Per Acke Orstadius: Gubbgnäll om ungdomen

Sossarna bär skulden för PISA-raset. Eller lärarna. Eller föräldrarna. Eller eleverna. Eller tidsandan. Bara inte Björklunds skolpolitik. Självutnämnda skolexperter som David Eberhard säger sig veta detta. Och Björklund själv vet. Hans recept för att vända utvecklingen är ännu tidigare betyg, ännu mer katederundervisning och ännu högre krav på eleverna.

Det finns föräldrar som är lågutbildade. Trångbodda. Fåordiga. Som har problem  med ekonomi och hälsa. Som inte orkar ge sina barn det stöd de behöver.

Det finns elever som har för dåligt ordförråd för att förstå allt som lärarna säger. Som ideligen misslyckas på betygsprov. Som tappar självförtroendet och lusten att lära. Som slutar anstränga sig. Som långleds under lektionerna. Som börjar skolka eller stöka till det i klassen.

11 000 elever i årskurs 9 blev i år utsorterade från gymnasiestudier på grund av betygen. Det är sådana elever som drar ner PISA-resultatet. De blir inte hjälpta av ropen på hårdare krav eller av mera katederundervisning och mera betyg. Tvärtom. De skulle däremot ha behövt flera stödlärare och mindre barngrupper och skolklasser. Men det är ju billigare att gnälla på ungdomen.

 

11 Comments on “Per Acke Orstadius: Gubbgnäll om ungdomen

  1. Hur når vi politikerna? Hur får man dem att förstå vår besvikelse över deras oförståelse för vad våra barn/elever verkligen behöver i skolan – tidigt och i tid? Jag har prövat skicka nedanstående brev till partiledarna:

    Barn – elev – medmänniska!

    Redan små barn klarar av saker själva. De visar gärna upp detta och vill ofta delta, hjälpa till. En guldgåva till en liten medmänniska är därför den tilltro vi vuxna kan visa varje barn.

    Varje förälder, farmor och morfar etc som intresserar sig för barnets initiativ ger det goda ord på vägen och uppskattning. Att få delta i samtal och samspel som en medmänniska, ger barnet lust till fler bra tankar och beslut. Det utvecklar ett både logiskt och kreativt handlande.

    Så här måste förskolan jobba. Med detta för ögonen ger förskolläraren barnen infallsvinklar till tänkande i de aktiviteter som barnen under sitt växande behöver för att utvecklas vidare. Samt hjälp också att se när något gick fel i leken, vad som kanske kunnat göras annorlunda…

    Så också vidare i skolan. Sjuåringarna är intresserade av det läraren visar dem, det som ska läras in. De kan och vill förstå, söka mening, samspela med vuxna och kamrater, lära sig mer! De behöver utveckla tillförsikt till egna beslut och prestationer. Då krävs att de vuxna följer dem, granskar deras arbete och ger dem meningsfulla kommentarer under vägen.

    Lärarens kärnuppgift är att leda lärande där det ingår att följa elevernas väg mot kunskap,
    meningsfullt handlande och självständigt ansvar. Både bekräfta och visa på nya vägar.

    Som lärare är man utbildad för detta, ett både stimulerande och lustfyllt jobb. Men tid krävs till att vara den medmänniska eleverna behöver. Jag har gedigen lärarerfarenhet och vet att ovanstående fungerar och att föräldrasamtalen vanligen bekräftade samsyn här, enligt ovan. Jag vet att eleverna fram till tio/tolv års ålder måste ges vana vid och mod, att ta självständiga bra beslut. De måste få bli och vara så kunniga och handlingskraftiga som var och en vill vara.

    Som skolledare har jag insett att skolpeng och skolval betytt oro i leden… Att lärares tid för att följa upp varje elev stundom gått till oro inför omflyttningar, administration pga politiska beslut – samt färre kolleger… Att det professionella handlandet i skolan då har skadats…

    Ropas nu på fler år i grundskolans hägn? Det är fel resurssatsning! Det som krävs när de vuxna i förskola/skola ska ge – och varje barn/elev ska få – vägledning till ett självständigt gott agerande ligger i den reella möjligheten att enskildas beslut följs upp och stöd ges som leder till meningsfullt tänkande, kunnighet och personlig handlingskraft. Här avser jag eleverna – men samtidigt också pedagogernas reella möjlighet för detta, dvs tillräckligt många lärare i dagens skola. Coachande samtal är liksom samspel för skolans uppdrag helt nödvändiga.

    Beslutsfattares insikt om detta krävs! De resurser som idag satsas på annat än undervisning måste få gå tillbaka till professionell undervisning! Om hur detta ska gå till bör politikers samtal handla – efter inlyssnande från profession och forskning. Förslag och konsekvenser måste ges rejäl genomlysning, och helst i ett samspel för svensk skola! Detta ska på sikt leda till de bästa resultaten!

    Konkret uppskattning till lärare behövs – så att de tryggt ska se och ge varje elev utan undantag den kunskap och de självständiga livsval som skolans uppdrag kräver!

    Jag ber er verkligen varje parti och politiker – om samling för detta, ett fastare stöd för och tilltro till undervisningsprofessionen! Varje elev vill och behöver bli en kunnig medmänniska.

    • Till Margareta.

      Det är i ditt resonemang de dåliga resultaten i TIMSS och PISA kan hittas. Ni läser inte den andra halvan av Vygotskijs bok som handlar om SKOLAN. Det går som du säger bra upp till 10 års ålder och säkert några år till i det svenska moraset. I skolan är det ett systematiserat ämne som nu vänder detta lärande. Jag citerar Vygotskij.

      “Just därför innebär det komplexa systemet ur pedologisk synpunkt inget annat än att man till skolan överför ett undervisningssystem som anpassats till förskolebarnet, Därmed hjälper de fyra första skolårens undervisning till att befästa de svaga sidorna hos förskolebarnets tänkande. Det är ett system som hänger sig fast i svansen på barnets utveckling istället för att leda barnet framåt. s. 335”

      Läs detta flera gånger. Det är en klockren beskrivning i vad Lusten att lära – med fokus på matematik beskriver. Det är lustfyllt upp till och med årskurs 5. Sedan faller lusten tvärt. Vi har ett helt lands “pedagogkår” som TROR att de följer Vygotskij men GÖR TVÄRTOM. Det skiljer sig mellan SKOLAN och FÖRSKOLAN. Problemet är just “socialdemokratin” och hemmagjorda teorier som passar POLITISKT i och med att man i grunden är anti-intellekuella. Därför bedrevs en veritabel kampanj just mot vi fysikadjunkter under Lgr 80. Där går det inte att komma ifrån det Vygotskij kallar motsättningen mellan vardagliga och vetenskapliga begrepp. Nu finns även denna motsättning lägre ner i systemet och det är inom räkneläran och skriftspråket. Därför faller nu också LÄSFÖRSTÅELSEN då vi i Sverige har FÖRSKOLEPEDAGOGIK genom snart sagt hela skolsystemet. Hur kan det komma sig att ett land inte kan rekrytera fysiklärare? Kan en sådan “trivas” då snart sagt ingen annan lärarkategori gått naturvetenskapligt program.

    • Härligt att läsa!
      Ord i rättan tid från en erfaren och klok lärare!
      Måtte politikerna förstå, ta lärdom och framförallt även följa råden!

      • Tack Agnes – det värmde. Jag hoppas det var mitt inlägg du sytade på! Du är i så fall den första som skriftligt rakt på sak hållt med mig efter 30 år och äntligen får jag “nytta” av att ha lusläst denne Vygotskij som jag inte hade en aning om då jag själv undervisade på högstadiet 1980-1994. Jag lovar att till Dig skicka min “bok” som nu är uppe i 700-800 A4-sidor då jag lyckats krympa ner den till en läsbar variant men problemet är just att svensk lärarkår låter sig styras av både politiska partier och olika disputerade gruppers särintressen så jag måste gardera mig nog så mycket. Vi måste få tillbaka den yrkesheder som finns kvar i Finland. Jag skickar gärna olika utdrag för en form av öppen ärlig kritik då jag (som vanligt) inte hittar ut från mina texter och det bara drar iväg med Vygotskij, Wittgenstein, Dewey, Brousseau, Lerman, Sierpinska… Så för den som känner sig sig manad eller känner någon annan så går det bra att vidarebefordra på samma sätt som dagens ungdomar gör…
        hakanbrm@hotmail.com

  2. Blandas inte nu två, tre olika frågor ihop. Pojkar som nu har sämre resultat kan inte vara mer trångbodda än flickor MEN däremot är de “fåordiga” och kräver konkreta direktiv och att läraren ger metoder som de följer. Det behöver också lägre SES-elever. Att ställa krav kan väl aldrig vara fel om kraven är tydliga och förklaras på tavlan dvs. katederundervisning. Under 1980-1994 var pojkarnas resultat i matematik bättre än flickornas. Vi gav inte mycket läxor. Sossarna rår för avproffessionaliseringen under 1980-talet då vi fysikadjunkter plockades bort via lärarreformen 1988. Nu fullföljde inte GP denna reform utan blandade bort korten med kommunaliseringen. Det var lärarutbildningen i Malmö som via Leif Hellström tog bort särskild kurs i matematik. Studien var ett rent beställningsarbete och det som sades var rena påhitt. Det VET VI FYSIKADJUNKTER och det var alltså socialdemokratin som då såg till att vi i TIMSS 2003 nu låg i botten. Föräldrar och elever vill ha tillbaka särskild kurs 2003 då Skolverket frågar. Inte en reaktion. Lärarreformen 2001 sänkte intagningskraven för mellanstadielärare i MaNO och plockade bort behörighetskravet från “natur” även för högstadielärare i matematik. Ett rent socialdemokratiskt påfund.

    Problemet är att du blandar ihop “katederundervisning” med betyg. Problemet är att du tror att du är till vänster bara för att man inte ställer krav i helklass. Det som Tensta skulle behöva är inga fjantsossar som kommer med busslaster med speciallärare utan först att undervisningsINNEHÅLLET anpassas just till de mer konkret talande språkliga miljöer som finns i lägre SES-miljöer. Det är också de flesta pojkars språk. Matematiken i sin tillämpning är och förblir ett mer “manligt” språk och stora delar har just kommit från fysikens behov. Om nu Sverige exklusivt inför både förskollärarpedagogik ända upp på högstadiet och ändrar matematikämnet mot mer allmän logik och en form av teckenlära under Baylans tid är det sossarna som i grunden rår för även resultaten i PISA.

    Problemet är att du blandar ihop allt på samma sätt som socialdemokratin gjort och ser en fysikadjukt som jag som ett högerspöke då det faktiskt är motsatsen. Däremot kan man säga att fysikämnet är auktoritärt och då även matematiken som hör till denna. Socialdemokratin måste göra upp med en form av kunskapskomplex gentemot fysikämnet.

    Man behöver inte alls något stort ordförråd i matematik och fysik och egentligen är det mot dina socialdemokratiska “vänner” du ska rikta kritiken. Där är just i inlämningsuppgiter till vansinne problemet ligger. Självklart ska det inte behöva ges så mycket läxa men även där skjuter du dig i foten då du inte vill att läraren visar på tavlan viket är otoligt tidsbesparande för eleverna.

    Att Björklund i någon form av desperation bara förvärrar allt är en annan sak. De nationella proven måste plockas bort tillsammans med betygshetsen.

  3. Hur kommer det sig att poltiker, som inte har en pedogogisk utbildning har tolkningsföreträde i skoldebatten? Det är oerhört tröttsamt att varje dag läsa något nedsättande om elever, lärare, skola. skolan är ett politiskt slagträ som ingen (utom politikerna) har nytta av.

  4. Problemet är inte ändringar i skolan, utan att inga ändringar skett för att kunna hantera elever utan respekt flör vår skola!Flickor lyder och lär sig alltså det är pojkars fostran som brister!

    • Till Ulf.
      Eller också behöver pojkar redan tidigt klara metoder att följa och i just matematik var pojkarnas resultat bättre än flickornas 1980-1994. Jag fick inte heller ihop många rader på uppsatsen men hade väl så god läsförståelse. Jag avser nu 60- och 70-tal. På “natur” fick man som pojke ta det lägre betyget just i svenska. Min svenskalärare justerade upp mitt betyg i svenska litteraturkunskap då hennes man hade mig i filosofi i åk 3. Jag fick ihop mina 10 sidor och tyckte att det var enastående att gå från högstadiets 10 rader! Är svensk skola gjord för pojkar längre? I slöjd slöjdade vi. På hemkunskapen åt vi det vi fick laga själva men vi hade ett krav på att vi skulle bli mätta!
      Jag fick fick femma i filosofi för att jag kunde det som inte ingick i kursen. De FLICKOR som skulle bli läkare tyckte att jag kunde väl citera Marx och Nietzsche på rasterna då jag inte behövde höga betyg enligt deras sätt att se betygen på. Kunskap är makt men det är inte säkert att ungdomar ska köpa att lämna in alla inlämninghsuppgifter på lavar och mossor, visa hur fantastiskt miljömedveten man är… Källkritik på min skoltid var att se vilka källor som INTE fanns med. Var är den friska uppkäftigheten? Var är ifrågasättandet av tingens ordning? Då var matematik ett ämne som man bara lärde sig och det var enbart löjligt att redovisa “varför”. Se du inte detta gubbdj… så ska du undervisa i ett annat ämne. Nu diskuteras det på matten och ifrågasätts i fysik men inte varför man ska skriva smörknivens historia för att få bra betyg i slöjd. Vi hade protesterat på vår tid redan på högstadiet och säkert hade vi bara på pin kiv frågat hemkunskapsläraren om cellulosa, stärkelse, rörsocker, glukos, fruktos… om det inte togs litet lugnare med kostcirkeln. Vi pojkar hade våra egna “experter”. Varför ska man gå skola i TIO år och lära sig så litet och sedan 3 år till med kurs A i matte som ligger på den allmänna kursens nivå och Naturkunskap A vars fysik är på lägre nivå än i dåvarande högstadium då särskild kurs fanns kvar i matematik. Nu lär de sig tecknen “>” och “<" och vill på gymnasiet berätta att "krokodilen äter det större talet". 18 år och fattar inte att skolan måste driva med dem. De är nu högskolebehöriga och kommer att disputera i pedagogik. Frågan är varför krokodilen inte äter det mindre talet som förrätt.

