Roger Bodin: Lärarassistenter får inte leda till ökad undervisningstid för lärarna

Lärare har en pressad arbetssituation. Arbetsuppgifterna har ökat rejält. Mängden administrativa arbetsuppgifter leder i många fall till stress och sjukdom. Något måste göras, det är uppenbart. Detta är nog en av orsakerna till att frågan om lärarassistenter under våren hamnat på agendan igen, en av flera intressanta idéer värd att resonera kring.

Men man får se upp. I mars lanserade moderatledaren Anna Kinberg Batra en satsning på lärarassistenter. Hennes utgångspunkt var att svenska lärare ägnar för liten tid åt undervisning. ”Sveriges elever behöver mer tid med sina lärare” skrev hon i DN.

Hon hänvisade också till internationella undersökningar som ”visar att svenska lärare använder mindre andel av sin tid till undervisning jämfört med andra länder”.

Kinberg Batra vill uppenbarligen att Sveriges lärare ska ta på sig mer undervisning. Införandet av lärarassistenter kan möjliggöra detta, menar hon.

Hon vill satsa 200 miljoner per år för att genomföra detta. Bortsett från att hennes motiv är grumliga, är den tänkta satsningen närmast försumbar. Pengarna skulle räcka till knappt två lärarassistenter per kommun. Även om man som moderatledaren skriver, att satsningarna ”i första hand ska göras i tidiga årskurser på de skolor som har störst utmaningar så att den extra undervisningen och stödet kan komma så tidigt som möjligt” och alltså koncentreras till vissa kommuner, är satsningen blygsam.

Det blir alltså ett mindre antal lärare som, enligt Kinberg Batra, får ta på sig ”den extra undervisningen” hon skriver om. Eftersom moderatledaren klart och tydligt framför åsikten att alla svenska lärare tillbringar för lite tid med sina elever, blir det intressant att se vad hon kommer att föreslå för resten av lärarna.

Sedan har även regeringen anslutit sig till åsikten att lärare undervisar för lite och vill därför införa lärarassistenter. Utbildningsminister Fridolin menar att eleverna måste få mer tid med sina lärare och att lärarna bör ägna ”mer tid med eleverna, mer tid med att jobba just med den där eleven som behöver lite extra stöd, lite extra tid”.

Det skulle naturligtvis vara bra om lärare blev avlastade icke-pedagogiska arbetsuppgifter så att de utan stress kunde ägna tid åt sådant som kan förstärka undervisningskvalitén, så som forsknings- och utvecklingsarbete och högkvalitativ kompetensutveckling. Men inte enbart för att undervisa mera.

Eftersom Lärarförbundet ställt sig positivt till båda förslagen och själv återupplivat den gamla idén om lärarassistenter kan man undra om förbundet idag anser att lärare undervisar för lite. Förbundsordföranden Johanna Jaara Åstrand har, utan att specificera det något närmare, flaggat för att lärarna står inför stora förändringar (Lärarnas tidning nr 7 i år). Det vore ett rejält trendbrott om Lärarförbundet framöver kommer att verka för att lärarna får ta på sig en större undervisningsuppgift än hittills.

Roger Bodin. Tidigare vice ordförande i Lärarförbundet.