Tomas Englund: Replik: Om skolan som demokratiinstitution

Tomas Englund svarar Linus Sköld (s) att det fortfarande är alltför många socialdemokrater som varit och är för det fria skolvalet och friskolekoncernernas tillväxt. Det fria valet sätter den enskilda familjens privata väl och ve före allmänintressets, vilket utgör ett skarpt hot mot skolan som demokratiinstitution, enligt Englund (red.).

Trots att Linus Sköld (s) uppfattade mitt inlägg om grundskolans bistra villkor som skäll på socialdemokratin så vill jag understryka att vi i många stycken är överens om målen med skolan då vi är partikamrater. Skulle hans analys av sakernas tillstånd i nutid också gälla alla hans socialdemokratiska kolleger (i riksdagen) så skulle framtidsförutsättningarna vara tämligen goda för den reformistiska kamp han hänvisar till. Tyvärr så har det i det korta historiska perspektivet varit alltför många socialdemokrater som varit och fortfarande är för det fria valet utan reservationer. Det fria valet sätter den enskilda familjens privata väl och ve före allmänintressets, det vill säga en gemensam god skola för ’the public good’ som den svenska modellen innebär. I förlängningen av det fria valet har dessutom friskolekoncerner tillåtits utveckla en kapitalisering av skolan som förvandlats till vinstmaximerande företag.

Att analysera skuldbördan för de senaste trettio årens skolpolitik är komplicerat och kräver utrymme, men socialdemokratin har, enligt min mening, i alltför stor utsträckning spelat med vad gäller såväl det fria valet som friskolekoncernernas tillväxt. Dessa socialdemokrater har inte förstått det risktagande beträffande segregation och skattepengars förvandling till aktieutdelningar som de skolpolitiska besluten lett till (se även de kritiska kommentarerna till Skölds replik). Socialdemokratin har kort sagt försatt sig i ett pressat negativt defensivt läge som klart framgår av Skölds inlägg.

Priset har således varit mycket högt för det utbildningspolitiska systemskifte som inleddes 1989/90 och som socialdemokraterna i vissa avgörande avseenden initierade. Den borgerliga regeringen förstärkte med skolpengen och skiftets reformer tog riktig fart efter millennieskiftet. Det innebar att lågpresterande elever blev ’kvar’ i sina skolor som efterhand också fylldes av nyanlända medan flera hög- och medelpresterande elever flyttade till friskolor. Segregationen växte också snabbt genom att många medelklassfamiljer föredrog friskolorna. Segregationen är också det konkreta problem som här och nu drar isär det ’goda samhället’ till ett, vad många uppfattar som  ’ont samhälle’.

Det var till en början inte heller givet att det skulle utvecklas friskolor som var profitdrivna. Men här etablerades successivt en modell som inte finns i något annat land, en omvärld som undrar vad vi håller på med, vi som var så bra. Genom lägre lärartäthet, färre behöriga lärare och lägre lärarlöner samt med ett urval av självständiga och mer eller mindre självgående elever betraktar friskolekoncernerna tilldelade skattemedel, det vill säga skolpengen, som ren vinst och delas ut till aktieägarna. Våra inbetalade skattemedel, som skulle kunna förstärka ’fattiga och behövande’ skolor, transformeras således till vinster för dessa profitdrivna koncerner som utnyttjar den tilldelade skolpengen för att prioritera utdelningar till sina aktieinnehavare före allt annat. Systemskiftet öppnade just för denna anomali.

Den näst största friskolekoncernen Internationella Engelska Skolan, (28000 elever) startades av paret Hans och Barbara Bergström, den förstnämnde under många år chefredaktör på Dagens Nyheter (DN) med tillgång till opinionsförmedlande redskap som få. Bergström var starkt drivande bakom det utbildningspolitiska systemskiftet. Detta visade sig bland annat genom att socialdemokratiska friskoleförespråkare givetvis fick och får publicera sig på DN debatt. Barbara Bergström har nyligen sålt skolan till ett utländskt riskkapitalbolag – man kan alltså sälja en svensk skola till ett annat land – och både köpare och säljare har i processen tjänat miljardbelopp.

Strategiskt handlar problemen för utbildningspolitiken således om att dels skapa en mindre segregerande och mer jämlik skola och dels förhindra fortsatta vinstuttag av skattemedel. Här står, enligt opinionsundersökningar gjorda under senare år, majoriteten av det svenska folket som röstade på regeringspartierna samt Vänsterpartiet bakom kravet att förhindra vinstuttag. Men bland partiernas riksdagsledamöter, även socialdemokratins, råder splittring om detta krav.

En modell för framtida handling vore att så snart som möjligt strypa tilldelningen av skolpengen till de friskolekoncerner som använder skattemedel för att berika sina aktieägare. Samtidigt måste politiken se till att i stället förmedla dessa skattemedel, skolpengen, till skolor med verkliga behov. Behoven för skolor med många lågpresterande elever är akuta och stora. För att lyfta dessa elever till behörighet för gymnasiestudier krävs rejäla tillskott av skolpengen för att anställa fler lärare. Lokalt behövs ekonomiskt stöd för omflyttningar av elever som nu sker på flera orter för att skolklasserna skall innehålla elever på olika prestationsnivåer och från olika socioekonomiska grupper och kulturer. Genom detta sätt att utnyttja skolan som mötesplats och kamrateffekten, den sammanhållna grundskolans diamant, där de lågpresterande dras med i kunskapsbildningen och det positiva kamratskapet, kan den sociala integrationen och solidariteten mellan människor stärkas.

Till sist en personlig, moralisk reflektion. Hur kan politiker i den svenska riksdagen, företrädare för olika politiska partier, medvetet vara med och rycka undan de centrala förutsättningarna för den kanske viktigaste institutionen för demokratins säkerställande? Skolan är den samhällsinstitution som har potentialen för detta på de två problemområden som belysts i denna korta artikel. Den allt djupare segregationen och friskolekoncerner som transformerar skolpeng till aktieutdelningar, utgör skarpa hot mot skolan att fungera just som demokratiinstitution. Men det är vi medborgare som genom politiken kan möta och omvandla detta hot till en fördjupad demokrati.

Tomas Englund

Bakgrundslitteratur redigerad av Tomas Englund:

1996 Utbildningspolitiskt systemskifte?  HLS Förlag

2011 Utbildning som medborgerlig rättighet  Daidalos

2012 Föreställningar om den goda läraren  Daidalos

Foto: opensourceway, CC BY-SA 2.0