  5. Tolkningsföreträdet för lärare och rektor var grunden i Skola för bildning och en hörnsten i Ulf P. Lundgrens, Wennås och du Rietz förarbeten till riksdagens beslut i början av nittiotalet. I många kommuner saknades en genomarbetad genomförandeplanering när alla de olika delarna i styrningsreformen genomfördes. Nu konstateras hur den politiska demagogin skördat sina offer. Hans Bergström inledde klappjakten på skolan i DN. Var det för att underlätta för hustrun Barbaras utveckling av Engelska skolan. Nu har ju båda flyttat till USA med fem hundra miljoner på fickan.
    När jag ser tillbaka på kommunaliseringsprocessen blir det uppenbart att många komplicerade skeden både på nationell och kommunal nivå omintetgjorde tolkningsföreträdet. För detta bär både S- och M- regering, Kommunförbundet och kommunala politiker det största ansvaret.
    Problemet sedan alliansregeringen lade fram sitt valmanifest med 141 förslag till förändringar i skolsystemet byggde på Bergströms demagogi som tacksamt togs emot av Jan Björklund och ledde till valseger 2006. Det enda anständiga nu för kommunerna, regeringen och SKL är att överlåta tolkningsföreträdet till skolans personal, ge tid för bearbetning och leverera underlag till kommunledningen när det gäller, kompetens, organisation, kompetens och verksamhet.

  6. Jag försöker att förstå skolan.

    Ett sätt att förstå skolan är att lyssna på den politiska debatten.
    I dagens TV-sända politiska partiledardebatt beskrev Jan Björklund skolan genom att hänvisa till mellanstadieläraren (benämningen är Jan Björklunds. “Nu klagar mellanstadieläraren över att han (eller sa Björklund hon) har fått mer att göra, gå på möte, prata betyg etc., tidigare pratade mellanstadieläraren om annat än om kunskap”. Sedan berömde Björklund sina reformer. Att mellanstadieläraren är och har varit en tänkande, reflekterande människa har jag svårt att se i Björklunds beskrivning.

    Ett annat sätt att förstå skolan är genom forskningen. En forskning som i vissa delar av bloggissfären är starkt ifrågasatt men som i samma bloggissfär används som argument för än det ena, än det andra. Vad är problemet i dagens globaliserade skolforskning? Ett problem är att i bloggar reda ut ett så omfattande område som skolforskning, vissa fragment kommer fram. En systematisk genomgång kommer dock sällan fram. En fråga man kan ställa sig är om det är en styrka eller en svaghet att t.ex. Vygotskij ofta nämns som en gemensam teori (dvs sammanhängande tankestrukturer om hur en viss del av verkligheten är beskaffad? Tolkas Vygotskij på samma sätt i Shanghai, Helsingfors och Stockholm? Det sistnämnda leder in på frågan huruvida teorier om lärande och undervisning är universella eller kontextuella? Hur vi ser på universalitet/kontextualitet i lärande och undervisning borde också ha betydelse för hur vi ser på kunskap. Förutsättningen för PISA-ranking är en universell syn på kunskap.
    Bara som en början vad gäller att diskutera skolforskning. Sedan är det bara att fortsätta. Försöka få någon logik i skolforskningsdebatten.

    Ett tredje sätt att förstå skolan är att höra beskrivningar från lärare.Här finns det många lärarbloggar och andra bloggar där dessa beskrivningar kommer till uttryck.

    Men har jag då förstått skolan. Nä, eftersom det handlar om alltsammans.

    • Om något är universiellt är det väl matematik och fysik. Det är liksom vitsen. Där FÅR DET INTE FINNAS TOLKNINGAR. För att “tolka” Vygotskij måste man först läsa honom. Det verkar inte många pedagoger i Sverige ha gjort. Vi utgår från att allt ska tolkas. Wittgenstein skrev en hel bok för att säga att det som inte kan sägas klart ska man hålla tyst om. Han avsåg vetenskaper.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS