Sten Svensson: Vinstintresset bakom jämlikhetsmotståndet

Genom att måla upp falsk en motsättning mellan kunskaper och jämlikhet försöker debattörer som Widar Andersson vrida debatten bort från det egna vinstintresset och från det faktum att dagens marknadsdrivna skolsystem skapar skolsegregation och sjunkande skolresultat, skriver Sten Svensson. (red.)

I höstas annonserade regeringen en satsning på 6 miljarder för att få en mer jämlik skola och för att höja kunskapsresultaten. Med hjälp av ett extra statsbidrag till de kommuner som har de största behoven ska elevernas kunskaper höjas. Men denna satsning totalsågades av den socialdemokratiske marknadsförespråkaren, Widar Andersson. I en ledare i tidningen Folkbladet med rubriken ”Skolan ska vara ojämlik”, skriver han:

Gustav Fridolin sa att det inte finns något “viktigare för en svensk utbildningsminister än att skapa en jämlik skola.” Vilket i mina ögon är ett mycket märkligt uttalande. Det viktigaste för en utbildningsminister är ju naturligtvis att skapa en “kunskapsskola.” En skola där målet är kunskap till varje barn skapar förutsättningar för jämlikhet och rättvisa. En skola som siktar på jämlikhet skapar förutsättningar för precis vad som helst. Skolan ska vara ojämlik.

Alla regeringar säger att deras utbildningsreformer ska leda till bättre kunskaper.

När den borgerliga regeringen med Beatrice Ask som skolminister presenterade förslagen om att skolan skulle marknadsutsättas 1992 motiverades det med att reformerna skulle leda till bättre kunskaper. Konkurrensen om eleverna skulle leda till Europas bästa skola, sa hon. I verkligheten blev det tvärtom.

Det är således inte vad regeringen säger som avgör om de skolpolitiska besluten leder till bättre kunskaper utan det är vad som görs.

Denna gång vill den rödgröna regeringen minska klyftorna i skolsystemet genom att satsa på de mest utsatta skolorna. De skolor som har flest elever som inte når målen ska få mer resurser som kan användas till att ge eleverna det stöd som de behöver.

Det är den politiken som Widar Andersson kritiserar. Den satsningen kan leda till ”precis vad som helst”. Vad då kan man undra? Hur kan mer resurser till lärare och undervisning göra det sämre i dessa skolor?

Den motsättning som Widar Andersson målar upp mellan jämlikhet och kunskaper existerar inte. När den svenska sammanhållna grundskolan infördes i början av 1960-talet sattes likvärdigheten i centrum. Skolpolitiken präglades av jämlikhet och skolan inriktades på att alla elever skulle få goda kunskaper.

Skolverkets rapport, Internationella studier under 40 år – svenska resultat och erfarenheter, visar att den sammanhållna och likvärdiga skolan hade bra eller mycket bra resultat fram till mitten av 1990-talet. Särskilt bra lyckades den skolpolitiken med de svagaste eleverna. Jämfört med de flesta andra länder i världen hade både de starka och de svaga eleverna goda resultat.

En sammanhållen och jämlik skolpolitik som satsar på att alla elever ska lyckas ger således goda kunskaper.

Även OECD har uppfattningen att jämlikhet och likvärdighet ger goda skolresultat. När OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher var i Sverige under våren 2017 varnade han för den ökande ojämlikheten i den svenska skolan.

”Ett av de största problemen är inte bara att ojämlikheten ökar utan också att konsekvenserna blir betydligt allvarligare än tidigare. De elever som inte lyckas får betala ett väldigt högt pris, säger han”

All erfarenhet visar således att jämlikhet och goda kunskaper går utmärkt att förena. Men Widar Andersson, som säger ordet kunskap i varannan mening, och som är en hängiven försvarare av dagens ojämlika och marknadsstyrda skolpolitik, har svårt att visa på några goda resultat.  Sedan marknadsreformerna infördes har de samlade resultaten fallit kraftigt.

Vad är det i den marknadsdrivna skolan som leder till bättre kunskaper hos eleverna? Är det den skolsegregation som det fria valet och den fria etableringsrätten leder till? Är det den låga lärartätheten i aktiebolagsskolorna? Är det den höga andelen obehöriga lärare i de fristående skolorna? Är det den betygsinflation som konkurrensen om eleverna skapar? Är det alla skolbyten som systemet skapar? Är det konkurserna? Är det de oseriösa skolhuvudmännen? Är det bristen på öppenhet och insyn i de fristående skolorna? Är det frånvaron av yttrandefrihet för de anställda? Är det de miljarder som förs bort från undervisningen till aktiebolagens ägare som leder till bättre kunskaper eller vad är det?

Genom att måla upp falsk en motsättning mellan kunskaper och jämlikhet/likvärdighet försöker Widar Andersson vrida debatten bort från vad det egentligen handlar om, att dagens marknadsdrivna skolsystem skapar skolsegregation och sjunkande skolresultat.

Widar Andersson vill inte ha en jämlik skola utan han värnar om skolaktiebolagens möjligheter att tjäna pengar på att segregera eleverna.

Sten Svensson är skolpolitisk utredare på Katalys och tidigare lärare och chefredaktör för Lärarnas tidning