Skola och SamhälleVesna Prekopic: Alla barn förtjänar läxhjälp
Rutavdraget för läxhjälp motverkar skolans eget uppdrag att ge alla barn i Sverige lika stor rätt och möjlighet till en god utbildning. Det borde vara självklart att skolan ska ta hand om kunskapsuppdraget om satsningen på lärarnas status är allvarligt menad.
Därför är det glädjande att Stefan Löfven äntligen har tagit det socialdemokratiska bladet från munnen och föreslår att rutavdraget för läxhjälp ska avskaffas. I DN (27/9) menar han att ”om alla ska vara med och betala ska alla barn ha möjlighet att delta”. Jag håller med. Istället för att skattepengar endast går till vissa barn, bör pengarna läggas på att förbättra skolornas resurser, så att alla får den hjälp de har rätt till. Det får inte bara vara de barn och ungdomar vars föräldrar vill eller kan skaffa köpt studiehjälp som får hjälp. Avskaffandet av rutavdraget för läxhjälp är ett uttryck för en ideologisk likvärdighetstanke, men knyter även an direkt till skolans nationella kunskapsuppdrag, där det är skolan som har ansvaret för att alla barn och ungdomar ska nå kunskapskraven.
Det är, och ska vara, skolan och dess huvudman som ska se till att eleverna får det extra stöd de behöver för att klara sina studier. Det som lärs ut i skolan bör tränas i skolan, av den professionella pedagogiska personal som är anställd för att göra just det. Politiker har de senaste åren varit måna om att framhäva lärarna som kärnan i svensk skolas framgångsutsikter. Lärarnas status, och därigenom skolans, ska höjas genom högre löner och karriärstjänster, men de förväntas inte klara av uppdraget att själva ta hand om elevernas inlärningsbehov. Det går inte ihop.
Alla barn förtjänar att klara kunskapskraven i skolan och alla skolor förtjänar förtroendet att få fullfölja sitt kunskapsuppdrag. Skolan ska inte vara en leverantör av kunder till privata läxhjälpföretag, utan den ska vara den samhällsinstitution i vårt demokratiska samhälle, vars viktigaste syfte är att se till att utbildning och bildning är tillgänglig för alla. Om skolorna i Sverige inte själva klarar att organisera för att ge elevernas förutsättningar att klara sin skolgång, då är vi illa ute.
Rutavdraget för läxhjälp handlar både om en avprofessionalisering av läraryrket men visar också på en människosyn, som legitimerar att dagens barn och ungdomars möjligheter till en god utbildning och framtid avgörs av deras föräldrars köpkraft. Elevers skolframgång ska inte vara beroende av vilka ekonomiska, praktiska eller kunskapsmässiga resurser deras föräldrar har, utan av att skolan sköter sitt uppdrag.
(Vesna Prekopic är skolledare på Tumba gymnasium)
5 Comments on “Vesna Prekopic: Alla barn förtjänar läxhjälp”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Det framgår inte på vilket sätt utbildningen i skolan skulle förbättras genom att en viss skatteteknisk detalj ändras men det är väl för att jag inte delar den människosyn som framkommer mellan raderna. Aldrig trodde jag att Alva Myrdals visioner om ett samhälle där föräldrar inte tillåts uppfostra sina barn ännu hade sina företrädare.
Läs din historia igen. Att ta till med Alva Myrdals visioner måste ses i sett sammanhang. Vad pågick i Sverige under denna tid. En bra studie att läsa för er alla är, Rätt barn i rätt klass.
Min systerdotter får hem läxor där historiska händelser, kemiska processer o s v är sammanställda till kortfattade punktvisa meningar. Utan sammanhang och utan närmare förklaring. Skolan har nämligen inte tillräckligt med läroböcker så att eleverna kan få var sin bok där de tillsammans med sina föräldrar möjligtvis skulle kunna förstå vad det är som ska läras in.
Men för att få föräldrarna att engagera sig ännu mer i sitt barns studier så har man dessutom “hemprov” som ska göras…. Själv fick jag och min systerdotter B på ett sådant “hemprov” om kroppen. Varför vi inte fick A kunde jag inte utläsa av den kortfattade kommentar som stod.
Är det inte lite märkligt att vi utbildade pedagoger förväntar oss att föräldrarna ska fixa det vi själva inte fixar under en hel skoldag, för kanske flera barn i olika åldrar och dessutom utan vettiga redskap?… med mat och tvätt och allt annat som ska fixas innan det är läggdags!
Jo, det är mkt märkligt! 😉
Back to the future –
Tage Erlander om 40-talet:
”Ett barn från ett välbärgat hem hade mkt större möjligheter att få hjälp med stödundervisning än ett barn vars föräldrar var obemedlade.” –
Det går alldeles utmärkt att punkta dagens skolkris bakåt… Lösningen efter 40-talet på läxhjälp i grundskolan hette “samlad skoldag” och “fritidspedagoger”, som skulle sträva med att baka in läxläsandet i skoldagen – för att avlasta stressade föräldrar inte minst. Eller? Och skolöverläkare pekade på behovet av en betygsfri skola, därest barnen annars fick div. “nervösa besvär” som det hette med dåtidens språkbruk. Skolan är ju vår största friskvårdsinrättning, förlåt – borde vara –
Just gymnasietiden är utmärkt för sunda levnadsvanor och inskolning i arbetslivets 8timmars dagar. Med flex naturligtvis, vilket ju passar tonåringar utmärkt. Eller 75% s arbetsvecka så att vi föräldrar kan hinna hjälpa våra barn m skolarbetet. De där 25% skulle då analogt bestå i att äldre elever hjälper yngre elever, också en klok tanke från en gången framtid; (Lippit’s m.fl. forskning.) Det vore väl något det! Att gymnasie-elever hjälpte varandra, där UGL- utbildade lärare var handledare! (UGL=UtbildningGruppLedare). Kanske de “nervösa besvären” skulle minska? Eller vad tror ni, kollegor?