Erik Cardelús: Vi bör alla axla ansvaret för de ungas läsande

Läskrisen bland de unga är ett faktum och vi bör använda alla medel för att försöka komma runt den. Men hur står det till med läsningen hos barnens förebilder? Med en liknelse mellan snabba och långsamma kalorier, där scrollandet och läsandet utgör metaforens föremål, uppmanar Erik Cardelús oss alla till att ta ansvar och samlas kring läsandet. (red)

Den 4 oktober inträffar kanelbullens dag. Det är en viktig sammankomst för många i fikakulturens förlovade land Sverige. På vårterminen firas ett annat bakverk – semlor. Då råder fettisdag och många av oss förenas i en gräddig gemenskap.

Bakverk i all ära, men det finns mycket annat att hedra och högtidlighålla i läskrisens och skolkrisens Sverige. Saker med mer kognitiv näring än kalorier. Uppenbart bör vi rikta mer gemensamt ljus mot böcker och läsning än idag. För – handen på hjärtat – hur många av oss firar egentligen Read Hour 6 september ? Hur många av oss minns ens dessa högtidsdagar, självmant, jämfört med kanelbullar och semlor på ”rätt dag”?

Likafullt är läsningen och böckerna viktigare än någonsin i vårt globaliserade och segregerade kunskapssamhälle. Så viktigt att ansvaret inte kan lämnas över ensamt till svensklärare, literacy-forskare och bibliotekarier, utan alla måste vara med. För bortom pompöst prat, kan vi enkelt konstatera att vår civilisation vilar på den avancerade förmågan att läsa (Manguel 2005).

Utan en utvecklad läsförmåga – eller literacy, om så önskas – står vi oss slätt inför de ökande kraven på högre utbildning, evidensbaserade professioner och forskningsanknytning. Och som de flesta redan vet, kräver den avancerade läsförmågan mycket mängdträning, mycket uthållig och fokuserad ansträngning, vars bästa bränsle är lust. Men detta omfattande lustinriktad läsande kräver inte bara pedagogiska pekpinnar, stöttning och forskningsinsatser, utan lika mycket behövs en bred och levande läskultur, baserad på gemenskap och glädje inför böcker och bildning.

Illavarslande visar undersökningar att 24 procent av dagens unga saknar en grundläggande läsförmåga. Siffror som relaterar till PISA-ras.

Allra sämst går det som bekant för killar med utländsk bakgrund från socioekonomiskt svaga hem. Men problemet stannar det inte där: läsvanorna och läsförmågan sjunker över hela befolkningen, så här finns mycket att tackla gemensamt. För vem vill att samhället segregeras mer än idag, att stora delar av befolkningen inte kan och orkar utbilda sig och ta sig vidare? En bred avancerad läsförmåga är även grunden för demokratins välmående, att utveckla ett språk och kunna delta i det offentliga samtalet.

Frågan kvarstår: Hur vänder vi läskrisen? Enklast riktar vi frågan mot oss själva. Är vi goda förebilder för våra barn och unga? Kanske tillbringar vi oproportionellt mycket tid med meningslöst scrollande. Om inte vi själva, så ”dom där borta”, dom som sitter försjunkna i scrollande – på tåg och tunnelbanor, bänkar och bussar? Dom som går runt som scroll-zombies på gatorna och riskerar – mindre eller större – olyckor.

Men bortom den eviga kampen för självförbättring, finns skolan och samhället, två sfärer som bör kroka arm mer än idag, om vi vill ha kraftfull och långvarig förändring.

Naturligtvis bör vi fortsätta med alla verkningsfulla åtgärder som görs idag, från bibliotek till läsfrämjande pedagoger av olika sort, från bokmässor till babyläsning.

Även digitalisering måste balanseras bättre. För ingen kan längre skylla på bristande information eller otillräcklig forskning om digitaliseringens baksidor. Visst vet vi sedan länge att hjärnans arbetsminne är trångt och lättstört, vilket i kombination med det outvecklade konsekvenstänkandet hos barn och unga lätt leder fel. Att scrolla på skärm kan därför liknas vid snabba kalorier, medan fördjupad läsning går trögare. Som hamburgare och havregrynsgröt, om en banal och ovetenskaplig liknelse tillåts.

Uppenbart vet vi också – genom forskning, beprövad erfarenhet och egna upplevelser – att digitala aktiviteter ofta inbjuder till multitaskande och splittrat fokus. Att läsa på papper är bättre för koncentration och studiero, bättre för att läsa längre och mer krävande texter. Att uppmuntra till läsning, vitt och brett, och med oss själva som rollmodeller blir därför avgörande. Och att vara del av en stark, bred och levande läskultur hjälper inte bara våra unga, utan hela skolan och samhället.

I närtid inträffar kanelbullens dag, ett tillfälle att njuta, känna gemenskap och föra samtal. Och med goda bullen kan vi ta fram goda boken, fysiskt och mentalt, berätta om den senaste starka läsupplevelsen vi haft eller tänker oss ha i framtiden.

En enkel, men ändå kraftfull början på något bättre i dagens läskris.

Erik Cardelús

Referenser

 Manguel, A., & Eklöf, M. (2005). En historia om läsning / Alberto Manguel ; översättning: Margareta Eklöf. (Ny utg.].).

Vi Lärare (2023-12-11) Forskarna om läsraset i PISA ’Det är allvarligt.’ https://www.vilarare.se/amneslararen-svenska-sprak/pisa-2023/forskarna-om-lasraset-i-pisa-laget-ar-allvarligt/