Ingrid Carlgren: Segregation och vinster fortsätter
Så har locket lagts på diskussionen om vinstuttagen i skolan. Genom överenskommelsen mellan s, mp och alliansen har hela frågan reducerats till ett kvalitetsproblem. Därigenom kommer möjligheterna att göra ohemula vinster på skattepengar att fortsätta. Genom att enbart arbeta med motiverade elever, som ofta är mer eller mindre självgående, är möjligheterna att minska lärartätheten och ändå nå goda resultat fortsatt stora. De kommunala skolorna får fortsätta att handskas med alla elever som blir kvar och därtill anklagade för att inte få ut lika mycket ’kvalitet’ för pengarna som friskolorna, vars vinster tas som intäkt på de kommunala skolornas ineffektivitet.
Ja, nu är det endast Vänsterpartiet ,som parti, som kan gå till val på ett förbud vad gäller de vinster från friskolor som går till skatteparadis. Till detta ska läggas en majoritet svenskar som inte vill vara med om att skattemedel hamnar i fickorna på riskkapitalister. Hur tänker S och MP hantera de krafter som vill gå på Vänsterpartiets linje i denna fråga?
Jag är glad över att framledes kunna vara en av de som arbetar för att göra frågan om vinster i välfärden som en avgörande fråga inför nästa års val. Friskolorna har sedan många år opererat i en gräddfil med statens goda minne. Det var skrämmande att häromdagen uppleva hur så många friskolor med år 1-6-elever helt saknar skolgårdar. Vad kommer det sig att ibland högröstade föräldrar som gjort sitt skolval går med på att deras barn leker på parkeringar? Stackars den rektor som på en kommunl skola fått möta dessa föräldrar!
De kosmetiska lagar som ska rätta till saker och ting framöver kommer att framstå som nys….så länge som profitörer tillåts behålla greppet om friskolorna utifrån ett vinstintresse på upp till 25%.
Visst är det bekymmersamt att det fortsatt kommer att vara möjligt att bedriva skola med vinstintresse, men hur skulle alternativet se ut? Ett beslut om vinstförbud hade innneburit krav på att kommunerna/staten ska ta över skolor från huvudmän som vill lämna branchen. Ett sådant övertagande av samhallet hade förmodligen krävt en stor kris likt bankkrisen på 90-talet när staten tog över Nordea. Den situationen har vi inte idag. Jag är förvånad över att så många partier ändå kunde ena sig om uttalandet att de inte önskade så kortsiktiga ägare som är vanliga idag, 4-5 år. Alternativet hade troligen varit att låta frågan bli en valfråga och då kan den hamna var som helst tror jag. Hur lagstiftningen sedan konkret kommer att utformas ska bli spännande att se. Lars Lejonborgs hänvisning till banksektorn är på ett sätt lovande. Äntligen talar någon om skolan som en samhällsnyttig institution som kräver specifika regler istället för att vara vilken branch som helst. Jag upplever det som en liten vändpunkt. Hur långt det bär är en annan fråga. Men nu har vi en gång passerat punkten att vi som en av få länder i världen bjöd in vinstintresset i skolans värld. Jag upplever mer hopp när hanterandet av den situationen görs upp brett med många partier. Nu kan företrädare ändå uttala sig om problematiken utan att direkt bli ifrågasatta. Alternativet är att frågan blir en möjlighet för profilering i valrörelsen, jag har inte sett några exempel på att skolan gynnats av bli en spelbricka i valtaktiken.
Christian Nööjd