Roger Bodin: Fler lektioner
I sitt sommartal i Vasaparken i Stockholm den 21 augusti anslöt sig Stefan Löfven till den uppfattning som Anna Kinberg Batra och Gustav Fridolin gett uttryck för tidigare under året, att Sveriges lärare bör ta på sig en ett större undervisningsansvar, utöka sin undervisningstid. Alla tre är överens om att man borde avlasta lärarna en hel del administrativt arbete för att, som Löfven uttryckte det, ”få mer tid med barna”. Mer tid med eleverna innebär ingenting annat än fler undervisningstillfällen per vecka, tillfällen som ska för- och efterarbetas på ett för professionen och eleverna tillfredsställande sätt.
Det är intressant att både regeringen och oppositionen tar upp samma tråd. Detta medan de starkt betonar sitt stöd för lärarna på olika sätt. Samtidigt står vi inför en allvarlig lärarbrist som kan komma att skapa stora problem för den svenska skolan. Kan det möjligen vara så att dessa politiker ser en möjlighet att något avhjälpa lärarbristen genom att lärarna ansvarar för fler lektioner per vecka än idag? Någon annan förklaring är svår att hitta.
Visst är det så att lärarna behöver befrias från tidskrävande arbetsuppgifter som inte är av pedagogisk natur. Många lärare vittnar om att de har oerhört liten tid att förbereda varje enskild lektion eftersom så mycket administrativt arbete tränger sig på. Detta kan leda till att undervisningskvalitén inte blir så som lärarna vill ha den och medför också att det finns för lite tid för kompetensutveckling.
Bristen på tid leder också till att det finns alltför liten plats för lärares deltagande i forsknings- och utvecklingsarbete, en absolut nödvändighet för att göra läraryrket till en självständig profession där professionen själv beforskar skolans verksamhet och blir ägare av den kunskapsbas som yrkesutövningen ska vila på.
Hittills har inte lärarnas fackliga organisationer reagerat på politikernas uppfattning om att lärarna undervisar för lite. Den fråga de har att ta ställning till är om en lindri-gare administrativ börda för lärarna ska leda till att undervisningstiden utökas eller om frigjord tid ska användas för att stärka professionen.
Jag är rädd att du har rätt, Roger. Därför är det viktigt att vi lärare på olika vägar lyckas visa att ”mer tid för barnen” (i mitt fall ungdomarna, jag arbetar på gymnasiet) inte alls medger fler lektioner i veckan utan behöver användas för mer stöd utanför lektionerna, att i lugn och ro sitta med elever som inte riktigt hängde med vid själva lektionen. Sen behövs ju också större möjlighet och tid för att planera undervisningen tillsammans med kolleger, vilket enligt min erfarenhet alltid leder till högre kvalitet. Så nej, fler lektioner och fler elever ger varken minskad arbetsbörda eller högre kvalitet.
Det verkar vara en trend. Enligt DN säger Stockholms skolborgarråd att vi bör ”fokusera på att ge mer stöd till de elever som behöver det samt ge lärarna mer tid att undervisa”.
Idag på Skolforum frågade jag Gustav Fridolin om ”mer tid med eleverna” betyder att han anser att lärarna borde undervisa mera. Det förnekade han men kunde ändå inte låta bli att komma in på lärarbristen i sitt svar. Alltså finns det en koppling mellan minskning av lärarnas arbetsbelastning och utökad undervisningstid. Det finns något i pipelinen som vi ännu inte sett i konkret form.