Valfrihet och pedagogisk mångfald – utan vinstutdelning

Det går att driva framgångsrika skolor och det går att ha valfrihet utan vinstuttag, skriver företrädare för idéburna skolors riksförbund. (red)

Välfärdsutredningen avlämnar nu sitt delbetänkande om vinster i välfärden. Utredningens slutsats, att vinstuttag måste begränsas, har som väntat föranlett en kritikstorm från starka lobbyorganisationer och från företag som har mycket att förlora på en begränsning av vinstuttag. Oftast drivs kritiken tillsammans med en retorik om valfrihet och på så vis kopplas valfriheten ihop med vinstmöjligheterna. I debatten framhålls oftast bara två alternativa sätt att äga och bedriva skolverksamhet. Kommunala skolor ställs mot vinstutdelande aktiebolag och valfrihet sägs vara beroende av att bolagens ägare kan få ta ut vinst. Utan vinst till ägarna så skulle alla fristående skolor stänga och valfriheten skulle begränsas. Men valfriheten är inte beroende av skolors möjlighet till vinstutdelning. Det är därför viktigt att nyansera debatten och tydliggöra skillnaden mellan vinstsyfte och valfrihet på skolans område. Idéburna skolors riksförbund representerar olika slags idéburna friskolor som visar att det visst går att driva framgångsrika skolor utan några som helst vinstuttag. Vi menar att debatten om valfrihet borde handla om mångfald och innehåll, om pedagogiska alternativ samt om engagemang och en långsiktig strategi för skolutveckling och en stärkt lärarprofession.

Att valfrihet skulle gynnas av möjligheten att tjäna pengar på skolan motsägs också av den snabba monopolisering vi ser av friskolesektorn med några börsnoterade bolag som äger en allt större andel av Sveriges skolor och förskolor. Att ha en så stor del av utbildnings-Sverige ägd på börsen måste för de flesta te sig något riskabelt för att inte säga stötande, särskilt som utbildning innehåller ett starkt inslag av myndighetsutövning. Utbildning och omsorg om barn och unga är en samhällsangelägenhet och ett samhällsansvar där fullt förtroende måste finnas mellan utförare och ansvariga myndigheter. Därför bör det inte finnas andra incitament än att skapa goda utbildningsmiljöer för barn och unga att växa i. I mötet med barn finns alltid något mer att göra. Det finns alltid barn med behov som kan få mera tid, hjälp och stöd. Därför kan man aldrig säga att man är ”färdig” och att det finns resurser över som kan delas ut till aktieägare.

När incitamenten att tjäna pengar på förskole- och skolverksamhet blev tydliga under 2000-talet så förändrades spelreglerna på ”skolmarknaden”. Skolor och förskolor blev plötsligt objekt som kunde köpas och säljas – något som strider mot grundläggande värderingar och syn på skolverksamhet hos våra medlemmar. Möjligheten till vinstuttag skapade även behov av detaljreglering vilket direkt motverkade syftet med den ursprungliga friskolereformen. Det är idag svårt för exempelvis föräldrar och personal som vill starta och driva kooperativ och inte har ett stort kapital bakom sig. Inom våra verksamheter finns en oro för en utveckling där bara de stora koncernerna får plats. Vi menar att dessa tendenser allvarligt motverkar den pedagogiska mångfalden och valfriheten. Istället är det likriktning som gynnas och valfriheten blir tom på innehåll.

Vi tror att många av de skolor som idag bedrivs i aktiebolagsform skulle finnas kvar och fungera väl även om vinstmotivet försvann helt och hållet från skolans område. De flesta rektorer och lärare som arbetar i bolagsägda skolor skulle säkert välkomna att eventuella vinster, istället för att delas ut till aktieägare på börsen, stannade i skolan och användes till fler lärare, specialpedagoger eller pedagogiskt innovations- och utvecklingsarbete. Många mindre aktiebolagsägda skolor fungerar nog så redan idag, likt idéburna som inte alls delar ut vinst.

Välfärdsutredningen har valt att föreslå en viss högsta nivå på vinstutdelning. Alla sådana regler leder förstås till svårigheter i gränsdragningar, inte minst när det gäller frågan hur vinster kan återinvesteras. T.ex. tillåter dagens system att skolpeng till barn i skola A kan användas för att bygga upp en ny skola B. En annan väg, som andra länder valt, är att istället fastslå vilken/vilka bolagsformer som kan accepteras som ägare av skolor och förskolor och det är kanske inte en orimlig tanke att staten kan ställa krav på vem som kan få äga en skola. Blickar man ut i världen har så gott som alla länder utom Sverige löst denna fråga.

Med ett mer utvecklat samarbete mellan kommun och friskolor skulle vi kunna få en bättre samhällsplanering och kanske även instrument att bryta segregering. De fristående skolorna skulle kunna tillföra en större valfrihet där valet inte handlar om att skolor har olika ägare utan att de kan erbjuda pedagogiska alternativ. Våra skolor vill gärna bidra till en vitalisering av det svenska skolsystemet genom en pedagogisk idédebatt. Det finns många goda exempel från våra ofta mycket uppskattade och välfungerande skolor.

För att även mindre enheter ska kunna växa och utvecklas krävs dock att de får möjlighet till stöd i en växande djungel av lagar, förordningar och regelverk. Förutom serviceinriktade myndigheter och god kommunikation med kommunen så krävs starka branschorganisationer som kan bistå mindre enheter med juridiskt och praktiskt stöd. För att värna möjligheter för idéburna skolor att kunna utvecklas och växa skulle det också behövas bättre etablerings- och finansieringsstöd. Då kan statsmaktens önskan om en stark idéburen sektor realiseras.

Idéburna skolors riksförbund välkomnar en debatt om de fristående skolornas förutsättningar att kunna bidra till en pedagogisk mångfald och valfrihet samtidigt som negativa effekter av friskolereformen kan bemästras. Vi tror att ett framtida system med flera aktörer måste bygga på förtroende och samverkan, inte konkurrens och vinstmaximering.

Styrelsen för Idéburna skolors riksförbund

Håkan Wiklander, ordförande, chef ABF Stockholm

Lars Brandström, vice ordförande, fd verksamhetschef Brandströmska, Göteborg

Ingrid Carlgren, professor emerita Stockholms universitet

Marie Rydberg, fd rektor Montessoriskolan Casa, Göteborg

Britta Drakenberg, Waldorfskolefederationen

Gunnar Holm, styrelseledamot

Anneli Vossman Strömberg, Freinetskolan Mimer, Norrtälje

Mette Sandh, fd rektor Urfjälls friskola

Birgitta Ljung, fd rektor Södertörns friskola, Huddinge

Artikeln har varit publicerad i en kortare version i Dagens Samhälle (red)