Sten Svensson: Amatören i glashuset

I SVT:s partiledarutfrågning i torsdags i förra veckan kom frågan om skolans kommunalisering upp. Utbildningsminister Jan Björklund sa då att många ser problemen med den kommunaliserade skolan. Sedan fortsatte han:

”Skolan har lämnats över till amatörer som leder den nu i 290 kommuner. Det är kommunalpolitiker, de är inte proffs på detta.”

Programledaren tyckte det var hårda ord.

”Ja, men det är så det är. Den leds av ordförande i barn- och utbildningsnämnder och skolstyrelser. Det är amatörer som nu leder skolan och det fungerar inte.”

Så sa Björklund, frågan är vad han menar?

Enligt Wikipedia är en amatör en person som ägnar sig åt en verksamhet utan att ha den som yrke. Motsatsen till amatör är professionell. Den betydelsen av ordet amatör känner Björklund säkert till. Han har ju själv varit amatör som skolpolitiker i Stockholms kommun. Han är ju för övrigt amatör även i rollen som utbildningsminister då hans yrke är officer.

Då vet Björklund att det är en viktig del av demokratin att vi har amatörer i de politiska nämnderna i kommunerna. Vi ska ha ett folkstyre och ett representativt urval av befolkningen ska fatta de beslut som rör våra gemensamma verksamheter i samhället. Vi har inte en ordning där det bara sitter lärare och skolledare i skolstyrelsen till exempel.

Björklund vet också att skolpolitikerna har professionella tjänstemän som ser till att de har ordentliga underlag för sina beslut. Underlag framtagna av skolledare, skolchefer och andra yrkeskategorier, som har skolan som yrke och som är professionella. I princip har alla kommunala skolbeslut i Sverige beretts av professionella tjänstemän.

Men Björklund säger också att ”Skolan har lämnats över till amatörer som leder den nu i 290 kommuner.” (Mina understrykningar.) Menar han att det inte var lokala politiker som ledde skolan innan kommunaliseringen? I så fall har han fel. Även på den ”statliga” tiden var skolan ett delat ansvar mellan kommun och stat. I varje kommun fanns det en skolstyrelse bestående av folkvalda politiker som beslutade om skolan.

En annan tolkning av ”lämnats över” är att kommunerna fick ett större ansvar för skolan vid kommunaliseringen. Det är detta större ansvar som Björklund avser att de lokala politikerna inte har klarat av att ta. Kommunaliseringen fungerar inte, anser Björklund.

Och det är nog denna tolkning av begreppet amatör som Björklund avser. Amatör i betydelsen okunnig och inkompetent. Kommunpolitikerna har inte klarat av att sköta skolan. Därför är det nödvändigt att staten tar över, där finns kunskap och kompetens, anser Björklund.

Vad Björklund inte säger är att staten skärpt greppet om skolan sedan han tillträdde som skolminister. Dessutom marknadsutsattes och privatiserades skolan under 90-talet. Sammantaget är det statliga och privata inflytandet över skolan i dag större än någonsin och i motsvarande grad har det kommunala inflytandet minskat.

Om Björklund får sin vilja igenom ska skolan återförstatligas. Vad Björklund menar med ett återförstatligande är emellertid höljt i dunkel. Ska man tolka det som att alla kommunala barn- och ungdomsnämnder och liknande ska bort? Ska det inte finnas några folkvalda demokratiska organ som styr skolan i kommunerna?

Eller ska man tolka det som att Björklund vill gå över till ett tjänstemannastyre? Det innebär att staten beslutar om ett regelverk som sedan en myndighet får ansvaret för att sköta. Ungefär som Skolinspektionen sköter tillståndsgivningen för fristående skolor i dag. Kommunen får yttra sig men besluten fattas av statliga tjänstemän.

Björklunds funderingar om amatörer i skolpolitiken väckte många frågor. Ett annat sätt att belysa frågan är att studera Björklunds verksamhet som utbildningsminister. Har den präglats av professionalitet? Nej, tvärtom, han har ofta intagit en mycket kritisk attityd till skolforskningen och vad professionen har haft att säga. Han har också fått kritik för att hans förslag varit politiska beställningsverk som inte har byggt på forskning. Björklund har haft sin analys klar från början, allt är ”flumskolans” och kommunaliseringens fel. Han vet bäst själv vad som behöver göras.

Dessutom sitter Björklund i ett glashus när han kritiserar sina skolpolitiska kollegor i kommunerna. Med Björklunds meritlista borde han vara lite försiktig innan han kritiserar andra. Några exempel:

  • Björklund lovade att skolans resultat skulle bli bättre med hans politik. Men enligt PISA har det fortsatt neråt och dessutom än snabbare de senaste åren.
  • Belastning på lärare och skolledare har ökat mycket kraftigt under Björklunds tid. Prov, kontroller, inspektioner, betyg med mera gör att alltmer tid försvinner från undervisningen och till att lärarna slits ut.
  • Lärarlegitimationsreformen slarvades fram och har justerats ett flertal gånger.
  • Nya gymnasieskolan. Eleverna flyr från yrkesprogrammen när de inte får högskolebehörighet.
  • Lärlingsutbildningen. Trots alla morötter till eleverna fungerar det inte.
  • Individuella programmet. Björklund skulle ta bort det individuella programmet men det är kvar.
  • Högskolans utvärderingssystem. Björklunds modell fyller inte de krav som den europeiska samarbetsorganisationen för universitetsutbildningar har.
  • Disciplin och studiero. Björklunds paradgren, men än syns inga effekter av alla de skarpa lagändringar som han infört.

 

Källa: Intervjun med Björklund

3 Comments on “Sten Svensson: Amatören i glashuset

  1. Tack, tack! Denna artikel delar jag genast med mig av till mina fb-vänner.

  2. Amatör är besläktat med det franska ordet “amour”, som betyder “kärlek”.
    I kommunerna är det många tjänstemän som fått skolorna “på halsen”, utan att vara det minsta intresserade av skolfrågor. Att sköta skolväsendet utan verkligt engagemang leder inte till några större framgångar.

    Statens större inflytande på skolväsendet kan innebära att man tillskjuter pengar till lärarlöner, som inte får användas till andra ändamål.

  3. Sten Svensson kritiserar Jan Björklund för att han kallar de kommunala skolpolitikerna amatörer. Till att börja med använder Svensson Wikipedias def. på ordet amatör, men ändrar längre ner i artikeln till den självklara tolkningen okunnig och inkompetent. Detta förfarande löper som en röd tråd genom redaktörernas kritik av Jan Björklund – att utnyttja varje möjlighet till feltolkning.

    Svensson skriver ”I princip har alla kommunala skolbeslut i Sverige beretts av professionella tjänstemän”. Vad Svensson inte har klart för sig är att inte bara kommunalpolitikerna är amatörer i skolfrågor utan även en stor del av skolledarna. Socialdemokratiska reformer i slutet av 80-talet avskaffade de professionella lärarkategorierna lågstadielärare, mellanstadielärare, adjunkter och lektorer. Man avskaffade även de väldefinierade behörighetsreglerna och öppnade för att i stort sett vem som helst kan bli skolledare och skolchef. Det finns gott om amatörer i skolans värld på alla nivåer. På 70 –och 80-talet var rektorerna ofta disputerade. Idag är det inte ovanligt att en rektor inte är lärarutbildad. Man anställer adminstratörer i stället för pedagoger och de är därmed amatörer i sin viktigaste uppgift, att leda skolan pedagogiskt.

    Svensson skriver vidare ”Sammantaget är det statliga och privata inflytandet över skolan i dag större än någonsin och i motsvarande grad har det kommunala inflytandet minskat”. Detta är verkligen en sanning med modifikation! Lönerna avgörs och har avgjorts i snart 25 år i förhandling mellan SKL och lärarfacken. Det är väl få som likt Svensson anser att detta inte haft negativ inverkan på lärarnas löneutveckling. Kommunerna har inte förstått vikten av att duktiga studenter väljer att bli lärare. Det är enligt min mening amatörmässigt. Dessutom fördelas de individuella lönerna ofta av inkompetenta skolledare som inte har förmåga att bedöma lärarnas insatser.

    Vid tiden för kommunaliseringen hade lärarna en av staten fastställd undervisningstid per vecka. Detta övergick i en usk om 504 h/år för de teoretiska programmen vid gymnasiet. Efter usk:ens avskaffande har undervisningsskyldigheten successivt höjts så att den på vissa skolor uppgår till 600 h/år + lotsansvar. Det är en 25% – ig höjning! Förberedelsearbete inkluderat innebär att detta är en betydligt större belastning på lärarna än det ökade pappersarbete som Jan Björklund beskylls för. Även dessa förändringar i samarbete mellan skolledare och politiker tyder på amatörmässigt handlande.

    När staten hade ansvar för skolan fanns stipulerade ersättningar för huvudlärarskap och institutionsansvar. Idag åläggs lärare dessa uppgifter med fickpengar i ersättning.

    Under den statliga tiden fanns väldefinierade normer för tillsättning av lärartjänster. Man tog stor hänsyn till akademiska meriter och undervisningserfarenhet. I dag finns inga normer och det öppnar för godtycke och orättvisor när inkompetenta skolledare anställer lärare. Alla de lärare som undervisar i ämnen de inte har kompetens i vittnar om skolledares brist på kompetens.

    Svensson avslutar med att upprepa sitt mantra med 8 punkters kritik mot Jan Björklund. I samtliga punkter är det rena påståenden utan en saklig eller logisk förklaring. Jag har tidigare kommenterat och tillbakavisat rena felaktigheter i vissa av påståendena. Eftersom Svensson inte läser på och ändrar felaktigheter finns ingen anledning att vidare kommentera detta.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS