Skola och SamhälleSten Svensson: Därför vill Björklund plötsligt samarbeta
Utbildningsminister Jan Björklund har gjort sig känd som en hård konfrontationspolitiker. Hans debattstil har varit konfliktinriktad och han har ofta klistrat epitetet ”flum” på motståndarnas politik. Även om det har varit marginella skillnader i politiken har Björklund beskrivit skillnaderna som avgrundsdjupa.
Sedan han blev ansvarig för skolan har han konsekvent avvisat alla förslag om att göra upp över blockgränserna. Han har inte heller velat ha några breda parlamentariska utredningar utan nästan alla regeringens förslag har arbetats fram av enmansutredare som haft hårt styrda direktiv. Han har inte heller velat ha med de fackliga organisationerna i arbetet med sina skolreformer. Dessutom har han haft bråttom, allt har gått i svindlande fart.
Men nu plötsligt vill Björklund samarbeta. För ett tag sedan var han väldigt nöjd med att Friskolekommittén hade lyckats enats och i förra veckan var han ense med lärarfacken och arbetsgivarna om ett tio-punktsprogram för skolan. Konfrontation har bytts mot samarbete och breda överenskommelser, hur kan det komma sig?
Förklaringen är att det går knackigt för flera av Björklunds skolreformer. Lärarlegitimationen har fått revideras i flera omgångar och problemen är fortsatt stora. I de yrkesinriktade programmen på gymnasieskolan har antalet sökande rasat efter att högskolebehörigheten togs bort. Lärarna går på knäna av alla nationella prov och alla de andra administrativa arbetsuppgifter som Björklund infört. Reformerna är ofta illa genomtänkta och slarvigt genomförda och de måste ideligen ändras eller kompletteras.
Dessutom är det stora problem inom friskolebranschen och det kommer ständigt nya signaler om fristående skolor som inte sköter sig.
Det stöd som Björklund har haft bland de stora dagstidningarnas ledarskribenter har också falnat på senare tid. Allt oftare är de öppet kritiska till Björklunds olika förslag och uttalanden. Slutligen har de andra partierna i Alliansen börjat utveckla en egen skolpolitik, de är uppenbart inte nöjda med det som Björklund gör.
Kort sagt, det går inget vidare för Björklund och i flera frågor är det närmast kris. I det läget behöver han allt stöd han kan få för att rädda situationen. Därför söker han nu plötsligt samarbete för att få så brett stöd som möjligt. Men frågan är om den Björklundska skolpolitiken förtjänar att räddas?
Sten Svensson
One Comment on “Sten Svensson: Därför vill Björklund plötsligt samarbeta”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Tror att du kommit sanningen nära där. Jag skrev efter riksdagsdebatten en betraktelse om risken för consensus här. Rubriken löd Enighet till döds. Resten så här: “Jag wet ock att de Swenske äro snare till att samtycka, sene till att utrannsaka.” Detta yttrade Gustav Wasa i sitt avskedstal till Rikets ständer den 16 juni 1560. Under riksdagsdebatten den 12 juni 2013 talades det om att det skulle råda enighet i skolfrågorna. Skolan skulle slippa nya förändringar. Därför verkar det bli Björklunds skolpolitik som man ska enas om.
Björklunds beslut har fått kritik för att vara dåligt genomtänkta. Detta gäller både lärarlegitimationen, lärarnas rapportskyldighet, karriärtjänsterna, fokuseringen på mätbara kunskaper och förändringar i betygssystem och lärarutbildning. Konsekvenserna av dessa beslut har redan visat sig.
Eleverna lär sig sämre. Eleverna mår sämre. Hälften av dem känner stress och oro för att inte lyckas i skolan. En tiondel har övervägt att ta sitt liv. Detta enligt Rädda Barnen. Självmord är åtta gånger vanligare bland elever med låga betyg enligt Socialstyrelsen.
Enigheten om att inte förändra Björklunds skola har ett pris. Alla elever får betala detta pris med sämre kunskaper. Många med sämre hälsa. Några med sina liv. Att politiker kan vilja medverka till detta är obegripligt och djupt tragiskt.