Tomas Ögren & Ola Uhrqvist: Klassrummet räcker inte för undervisning i hållbar samhällstransformation

De klimatrelaterade utmaningar vi står inför kräver en omfattande förändring av samhället. I denna artikel menar författarna att en antropocen bildningsresa kräver mer än vad skolan idag erbjuder eleverna (red.).

I februari publicerade Skolinspektionen sin rapport från granskningen av hur lärande för hållbar utveckling implementerats i grundskolan. Trots stora insatser för fortbildning och andra stöd är resultaten i de flesta fall att utbildningarna har en lång väg kvar till målen. Rapporten visar bland annat att denna typ av undervisning ställer stora kvar på lärarnas kunskaper och att organisationen behöver bli bättre på att ta helhetsgrepp på både ämnesinnehåll och förmågor för att nå målen att eleverna skall kunna fatta självständiga och reflekterade beslut i hållbarhetsfrågor.

Kanske är dock frågan större än så. Uppbackade av ett ovanligt enigt forskarsamhälle pekar både FN:s klimatpanel och Agenda 2030 på att vi står inför en omfattande samhällstransformation på vägen mot ett hållbart samhälle. Parallellt förmedlar politisk retorik, reklam och underhållning en bild där vi utan större förändringar kan åstadkomma de förändringar som behövs. Vi kan fortsätta äta kött, resa och bo som förr, bara vi gör det smart och cirkulärt. Andra röster menar att vi måste förbereda oss på långt större förändringar. Transformation eller kontinuitet, två framtidsbilder står emot varandra. Det gör också idéer om specialisering och högteknologi eller ett mer decentraliserat samhälle. Vad dessa vägval betyder i praktiken blir en viktig fråga att fundera över.

I dagen industrisamhälle är råvaror så billiga att genomsnittssvensken trots pågående hållbarhetsdiskussioner enligt Naturvårdsverket ökat sin avfallsmängd från 430 till 449 kg/år mellan åren 2014 och 2020. De flesta har bara erfarenheter av det globaliserade, storskaliga och högt specialiserade samhälle vi lever i nu. Vad får elever då för möjligheter att göra självständiga och reflekterade beslut om vilken framtid de vill förverkliga? De timmar dagens skola kan rikta mot dessa kunskaper och funderingar är så ynkans få och allt för utspridda för att låta ungdomar känna på vad ett alternativ till masskonsumtionssamhället kan innebära. En viktig del av hållbarhetspedagogiken bör vara att utöver faktakunskap också ge elever en känsla för resursers livscykler från jord till bord och vidare.

För att vidga vyerna med konkreta erfarenheter var en längre bildningsresa ut i Europa under långa tider ett självklart inslag på den bildade människans väg. En liknande resa idag skulle kunna innebära möten med de arbetsinsatser som krävs för att vi ska kunna tillvarata och omvandla naturresurser och miljöer på ett hållbart sätt. 

Det produktionsarbete, som de flesta av oss möter via behändiga och färggranna  förpackningar, försvårar möjligheten att göra självständiga och medvetna val.

 I en tid som allt fler benämner Antropocen, har människan som kollektiv skaffat sig förmågan att ändra inte bara den lokala miljön utan också hela planetens sätt att fungera. I en sådan tid är det viktigt med en personlig erfarenhet av att allt kommer någonstans ifrån, bearbetas, används och sedan tar vägen någonstans. Inget uppstår ur intet och inget försvinner spårlöst även om det inte syns i vår vardag.

En Antropocen bildningsresa kan se ut på många olika sätt. På samma sätt som PRAO ger erfarenhet av yrkeslivet skulle två veckor utanför det moderna samhället, i nära kontakt med de resursflöden som håller oss vid liv, vara ett minne för livet. Det är oklart hur lång tid som behövs för att ge elever en erfarenhet som möjliggör reflektion och självständiga beslut om vilken värld de vill förverkliga. Det finns många sätt att skapa möjligheter att i skolan uppleva en småskalig hållbar livsstil. Två veckors vistelse på en kursgård eller liknande kanske räcker. Ett mer djuplodande alternativ kan vara ett naturbruksgymnasium eller en högstadieskola där hållbarhetsperspektivet tydligt genomsyrar hela utbildningen. En kortare eller längre period bortom informationsteknologi, nära de resurser och samband vi alla är beroende av skulle ge en erfarenhet av ett annat samhälle och minnen för livet.

Vi vill inbjuda till debatt om dessa frågor och välkomnar alla inlägg kring det framtida samhället och hur skolan bäst förbereder kommande generationer.

Tomas Ögren är fil.dr. i pedagogik med fokus på organisatoriskt lärande

Ola Uhrqvist är Lektor i pedagogik vid Linköpings universitet