Debatten om skolan kan liknas vid de tre blinda personer som i allegorin får tag i varsin del av en elefant: dess snabel, dess fot, dess svans. Ingen av dem har egentligen fel när de försöker beskriva vad de möter, men ingen av dem har heller en fullständig bild. På motsvarande sätt beskrivs undervisning inte sällan utifrån en enda dimension, till exempel ”faktamemorering”, ”digitalisering” eller ”formativ bedömning”. Det är inte direkt ”fel” att beskriva undervisning i någon av dessa termer, men det ger inte hela bilden.
Det finns inte bara ett enda sätt att lägga upp undervisning, utan många. Inte minst beror det på innehållet – det vill säga vad eleverna ska lära sig.
Frågan om tillgång till lärare är utbredd i USA, men inte så mycket här i Australien (även om den numera finns i större städer i Nya Zeeland). Det finns ett behov av att uppmärksamma förändrade levnadsvillkor och ambitioner hos unga av idag. De accepterar (mer än vi gjorde) kortare anställningar och alltför många ser läraryrket som problematiskt, därför att: a) löneökningen främst är en funktion av erfarenhet (år på jobbet), b) i många länder planar löneökningen ut efter cirka 10 år, c) befordran finns bara utanför klassrummet och d) expertis värderas inte (varken i pengar eller med uppmärksamhet).
Tänk dig en lärare som spenderar 100 000 dollar på sin egen yrkesutveckling – vilka andra än den egna familjen skulle ens märka eller bry sig om detta! Vi måste återinföra begreppet expertis – eftersom det främst är detta som lockar människor till att komma in i och stanna i läraryrket. Vi skriver just nu en bok om denna expertis, som snabbt nedvärderas. I Storbritannien och Nya Zeeland används till exempel över 25 procent av lönebudgeten till amatörer (lärarassistenter), vilka inte har någon alls, eller till och med negativ, inverkan på elevernas lärande – även om alla älskar dem. Det sänder ett kraftfullt budskap, när man gör skolan billigare genom att ge barnen amatörer, när de i själva verket behöver experter.
Slåss för den goda saken! Det handlar inte bara om pengar, utan mer om vilka signaler som pengarna ger – är det följsamhet och flit som belönas eller är det expertis!
John Hattie är Laureate Professor vid Melbourne Graduate School of Education
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Skola och Samhälle
SENASTE KOMMENTARER