Skola och SamhälleRoger Bodin: Omöjlig ordning för resursskolor
Skolinspektionen har tolkat skollagen på ett sätt som riskerar att skapa en monopolzon för de fristående skolor som helt inriktar sig på elever i behov av särskilt stöd. Resursskolor av denna typ får inte inrättas av kommunala huvudmän. Kommunerna måste möta dessa elevers särskilda behov i den ordinarie skolorganisationen. Skolinspektionens uppfattning har sin grund i diskussionen om inkludering.
Bakgrunden är att Linköpings kommun prickades av Skolinspektionen för att den inrättat särskilda resursskolor för elever med stort behov av extra stöd. Kommunen överklagade men Förvaltningsrätten gav Skolinspektionen rätt.
Nu har den märkliga situationen uppstått att fristående skolor kan bedriva skolverksamhet i en form som Skolinspektionen menar är ett brott mot skollagen medan kommunala huvudmän måste rätta sig efter inspektionens riktlinjer. Förvaltningsrätten måste alltså ha kommit fram till att man kan ha två diametralt motsatta uppfattningar om resursskolor.
Om denna praxis står sig kommer friskolesektorn att ha monopol på resursskolor. Det finns redan rätt många fristående resursskolor, nu öppnar sig en stor, exklusiv marknad. Rimligen kan man anta att föräldrar till barn i behov av särskilt stöd framöver kommer att välja fristående resursskolor eftersom kommunerna är förbjudna att tillhandahålla skolor av denna typ.
Linköpings kommun har vänt sig till Kammarrätten och Sveriges Kommuner och Landsting har tillskrivit utbildningsdepartementet. Det är uppenbart att frågan måste ses över, kanske en lagändring är nödvändig. Vi kan inte ha en ordning med olika regler för resursskolor beroende på om de är privata eller offentliga huvudmän som driver dem.
Roger Bodin är speciallärare och tidigare vice ordförande i Lärarförbundet.
One Comment on “Roger Bodin: Omöjlig ordning för resursskolor”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Roger Bodin jag tror risken snarare är att vi inte får några resursskolor alls, det verkar vara Skolinspektionens avsikt. Skollagen tillåter visserligen privata alternativ, men SI som granskar nya skolor har gjort om ansökningshandlingarna från 2015 så att en skola för elever i behov av särskilt stöd måste kunna redogöra för sin budget utan att ta med några s k tilläggsbelopp i kalkylen. Det går naturligtvis inte eftersom en skola som tar emot endast elever med omfattande stödbehov inte har några pengar att omfördela, och dessutom är behoven väldigt stora hos samtliga de barn som söker sig till resursskolor. Trots vad media skriver och en del tycks tro, så oavsett ett fritt skolval, kämpar de flesta föräldrar snarast för länge i förhoppningen att ens barn skall kunna gå i “vanlig” skola med “vanliga” barn.
Men jag tror vi är överens om att det är oerhört viktigt att även kommuner får rätt att bedriva resursskola så vi kan få ett verkligt fritt skolval för de barn för vilka vanliga skolan ännu inte är anpassad. Jag tänker främst på elever med svåra allergier, eller elever med “sensory processing disorder”, problem att filtrera och sortera sinnesstimuli, som ca 70% av barn med autism och kanske hälften av barnen med ADHD har. Det finns många hinder på vägen innan alla skolor är till för dem – vi kan bara börja med de generella lokalproblem som t ex Stockholm har.
En risk som vi ser med att endast privata alternativ finns för elever med omfattande behov av särskilt stöd är att kommunen också dräneras på kompetens och kunskap, vilket lett till ett ännu mer hårdnande klimat för gruppen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Trots att forskningen om autism och ADHD galopperar framåt, är SPSM fortfarande skeptisk på sina håll till om de verkligen existerar. SI lägger etiska aspekter på att just den här gruppen inte borde gå i permanenta särlösningar och kommun efter kommun tar bort de få fungerande alternativen med hänvisning till SI. Det är ju inte så att inga barn med funktionsnedsättningar eller särskilda begåvningar för den delen får tillgång till särlösningar, det är bara den här gruppen som till varje pris skall gå i den “inkluderande” skolan. och det innan den ens kommit på hur den skall bli det. Inkluderande alltså.
Till varje pris säger jag, med ökande antal elever med ofrivillig frånvaro ett fenomen som också kryper neråt i åldrarna. Nu skall det komma stöd till SI vad gäller just den här situationen och det behöver de!