Sten Svensson: Varför väcker förslaget om det kommunala vetot så kraftiga reaktioner?

Förslaget om ett demokratiskt beslutat kommunalt veto inför etableringen av nya fristående skolor hotar den fortsatta expansionen för de stora skolkoncernerna. Det är därför reaktionerna från företrädarna för en marknadsstyrd skola varit så häftiga, skriver Sten Svensson. (red)

När regeringsförklaringen och uppgörelsen med Vänsterpartiet om vinster i välfärden presenterades följdes det av många starkt negativa kommentarer från näringslivets intresseorganisationer och de borgerliga partierna. Mest ilska väckte förslaget om det kommunala vetot som märkligt nog även kritiserades av Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén.

Frågan är varför det är kontroversiellt att till exempel nya skoletableringar ska beslutas av demokratiskt valda församlingar i kommunerna? Kommunerna har ju ansvaret för skolan och etableringen av nya fristående skolor påverkar den kommunala skolorganisationen och den kommunala ekonomin i hög grad. Det som borde vara en självklarhet beskrivs som något extremt av dem som är motståndare till det kommunala vetot.

I dag är det staten och Skolinspektionen som beslutar om tillstånden för nya fristående skolor. Kommunerna har rätt att yttra sig, men de har ingen beslutsrätt och det händer ofta att Skolinspektionen går emot kommunernas yttranden. Men det är inte staten eller kommuninvånarna som tar initiativet och ansöker om nya fristående skolor utan det gör oftast de stora skolkoncernerna. Dessa koncerner tar inget samhällsansvar och de ser inte till kommunens behov av skolor, utan de startar sina skolor där de kan tjäna pengar.

De stora skolkoncernerna startade åren runt millennieskiftet, de har haft en mycket snabb tillväxt och i dag dominerar de friskolebranschen. De tre största Academedia, Internationella Engelska skolan och Kunskapsskolan har tillsammans drygt 39000 elever och det motsvarar en tredjedel av alla elever i fristående grundskolor.

Och dessa storföretag planerar för fortsatt tillväxt. De har god ekonomi och lätt att få elever och därför får de oftast igenom sina ansökningar hos Skolinspektionen. Engelska skolan till exempel har tusentals elever i kö och de planerar att starta 2-4 nya skolor om året. Sker inga förändringar kommer enbart dessa tre koncerner att växa med 8 -10 skolor per år och om tio år har de fördubblat sina elevtal och andel av branschen.

Koncernernas affärsidé är att rekrytera ett positivt segregerat elevurval för att kunna ha låg lärartäthet. Med sina olika koncept vänder de sig till den skolintresserade och välutbildade medelklassen för att värva deras barn och ungdomar. Koncernskolorna ligger mellan 10 och 15 procentenheter högre än de kommunala grundskolorna i andelen föräldrar med eftergymnasial utbildning och då dessa elever presterar bra, även med låg lärartäthet, blir det rejält med pengar över till vinster. De svaga och olönsamma eleverna lämnar koncernerna med varm hand över till kommunerna.

Eftersom skolkoncernerna dammsuger kommunerna på elever med välutbildade föräldrar innebär varje ny koncernskola att skolsegregationen förvärras. Idag är skolsegregation som störst i de kommuner som har många fristående skolor och ju fler kommuner som de stora skolkoncernerna etablerar sig i, desto mer ökar skolsegregationen och alltfler elever slås ut.

Kommunerna försöker möta utvecklingen genom att styra mer resurser till de kommunala skolor som tappar elever. Det är bra, men det förmår inte stoppa segregationen. Både Stockholm och Malmö, till exempel, har ambitiöst försökt att rikta resurser till de mest utsatta skolorna för att motverka de ökade skolskillnaderna men hittills utan resultat.

Trots att det står i skollagen att skolan ska vara likvärdig kan kommunerna i dag inte hejda utvecklingen mot allt större skillnader mellan skolor och mellan elever. Kommunerna har ansvaret för skolan, men de saknar beslutsrätten om vilka skolor som ska startas, var de ska ligga och vilka elever som ska gå i dem. Kommunerna får betala koncernskolornas skolpeng och titta på medan skolsegregationen och utslagningen pågår.

Det är den ordningen som Friskolornas riksförbund, Timbro och de borgerliga partierna vill ha kvar. De lyfter fram valfriheten som motiv för sin ståndpunkt och de använder eleverna i de fristående skolorna som en sköld att gömma sina egna snäva företagsintressen bakom. Valfriheten är ett medel för dem att expandera och att göra vinster och de tar inget ansvar för den växande grupp elever som slås ut av dagens skolpolitiska system.

De borgerliga partierna har på initiativ från näringslivets intresseorganisationer, öppnat stora delar av välfärden för privata företag. Nu är den ordningen hotad av förslaget om det kommunala vetot och av utredningen om vinster i välfärden och det är därför som reaktionerna är så starka. De vill inte ha en skola som styrs av demokratiska institutioner för då vet de att de privata bolagen inte kan expandera som de gjort hittills.

Näringslivets ståndpunkt i frågan om det kommunala vetot är lätt att förstå, de har ett partsintresse. Svårare att begripa är varför Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén, intar samma ståndpunkt. Sirén anför följande argument:

”Vetot skulle öka skillnaderna mellan kommunerna och innebära att bostadsorten skulle bli än mer avgörande än i dag. Det skulle inte lösa problem med segregering av elever och dålig resursfördelning.” DN 2014-10-07.

Vad är det för skillnader som kan uppstå mellan kommuner om ett veto införs? Att några kommuner säger nej medan andra säger ja till nya fristående skolor? I dag har Täby 44,5 procent av sina elever i fristående grundskolor samtidigt som det är 101 kommuner som har 0 procent. De skillnaderna har uppstått som en följd av dagens system där kommunerna inte har kunnat säga nej. I de kommuner där det har varit lönsamt att starta nya fristående skolor, där har de etablerats oavsett vad kommunen har sagt. I de kommuner där det inte varit lönsamt, där har heller inga startats.

Det är inte skillnaderna mellan kommuner som är problemet utan det är inom kommunerna som skolsegregationen uppstår. Varje ny fristående skola som etableras ökar segregationen och den utvecklingen kan motverkas av det kommunala vetot.  Siréns argument är helt irrelevanta i sammanhanget.

Skolan är en av samhällets viktigaste institutioner. Att hela befolkningen, inklusive de svagaste eleverna, har en utbildning av högsta kvalitet är av största vikt för samhällets utveckling, särskilt för ett relativt litet land som Sverige. Vi måste lyckas bra med alla elever.

Den uppgiften klarar inte dagens marknadsstyrda system av att lösa. Om skolkoncernerna får fortsätta som hittills kommer vi att få än fler elever som slås ut från skola och arbetsliv. För att vända den trenden krävs flera olika åtgärder, men ett viktigt steg är att skolan återigen ska styras av samhällets demokratiskt valda organ. Det borde vara en självklarhet i en demokrati.

Sten Svensson

http://www.dn.se/debatt/kommunalt-veto-mot-friskolor-okar-klyftorna/

 

9 Comments on “Sten Svensson: Varför väcker förslaget om det kommunala vetot så kraftiga reaktioner?

  1. Sten Svensson
    Öppnar du den länk Robin Lapidus ger dig kan du studera ett blågult cirkeldiagram som visar i hur många kommuner det finns fristående skolor. Vad skulle ett kommunalt veto innebära?
    Vill du att det ska bli enligt dina önskemål får du ju inrikta dig på att övertyga de tjugofem kommuner där det finns fristående skolor om att friskolorna orsakar segregation och att de kommunerna därför bör införa veto mot fristående skolor.
    Du påstår att välutbildade föräldrar inte får skolsvaga barn. Eller har jag missuppfattat dig?
    Du påstår att lågutbildade föräldrar inte kan få skolstarka barn. Eller har jag missuppfattat dig?
    Debatter om skolan ska föras utan besynnerliga generaliseringar annars missar de sitt syfte.
    Införande av kommunalt veto mot fristående skolor kan bli ett gigantiskt slag i luften

  2. Du skriver att ” vi måste lyckas bra med alla elever”. Problemet är ju att resursstarka föräldrar inte upplever att alla skolor lyckas med (eller ens har tid att satsa på) alla elever: det de ser är att en del kommunala skolor har stora problem med disciplin, att i deras tycke för många elever har problem av olika slag som stör undervisningen, att fokus alltför ofta hamnar på att puffa eleverna till godkänd-nivå, men inte längre, och att fungerande kommunala skolor får mindre pengar än kommunala skolor som anses ha problem.

    Jag instämmer förstås i problematiken – efter 10 års arbete bland annat som skolplatsplaneringschef i en Londonkommun är jag väl införstådd med de problem som uppstår när friskolor etableras utan att kommunen är införstådd. På det personliga planet förstår jag de föräldrar som först och främst ser till sin egen situation. Lösningen tror jag är starkare styrning av antagningen till friskolor (till högstadie- och gymnasieantagning skulle t ex ”förmågetest” kunna användas för att se till att alla skolor har elever på alla nivåer, se http://asamelander.wordpress.com/2014/10/21/rattvis-skolantagning-anvand-banding-tests/) så att alla skolor tar ansvar för ”svaga och olönsamma elever”. Så fungerar det i England.

    Därutöver borde förstås kommunen sköta antagningen till alla skolor, köerna förbjudas och kommunerna se till att alla utnyttjar sin möjlighet att välja skola: http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/04/16/kommentar-sa-gors-skolvalet-mer-rattvist/

    Men det är omöjligt att klandra föräldrar som ser till sina egna barn. Den tid är förbi när föräldrar skulle acceptera att bli anvisad en skola utan möjlighet att byta ens om barnet mår dåligt.

  3. Svaret är nog så enkelt att man inte vill att politiker, dvs valda ombud för invånarna, ska bestämma vilka ”företag” som ska startas. Att det handlar om skolor och med skattebetalarnas pengar är mindre viktigt.

  4. It is absolutely bizarre to know that here in Sweden one can make serious cash running schools – What has happened to this place? it is certainly not called progress rather indicative of stupid laws by stupid people – MOST individuals supporting private schools could not give a damn about ensuring that ALL children here in Sweden are provided with high quality schooling. Rather their deeply ingrained interest is to further entrench the already futile ideology of neo-liberalism in the Swedish society – happy to know that there is some resistance.

  5. Att klyftorna ökar så dramatiskt beror inte bara på att man gör positiva val. Den elevpeng som följer med varje elev som väljer en annan skola än den man erbjuds som skolpiktig elev ska baseras på kommunens genomsnittliga elevpeng. Det innebär att om de mindre resurskrävande eleverna väljer andra alternativ kommer de mer resurskrävande inte att få det de behöver. Då skulle nämligen kommunen behöva öka elevpengen även till friskolorna. Som ett brev på posten kommer klagosånger från både dem som beslutat om denna obalanserade oordning, media och föräldrar. Kommunerna klarar inte sitt uppdrag, heter det. Jag har full förståelse för att viktiga beslut ibland får oönskade och även dramatiska konsekvenser. Hur man däremot systematiskt kan dränera hela vårt skolsystem med ett så rått och okontrollerat marknadstänkande är obegripligt och direkt cyniskt när det gäller nästa generations samhällsmedborgare. Starkast vinner! Paketera det hela valfritt.

  6. @Birgitta: Och det innebär ju även på många håll att kommunala skolor med färre resurskrävande elever får mindre pengar än kommunala skolor med fler resurskrävande elever, och som förälder med resurser är det då inte så konstigt att man väljer en friskola som får genomsnittspengen, även om den lokala kommunala skolan inte anses ha många resurskrävande elever. Svårt att klandra den enskilde förälder som ser till sitt barns bästa…

    • Åsa Melander
      I hur många av landets kommuner finns det fristående skolor?

      • @Sture: enligt Friskolornas riksförbund (2014) finns fristående grundskolor i 189 av 290 kommuner, och gymnasieskolor i 108 kommuner. Många av de kommuner utan friskola torde vara – utan att jag letar fram mer statistik – små kommuner, så en gissning är att åtminstone 75% av alla elever har en friskola i sin kommun eller lärliggande kommun.

        Självklart kan inte alla i realiteten välja bort kommunala skolor. Var det det du menade?

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »