Sten Svensson: Två helt olika sätt att läsa en skolrapport

Hösten 2014 publicerades en artikel i Skola och Samhälle med rubriken ”Se alla föräldrars behov!”: Artikeln var skriven av Åsa Melander och den handlade om erfarenheter från hennes arbete med skolutveckling i kommunen Hackney i London. Grunderna i den artikeln återkom under våren 2015 i Åsa Melanders rapport ”Great Expectations – Hackney och konsten att vända en skolkommun i kris” utgiven på tankesmedjan Timbro.

I rapporten skildrar Åsa Melander hur en kommun i Londonområdet lyckades vända utvecklingen från kris till att få en välfungerande skola. När Timbro lanserar rapporten sker det i form av en debattartikel i DN som Karin Svanborg Sjövall har skrivit.

Där föreslår Timbro att en rad undantagslagar skulle införas för att komma tillrätta med de svenska skolor som underpresterar. Dessa skolor skulle övertas av privata aktörer och det behövdes undantag från lagen om anställningsskydd, LAS, för att kunna göra sig av med lärare. Hårdare tag behövdes även från Skolinspektionens sida och reglerna för att upprätthålla ordningen i skolan behöver skärpas. Sammantaget tonade fram en bild av att det var nödvändigt med ett slags undantagstillstånd med mycket hårda tag för att vända utvecklingen på dessa skolor.

Karin Svanborg Sjövalls artikel har kommenterats av Elisabeth Hultqvist i Skola och Samhälle.

Av Timbros och Karin Svanborg Sjövalls artikel i DN fick man intrycket att Hackney hade gjort exakt det som Timbro föreslog. Men när man läser rapporten tonar en annan och en betydligt mer mångfacetterad bild fram om hur Hackney lyckades vända utvecklingen i sina skolor.

*

Först provade kommunen med Timbros patentmedicin, att privatisera, de lade över en del av kommunens skolförvaltning på ett privat företag. Men det fungerade inte alls så den modellen lämnade man ganska snabbt. Istället ryckte staten in och tog ett helhetsgrepp över alla skolor i kommunen. Staten tillsatte en icke vinstdrivande stiftelse med uppgiften att sköta kommunens samtliga skolor. Inga skolaktiebolag släpptes således in, och man plockade inte ut enskilda krisskolor utan uppgiften gällde samtliga skolor i kommunen.

Stiftelsens styrelsemajoritet bestod av skolledare och personer med gedigna kunskaper och erfarenheter av att leda och arbeta med skolor och nästan alla hade anknytning till Hackney. Det första och viktigaste för denna ”skolstyrelse” var att satsa på skolledarna. Varje skola skulle ha en erfaren skolledare som hade ordentligt med tid att arbeta som pedagogisk ledare. I Hackney ska skolledarna lägga ner mycket arbetstid på att följa lektioner och att diskutera med lärarna om undervisningen. De har dessutom ofta egen undervisning. För den nödvändiga administrationen, som rektor också har ansvaret för, fanns det kvalificerat stöd. Denna arbetsmodell för skolledare är helt annorlunda än den svenska där skolledarna ofta överbelastas med administrativa arbetsuppgifter, och de har minimalt med tid att vara pedagogiska ledare.

En annan huvuduppgift för skolledarna i Hackney är att de ska samarbeta med skolledare på andra skolor. Nätverk mellan skolor har skapats där skolledarna kan utbyta erfarenheter och stötta varandra. Skolledarna har också tillgång till all information om de andra skolorna i kommunen. Stiftelsestyrelsen skapade tillsammans med skolledarna gemensamma strategier och mål för arbetet med att förbättra samtliga skolor i kommunen. Denna inriktning på samarbete mellan rektorer och mellan skolor skiljer sig radikalt från den svenska där skolorna ska konkurrera om eleverna och där det som sker i skolan är ”företagshemligheter” som inte ska spridas till konkurrerande skolor.

Hackney beslöt också att satsa på lärarna. Kommunen inrättade ett fortbildningscenter och ett antal lärare fick en mastersutbildning. Det finns också ett antal olika former av karriärtjänster för lärare i England. Dessa insatser tillsammans med att skolledarna är pedagogiska ledare ger tid och förutsättningar att utveckla undervisningen i skolorna. Lärarna i Hackney såg att de var uppskattade av kommunen och att man satsade på dem.

En annan stor och avgörande skillnad gentemot Sverige gäller det fria valet av skola som är betydligt mer begränsat i England. Där söker alla till en skola året före skolstart. Antagningen sker sedan kommuncentralt efter fastställda urvalskriterier. Att det sker en kommuncentral fördelning av eleverna ger kommunen möjligheter att motverka skolsegregationen. Detta till skillnad mot den svenska modellen där de fristående skolorna, med sina kölistor, själva beslutar om antagningen av elever och segregationen har fått fritt spelrum. Den modellen är inte tillåten i England.

En avgörande faktor för Hackneys framgång var att man såg till att alla skolor gavs möjligheter att bli bra skolor. Genom den skolpolitiken fick man även de resursstarka föräldrarna att välja skolorna i Hackney. De hade tidigare flytt till andra skolor i regionen. Den segregation som tidigare präglade skolorna minskade därmed och skolorna fick en betydligt mer blandad elevsammansättning. Att få den resursstarka medelklassen att välja de kommunala skolorna är en nyckel till framgång även i Sverige.

*

Hackneys inriktning på en kommungemensam skolsatsning där man ger skolledare och lärare ordentliga möjligheter att satsa på undervisningen, där man är inriktad på samarbete istället för konkurrens och där inte skolorna själva kan välja elever, har varit framgångsrik. I Åsa Melanders rapport finns flera goda idéer som är värda att ta upp i den svenska skoldebatten.

I rapporten om Hackney beskriver Åsa Melander även de delar som Karin Svanborg Sjövall från Timbro tar upp i sin artikel. Man handplockade skolledare och lärare samt satsade mer på ordning och disciplin i skolorna. Men det är inte de frågorna som lyfts fram av de ledande personerna för projektet, när de ska förklara framgångarna. De pekar istället på att de arbetade med skolutveckling, att de satsade på erfarna skolledare och att de hade gemensamma mål och strategier för arbetet.

När Karin Svanborg Sjövall från Timbro drar sina slutsatser från Hackneyrapporten ser hon enbart tvångsinsatserna och undantagslagstiftningen. Hon nämner inte de insatser som jag pekat på ovan om samarbete och en inriktning på att alla skolor ska bli bra skolor. Hon lägger dessutom till förslag om att skolor ska privatiseras, vilket man inte gjort i Hackney.

Tänk så olika man kan läsa en rapport.

 

 

 

 

4 Comments on “Sten Svensson: Två helt olika sätt att läsa en skolrapport

  1. Ja, det är verkligen beklagligt när man väljer ut vissa delar ur studier och rapporter för att tjäna ens eget syfte. Händer allt för ofta på alla nivåer.

  2. Om den modellen inte är tillåten i England, hur kunde då eleverna tidigare innan skolorna var bra flytta till andra skolor

    • @LAD, alla får lov att söka till andra skolor, och alla skolor har kölistor (om de inte har lediga platser), men alla elever antas efter kriterier som är fastställda i förväg och som inte får diskriminera. Kötid är t ex ett förbjudet kriterium. Det innebär att en elev med särskilda behov som stått en månad i kö kan komma före en elev som stått ett år i kö.

Lämna ett svar till Camilla Karlsson Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS