Valfrihet och pedagogisk mångfald – utan vinstutdelning

Det går att driva framgångsrika skolor och det går att ha valfrihet utan vinstuttag, skriver företrädare för idéburna skolors riksförbund. (red)

Välfärdsutredningen avlämnar nu sitt delbetänkande om vinster i välfärden. Utredningens slutsats, att vinstuttag måste begränsas, har som väntat föranlett en kritikstorm från starka lobbyorganisationer och från företag som har mycket att förlora på en begränsning av vinstuttag. Oftast drivs kritiken tillsammans med en retorik om valfrihet och på så vis kopplas valfriheten ihop med vinstmöjligheterna. I debatten framhålls oftast bara två alternativa sätt att äga och bedriva skolverksamhet. Kommunala skolor ställs mot vinstutdelande aktiebolag och valfrihet sägs vara beroende av att bolagens ägare kan få ta ut vinst. Utan vinst till ägarna så skulle alla fristående skolor stänga och valfriheten skulle begränsas. Men valfriheten är inte beroende av skolors möjlighet till vinstutdelning. Det är därför viktigt att nyansera debatten och tydliggöra skillnaden mellan vinstsyfte och valfrihet på skolans område. Idéburna skolors riksförbund representerar olika slags idéburna friskolor som visar att det visst går att driva framgångsrika skolor utan några som helst vinstuttag. Vi menar att debatten om valfrihet borde handla om mångfald och innehåll, om pedagogiska alternativ samt om engagemang och en långsiktig strategi för skolutveckling och en stärkt lärarprofession.

Att valfrihet skulle gynnas av möjligheten att tjäna pengar på skolan motsägs också av den snabba monopolisering vi ser av friskolesektorn med några börsnoterade bolag som äger en allt större andel av Sveriges skolor och förskolor. Att ha en så stor del av utbildnings-Sverige ägd på börsen måste för de flesta te sig något riskabelt för att inte säga stötande, särskilt som utbildning innehåller ett starkt inslag av myndighetsutövning. Utbildning och omsorg om barn och unga är en samhällsangelägenhet och ett samhällsansvar där fullt förtroende måste finnas mellan utförare och ansvariga myndigheter. Därför bör det inte finnas andra incitament än att skapa goda utbildningsmiljöer för barn och unga att växa i. I mötet med barn finns alltid något mer att göra. Det finns alltid barn med behov som kan få mera tid, hjälp och stöd. Därför kan man aldrig säga att man är ”färdig” och att det finns resurser över som kan delas ut till aktieägare.

När incitamenten att tjäna pengar på förskole- och skolverksamhet blev tydliga under 2000-talet så förändrades spelreglerna på ”skolmarknaden”. Skolor och förskolor blev plötsligt objekt som kunde köpas och säljas – något som strider mot grundläggande värderingar och syn på skolverksamhet hos våra medlemmar. Möjligheten till vinstuttag skapade även behov av detaljreglering vilket direkt motverkade syftet med den ursprungliga friskolereformen. Det är idag svårt för exempelvis föräldrar och personal som vill starta och driva kooperativ och inte har ett stort kapital bakom sig. Inom våra verksamheter finns en oro för en utveckling där bara de stora koncernerna får plats. Vi menar att dessa tendenser allvarligt motverkar den pedagogiska mångfalden och valfriheten. Istället är det likriktning som gynnas och valfriheten blir tom på innehåll.

Vi tror att många av de skolor som idag bedrivs i aktiebolagsform skulle finnas kvar och fungera väl även om vinstmotivet försvann helt och hållet från skolans område. De flesta rektorer och lärare som arbetar i bolagsägda skolor skulle säkert välkomna att eventuella vinster, istället för att delas ut till aktieägare på börsen, stannade i skolan och användes till fler lärare, specialpedagoger eller pedagogiskt innovations- och utvecklingsarbete. Många mindre aktiebolagsägda skolor fungerar nog så redan idag, likt idéburna som inte alls delar ut vinst.

Välfärdsutredningen har valt att föreslå en viss högsta nivå på vinstutdelning. Alla sådana regler leder förstås till svårigheter i gränsdragningar, inte minst när det gäller frågan hur vinster kan återinvesteras. T.ex. tillåter dagens system att skolpeng till barn i skola A kan användas för att bygga upp en ny skola B. En annan väg, som andra länder valt, är att istället fastslå vilken/vilka bolagsformer som kan accepteras som ägare av skolor och förskolor och det är kanske inte en orimlig tanke att staten kan ställa krav på vem som kan få äga en skola. Blickar man ut i världen har så gott som alla länder utom Sverige löst denna fråga.

Med ett mer utvecklat samarbete mellan kommun och friskolor skulle vi kunna få en bättre samhällsplanering och kanske även instrument att bryta segregering. De fristående skolorna skulle kunna tillföra en större valfrihet där valet inte handlar om att skolor har olika ägare utan att de kan erbjuda pedagogiska alternativ. Våra skolor vill gärna bidra till en vitalisering av det svenska skolsystemet genom en pedagogisk idédebatt. Det finns många goda exempel från våra ofta mycket uppskattade och välfungerande skolor.

För att även mindre enheter ska kunna växa och utvecklas krävs dock att de får möjlighet till stöd i en växande djungel av lagar, förordningar och regelverk. Förutom serviceinriktade myndigheter och god kommunikation med kommunen så krävs starka branschorganisationer som kan bistå mindre enheter med juridiskt och praktiskt stöd. För att värna möjligheter för idéburna skolor att kunna utvecklas och växa skulle det också behövas bättre etablerings- och finansieringsstöd. Då kan statsmaktens önskan om en stark idéburen sektor realiseras.

Idéburna skolors riksförbund välkomnar en debatt om de fristående skolornas förutsättningar att kunna bidra till en pedagogisk mångfald och valfrihet samtidigt som negativa effekter av friskolereformen kan bemästras. Vi tror att ett framtida system med flera aktörer måste bygga på förtroende och samverkan, inte konkurrens och vinstmaximering.

Styrelsen för Idéburna skolors riksförbund

Håkan Wiklander, ordförande, chef ABF Stockholm

Lars Brandström, vice ordförande, fd verksamhetschef Brandströmska, Göteborg

Ingrid Carlgren, professor emerita Stockholms universitet

Marie Rydberg, fd rektor Montessoriskolan Casa, Göteborg

Britta Drakenberg, Waldorfskolefederationen

Gunnar Holm, styrelseledamot

Anneli Vossman Strömberg, Freinetskolan Mimer, Norrtälje

Mette Sandh, fd rektor Urfjälls friskola

Birgitta Ljung, fd rektor Södertörns friskola, Huddinge

Artikeln har varit publicerad i en kortare version i Dagens Samhälle (red)

 

 

3 Comments on “Valfrihet och pedagogisk mångfald – utan vinstutdelning

  1. Felet med Välfärdsutredningen är att man använder ett icke relevant definition för tjänsteföretag.

    Hela resonemanget kring rörelsekapitalet följer industrilogiken. I ett industriföretag bygger du upp kapital genom maskiner, inventarier, produktionsanläggningar. Något sådant finns inte i tjänsteföretag oavsett om det är ekonomiska föreningar eller aktiebolag.

    Utredningen är infernalisk eftersom den säger att mjuka investeringar i modeller, undervisningsmetoder, mm ska värderas till noll. Det innebär i praktiken att 7 procent på något som är noll är noll.

    Med andra ord är det inte fråga om rörelsevinst som jag tror många tror att utredningen handlar om. Vad den effektivt sätter stopp för att värdet på bolagen eller ekonomiska föreningar är lika med noll den dag den ska säljas eller överlåtas. Eller för den delen hur klara idéburna bolag i form av ekonomiska föreningar att överföra andelsvärden till nya huvudmän?

    Hela utredningen är ett skrämmande spel med välfärden.

  2. Mina kommentarer nedan tar sin utgångspunkt i mitt nyligen avslutade avhandlingsarbete och är inte på något vis ett inslag i den ideologiska debatten!
    Den svenska skolan är ett exempeI på en extremt marknadiserad välfärdstjänst. Det vet marknadens aktörer och det vet allmänheten. Vad många medborgare däremot inte känner till är att det rör sig om s.k. kvasimarknader med alla dess likheter och olikheter i förhållande till konventionella marknader. Min våren 2016 framlagda avhandling vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet “Marknadsreglering och dess effekter på regionala och lokala gymnasiemarknaders funktion” har sin grund i kvasimarknadsteorin. I preskriften till min avhandling “Marknadsskapande skolutveckling i skenet av NPM – framväxt och effekter av gymnasieutbildningens marknadisering”, Institutet för ekonomisk forskning vid Lunds Universitet, KEFU, Skriftserie 2015:3 behandlar jag bl.a. den för de rådande skolmarknaderna viktiga propositionen om Valfrihet i skolan (1992/93:230). I den uttrycker den dåvarande skolministern följande syften med reformen:
    – Syftar till att bryta upp det offentliga skolmonopolet och därmed ge en större variation, större mångfald och verkliga förutsättningar för elever och föräldrar att välja skola.
    – Syftar inte till att gynna den ena eller andra formen för huvudmannaskap utan istället att göra huvudmannaskapet – liksom familjernas ekonomiska styrka – mindre betydelsefull för familjernas möjligheter att välja skola.
    – Skapa förutsättningar för likvärdiga spelregler mellan såväl olika kommuners skolor som mellan kommunala och fristående skolor och att skapa bättre möjligheter att välja skola.
    I vissa avseenden har de politiska målen infriats eller nästan infriats men i ett antal avseenden har samhällets decentralisering till marknadslösningen resulterat i misslyckanden, s.k. marknadsmisslyckanden. Dessa positiva och negativa effekter framgår bl.a. av Skolverkets rapporter från dess uppföljning av skolans marknadsutveckling (se Skolverket “En bild av skolmarknaden. Syntes av Skolverkets skolmarknadsprojekt.” Skolverkets aktuella analyser 2012). Ett stort misslyckande, som Skolverket tar upp bland sina dilemman, är den explosiva kostnadsutvecklingen vilken torde vara ett problem på såväl den nationella som lokala nivån! Den höjda effektiviteten, ett annat mål i skolreformerna vid 1990-talets början, har inte bara uteblivet utan gått i motsatt riktning. Det i tysthet överlämnade, i stort sett intetsägande betänkandet från Skolkostnadsutredningen har totalt missat sitt mål, lagt ett karbonpapper på Friskolekommitténs betänkande (SOU 2013:56) och lämnat ett par förslag som sedan länge är välkända och beprövade i ett flertal svenska kommuner. Det nyligen framlagda betänkandet av Välfärdsutredningen har riktat in sig på symptomen och lämnat orsakerna därhän. Nu vilar stora och tunga förväntningar på att Skolkommissionen ska sopa upp efter de andra utredningarna och verkligen åstadkomma konstruktiva och framkomliga förslag på konkurrensneutrala förbättringar av de svenska på valfrihetens grund politiskt skapade kvasimarknaderna.
    I min, ovan nämnda, avhandling har jag avlivat ett antal myter på de svenska skolmarknaderna. En av dem är tron på att det är de fristående Profitskolorna (ungefär lika med aktiebolag) som har lägst genomsnittskostnader per elev, Non-profitskolorna mittemellan och de kommunala skolorna högst kostnader. Så är det inte, visar avhandlingens djupstudie, utan det är de fristående Non-profitskolorna som uppvisar den lägsta totalkostnaden per elev. Men märk väl att det inte är de undervisnings- och elevrelaterade kostnadsslagen som bidrar till denna lägsta totalkostnad per elev utan lokalkostnaderna och de administrativa kostnaderna. Dessa senare är betydligt lägre i de fristående Non-profitskolorna än de båda andra grupperna medan undervisningskostnaderna och de elevrelaterade kostnaderna är lägre i de fristående Profitskolorna.
    Min avhandling, som i och för sig fokuserar på marknadseffektivitet, antyder att det är den starkt krympande andelen av fristående Non-profitskolor som visar de bästa förutsättningarna för att uppnå en förbättrad utbildningseffektivitet!
    För en mer komplett bild av gymnasiemarknaderna vill jag rekommendera till läsning av såväl avhandlingen som preskriften!

  3. Värt att veta, hämtat från Marcus Strömberg, VD Academedia:

    Vet du att:
    Skolan är den sektor som har tydligast regler för fristående aktörer i välfärdssektorn.
    • Tillståndsplikt med hårda kriterier och lång ansökningsprocess.
    • Tillstånden kan dras in vid grova kvalitetsbrister.
    • Det är inte tillåtet att välja elever
    • Kvalitetsinspektion ev extern myndighet (skolinspektionen) i stort vartannat år med möjlighet till vite.
    • Ekonomiska krav och insyn
    • Reglerad prissättning via skolpengssystemet, en friskola kostar aldrig medborgarna mer än en kommunal skola oftast mindre.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »