Ulf P. Lundgren: En liten betraktelse

En av de stora tyska filosoferna, jag tror det var Friedrich Hegel, skrev en liten betraktelse om vad som krävs för en säker slutledning. På lördagen hade han varit och handlat på torget. Där åhörde han en torgmadam som högljutt anklagade en av stadens borgare för att han lurat henne på fem pfennig. Detta, skrek hon, visade att han var son till en hora. Därefter följde en rad invektiv som varken ”Hegel” eller jag vill återge. ”Hegel” skriver, att det språk som madammen använde skulle aldrig han som filosof kunna bruka. Det är möjligt att borgaren var en son till ett lösaktigt fruntimmer, men att härleda detta möjliga faktum till att han lurade av madammen fem pfennig är en alltför abstrakt tankegång för en filosof.

Jag påmindes om denna lilla historia, när jag förstod att det beslut som togs 1991 om att kommunerna skulle få möjlighet att fördela resurserna efter lokala behov och att man skulle lämna tariffskalan vid lönesättning och sätta individuella löner har lett till att Sveriges femtonåringar får låga resultat på OECDs PISA test tjugofyra år senare. En sådan tankegång är alltför abstrakt för en pedagog.

Ulf P. Lundgren

11 Comments on “Ulf P. Lundgren: En liten betraktelse

  1. Naturligvis har de båda lärarförbunden skjutit sig själva i foten, genom sin acceptans av individuella löner. I Växjö har den ind. lönen medfört en tydlig, ökande komprimering av lönespännvidden. Nu interagerar dessutom skolministern i vårt lönesystem, genom att slänga ut rejäla lönedaskar till vissa, ospecificerade lärartjänster. Vad ska dessa 1:e lärare egentligen göra för nya konstruerade/påhittade läraruppgifter?? Ett vet vi, misstron inom kollegiet växer! För det andra vet vi att Hegels snikna torgmadam finns på alla nivåer inom skolan. Den viktigaste trösten i skolan är mer pengar!

  2. Man kan ju dra på smilbandet över madamens förhastade slutsatser.
    Nu är det dock så att Hegel antingen är eller inte är son till vad madamen påstår.
    Lika digitalt är det inte med tariffsystemets avskaffande, som otvetydigt har bidragit till en negativ lönespiral för lärarna. Hur stor orsaksandel till skolans försämrade resultat detta utgör är svårbedömt, men noll lär det knappast vara. Själv har jag efter 25 års heltidsjobb som lärare hoppat av pga. lönemissnöje. Hade min lön ens tillnärmelsevis följt tarifferna hade jag varit kvar. Lärare som slutat och har långt kvar till pension fylls på av nyexade som i genomsnitt har väsentligt lägre förkunskaper än de som utbildades för decennier sedan.
    Någonstans borde det försämra elevprestationerna.

    • Det är klar att Pekka har rätt men det har väl även Ulf P då det inte är kommunerna som utbildar lärare och efter 1988 övertog staten via universiteten även över från den “flummiga” staten i form av lärarhögskolor. Det blev sämre.

      Det finns saker som också är för abstrakta för en fysikadjunkt.Eftersom jag varit ”pojke” och gick låg- och mellanstadium under 1960-talet måste olika myter avlivas. Våra uppsatser var på 4 rader och läsandet av böcker avgjordes av hur stor text och liten mängd sidor det var om boken skulle ”recenseras”. Då jag tittade på PISA-uppgifterna i läsförståelse är det inte underligt att pojkar och elever från lägre SES-hem hamnar i botten. Basil Bernstein visade med tydlighet att ”real-life” har en dubbelhet som gör att elever från konkreta språkmiljöer tar det konkret och då identifierar sig med sin realitet. De kan inte distansera sig och delandet av pizzor är inga cirklar utan ”skarpt läge”.

      Vem eller vilka är nu intresserade över ”mobiluppgiften”? På det praktiska gymnasiet tyckte jag att eleverna (det var mest flickor) gjorde helt rätt när de blev förbannade över att breddningsdelen på de nationella proven frågade om talmönster i en almanacka och med utropet – Jävla idioter, vem f-n är intresserad av detta, stolt tågade ut ur klassrummet och struntade fullständigt i betyget VG.

      Ser man på en pojke i årskurs 7 och en flicka så lever de i olika världar. Det är väl klart att man inte kan ställa samma frågor till dem.

      Sedan räcker inte koncentrationen för att tillfredsställa den ”vita medelklassen”. Dagens skola mäter uthållighet och anpassningsförmåga på helt fel saker och de nationella proven i matematik är rena farsen ända upp till och med matematik 2B som är medelkassens avslutning av ingenting.

      Det är lättare att bara fråga eleven från vilket hem den kommer och vad detta hem anser viktigt att prata om och då sätta betyg på en gång.

      Jag tillhör per definition den ”gamla skolan” och är en förhatlig fysikadjunkt men jag skulle definitivt ha haft egna prov i matematik och delat ut två olika betyg. Ett i särskild och ett i allmän kurs. Den första mäts i TIMSS och den andra i PISA men nu börjar även matematikuppgifterna bli för ”utredande”. Vem f-n ritar ett diagram på rörmokarräkningar och säger att k-värdet eller linjens lutning… Och sedan ringer upp Petterssoms Rör och visar på skärningen till Björns Rör gjorde att… Det är bara kompletta dårar som ritar diagram över bensinförbrukning då en Buick från 1930-talet ska mullra, dra bensin, nöta däck…

      Det är STATEN som plågar ihjäl lärarna med nationella prov och fick till och med ta in proven för rättning då lärana inte kunde poängsätta. Lärarna förstod inte vitsen med frågorna. De var för abstrakta för matematiklärare.

      • Hej Håkan!
        Jag såg din kommentar till Johan Lithner. Han försvarar visst Fredrik Westmans WebMatH. Har du tittat på det mystiska hopkoket?
        Har NCM ingen koll på sina Matematikutvecklare. Ulla Runesson åtar sig att på femton veckor lär barn att det finns decimaltal mellan 0,97 och 0,98. Learning study kallas projektet. Cecilia Kilhamn och Kristina Drageryd skriver i Nämnaren 2012:3 att bråk man vara en punkt på tallinjen. De både ritar och skriver att det är ett intervall Ordet intervall använder de inte ty de veta ej vad ett sådant är.
        Allra värst är dock att Ola Helenius försvarar något han kallar “fem-metodiken” Vilken bas använder
        Ola Helenius. Du kan få hans utläggning om du skriver till sture.sjostedt@spray.se. Vill du se vilka
        han skickat till kan jag vidarebefordra Olas mail.
        Hälsningar
        Sture

  3. Det finns förstås ett stort logiskt hål mellan tariffskalan och låga PISA resultat men stoppar man in tex utbildningsförakt (alla lärare lika) och erfarenhetsförakt (ingen löneutveckling att tala om) och total oförmåga att åtgärda kompetensbrister så skulle det hålla i en rättegång,

  4. Ulf P. har absolut en poäng och själv har jag svårt för argumenteringen bygger på att man blandar äpplen och päron. Att lägre löner gör lärare missnöjda är givet, men blir de sämre lärare för det?

    Jag tror snarare att det handlar om att lärare och elever inte får arbetsro. Det kan jag inte bevisa. Det är min blinda tro. Var och varenda människa har åsikter om skolan och tror sig veta var problemen är. Titta på de krav som ställs på barn och ungdomar idag. Man höjer kraven, men det saknas stöd och ibland verklighetsförankring. Barn stressas, lärare stressas. Var finns dessa människor som presterar bättre under stress? Existerar de?

    Föräldrar bevakar lärare, kräver att deras barn ska få högre betyg (annars är det lärarens fel). Lärare som försöker leva upp till kraven dränks av nationella prov, överdriven administration (trots förändringarna), en alltför detaljstyrd kursplan, svårtolkade betygskriterier, ständiga organisationsförändringar och så denna energi som går åt till arbetet med den psykosociala miljön, elevernas individuella utveckling och att värja sig mot allt tyckande och den av Björklund uppbyggda statliga kontrollapparat, som stjälper istället för hjälper. Skolverkets informatörer, vars roll är att upprepa lagen, inte tolka den eller råda lärare i knepiga frågor, gör knappast till eller ifrån. Problemen skapas uppifrån, lösningen ska komma från en överarbetad lärarkår.

    Missnöjd? Ja, men det finns lösningar. Det går att riva upp skollagen, skrota betygen, byta regering, avveckla skolverket, börja om! Det behövs ingen kompetensutveckling. Det behövs en pedagogisk revolution! Låt lärare få vara lärare!

    • Lotra har nog rätt. Enda sättet är att få bort månglarna från templet. Det är alldeles för många kompletta totalt dimmiga “pedagoger” som livnär sig på en massa trams. Lewin är bara ett sätt för politiker att blanda bort korten. Tullberg likaså. Det är som FBI-agenten i Matrix. De finns överallt. De är med och misslyckas kapitalt men lika fullt återuppstår de. De kommer med pseudofrågor hela tiden och låtsas vara engagerade i någon form av “nysatsning”. Men att byta regering och få höra Baylan och Löfven vete f-n om jag står ut med. Magnus Uggla får nog skriva en ny “jag mår illa”.

  5. Individuella löner skapar split i grupper där samarbete är förutsättning för bra resultat. Sådan lönesättning är ett uttryck för NPM. Att tro att individuella löner och förste lärare skapar drivkrafter för bättre resultat hos våra elever är bygger väl knappast på vetenskap och beprövad erfarenhet!

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS