Sten Svensson: Svar till Jonas Linderoth

Jonas Linderoth har inte blivit hopbuntad med borgerliga debattörer, det är de borgerliga debattörerna som plockat upp Linderoths argument, skriver Sten Svensson i en replik på den på S.O.S. tidigare införda artikeln Debatten om pedagogiska arbetsformer är inte endast en högerpolitisk skenmanöver. (red.) 

När Jonas Linderoth kom ut med boken Lärarens återkomst 2016 fick marknadsförespråkarna ett nytt argument. I boken hävdar Linderoth att det lanserades en konstruktivistiskt inspirerad pedagogik under 1990-talet och att den har ett delansvar för den nedåtgående trenden i elevernas kunskaper som vi sett under 2000-talet.

Det argumentet togs sedan upp av Henrekson, Enkvist, Ingvar och Wållgren i boken Kunskapssynen och pedagogiken. De skriver att skolan genomsyras av en postmodern/relativistisk/konstruktivistisk kunskapssyn vars kärna är att all kunskap är relativ och att den inte kan överföras från en lärare till en elev. De hävdar också att denna kunskapssyn lanserades under 1990-talet och att den har haft en avgörande betydelse för de sämre skolresultaten. De argumenten har sedan dess använts flitigt på många borgerliga ledarsidor. Äntligen har de hittat en förklaring till nedgången i kunskaperna som inte pekar ut 1990-talets marknadsutsättning av skolan.

Linderoth håller med mig om hur debatten har förts men gillar inte sällskapet han hamnat i.

”Jag delar bilden av att kunskapsdebatten har använts och kan användas på precis det politiserade sätt som Svensson beskriver. Men det betyder inte att all den kritik som nu förs fram mot otydliga kunskapskrav och konstruktivistiskt inspirerade arbetsformer enkelt kan avfärdas som en inlaga från den politiska högerkanten.”

Jag skriver inte att alla dessa debattörer har en gemensam skolpolitik. Det är en avgrundsdjup skillnad mellan Enkvist och Linderoth till exempel. Men i just denna fråga ligger författarna till boken Kunskapssynen och pedagogiken och Linderoth så nära varandra att det är svårt att se någon skillnad. Några andra frågor har jag inte skrivit om.

Det är inte jag som buntat ihop Linderoth med de borgerliga debattörerna och ledarskribenterna. Det är de borgerliga som plockat upp Linderoths argument. Om Linderoth är obekväm med att hans argument används av dessa skribenter undrar jag varför han inte debatterar med dem? Jag har inte sett någon artikel där dessa debattörer kritiserar varandras ståndpunkter i denna fråga.

I sin bok skriver Linderoth att den konstruktivistiska pedagogiken blomstrade under 1990-talet. Samtidigt håller han med mig om att utredningen Skola för bildning inte rekommenderar någon särskild pedagogik. Det var en huvudtanke i den decentralisering som då beslutades att staten inte skulle lägga sig i hur pedagogiken utformades. De frågorna lämnade man över till professionen.

Det lanserades inte någon ny kunskapssyn och pedagogik under 1990-talet. De konstruktivistiska pedagogiska tankarna har en lång historia. De lanserades redan i början av 1900-talet och de diskuterades flitigt av 1946 års Skolkommission. Höjdpunkten för den pedagogiken finns nog snarast i 1980 års läroplan. Dessa tankar är dessutom spridda över världens skolsystem och Sverige utmärker sig inte på något särskilt sätt.

Det innebär att påståendet inte håller som förklaring till den nedgång som skett i den svenska skolan under 2000-talet. Skulle konstruktivismen vara förklaringen skulle nedgången ha kommit betydligt tidigare. I verkligheten var läget det omvända. När konstruktivismen blomstrade som mest lyckades de svenska eleverna som bäst i de internationella studierna.

Dessutom skulle vi ha sett samma nedgång i de flesta av OECD-länderna, men det har inte skett.

Linderoth tar också upp att konstruktivistiska ideal är en del av diskursen om skolans digitalisering. Jag delar den bilden. IT-företagen använder alla argument och metoder som kan främja deras kommersiella intressen. Men det motsäger inte det jag skrivit ovan. Jag har pekat på en huvudlinje i debatten. Att det även finns andra tendenser och riktningar stämmer också.

Verkligheten är alltid komplicerad. Där ger jag Linderoth rätt, genom sitt inlägg tillför han ytterligare dimensioner till denna fråga.

 

Sten Svensson är fristående skoldebattör

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS