Ulla Berglindh: ”Materien bestämmer varat”

Svensk skola är ett elände, säger Pisaresultaten – det har varit månadens snackis i det offentliga rummet. Nu har alla stenar vänts för att förmå de skyldiga att ta sig fram i ljuset: Kommunerna, lärarna, lärarutbildningarna, SKL, facken, eleverna, regeringen, tidigare regeringar, Skolverket, föräldrarna, tidsandan, stadsdelsnämndernas budgetkrav, marknadiseringen, det fria skolvalet, utvärderingsmaskineriet, den pedagogik som är den för tillfället rådande missuppfattningen.

Jag vill lägga till en aspekt: Skolhusen.

Erik Gustaf Geijers ord kan vara en fond: ”Näst den högstes tempel vet jag inga byggnader, där ädelhet, värdighet, skönhet äro anständigare än i dem, som helgas åt offentliga undervisningen”. Sades av en man som var aktiv i den s.k. Snillekommittén, en svensk skolpolitisk kommitté mellan 1825-28. (Tegnér, Agardh och Berzelius var några andra medlemmar, om nån undrar). Citatet har inte förlorat i aktualitet. Inte heller behovet av begåvade skolkommissioner.

Under lång tid var skolhusets utformning föremål för genomtänkta idéer. Den fysiska omgivningens uppfostringspotential underströks i statliga anvisningar för skolbyggnader från 1865,1878, 1921. Skolans värdiga yttre och arkitektoniska utformning skulle tillsammans med sociala och pedagogiska krav framkalla en känsla av trevnad och behag och vara ett föredöme när det gällde prydlighet, ordning och god smak. Byggnaden skulle ha överskådlig planlösning, funktionella rumssamband, generösa trapphus och korridorer, portaler, vackra aulor.

I Göteborg –varifrån denna text skrivs – finns det många pampiga skolborgar och skolpalats: Nordhemsskolan, Hvitfeldtska, Kungsladugårdsskolan, Schillerska, Carl Johansskolan, Rambergskolan, fd Nya Elementar, Oscar Fredrikskolan, Annedalsskolan, Gamla seminariet…listan kan göras lång. En del används för andra ändamål, Fruntimmersföreningens flickskola på Chalmersgatan är bostäder. Några försvann; det estetiskt tilltalande, fullt funktionella huset som byggdes för Kjellbergska flickskolan på hörnet av Södra vägen och Kristinelundsgatan revs med 70 år på nacken 1967 i det kollektiva stadskärneomvandlingsvansinne som föredrog parkeringshus i betong.

Det var påtagligt hur många namnkunniga arkitekter som förr var engagerade i skolbyggnation: Östberg, Asplund, R.O.Swensson, Bjerke, Fahlström, Lilienberg, Zimdahl, Aalto – och konstnärer: Carl Larsson, Anders Zorn, Bruno Liljefors, Albert Edelfelt. Skolhusen var inte mindre viktiga än andra offentliga och privata byggnader: Konstmuséet, Auktionsverket, Amerikahuset, GP-huset, Lorensbergsvillorna, kyrkor, stationer och societetshus. Vi talar fortfarande Göteborg, men alla större städer kan ge liknande exempel.

De små folkskolorna på landsbygden var inte tillkomna med mindre pedagogisk nit och vilja till god och ombonad miljö, ofta var även de arkitektritade i enlighet med  bygdens och landskapets traditioner.

Vad säger den byggnad som är tillkommen med professionellt förhållningssätt? Den säger: Du är viktig som kommer innanför dessa väggar, vi rymmer kunskapens hemligheter. Du måste gå uppför de breda trapporna med ortoceratiter för att bli delaktig i mina hemligheter. Jag har stora fönster och höga tak, jag består av äkta material och är byggd med gott hantverk och ärlig konstruktion. Kanske har en konstnär smyckat mig, kanske utgår jag från en normalritning i 1867 års ”Tidskrift för Byggnadskonst och Ingenjörs-Vetenskap”.

Och vad säger å andra sidan 60-och 70-talens fyrkantslådor till centralskolor med evighetslånga korridorer och skramlande plåtskåp? Och paviljongskolorna, med spretiga tentakler och så lågt i tak att inga tankar fick plats? För att inte tala om hus byggda på idén om kollektiva metodiska processer: studiehallarna – som möjligen kunde fungerat med Lancasterpedagogik som övergavs redan för 200 år sen. Jo,  de skriker: Här gäller fabriksmässiga processer, rationella och industriella krav och metoder, undervisningsteknologi och löpande band – ta Dig igenom så fort Du kan för att bli anställningsbar!

Och nu då? Väldigt mycket är snabbt och billigt, byggfusk och sjukahus-åtgärder, fukt och flytspackel. Enstaka föredömen: gymnasiet i Ale, Wingårdh var arkitekt. Waldorfsskolornas medvetna färger och former.

Göteborgsposten har i ett par dagar haft stora uppslag om behovet av 57 nya och ombyggda skolor i kommunen och beskriver en utomordentligt viktig situation. Man önskar innerligt att lärdom kan dras av såväl misstag och professionalism. Gott hantverk, äkta material, fina utemiljöer. Hållbart och ändamålsenligt och vackert. God social arkitektur. Ta tillfället!

(Ulla Berglindh är universitetslektor och arbetar i det vackert ombyggda A-huset, Pedagogen, Göteborgs Universitet)

 

 

 

3 Comments on “Ulla Berglindh: ”Materien bestämmer varat”

  1. Verkligen sant. Även om det kanske är svårt att påvisa den exakta betydelsen av husen, dess form och anda, så slås jag ofta av hur ett så förhållandevis fattigt Sverige kunde frambringa så många vackra och påkostade byggnader för ‘det vanliga folkets’ nyttjande, vare sig det rörde dövskolor eller s.k. sinnessjukhus, i jämförelse med vad som man idag anser sig ha råd med. I ett samhälle som på många sätt är så ekonomiskt mycket starkare. Arbetskraftkostnad är väl ett av svaren, men långt ifrån det enda.

    • Mycket intressanta tankar. I vilka rum skapas och förmedlas vår samtids syn och kunskap om sig själv, sin historia och framtid? I vilken rumslig och materiel representation synliggörs kunskapens och de kunskapandes värde och betydelse? Den tillfälliga och föränderliga arkitekturen och materialen i de moderna skolbyggnaderna berättar väl om kunskapernas tillfälliga natur och höga sanningsinflation. De tillfälliga, obeständiga materialen berättar väl för de kunskapssökande att: Detta är inte de beständiga värdarnas och kunskaperna boning; det du finner här ger dig inte något bestående. Kanske är den moderna skolarkitekturen ett uttryck för skiftet från ämnesinnehåll till förmågor Byggnader, rum och material berättar även att kunskapen inte bor här, den finns någon annanstans.? Kunskapen lever i cyberrymden, den lever i entreprenörens intuition om framtidsexpansion, den visar sig i metakognitiv distans till erfarenheter och innehållsdjup.

      Det skulle vara intressant att se en undersökning om kunskapssyn och framtidshopp som fästs vid studierna hos elever och lärare som arbetar och studerar i de klassiska solida skolbyggnaderna och de som arbetar och studerar i de moderna byggnaderna? Förmodligen är detta svårt då den socioekonomiska bakgrunden slussar studenter och elever till olika studiemiljöer.

  2. Tack Ulla. Jag har i perioder arbetat i den typ av skolor som Anna Odell filmade i sin senaste film och jag fick rysningar. Nästan som fängelser!

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS