljö. 3. Bristande uthållighet hos eleverna när de ställs inför svåra problem. 4. Bristande elevansvar för de egna studierna. Punkt 1, 3 och 4 hänger ihop och kan sammanfattas med att eleverna curlas mot minimikraven. Dessutom examineras lärare med allvarliga kunskapsbrister. Detta nämner Sten Svensson inte!

    Skolkommissionen presenterar några länders (med positiv kunskapsutveckling) mål. Mest intressant är Estland som i t.ex. matematik förbättrade sitt resultat i PISA med +8p mellan 2009 – 2012 (Sverige -16p). Ett av Estlands viktigaste mål är att öka antalet elever som presterar på nivå 5 eller 6 (de högsta) i läsförståelse, matematik och naturvetenskap i PISA. Man höjer ribban för alla elever! Helt i linje med OECD:s rekommendation för Sverige.

  7. Efter att ytterligare läst denna artikel är jag förvånad över att inget sägs om förslaget om ny statlig styrning. Staten har under drygt 25 år inte haft någon styrning att tala om.

    Den var obefintlig under regeringen Carlsson I, Bildt och Carlsson II. Först under regeringen Persson började man med att skapa en kvalitetsredovisning förordning och Skolverket började med utbildningsinspektioner. Detta fortsatte sedan i regeringen Reinfeldt I med en renodlad utbildningsinspektionen i Skolinspektion med uppgift att inspektera regelefterlevnaden i styrdokumenten. Med Skollagen (2010:800) vässades inspektionens instrument för inspektionen så att kommunerna inte kunde negligera påtalade brister. Men det har inte funnits någon framåtriktad styrning från statens sida.

    Med Skolkommissionens förslag vill man stärka upp styrkedjan: stat-huvudman-rektor-lärare, genom att staten sätter upp ett antal målsättningar och styrtal inom tre områden. De är: 1. Grundskolans kunskapsresultat, 2. Förbättringsmål för lärarkompetens, rektorsfunktion, undervisningens kvalitet som den bedöms av elever samt trygghet och studiero, och 3. Likvärdighet.

    Dessa är tänkta att stämmas av med jämna mellanrum. Om det har jag beskrivit och problematiserat i följande blogginlägg: http://pluraword.blogspot.se/2016/05/drivlinan-i-statlig-malstyrning-av.html

  8. Den analys som Sten Svensson gör av Skolkommissionens rapport är glasklar.Jag arbetar som speciallärare och har 41 års erfarenhet av under visning på olika stadier. Dessutom bred facklig erfarenhet.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »