Skola och SamhälleHenrik Hedman: Höjda lärarlöner?
Kan inte låta bli att förundras över våra politikers månande om oss lärare i den senaste valrörelsen. I stort sett alla rikspolitiker lovade att lärarlönerna skulle höjas. Lite konstigt för det är samma politiker som när det är avtalsrörelse brukar vara tysta eller lågmält mumla något om ”industrin skall vara löneledande” eller ”Sverige behöver ansvarsfulla avtal”.
Men låt oss anta att de verkligen vill höja våra löner. Då uppstår genast frågan hur? Det är inte så enkelt för staten att höja lärarlönerna. Lönerna sätts i avtal mellan lärarförbunden och SKL eller med de enskilda privata skolkoncernerna. För att lönerna skall höjas så måste riksdagen förmå SKL och privatskolorna att höja lönerna. Det blir nog inte så lätt. Vi skall komma ihåg att SKL drev igenom att det inte skulle finnas några centrala höjningar i det senaste läraravtalets senare år. SKL:s främsta uppgift är som bekant att samordnat hålla nere kommunernas påtvingade utgifter. Så hur skall lönerna höjas? Det finns några alternativa sätt:
1) Riksdagen kan besluta om att höja statsbidragen till kommunerna. Men det innebär inte att kommunerna lägger de ökade resurserna på lärarlöner. Finns många kommunala hål att stoppa pengarna i. Ett nytt arenabygge för att sätta kommunen på kartan är ett alternativt användningsområde.
2) Lyckas staten öronmärka/ villkora bidragen att de skall gå till höjda lärarlöner så kommer kommunerna att dra ner på sina satsningar på lönerna. Skjuter staten till en procent så drar kommunen ner sina åtagande med en procent. Om inte samtidigt så året efteråt.
3) Blir det ett riktat allmänt stöd till skolan, typ ”Wärnersson-pengar”, så återkommer nog de s.k. marknadshyrorna snabbt. Kommunen höjer hyran som skolorna betalar och slussar över bidraget till den kommunala budgeten.
4) Riksdagen skulle kunna besluta att staten skall betala ut ett lönetillägg direkt till lärarna. Tyvärr så kommer även det att innebära att SKL kommer att dra ner sina satsningar. Utöver det så skulle en sådan lösning introducera en ny princip. Givetvis så skulle andra grupper då börja kräva samma lösning.
Om det är svårt för staten att påverka de kommunala lönerna så är det ingenting jämfört med lönerna inom den riskkapitalägda skolsektorn.
Lön är en överenskommelse mellan anställd och arbetsgivare. Detta enkla faktum kan inga politikerna ändra på. Vill inte arbetsgivaren höja lönerna så kommer de inte att höjas.
Det enda sättet att få kommunalpolitikerna att kräva höjda lärarlöner är nog att förstatliga skolan. Men troligtvis så minskar rikspolitikernas intresse av att höja lärarlönerna samtidigt.
(Henrik Hedman är gymnasielärare i Hässleholm)
5 Comments on “Henrik Hedman: Höjda lärarlöner?”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Jag måste också säga tt jag har funderat mycket och i ungefär samma banor som du gör. Att kartlägga hur mycket olika kommuner lägger på olika saker är nästan omöjligt. De interna faktureringarna och omföringarna av medel inom kommunen är nästan omöjliga att överblicka. Det kräver ett ganska omfattande kontroll och sanktionssystem om det ska vara genomförbart.
Jag kan inte se något annat sätt än ett förstatligande av skolan. Lärartätheten och reglementen kring vad som ska ingå i en lärartjänst kan man ju alltid bestämma.
Apropå utbildningsföretag och löner. Sa inte Annie Lööf att lönerna är högre i dessa företag än i kommunala skolor. En nära anhörig till mig fick gå från kommunal vuxenutbildning till en skolkoncern och fick samtidigt 3000 kr lägre i månadslön samtidigt som hon fick utökad undervisningstid.
Ett stort misstag var att byråisera läraryrket, med fast arbetstid. Myndigförklara lärarna igen och låt dem råda över när de arbetar utöver schemabunden tid, så kommer kreativa människor åter att välja yrket.
Skolfrågan har varit en politisk ploy från början och till slut.
Samtliga partier lekte med för de trodde att de kunde värva röster genom att
lova väljarna en bättre skola,
Lärarfacken övertalade politikerna att detta kunde bara ske
genom att höja lärarlönerna.
Ingenting kan vara mera felaktigt.
Skolan kan aldrig förbättras genom lärar-relaterade åtgärder
Hela iden med ett statligt övertagande av skolan kom också från lärarfacken
så att de inte behövde ha en motpart i avtalsförhandlingarna.
Nu har vi fått en ny skolminister som jag kommer att ge följande råd:
1.Lyssna inte på lärarfackens lönepolitiska utspel.
2. Återinför Myndigheten för Skolutveckling, ge den uppgiften att skapa
en modern, förstklassig, jämlik, och samhällsbyggande skola.
Som modell kan kan du använda Grundskola 2014 från http://www.sweducation.eu.
Lycka till
Lennart Swahn
Tack Henrik Hedman för dina kloka funderingar. Tyvärr har du rätt.
Politiker, lärarfacken och skolbyråkratin har de senaste tio åren talat om behovet av att höja lärarlönerna. Mycket prat men lite verkstad – som det brukar heta.
Lärarlönerna utgör den allra största budgetposten för varje kommun. I Skolverkets databas SIRIS finns mycket att hämta om skolans kostnader. Cirka 50 – 55 % av skolpengen går till lärarlönerna.
Som du skriver har inte SKL medverkat till att höja lönerna. Snarare är det tvärt om. Av förklarliga skäl har deras uppgift varit att hålla nere löneutvecklingen eftersom lärarlönerna kostar mycket för kommunerna.
Inför senaste avtalsomgången sa en moderat ledamot i SKL:s styrelse att ”lärarna måste utnyttjas mer, till exempel genom att de är fler timmar i klassrummet”.
På min fråga till SKL:s förhandlingschef om hon ställde sig bakom detta uttalande svarade hon, att det är upp till varje kommun att hitta lokala lösningar till finansieringen av lärarlönerna.
Kjell Olof Feldt uttalade 1986 att kommunernas kostnader för skolan var för höga. Lärarnas löner måste hållas nere (sid 349 i Alla dessa dagar…). Detta blev startpunkten för kommunaliseringen av skolan.
Tyvärr har inte heller lärarfacken lyckats göra något åt löneutvecklingen för lärarna. Lärarförbundet tog redan på 70-talet beslut i sina lönepolitiska program att lönerna skulle utjämnas mellan gymnasielärare och lågstadielärare. Alla lärare var ju lika, sa Lärarförbundet. Lärarnas riksförbund har i omsorg av att hålla ihop förbundet med medlemmar inom alla stadier inte heller agerat för att skapa lönespridning. Resultatet har blivit att det är gymnasielärarna som fått betala förskol- och lågstadielärarnas löneökningar. Gymnasielärarna är den yrkesgrupp i kommunerna som fått den sämsta löneutvecklingen de senaste 20 åren.
Det är alltså lärarna själva som fått finansiera löneökningarna genom att undervisa mer. Det är inte ovanligt med arbetstidsökningar (mer undervisning) på 20 – 25 %. Tyvärr känner inte den nya generationen lärare till, att före kommunaliseringen reglerades lärarnas undervisningstid (usken) i avtal. För en gymnasielärare gällde t ex 504 timmar/år vilket motsvarade 21 vtr à 40 minuter. Själv tror jag att lärarnas ökade arbetsbelastning ligger i den kraftigt utökade undervisningsskyldigheten (usken).
Vilken annan yrkesgrupp skulle finna sig i ett så cyniskt uttalande, som att bara ni arbetar mer så får ni mer betalt?