Sten Svensson: De eviga argumenten

I Dagens Nyheter har Maciej Zaremba analyserat den svenska skolkrisens orsaker. Krisen beror på att Sverige har för många oskickliga lärare, skriver Zaremba. Det beror i sin tur på att lärarutbildningen är usel.

”Den lärarhögskola som staten haft att erbjuda efter år 2000 kan bäst beskrivas som akademisk slum.”

De nya lärarna har varken fått utbildning i sina ämnen eller i ”konsten att trollbinda elever”, skriver Zaremba.

Slutligen meddelar han att det är ”reformpedagogiken” som har fått skolan att haverera.

Känner ni igen argumenten? De är identiska med dem som den så kallade ”Kunskapsrörelsen” hade under 80-talet. Den gruppen tyckte att dåtidens skola fungerade uruselt och att det berodde huvudsakligen på en usel lärarutbildning med för lite ämneskunskaper och att reformpedagogerna hade fått breda ut sig.

De argumenten återanvändes av Jan Björklund och Hans Bergström, Dagens Nyheters dåvarande chefredaktör, under 90-talet när de kritiserade den svenska skolan. Även då var ämnesundervisningen usel på lärarutbildningen och reformpedagogerna hade för stort inflytande .

Nu, på 2000-talet, kör Zaremba argumenten för tredje gången. De tycks passa in oavsett hur verkligheten ser ut och oavsett vilka problem som skolan har, de är eviga.

Men inte nog med det, Zaremba tycker sig också se att det svenska skolsystemet fungerar som en sekt. Det är ungefär som i rättsskandalen med Thomas Quick, skriver han. Hela skolvärlden från toppen ner till minsta skola, allt fungerar som i en sekt. Alla sluter upp bakom vad sektledningen säger och ingen vågar ha en avvikande mening. Därför gick det som det gick med Ouick-affären och därför har den svenska skolan havererat. En magnifik konspirationsteori.

Sten Svensson

7 Comments on “Sten Svensson: De eviga argumenten

  1. Med risk för att upprepa mig i mina kommentarer undrar jag över följande.
    Ska och bör skolan analyseras isolerat från övriga samhället eller krävs det en analys av såväl samhällsförändringar som skolförändringar för att få förståelse för skolans verklighet?

    Om skolan ska analyseras isolerat från övriga samhället är de centrala aktörerna där elever och lärare. Till viss del kanske analytiker även inkluderar skolreformer etc. En vanlig förklaring blir då att läraregenskaperna har förändrats, t.ex. beroende på lärarutbildning och urval till denna. Dessa kognitiva och kanske rentav bilogiska förändringar bland lärarkåren skulle då kunna förklara elevers skolprestationer och även samhällsförändringar som arbetslöshet, kriminalitet etc etc när eleverna sedan kommer ut i arbetslivet.

    Om skolan ska analyseras som en del av samhället är fortfarande elever och lärare centrala aktörer men förändringar hos dessa aktörer och de roller, elevroll-lärarroll, de företräder inkluderar där även sociala faktorer utanför utbildningsområdets direkta kontroll. Sådana faktorer kan röra sig om framväxandet av en ungdomskultur där bl.a. media och reklam kan antas ha haft viss betydelse, men även vuxnas barnsyn. Studier av hur vuxna i västerlandet ser på barn har ändrats under de senaste hundra åren. Hur ser vi på barn idag?

    För att repetera: Om vi ser på skolan som en del av samhället bör vi först bestämma oss för huruvida vi ska betrakta skolan som en beroende eller oberoende variabel i relation till samhällsförändringar. Om vi betraktar skolan som en beroende variabel bör vi således fokusera på vilka samhällsförändringar som har ägt rum sedan t.ex. 1960. Vilka är de största samhällsförändringarna i Sverige? Fortsatt urbanisering? Förändrad relation mellan könen, t.ex. att båda förväntas förvärvsarbeta idag (jämlikhet som idag kan översättas till arbetslinjen)? Förändrade kommunikationsmönster i form av ny informationsteknologi, datorer, mobiler etc? Ny syn på kunskap i relation till såväl förändrad samhällsideologi (“neoliberal syn”) som till informationsteknologi, dvs. kunskap sätts idag på ett helt annat sätt i relation till lönsamhet än vad som var fallet år 1960? etc etc.

    Dock räcker det inte med att endast peka på samhällsförändringar utan, menar jag, vi bör också tillskriva individer, både elever och lärare, ett eget agentskap, dvs. biologisk och psykologisk kapacitet att handla. Att utifrån sin reflexivitet och egen kapacitet handla i relation till de förändrade strukturella villkoren som samhällsförändringarna har fört med sig.

  2. Zarembas artikel i DN gjorde mig nedstämd. Stykan i hans artiklar brukar normalt vara att han både utmanar och flörtar med allmänhetens/rådande uppfattningar/syn på ett fenomen. I artikeln du refererar Sten så finns det inte tillstymmelse till utmaning, enbart flört med, som du påpekar, gamla slitna argument. Jag skulle kunna ta samma debatt fast från slutet av 1800-talet, då läroverkens medelklass fasade sig över de halvbildade bondlurkar till lärare, utan fason och klassisk skolning, som befolkade och styrde folkskolan. Han missar helt att lärarutbildningen från 2000 för majoriteten av lärare innebar en kraftig höjning av krav och längd på utbildning (krav på examensarbete för alla). Jag tänker framför allt på förskollärarnas och förskolans resa de senaste decennierna.

    • Utbildningen ok per 2000, men problemet är att det varit så lågt intresse att man kommit in på mediokra betyg och lärare behöver mer IQ!

  3. Man kan inte ta Zaremba på allvar. Han är själv ett exempel på det som han anklagar andra för. Han tror sig ha den kompletta bilden av skolan och då behöver han inte lyssna på andra. Jag har mött flera lysande pedagoger som utbildats i den akademiska slum han hänvisar till. Men ett sådant påpekande passar inte in i hans analys för som sagt Zaremba bestämmer själv hur verkligheten ser ut.

  4. Ändå har ju samma Zaremba förmåga att analysera vad som inte fungerar inom sjukvården. Lite märkligt att han inte kan sträcka ut samma analys till en annan och rätt likartad offentlig verksamhet som styrs enligt samma mekanismer.

    Undrar om det är gammal lojalitet mot DN och dess chefredaktör som spökar, och att han alltså skriver mot bättre vetande.

  5. Efterssom allt det Du påtalat förbättrats sedan sextiotalet, är det kvaliten på lärar-materialet som skiljer. Debila har inget att lära ut och begåvade väljer andra yrken sedan 40 år.

  6. Undrar hur många gymnasielärare du känner Ulf. Jag är både utbildad civilekonom, systemvetare och lärare och har arbetat ca halva mitt yrkesliv som lärare och halva inom näringslivet på flera stora bolag som Ericsson, Posten, Coca Cola och HM. Har också många vänner som är ingenjörer, ekonomer, jurister etc…. Och helt ärligt måste jag säga att de skarpaste hjärnorna bland de jag känner hittar jag bland mina lärarkollegor. Det är dock de som får sämst förutsättning att göra ett bra jobb som skolan ser ut idag och det har naturligtvis påverkat kunskapstappet hos eleverna. De flesta av de lärare jag känner skulle utan tvekan klara en ekonom/jurist/ingenjörsutbbildning med glans, de som så att säga inte rdan har en dubbel examen vilket många gymnasielärare har. Dock har de har valt att bli lärare istället och som tack för det blir de påhoppade av personer som dig som egentligen inte har koll utan förmodligen mest läst på flashback eller liknande forum om lärare och anammat dessa åsikter om yrket och lärarnas kompetens.

    Förutom en taskig lön är det såna som du som får folk att välja bort läryrket. När föräldrar, lokalpolitiker och tyckare som du nedvärderar lärare och det viktiga arbete de brinner för förstår jag att många tvekar inför detta yrkesval, vem vill bli sedd som nåt katten släpat in efter 5 års universitetstsudier och ett förbannat slit varje dag.

    // Jörgen

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS