Magnus Erlandsson: Den nya läroplanen för förskolan – storslagen men ouppnåelig?

Förskolans reviderade läroplan är full av goda värden, visioner och mål. Men de tycks krocka med de förutsättningar många förskolor lever under. Och vad skulle egentligen krävas för att få läroplanens alla ambitioner realiserade, undrar Magnus Erlandsson.

Som läsare – och medborgare – är det lätt att känna stolthet över förskolans nya läroplan, som i de här passagerna till exempel:

 

”Utbildningen ska genomföras i demokratiska former och lägga grunden till ett växande intresse och ansvar hos barnen för att aktivt delta i samhället och för en hållbar utveckling – såväl ekonomisk och social som miljömässig (…) Utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation (…) Förskolan ska vara en levande social gemenskap som ger trygghet samt vilja och lust att lära” (SKOLFS 2018:50).

 

Hela läroplanen är värd att citeras. De tretton sidorna i förordningen kan läsas som både en berättelse om Sverige och som en dröm om Sverige – ett Sverige så som det borde se ut. Om vi kunde garantera att landets förskolor förverkligade alla läroplanens föresatser vore det samtidigt lättare att föreställa sig en framtid där de stora problemen för både samhälle och natur är lösta – när dagens barn blivit morgondagens vuxna.

Målen, nu sammanlagt 28 stycken (vilket är några fler än i den tidigare läroplanen), inleds alla med samma formulering: ”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla…”. Och så följer målen – som att utveckla öppenhet, respekt, solidaritet och ansvarstagande; självständighet och tillit till sin egen förmåga; nyfikenhet, kreativitet och lust att leka och lära; förståelse för samband i naturen och för naturens olika kretslopp, etcetera.

Till nyheterna i den reviderade läroplanen hör också skrivningar om bland annat undervisning, digitalisering, högläsning, hälsosam livsstil, liksom om en förtydligad rollfördelning mellan förskollärare och barnskötare. Samtidigt byter förskolechefen namn till rektor.

Men det är en sak att som medborgare läsa och imponeras av läroplanen, en annan att som medarbetare i förskola vara ansvarig för att förverkliga den. Säkert fungerar texten som en källa till stolthet även för de som leder och bedriver förskoleverksamhet. Men denna stolthet bör rimligen blandas med känslan av en väldig tung börda på axlarna – hur ska vi lyckas med allt det vi förväntas lyckas med?

Krocken mellan vision och vardag kan inte bättre illustreras än av redogörelserna i det så kallade Förskoleupproret och de nära 700 sidor av mestadels dystra skildringar från landets förskolor som publicerats på organisationens hemsida[1]. Här är några rader från bara ett par av de flera hundra anställda i förskolor som delat med sig av tankar, känslor, berättelser:

 

”Som det är idag känner jag varje dag dåligt samvete för att jag inte hinner med. Jag hinner inte prata med alla barn varje dag. Jag hinner inte hjälpa dem skriva ut den där fina fylla-i-teckningen de så gärna ville ha. Jag får ofta avbryta dem när de vill berätta saker eller fråga om något – för att jag måste finnas på flera ställen samtidigt. För vi räcker aldrig till. Snälla alla politiker där ute, jag älskar mitt jobb och mina barn men vi alla går på knäna och orkar snart inte mer.”[2]

”Jag har slutat efter 21 år inom förskolan, 4 år som vikarie och 16 år som förskollärare. Detta trots att jag egentligen älskade mitt yrke. Men jag som så många andra blev sjuk av arbetsmiljön. Det som gjorde mig sjuk var: att ha så många administrativa arbetsuppgifter som förskollärare har idag och ingen tid att göra dem på, förutom på rasten/hemma (dvs obetalt) eller att lämna kollegor ensam med allt för många barn; att vara kallsvettig av stress vid flertalet gånger om dagen; att räkna barn hysteriskt av rädsla att man glömt någon; att behöva ljuga för föräldrar, vara glad, positiv och berätta om hur dagen varit medan jag egentligen vill skrika jag har ingen ANING hur ditt barn haft det idag för jag har inte ens sett det mellan alla släckningar av mera akuta kriser och behov”.

 

Läser man Skolinspektionens tillsynsbeslut och kvalitetsgranskningar[3] tycks diskrepansen mellan mål och verklighet oftast ha att göra med bristande förmåga och vilja hos förskolans medarbetare. Förskoleupproret däremot ger oss bilden av att skillnader mellan vision och vardag kan förklaras med de villkor och förutsättningar som förskolans chefer och medarbetare inte på egen hand kan påverka.

Omarbetat kan det här upproret faktiskt bli till ett nytt ”styrdokument”, men nu inte med landets förskolor som adressater – utan istället riktat till våra politiker. Ett styrdokument där listan på mål istället inleddes med följande refräng: ”Politiker i stat och kommun ska ge varje förskola förutsättningar att förverkliga läroplanens intentioner”, genom att (till exempel) – minska barngruppernas storlek, öka personaltätheten, öka utrymmet för planeringstid, minska den administrativa bördan, etcetera.

 

Magnus Erlandsson är statsvetare och lektor i ledarskap vid Malmö universitet

 

[1] Förskoleupproret samlar förskolepedagoger som tillsammans opinionsbildar för bättre villkor i förskolan, https://forskoleupproret.weebly.com/

[2]https://forskoleupproret.weebly.com/uploads/7/3/4/7/7347960/berättelser_pressatläge_27_12_2017-25_3_2019.pdf

[3] Se till exempel Skolinspektionen (2012). Förskola, före skola – lärande och bärande och Skolverket

En kommentar till “Magnus Erlandsson: Den nya läroplanen för förskolan – storslagen men ouppnåelig?

  1. En synnerligen relevant text – hoppas den läses av många verksamma i förskolan – om de hinner och orkar..

    Vi som utbildar förskollärare och rektorer i förskolan behöver också reflektera över bästa sättet att bidra till såväl måluppfyllelse som realism.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter