Sten Svensson: Nytt namn men ingen ändring av skolpolitiken
Folkpartiet planerar att byta namn till Liberalerna. En anledning är det dåliga valresultatet i det senaste riksdagsvalet. Folkpartiet gjorde då ett av sina sämsta val någonsin. För att inte upprepa det ska en förnyelse ske av Folkpartiets politik och det ska markeras med ett namnbyte.
Den politiska fråga som mest förknippats med Folkpartiet är skolpolitiken. I den borgerliga regeringen var det Folkpartiet med Jan Björklund som hade huvudansvaret för skolan. Med en väldig fart genomfördes en lång rad skolpolitiska förändringar. Allt i den fasta förvissningen om att Folkpartiets och alliansens skolpolitik skulle förbättra resultaten i den svenska skolan. Den skolpolitik som Björklund kallar ”flumskola” skulle kastas ut.
Men Björklunds tid som skol- och utbildningsminister har varit kantad av motgångar. Lärare och skolledare knäar under den ökade arbetsbördan som all byråkrati fört med sig. Den nedåtgående kunskapstrenden, så som den mäts i PISA, har dessutom fortsatt än snabbare nedåt under Björklunds tid. Det som skulle bli ett lyft för Folkpartiet – skolpolitiken – blev ett sänke i det senaste valet.
Med de nedslående resultaten hade man kunnat förvänta sig även en översyn av skolpolitiken. Men där finns inga nyheter utan det är den gamla politiken som körs i repris.
Inom skolpolitiken har annars Folkpartiet mycket stolta traditioner. Under slutet av 1800-talet var det Folkpartiets företrädare med Fridtjuv Berg i spetsen, som föreslog att dåtidens segregerade skolsystem skulle ersättas av en likvärdig och sammanhållen skola för alla. Fridtjuv Bergs bok ”Folkskolan såsom bottenskola” var banbrytande. Den skolpolitiken drev sedan Socialdemokraterna och Folkpartiet tillsammans när grundskolan infördes i början av 60-talet. Det var en mycket framgångsrik skolpolitik som lyfte de svenska eleverna till internationella toppnivåer.
Men under 90-talet ändrade sig Folkpartiet och tog i hårda ordalag avstånd från sin tidigare skolpolitik. De var då med och genomförde skolans marknadsutsättning och under alliansperioden har de förändrat skolpolitiken i konservativ riktning. Denna blandning av nyliberalism och nykonservatism har ökat skillnaderna mellan skolor och mellan elever. Vi är på väg till ett skolsystem vars uppdelning påminner om det Sverige hade på 1800-talet och som Folkpartiet då bekämpade.
Nu ska folkpartiet byta namn till Liberalerna och de ska se över sin politik. Då vore det mycket välkommet om de också såg över sin skolpolitik och återigen lyfte fram frågan om den segregerade skolan. Men förmodligen är det en from förhoppning. Sannolikt är det inte möjligt för Folkpartiet att göra en omprövning av den politik som är så fast förknippad med partiledaren Jan Björklund.
Sten Svensson
“Det var en mycket framgångsrik skolpolitik som lyfte de svenska eleverna till internationella toppnivåer”, påstår SS. Aldeles riktigt, men nedgången började ju inte på 90-talet. Den började ju så smått i början på 70-talet för att sedan accelerara i takt med att lärarstatusen sjönk. Sämre och sämre studenter som valde yrket och en utbildning som inte längre fokuserade på det som en gång gjort den svenska skolan till bäst i klassen. Att friskolor, som representeras av endast 13% på grundskolan, skulle vara orsaken till debaclet är ju intellektuellt ohederligt att påstå.