Skuggan – Skolkommissionen och OECD

Skolkommissionen ska lära av OECD:s granskning av svensk skola. Det är anledningen till att Skuggkommissionen publicerar några artiklar om OECD och dess rapport.

OECD som stammar från 60-talet har med tiden vuxit ut till en organisation som omspänner större delen av världsekonomin. Det är en fristående global organisation av samma typ som Världsbanken och Världshandelsorganisationen. Den ansvarar för ingen och erbjuder ingen insyn. Genom PISA anser den sig utvärdera skolsystem över hela världen. Det gör den framför allt genom mätningar av läsning, matematik och naturvetenskap. Men det är enligt dess policydokument anmärkningsvärt nog inte skolkunskaper som mäts. Det är i stället förmågor i ”vardagliga sammanhang” och möjligheter att ”bli rustad för ett fullvärdigt liv i samhället”.

Det förs sedan ett antal år en internationell debatt om detta växande utbildningsmonopol – numera i samarbete med världens största kommersiella aktör på området, Pearson Education. I grannlandet Norge som liksom Sverige påverkats starkt i sin skolpolitik av PISA och OECD:s rekommendationer, förs nu en livlig debatt i media och i forskarsamhället. I Sverige är det än så länge tyst i alla läger. Det kan vara svårt att orientera sig i den enorma litteraturen i ämnet. Vi vill därför rekommendera två aktuella översiktliga artiklar.

Svein Sjøberg, ”OECD, PISA, and Globalization: The Influence of the International Assessment Regime” i antologin C. H. Tienken & C. A. Mullen, Education Policy Perils (2016)

Vasco d’Agnese, ”PISA’s Colonialism: Success, Money, and the Eclipse of Education” i tidskriften Power & Education nummer 7 (1) 2015. Han ger inom kort ut en bok som granskar hela PISA-projektet.

 

Redaktionen

 

4 Comments on “Skuggan – Skolkommissionen och OECD

  1. Jag har några invändningar eller frågor kopplade till detta inlägg. Till att börja med tvivlar jag på att det är så att OECD inte är ansvariga inför sina medlemsländer. För det andra tror jag att det är felaktigt att påstå att det inte finns någon insyn i PISA och liknande projekt. Till PISA-arbetet är kopplat en kommitté (governing board) där samtliga deltagande länder är representerade med offentliga tjänstemän från myndigheter och departement. I denna ska, såvitt jag är informerad, flertalet frågor som rör PISA-undersökningens utformning tas upp.Vidare så redovisas undersökningarnas utformning och design i utförliga tekniska bilagor. Och utöver det förs en rätt omfattande forskning på PISA-data där undersökningarnas utformning diskuteras. Så på ett formellt plan finns insyn. Dock är det förstås svårt för gemene man att förstå eller ha full insyn.

    För det andra är det helt rätt att PISA-undersökningen har på ett retoriskt plan andra utgångspunkter än de rent formella nationella skolplanerna. Precis det som nämns i Holmberg inlägg. Dock kan man invända att också den svenska skolan syftar i någon mening till att förbereda eleverna för arbetsliv och livet i övrigt. Viktigare än så är dock att Skolverket gjort jämförelser mellan PISA-studiens utgångspunkter (så kallade ramverk) och svenska läroplaner och funnit dem lika, för att inte säga fullt jämförbara. Jag tror också att Skolverket jämfört PISA:s provfrågor med frågor i de nationella proven och landat i slutsatsen att PISA:s frågor är relevanta för svensk skola. Möjligen är PISA:s matematik- och naturvetarfrågor frågor mer krävande när det gäller läsförståelse än motsvarande frågor i de nationella proven. Mot bakgrund av det tycker jag Holmbergs inlägg är lite märkligt, på gränsen till bedrägligt. Om det nyligen gjorts några nya studier som jämför PISA med de svenska kursplanerna, läroplanerna eller nationella proven så vill jag se den forskningsreferensen.

    Däremot delar jag fullt Holmbergs rekommendation att läsa den forskning som kritiskt granskar PISA-studien och dess påverkan på debatten om skolan. Mer av det.

  2. På min Linkedln-sida har jag nyligen gjort en s.k. uppdatering av en artikel, tidigare publicerad i tidningen Curie.Tre forskare och lärare från Linnéuniversitetet menar i sin rubrik att läraren inte ska ses som passiv mottagare av forskning.. Här kan man även läsa om det nya Skolforskningsinstitutet.

    I texten hänvisar de på ett ställe till den kanadensiska provinsen Ontario och de framsteg som där gjorts inom området utbildning. Där hakade jag på med en kommentar om Ontario som jag uppmärksammat med ett avsnitt i min bok “Texter om lärande och utbildning” (2014). Provinsen anses vara “ett levande utbildningslaboratorium” och har plats nr 4 i Pisa-mätningen 2012, strax efter Finland, Singapore och Alberta.

    Kanske även använda sig av lyckosamma erfarenheter från Kanada i pågående arbete inom Skuggkommissionen?
    .

  3. Min kommentar är från bilaga1 i “Förslag till ett nytt Lärosystem för grundutbildningen” – http://WWW.sweducation.eu.

    Relativa eller jämförande bedömningar ger aldrig besked om utbildningens verkliga kvalité, har liten betydelse och är ofta hindrande för skolutvecklingen

    Under 1970-talet startade Världsbanken sitt finansiella stöd till skolutvecklingen i världen och gjorde omfattande undersökningar om hur man ekonomiskt skulle kunna bestämma effektiviteten av utbildningen i relation till vad den kostade. Försöken gav inget positivt resultat beroende på svårigheten att bestämma ekonomiska värdet av den förbättrade utbildningen. Därför slopades, globalt, de ekonomiska effektivitetskraven för skolinvesteringar och istället började man använda sig av relativa eller jämförande beräkningar för att bedöma skolkvalitén och utbildningens effektivitet, både nationellt – standardprov – och internationellt – PISA, TIMSS. etc.

    Vi kan varken bestämma det absoluta värdet på utbildningens effektivitet eller få fram absoluta mått på kvalitén på våra skolor eller skolsystem. Utbildningen måste alltid finansieras; oavsett vad det kostar och oavsett om resultatet inte är tillfredsställande. Det har därför varit lätt för lärarfacken och lärarhögskolorna att driva utvecklingen på ett sådant sätt att de i första hand tillfredsställer de fackliga kraven vad beträffar lärarnas löner och anställningsförhållanden.

    De jämförande bedömningar (t.ex. PISA) som man använder har mycket liten betydelse – och är ofta hindrande – för den positiva utvecklingen av våra skolor. Relativa evalueringsmetoder avslöjar inte de grundläggande skolproblemen och ger ingen vägledning till hur de kan lösas. Sveriges skolor kan därför inte förbättras på det sätt som OECD föreslår i ”Improving Schools in Sweden” (OECD 2013), eftersom de helt bygger sina förslag på resultat på de jämförande PISA-utredningarna.

    Lennart Swahn

  4. Jaspis,
    det finns utförliga svar på din kommentar här i SOS om man söker på PISA. Två saker bara.
    Om det är så att ett timslångt test med papper och penna utan sammanhang och utan någon återkoppling svara mot den svenska läroplanen är det inte bra. Om testet dessutom svara mot 60 länders läroplaner utan att det har varit meningen så är det mer än märkligt.
    PISA är som det heter evidensbaserat. OECD vill vara en del av det internationella forskarsamhället. Men man diskuterar aldrig de grundläggande utgångspunkter och värderingar man har med forskarsamhället. Man diskuterar inte ens den kritik man får. Senast avfärdades 83 internationella forskares öppna brev av PISA-chefen själv. På det sättet är det ingen insyn i organisationens verksamhet.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS