Torbjörn Hanö & Åsa Hirsh: Det finns inga ursäkter att behandla elever som icke fullvärdiga människor

”Det faktum att vi i dagens svenska skola utgår från en syn på barn som fullvärdiga människor, med fullvärdiga mänskliga och demokratiska rättigheter, är något vi bör vara oerhört stolta över och värna med alla medel vi har”, skriver rektorn Torbjörn Hanö och forskaren Åsa Hirsh i en kritisk kommentar till idéen om införandet av en auktoritär modell, No Excuses, för undervisning och fostran av barn på skolor i utanförskapsområden (red.).

Institutet för Näringslivsforskning har lagt fram skriften No Excuses – en skolpolitisk lösning för Sveriges utanförskapsområden?. Grundidén är att Skollagen och andra lagar ska skrivas om för att möjliggöra införandet av en auktoritär modell, No Excuses, för undervisning och fostran av barn på skolor i utanförskapsområden. Eftersom dagens svenska skollag anger att elever ska ha inflytande över den utbildning de är del av, och därtill saknar stöd för skoluniform, måste lagen ändras. In med uniformer och ut med elevinflytande. På samma tema skriver en engelsk rektor på DN Debatt den 6/10 om hur (den svenska) skolan alltmer har lämnat sitt karaktärsdanande uppdrag till förmån för ”andra saker, såsom motivation och kreativitet” och ”olika former av elevledda undervisningsmetoder”.

Flera av de huvudpoänger som görs i texterna blottlägger en anmärkningsvärd människosyn. Barn förstås som icke-fullvärdiga människor som ska bemötas och behandlas på ett annat sätt än fullvärdiga människor. För de icke-fullvärdiga finns ingen plats för inflytande – deras röster ska inte lyssnas på och deras insikter ska inte beaktas. Att barn känner meningsfullhet i det hårda jobb som det innebär att lära och utvecklas i skolan betraktas som oviktigt, och kreativitet ska inte vara en del av deras vardag. Demokrati ska, så länge de är icke-fullvärdiga, inte praktiseras. Man vill således förneka barn de rättigheter de enligt skollagen och FN:s barnkonvention idag har till inflytande. Huruvida alla eller bara vissa barn ska fråntas inflytande i skolan är oklart, men oavsett vilket vill vi påstå att det inte finns några ursäkter för den människosyn som ligger bakom de skarpa förslagen.

Den svenska skolans uppdrag rör utbildning och fostran, kvalifikation och socialisation. Skolan utbildar för ett demokratiskt samhällsmedborgarskap genom att praktisera demokrati. Inom ramen för detta uppdrag finns redan utrymme för de flesta av de aspekter som skrivs fram som centrala i No Excuses-modellen. Oavsett skolområde arbetar lärare dagligen med undervisning och fostran. De har höga förväntningar på såväl uppförande som akademiska prestationer, och leder välplanerad och strukturerad undervisning. Man tillhandahåller läxhjälp och följer noggrant upp elevernas framsteg över tid. Specialundervisning ordnas i olika konstellationer om så krävs, och skolans professionella arbetar ihärdigt med att främja trygghet och studiero.

Det som i No Excuses-rapporten beskrivs som ett ”varmt traditionellt” förhållningssätt där de professionella agerar ”i förälders ställe” är precis samma fenomen som framkommer i svenska elevers beskrivningar av vad de menar kännetecknar god undervisning och duktiga lärare (Hirsh & Segolsson, 2021). Eleverna berättar om den respekt de känner för alla de lärare som lyckas balansera tydlighet, regler och förväntningar med genuin omtanke och ovillkorad omsorg om dem. En sådan omsorg kan på intet sätt likställas med kravlöshet.  I väl avvägd balans mellan närhet och distans agerar mängder av duktiga lärare gentemot sina elever i svenska klassrum, och de vet att såväl ”ramar som kramar” har avgörande betydelse för elevers lärande och välbefinnande i skolan.

Därtill vet alla vi som har en vetenskaplig grund i pedagogikämnet – och som har spenderat ansenlig tid i svenska klassrum – vad en falsk dikotomi är. Vi vet att lärar- och elevcentrerad undervisning inte ska betraktas som två ytterligheter som lärare måste välja mellan, och att olika grader av både lärar- och elevcentrering kan fungera väl och ge effekt på elevers kunskapsutveckling (Bernad m. fl., 2019; Skolforskningsinstitutet, 2020). Vi vet att framgångsrik undervisning innefattar elevaktivitet i termer av konkret och kreativt görande, och att elever i svensk skola inte leder undervisning. Författarna till rapporten och debattartikeln gör sig skyldiga till en så kallad halmdocka när de använder begreppet ”elevledda undervisningsmetoder” och i flera andra avseenden målar upp en skev bild av den svenska skolan och dess professionella.

Det finns tveklöst en rad utmaningar som skolor i utanförskapsområden i Sverige står inför (Hirsh m.fl., 2023; Liljenberg m.fl., 2023), och dessa kommer svårligen att lösas genom uniform och borttaget elevinflytande. Snarare är det andra aspekter av modellen än just dessa två som bär potentialen att resultera i högre måluppfyllelse. God undervisning planerad av skickliga lärare är en sådan aspekt. Kontinuitet i undervisning-lärande-processer och relationer är en annan. I Sverige idag är elevomsättningen (på grund av omfattande in- och utflyttning i bostadsområden) mycket hög i utanförskapsområden. Detsamma gäller andelen obehöriga lärare, varför också omsättningen på personalsidan är stor. Kanske har också det faktum att lärarna enligt No Exuses-modellen skriver på avtal om att vara på skolan över 50 timmar per vecka och därtill åtar sig att undervisa på sommaren en avgörande betydelse, liksom det faktum att de skriver under på att de ständigt ska vara tillgängliga för elever och vårdnadshavare.

Avslutningsvis vill vi återvända till det vi finner vara det allvarligaste med No Excuses-rapporten. Det är varken användandet av vilseledande begrepp som ’elevledd’ eller förslaget om skoluniform. Det värsta är den förfärliga människosynen, där barn inte räknas som fullvärdiga människor. Om vi överför denna syn till en arbetsplats för vuxna skulle det innebära att personalinflytandet tas bort och fackföreningar förbjuds, att man som anställd är tyst när man rör sig mellan olika lokaler och aldrig slösar bort tid, att man arbetar gratis på lördagar och under semestern, och att arbetsgivarens beslut inte behöver ta hänsyn till personalens behov. Få torde trivas, lära, utvecklas och producera väl på en sådan arbetsplats. Detsamma gäller barn i skolan. Det faktum att vi i dagens svenska skola utgår från en syn på barn som fullvärdiga människor, med fullvärdiga mänskliga och demokratiska rättigheter, är något vi bör vara oerhört stolta över och värna med alla medel vi har.

Torbjörn Hanö, Rektor vid Polhemskolan, Lunds kommun

Åsa Hirsh, lärare och forskare vid Göteborgs universitet

Fullständiga referenser

Bernard, R. M., Borokhovski, E., Schmid, R. F., Waddington, D. I. & Pickup, D. I. (2019). Twenty-first century adaptive teaching and individualized learning operationalized as specific blends of student-centered instructional events: A systematic review and meta-analysis. Campbell Systematic Reviews, 15(1–2). 1–35.

Hirsh, Å., Liljenberg, M., Jahnke, A., & Karlsson Perez Å. (2023). Far from the generalised norm: Recognising the interplay between contextual particularities and principals’ leadership in schools in low-socio-economic status communities. Educational Management Administration & Leadership. OnlineFirst. https://doi.org/10.1177/17411432231187349

Liljenberg, M., Hirsh, Å., Jahnke, A., & Karlsson Perez, Å. (2023). School principals’ perceptions of autonomy and control in low-SES communities – navigating local school administration on the front line. Nordic Journal of Studies in Educational Policy. OnlineFirst. https://doi.org/10.1080/20020317.2023.2254677

Hirsh, Å., & Segolsson, M. (2021). ”Had there been a Monica in each subject, I would have liked going to school every day”: a study of students’ perceptions of what characterizes excellent teachers and their teaching actions. Education Inquiry, 12(1), 35–53. https://doi.org/10.1080/20004508.2020.1740423

Skolforskningsinstitutet. (2020). Lärarcentrerad och elevcentrerad undervisning i samspel. Skolforskningsinstitutet sammanfattar och kommenterar 2020:02. Solna: Skolforskningsinstitutet. ISSN 2003–3664.