Maria Jarlsdotter: Varför är frågan om vinstdrivna skolor död i politiken?

Många av skolans nuvarande problem har sin grund i det marknadssystem som implementerades och utvecklades under 1990-talet. Trots det, och trots att det finns ett folkligt stöd för att begränsa skolmarknaden, så har inget parti vågat ta tag i denna fråga. Det är dags nu, menar Maria Jarlsdotter (red).

Ok, jag förstår att det här inte är ett vetenskapligt säkertställt resultat. Ändå, över 3100 personer svarade, tydligen en fråga som engagerar. Det vill säga, frågan engagerar folk i allmänhet, dock inte politiker. Vi vet att utbildningsminister Anna Ekström är tveksam till vinster i skolan men vi vet också att hon blivit belagd med munkavle genom januariöverenskommelsen. Häromveckan blev bryskt hon påmind om det på twitter av Annie Lööf.

Varför är det här en ickefråga i politiken? Vad är det som gör att den är förbjuden att diskutera? Jag vill verkligen veta. Om det skulle vara så att 85 procent är emot vinster i skolan kan det ju inte vara det folkliga motståndet som gör att politikerna klamrar sig fast. Ibland hävdar någon “Men om skolor stänger ner var skall då eleverna ta vägen?” Svaret är naturligtvis att lokalerna, personalen och eleverna finns kvar, det är bara att driva skolan vidare för någon som inte bara är intresserad av att tjäna pengar på verksamheten. Jag har också hört: “Men den skolan är ju så bra, skall inte barnen få gå där?” Absolut, den kan till och med bli ännu bättre om alla pengar går tillbaka till skolan och eleverna istället för till aktieägarna. Det dummaste argumentet är nog ändå att det skulle bli någon slags extremsocialism om vi inte tillåter vinstdrivande skolor. Det är vi i Sverige som är extrema, vi har haft det här systemet sedan 90-talet och INGET annat land har följt efter.

Endast ett land har haft samma system, Chile, men de har nu lämnat. Det är alltså möjligt att göra.

På förekommen anledning: Ja, jag vet att det finns fristående skolor som gör ett utmärkt arbete likväl som det finns kommunala där det finns mer att önska. Min poäng är att skillnaderna mellan skolor skall vara minimala. Det skall inte spela någon roll var du bor eller vilken skola du går på, du skall få samma goda undervisning och lära dig lika mycket. Det borgar för en stabil framtid för Sverige.

Varför har vi då en skolmarknad?

Det enkla svaret är att regeringen Bildt 1992 tog ett beslut att omvandla skolan till just en marknad, privatisering bekostad med skattepengar (trots skarpa varningar om konsekvenserna från OECD).

Ingen försöksperiod, det var full fart från början.

Jag tror faktiskt inte att regeringen Bildt i sin vildaste fantasi förutspådde den utveckling som skett med stora börsnoterade företag och vinster som flyttar utomlands, jag tror att det fanns ett visst mått av naivitet. En tanke var att genom att skolor konkurrerar sinsemellan skulle kvaliteten höjas. Det har inte riktigt blivit så.

Vill man vara snäll kan man också säga att många olyckliga samverkande faktorer vid ungefär samma tid har skapat dagens skola. Först kommunaliseringen med många huvudmän, sedan privatiseringen med ännu fler, avreglering av lärares undervisningstid, New Public Management (målstyrning med ständiga krav på ökade resultat, ökad kvalitet till en lägre kostnad), en skollag med väldigt långtgående krav på skolan. Det var också en tid som präglades av många pedagogiska trender som inte alltid var gynnsamma för eleverna, vilket synts tydligt i internationella mätningar.

När det började skena iväg med många huvudmän och staten fick panik inrättade man Skolinspektionen med uppdrag att kontrollera och säkerställa kvaliteten. Det har också gått sådär. En sak är säker, de som ropar på ännu mer kontroll ställer till med ett ännu större administrativt elände för skolorna.

Frågor politikerna borde ställa sig:

• Vi får inte ungdomar att välja läraryrket i tillräckligt stor utsträckning. Varför?
• Vi får inte lärare att stanna kvar i yrket i tillräckligt stor utsträckning. Varför?
• Lärare blir i allt större utsträckning långtidssjukskrivna. Varför?
• Alla skolor i Sverige är inte lika bra. Varför?

De här frågorna har funnits på agendan en lång tid och ändå händer ingenting politiskt eller i alla fall väldigt lite och alldeles för sent. Det som händer är inte genomgripande utan mer av lappa-och-lagakaraktär. Varför?

Att få svar på de här frågorna måste rimligen vara högsta prioritet hos alla politiker. Det handlar om Sveriges framtid.

Jag har varit skolledare sedan 90-talet och sett förändringen som skett och sker och har bland annat skrivit om det här. Många samverkande faktorer är det, en del handlar om naturliga samhälleliga förändringar. Den största enskilda faktorn som ställer till mest i svensk skola är dock marknadiseringen av skolan. Misstaget att göra elever och föräldrar till kunder står samhället dyrt. OBS! Jag talar inte om “frihet att välja” här, det går utmärkt att driva skolor som stiftelser och kooperativ på “non-profitbasis”. Men den skattefinansierade skolpengen, om nu det systemet skall finnas kvar överhuvudtaget, måste gå till skolan och eleverna. Allt annat är orimligt.

Vi kan inte ha vinstdrivna skolor, det finns en anledning till att inga andra länder har följt efter. Spåren förskräcker.

Detta blir särskilt tydligt när kommuner gör neddragningar, för att behålla vinstmarginalen med krympande resurser måste friskolor bli mer innovativa och cyniska. Det som återstår blir att hitta vägar för att sortera ut de elever som är mest kostsamma och behålla de elever som klarar av större elevgrupper och som inte behöver lika mycket stöd. Segregationen ökar.

En bekräftad misstanke är också att betygsinflationen kommer att öka än mer, betyg är numera ett konkurrensmedel för att få elever och myndighetsutövningen blir satt ur spel.

En annan effekt som vi redan ser är att fristående skolor lägger ner sin verksamhet i “mindre lönsamma” kommuner. Låt oss hoppas att det i den kommunen finns skolor som kan ta hand om de övergivna eleverna.

Tillbaka till frågan om varför långt ifrån tillräckligt många väljer att utbilda sig till lärare.

Tja, det här är kanske inte ett så lockande perspektiv:

“Välkommen till en marknad där det är ett lotteri vilka arbetsvillkor och vilken arbetsmiljö du får. Du kan också räkna med ständigt krympande resurser. Men du får en hyfsad lön och ditt arbete är viktigt för samhället”. Hur låter det? Hamnar du på rätt skola kan arbetet vara fantastiskt. Lycka till liksom.

Varför får inte politiker prata om det här? Med varandra, det är svensk skola värd. Det har gått lång tid sedan 1992, det går att göra om och göra rätt över partigränserna. Lös det.

Maria Jarlsdotter

Inlägget är tidigare publicerat på hennes blogg.