Joakim Landahl: Dyr och billig pedagogik

Flera debattörer beskriver progressiv undervisning i termer av “billig pedagogik”, i motsats till den dyra, lärarledda undervisningen. Men Joakim Landahl undrar om det verkligen finns någon undervisning som är enkel, billig och snabb, samtidigt som den är seriös. Kanske handlar detta om något helt annat än progressiv kontra lärarledd undervisning? 

I den pedagogiska debatten har det under senare tid refererats till så kallad katederundervisning som “dyr pedagogik” medan så kallad progressiv och/eller konstruktivistiskt inspirerad undervisning beskrivs som “billig pedagogik”. Lärares och skolors val av undervisningsmetoder framstår här indirekt som resultatet av en ekonomisk kalkyl, som ett sätt att spara tid och pengar. Jonas Linderoth, som använder sig av begreppet instruktion, betonar exempelvis att instruktion innebär mycket planering i relation till undervisningstiden, medan konstruktivistiska undervisningsupplägg går snabbt att planera och fyller mycket lektionstid: ”Enkelt uttryckt, konstruktivism är billig pedagogik, instruktion är dyr.”[1] Tankegången har ekat även hos andra debattörer. ”Progressiva undervisningsmetoder […] är en billig form av pedagogik” menar Isak Skogstad (2018)[2]. ”Undervisningsformer där läraren inte är så viktig, utan i stället ger stort utrymme för elevens eget arbete är billig pedagogik” skriver Anna Ekström och Karl-Petter Thorwaldsson (2018).[3]

Denna föreställning om att det finns två sorters pedagogik – en dyr och en billig – ter sig intuitivt rimlig. Utan tvekan kräver lärarledda lektioner i form av exempelvis längre föreläsningar ofta väldigt mycket förberedelser. Men därav följer inte med nödvändighet att även så kallad progressiva metoder till sin natur är billiga. Ett historiskt exempel kan tjäna som illustration till detta.

År 1966 gavs svenska lärare för första gången laglig rätt att gå ut i strejk. Som statligt anställda hade de inte haft den rättigheten förut. Ganska snart – ja, samma år – tog de chansen, och strejken besvarades med lockout från arbetsgivaren. I artikeln ”Vår arbetssituation är inte acceptabel!” beskrev ordföranden för Lärarnas riksförbund, Olle Anderberg, hur det var att vara lärare år 1966. En orsak till lärarnas dåliga arbetssituation var, menade han, att katederundervisningen höll på att ersättas av annan, mer arbetskrävande, metodik.

“Den hävdvunna katederundervisningen är på väg att försvinna till förmån för nya och för både lärare och elever vettigare arbetsformer, sade adjunkt Olle Anderberg, förbundsordförande i Lärarnas riksförbund, i ett uttalande på fredagen. Både det nya gymnasiet och grundskolan har härvidlag medfört en radikal omdaning. Förutom att själva metodiken i undervisningen sålunda starkt förändrats, har lärarna emellertid pålagts en mängd helt nya arbetsuppgifter. Vi har därför fått en arbetssituation som knappast är tolerabel. Detta är en viktig del av bakgrunden till våra fackliga krav.” (Skolvärlden 1966:1549)

Hur menade då ordföranden i Lärarnas riksförbund att katederundervisningens försvinnande kunde öka arbetsbelastningen? Han gav flera exempel: “Handledning av elever vid specialarbete, betingsläsning, grupparbete och en hel del annat ökar lärarens arbetstid med åtskilliga timmar i veckan.” Han utvecklade resonemanget genom att särskilt peka på den arbetsform som brukar kallas grupparbete:

“Som exempel nämnde hr Anderberg, att en enda lektion med grupparbete för eleverna ofta innebär en förberedelsetid för läraren på mellan fyra och sex timmar. Grupperna i en klass skall alla förses med väl utarbetade och i realiteten genomförbara arbetsuppgifter. Det betyder bl. a. genomgång av uppslagsböcker, facklitteratur, läroböcker och AV-materiel såsom film och ljudband. Allt skall sedan ställas samman till för grupperna och de enskilda eleverna lämpade anvisningar. Förutom detta får läraren oftast utföra det rent manuella arbete, t. ex. stencilskrivning, som krävs i de här sammanhangen. Den utanför schematid lagda arbetstiden har för de lärare, som vill söka nå upp till den nya skolans intentioner, ökat på ett sätt som utomstående svårligen kan föreställa sig, framhöll hr Anderberg.” (Ibid.)

Anderbergs uttalanden är en påminnelse om att det inte finns någon undervisning som till sin natur är enkel, billig och snabbt avklarad. All form av undervisning, oavsett om den kan klassificeras som klassundervisning, individuellt arbete, grupparbete eller på annat sätt, kan genomföras på sätt som kräver mycket stora förberedelser. Snarare än att skilja mellan billiga och dyra metoder skulle vi således kunna säga att alla metoder kan tillämpas på ett mer eller mindre seriöst – och därmed kostsamt – sätt. Den centrala distinktionen blir då istället mellan förberedd och icke-förberedd undervisning.

Ytterligare en slutsats som kan dras är att alla försök att mer eller mindre påtagligt förändra undervisningsmetodiken innebär att särskild mycket tid behöver investeras just kring detta skifte, särskilt om detta ska genomföras med hög kvalitet. Den lärare som undervisat med en viss metod i några decennier kan luta sig tillbaka till en rutin och tilltro till sin egen förmåga, medan den som inte gjort det kan behöva resurser för att i någon mån skolas om. Jag är rätt säker på att dessa förutsättningar inte gavs på ett särskilt bra sätt under säg 1990-talet. Möjligen var tilltron till att man satt inne med de rätta svaren kring hur undervisning bör organiseras på sina håll så pass stark, att man inte tillräckligt beaktade värdet av att skapa förutsättningar för att göra saker med hög kvalitet. Omvänt borde debattörer som vurmar för katederundervisningens återupprättande idag kunna formulera trovärdiga resonemang om hur detta ska gå till i praktiken. Att göra smärre förändringar av formuleringar i läroplanen torde exempelvis inte räcka långt.

Joakim Landahl är professor i pedagogik med inriktning mot utbildningshistoria vid Stockholms universitet.

[1] http://www.skolaochsamhalle.se/flode/skolpolitik/flumpedagogik-och-marknadsstyrd-skola-tva-sidor-av-samma-mynt/

[2] https://www.dagenssamhalle.se/kronika/nar-ska-det-pedagogiska-experimentet-ta-slut-23200

[3] http://www.lo.se/start/tal_och_artiklar/fler_an_vi_bor_rannsaka_sin_skolpolitik