Inger Lindberg och Björn Kindenberg: En utredare utan sakkunskap

Regeringen nya förslag om betyg från årskurs fyra grundas i ”En bättre skola för alla”, en enmansutredning om bedömning, betyg och läs- och språkutveckling, gjord av neurofysiologen Martin Ingvar. Frågor om betyg och betygssystem är stora och komplexa och vetter mot många forskningsområden. Därför kan man undra om det över huvud taget är möjligt för en enmansutredning att belysa en sådan komplexitet. Kanske har Martin Ingvar ändå i många delar gjort så gott han kunnat med tanke på uppgiftens omfattning. Men vi som dagligen arbetar med frågor som rör flerspråkighet och andraspråksutveckling, kan snabbt konstatera att utredningen åtminstone på detta område visar prov på en oroväckande okunnighet.

I fråga om skolämnet svenska som andraspråk kan man till att börja med konstatera att Martin Ingvar är dåligt påläst om detta ämnes utgångspunkter. Kursplanens formulering att ämnet ska ge eleverna rika möjligheter till kommunikation utan ”för tidiga krav på korrekthet”, ses till exempel av Ingvar som en sänkning av kravnivån i svenska språket, vilket avslöjar stora brister i sakkunskap. Vad formuleringen i klartext betyder är ju att den elev som tar sina första steg i svenska språket och säger ”Jag gådde på bio igår”, från läraren ska få svaret ”Vad roligt! Du gick på bio igår, vad såg du!?”, istället för att få höra att ”gådde” är en inkorrekt verbböjningsform och meningen därför felaktig. Som varje förälder vet främjas inte språkutveckling av ständiga påpekanden och korrigeringar, utan av naturlig, stöttande och uppmuntrande kommunikation. Det gäller även för utveckling av ett andraspråk i skolsammanhang.

Ingvar är vidare kritisk till att kursplanen föreskriver lägre krav på korrekthet i skriven text för svenska som andraspråk trots att detta är väl motiverat med utgångspunkt från vad vi idag utifrån aktuell forskning kring vet om språkutveckling under olika förutsättningar. Om du på ditt andraspråk ska uttrycka dina tankar om Hamlets kval mellan obeslutsamhet, hämnd och handling, så är det faktiskt högst troligt att du i ansträngningen tappar bort en eller annan verbändelse, som för den modersmålstalande som fått svenska språket med modersmjölken kommer av sig självt. Lägre krav på språklig korrekthet är inte det samma som lägre kunskapskrav med avseende på tankemässig komplexitet, och när det gäller textanalys och resonemangsförmåga har de båda svenskämnena samma höga krav.

Riktigt graverande blir det när Martin Ingvar uttalar sig om bedömningsstödet ”Nya språket lyfter”, som lyfter vikten av att uppmärksamma om eleven gör sig förstådd på svenska. Med en sådan grundläggande vaksamhet inför elevens språkliga utveckling, menar utredaren att det föreligger en risk för att eleven ”hemfaller åt språkblandning”. Utredaren ser alltså ”språkblandning” – ett begrepp som för övrigt inte används forskningssammanhang – som något som till varje pris ska undvikas, vilket går stick i stäv med vad man inom aktuell forskning betonar, nämligen vikten att flerspråkiga lever i sitt lärande ska ges tillgång till alla sina språkliga resurser och att växling mellan språken utgör en naturlig och värdefull del av språkutvecklingen.

Nu ägnar ju utredningen inte mycket utrymme åt flerspråkighet och andraspråksutveckling överhuvudtaget. De missförstånd vi här pekat på ryms (bland flera andra!) på en enda sida i en hundrasidig utredning. Om den viktiga frågan om bedömning och betyg ska utredas vidare – och det bör den naturligtvis – får man hoppas att det görs med tillkallande av sakkunnig expertis, inte minst på språkutvecklingens område. Neurofysiologi i all ära men avgörande politiska beslut rörande den svenska skolans komplexa och mångfasetterade verksamhet måste vila på vetenskaplig grund och samlad sakkunskap inom flera berörda forskningsområden. Allmänt tyckande, förlegade föreställningar och dåligt underbyggda slutsatser hör inte hemma här!

 

(Inger Lindberg, professor i tvåspråkighet med inriktning på andraspråksinlärning och Björn Kindenberg, projektledare vid Stockholms universitet och språkutvecklare vid Hässelbygårdsskolan, Stockholm)

2 Comments on “Inger Lindberg och Björn Kindenberg: En utredare utan sakkunskap

  1. Instämmer helt i Inger Lindbergs och Börje Kindenbergs sakliga kommentarer till Martin Ingvars enmansutredning “En bättre skola för alla”. Det en försvaret till utredningsförslaget att ge betyg redan från årskurs 4 är att det är ett beställningsverk av Jan Björklund. Den av Björklund ofta framförda “forskningsrelevansen” lyser helt med sin frånvaro. Det gäller även för en professor att ha relevanta kunskaper inom det område utredningen hör hemma.

  2. Jag instämmer också till kommentaren ovan. Jag tycker det är märkligt att politiken kan beställa en utredning av en forskare som inte är sakkunnig! Man kan också tycka att forskning ska vara oberoende! Här kan man starkt ifrågasätta hur oberoende forskaren kan vara i förhållande sin beställare. Men jag är inte förvånad, Björklund har aldrig förut satt sin tilltro till forskning i sina beslut. Nu har han väl tänkt att efter all kritik göra något åt det men ser då till att han får fram de resultat som han vill ha.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS