Sten Svensson: Vilken skolpolitik ska den nya riksdagen föra?

I riksdagsvalet backade allianspartierna, de rödgröna stod i stort sett still och Sverigedemokraterna ökade. Eftersom vare sig allianspartierna eller de rödgröna kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna utsågs det största blocket, det rödgröna, till regeringsbildare. Därför har vi i dag en rödgrön minoritetsregering som är beroende av något av allianspartierna för att få igenom sina förslag.

Under förra mandatperioden hade vi också en minoritetsregering. Även då var alliansen beroende av att något annat parti stödde deras förslag. I praktiken fick alliansregeringen stöd av Sverigedemokraterna nio gånger av tio. Alliansregeringen var en minoritetsregering som visste att det nästan alltid fanns en riksdagsmajoritet för deras förslag.

Nu är läget helt annorlunda. Nu ska den rödgröna minoritetsregeringen försöka få igenom sina förslag i en riksdag där det råder en kraftig högermajoritet. Den rödgröna regeringen vet att det nästan aldrig finns en majoritet för deras förslag.

Om de båda blocken, de rödgröna och alliansen, menar allvar med sina utfästelser att hålla Sverigedemokraterna utanför inflytande, måste de därför kunna kompromissa. Nu krävs det överenskommelser i förväg.

Regeringen har presenterat sin skolpolitik i regeringsförklaringen och därefter i budgetförslaget som de förhandlat med Vänsterpartiet. Där återfinns det mesta som dessa partier förde fram i valrörelsen med den skillnaden att det skett en rad olika kompromisser. Regeringen har också tydligt sagt att den är beredda att förhandla om sina förslag med allianspartierna.

Alliansen har svarat med att upprepa sina skolförslag från valrörelsen och sagt att de kommer att lägga fram dem som enskilda propositioner i riksdagen. Det underförstådda hotet är som alla vet att Sverigedemokraterna kommer att göra som de brukar, de kommer att rösta för alliansens förslag. Men alliansen har också sagt att de inte kommer att bryta ut några frågor utan de kommer att lägga in allt i sitt budgetförslag.

Hittills har allianspartierna inte varit särskilt intresserade av att göra upp med regeringen. Centerledaren Annie Lööf har varit tydligast och hon har lovat att regeringen kommer att åka på många nederlag. Detta hör till det parlamentariska spelet, varje parti försöker givetvis få gehör och genomslag för sina ståndpunkter. Även de rödgröna gjorde likadant ett par gånger under förra mandatperioden.

Men när det gäller skolpolitiken tillkommer ytterligare en mycket viktig faktor – det allvarliga läget för skolan. Resultaten faller, alltfler ungdomar klarar inte kraven till gymnasieskolan, en stor lärarbrist hotar och lärarna går på knäna. Dessutom råder stor trötthet på ideliga förändringar och hafsigt genomförda reformer.

Om de partier som förlorade valet nu driver igenom till exempel betyg från årskurs 4 med stöd av Sverigedemokraterna, är det uppenbart att de inte ser till skolans bästa.

Det är bara ett par år sedan betyg infördes från årskurs 6 och den reformen har inte hunnit sätta sig. Hela den senaste betygsreformen lider för övrigt av stora brister och den har orsakat mycket bekymmer för lärare och skolledare vid genomförandet. Dessutom saknas det forskningsstöd för förslaget om betyg från årskurs 4.

Lägger allianspartierna sådana skolmotioner kan de vinna kortsiktiga segrar i riksdagen men de förvärrar det allvarliga läget för skolan.

Men förhoppningsvis har bara de båda blocken positionerat sig inför kommande förhandlingar med sina utspel om skolpolitiken. Jag förutsätter att de kommer att klara av att ta ett gemensamt ansvar för skolan när det verkligen gäller.

Sten Svensson

One Comment on “Sten Svensson: Vilken skolpolitik ska den nya riksdagen föra?

  1. Sten Svensson.
    När jag gick i skolan fick vi betyg från första klass i folkskolan. En tunn betygsbok följde oss genom skolan. Betygen visade hur barnen lyckades i skolan kunskapsmässigt. Nu får barnen betyg från och med årskurs sex. Du påstår att det är en reform som ännu inte hunnit sätta sig. Vad menar du med det? Nu vill den så kallade alliansen att betyg ska sättas från och med årskurs fyra. Varför skulle en sådan ändring vara farlig? Det gäller att ställa diagnoser så tidigt som möjligt. Om betygen anses vara viktiga informationskällor bör de sättas så snart som möjligt. Problemet är: Hur sätter man rättvisa betyg? Vid det här laget bör ju Skolverket ha kommit fram ett rättvist betygssystem som kan diskuteras och antas av Riksdagen. Betygen är inte det som gör TIMSS och PISA visar att barnen presterar sämre nu än tidigare. Du vet varför det är så, men den förklaringen redovisar du inte i dina artiklar.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS