Per Acke Orstadius: Till vår kommande utbildningsminister

Politiker, forskare, självutnämnda experter, föräldrar, näringslivet… Ingen kommer undan när Per Acke Orstadius lämnar sin dom över skolan, och levererar sitt recept för en god skola. (red.)

Ett barn – det är varje människa upp till 18 års ålder. Barnets bästa skall alltid komma i främsta rummet. Så står det i Barnkonventionen.  De beslut som fattas om skolan borde därför utgå från vad som är bäst för eleverna. Man borde utgå från vad eleverna behöver för att lära sig bra och må bra i skolan.

Vad är det då för förutsättningar som eleverna behöver? Eleverna behöver det språk som gör att de kan förstå vad lärarna säger och vad som står i läroböckerna. Eleverna behöver få den tid på sig som de behöver för att kunna ta till sig och smälta den information de får. Eleverna behöver se en mening med lärandet och kunna inse att de kan ha glädje och nytta av det de ska lära sig. Eleverna behöver stimulans genom en undervisning som är omväxlande och som ger dem möjlighet att tänka själva, vara aktiva och kunna påverka innehåll och arbetssätt i undervisningen. Eleverna behöver framgång och få beröm av lärare, föräldrar och kamrater för vad de lyckats prestera. Eleverna behöver bra lärare som hinner se dem och hjälpa dem. Eleverna behöver en bra skolmiljö där de kan känna sig trygga med lärare och kamrater i trevliga och välutrustade lokaler etcetera.

Av dessa ingredienser skulle en skolsoppkökets Mannerström kunna tillreda en utmärkt soppa. Men nu finns det ingen Mannerström som basar över skolsoppköket. I stället trängs där ett tjogtal småkockar som alla vill hålla i sleven och tillföra egna ingredienser. Om dessa kockar kan sägas att de i många fall saknar kunskap om eleverna och vad dessa behöver. Än värre är att många av dem försöker påverka besluten så att de själva gynnas av dem. Bland dessa småkockar återfinns följande:

Rikspolitiker som konsekvent stöder den skolpolitik som det egna partiet ansvarar för och som kritiserar den skolpolitik som deras politiska motståndare förordar. Som i debatten rättar sig efter folkopinionen för att slippa förlora väljare i valen. Och massmedia som påverkar folkopinionen i den riktning som överensstämmer med deras ägares politiska uppfattning om hur skolan och samhället bör formas. Som inser att de får fler läsare och tittare om de återger en bild skolan som präglas mer av skandaler, enstaka incidenter och uppdagade kunskapsbrister än av en skola som fungerar.

Kommunpolitiker som har problem med att få budgeten i balans och ägare till privatskolor som vill få ut så mycket vinst som möjligt. I båda fallen snålar man in på personal, lokaler och övrig utrustning.

Föräldrar till framgångsrika elever som slår vakt om de betyg som garanterar att deras barn kommer först i kön till eftertraktade utbildningar. Och som gärna ser ordningsbetyg och hårda disciplinstraff som inte drabbar deras egna barn utan bara andras ungar.

Lärare som genom sina ämnesföreningar vill kapa åt sig så stor andel av lektionsutrymmet som möjligt för sina egna ämnen och som ogärna använder sig av arbetssätt som de inte är vana vid.

Forskare som är mer angelägna om den egna karriären än om elevernas behov av bra innehåll och bra arbetssätt i skolan. Som lyckats ersätta en stor del av den konkreta yrkesutbildningen på lärarhögskolorna med sådan forskningsmetodik och uppsatsskrivning som kan ge dem själva arbetstillfällen.

Näringslivet som med hjälp av OECD och PISA lyckats få skolan att genom betygen sortera eleverna så att de passar in på olika nivåer i arbetslivet. Och som lyckats genomdriva en valfrihet i skolan som gör det möjligt för företagare att tjäna pengar på vinstgivande skolor.

Självutnämnda skolexperter som på nätet och på debattsidorna uttalar sig tvärsäkert om hur skolan ska formas trots att de har begränsade kunskaper om hur inlärning går till och vad eleverna behöver.

Kunskapsrörelsen som på 80-talet startades av konservativa delar av kultureliten och lärarkåren som motsatte sig mottot ”Eleven i centrum”, de ämnesövergripande målen och de självständiga arbetssätten i den nya läroplanen. Som inte insåg att det är en förutsättning och inte ett hinder för kunskapen att man fokuserar på att ge eleverna de förutsättningar de behöver för att kunna ta till sig information och göra den till sin kunskap.

Lycksökare som med stöd av Kunskapsrörelsen svartmålade den då förhållandevis väl fungerande skolan för att få egna fördelar. Skoldebatten i massmedia styrs i stor utsträckning av inläggen på Dagens Nyheters debattsida. Chefredaktören Hans Bergström och majoren Jan Björklund hade varken utbildning för eller erfarenhet av arbete med elever i skolan. Likväl turades de om att i ett otal artiklar i tidningen ösa galla över den flumskola som aldrig funnits. Resultatet för dem blev att Bergström blev mångmiljonär på det friskolesystem som han själv bäddat för. Och Björklund såg till att framstå som räddaren i den nöd i skolan som han hade hittat på. På kuppen blev han både skolminister och partiledare.

Skolsvaga elever är den femtedel av eleverna som skolan gjort svaga genom att ställa krav på dem som de inte fått förutsättningar att klara av. Som därför misslyckas i skolan och i många fall lämnas i ett riskabelt utanförskap efter grundskolan utan skola att gå till, utan jobb och utan pengar. Att dessa elever misslyckats i skolan beror inte på någon naturlag. Det beror på att det fattats en mängd beslut om skolan där man inte haft dessa elevers bästa för ögonen.

Vad skulle en skolsoppkökets Mannerström ha kunnat göra för att rädda soppan? Han skulle köra ut småkockarna och till exempel se till att Barnkonventionen blev lag. Att betygen slopades i grundskolan och därmed betygsspärren till gymnasiet. Att de mottagande utbildningarna själva utformade sina antagningsrutiner efter vad som krävs för såväl studierna som den efterföljande yrkesverksamheten. Att det inrättas korta yrkesprogram på gymnasiet där bara yrkesämnena är obligatoriska. Att man halverade antalet lektioner och kunskapskraven i den del av matematikämnet som är obligatorisk för alla elever. Att det fria skolvalet begränsades och att vinstutdelningar från privatskolor förbjöds. Att forskningen i pedagogik begränsades till sådant som kan göra att eleverna lär sig bättre och mår bättre. Att lärarutbildningen begränsades till en konkret yrkesutbildning där ämneskunskaper var inträdeskrav och didaktisk analys och praktik det centrala innehållet. Att språktest gjordes obligatoriskt i förskolan och att de elever som så behöver gavs tillräcklig kompensation för bristerna i språket. Att arbetssätten anpassas efter målen för undervisningen och de elever som ska lära sig och inte efter några skolor i Sydkorea. Att skolinspektionen ersätts med en avdelning för skolutveckling. Etcetera.

Chansen att någon mästerkock skulle få göra allt detta är tyvärr försvinnande liten.

Per Acke Orstadius är pensionerad lärarutbildare

10 kommentarer till “Per Acke Orstadius: Till vår kommande utbildningsminister

  1. Tack! Det smärtsamma är att oavsett hur många som delar dina insikter så tycks det helt sakna betydelse. För någon vecka sedan i tv, ställdes äntligen frågan till mannen som med glädje försakat en generation barn i sin egen karriärsivran: ” Hur ser du på det faktum att det här med betygen fått massiv kritik ifrån i princip alla existerande experter i Sverige, att det helt saknas forskning som stöd för t.ex. betyg i tidiga år” (Fritt från minnet)… Svaret löd “Det finns varierad forskning” o därefter kommenterades det hela inte ytterligare.
    Att politikers tyckande är överordnat samtliga experters kunnande är inget någon ens höjer på ögonbrynen åt längre….

    • Till Kristian. Det finns inga vetenskapliga undersökningar kring hur betyg satta med kunskapsstandarder påverkar elevernas lärande. När du skriver att “Att politikers tyckande är överordnat samtliga experters kunnande är inget någon ens höjer på ögonbrynen åt längre”…Det är för att de så kallade experterna saknar kunnande.

  2. Avskaffa betygen?

    Orstadius för fram ett tydligt motstånd mot betyg, vilket han verkar tycka står i motsats till elevernas lärande.

    Jag är en yrkesverksam lärare på högstadiet och har arbetat i snart 20 år. Jag brukar fråga mina elever vad som skulle hända om vi avskaffade betygen som Orstadius föreslår. De säger entydigt och med väldigt få undantag att de skulle sluta plugga. Varför ska man gå i en kravlös skola? Min erfarenhet är att elever anstränger sig extra vid exempelvis provtillfällen. Betygen motiverar elever till att lära sig sådant de inte vill lära sig men inser att de måste. Eller menar Orstadius att eleverna själva ska välja vad de ska lära sig? Då har han aldrig undervisat i en klass med tonåringar. De vill sällan lära sig undervisningsstoffet frivilligt. De är inte genuint intresserad av Franska revolutionens betydelse eller av hur Sverige styrs. Det är kanske inte så konstigt att resultaten inte är de bästa i svensk skola med lärarutbildare som är betygsmotståndare. Vad har du lärt ut till de lärare du undervisat? Att betyg är av ondo och inte av godo. Om du själv är totalt ointresserad av exempelvis kemi. Skulle du då vara beredd att lära dig utan några yttre krav? Skulle inte tro det. Du hade skitigt i att lära dig helt enkelt och gjort något annat med din tid. Men du kanske faktiskt tycker att eleverna själva ska få välja vad de ska lära sig?

    Orstadius skriver även att:
    ”Skolsvaga elever är den femtedel av eleverna som skolan gjort svaga genom att ställa krav på dem som de inte fått förutsättningar att klara av. Som därför misslyckas i skolan och i många fall lämnas i ett riskabelt utanförskap efter grundskolan utan skola att gå till, utan jobb och utan pengar. Att dessa elever misslyckats i skolan beror inte på någon naturlag. Det beror på att det fattats en mängd beslut om skolan där man inte haft dessa elevers bästa för ögonen.”

    Orstadius menar att för den femtedel som inte klarar av skolan är kraven för höga och de eleverna inte har getts förutsättningarna att klara dessa krav. Att det finns många elever som inte når upp till kraven är ett faktum. Vilka är då orsakerna? Jag tror inte som Orstadius verkar mena att kraven är för höga. De är de inte. Det är istället hela attityden till skola, plugg och utbildning som genomsyrar samhället. Det finns starkt fokus på elevernas individuella rättigheter och inte fokus på deras eventuella skyldigheter. Varför pluggar inte vissa elever så mycket som de behöver. Jo för att de kan. Det accepteras av samhället, av vuxenvärlden som omger dem, av skolan, av lärare osv. Det vill säga kraven och förväntningarna på eleverna har minskat snarare än de har ökat. Det är en av anledningarna till dagens resultat.

  3. Du tar upp en mycket angelägen fråga som misskötts alltsedan hösten 1982. Genom riksdagsbeslutet 1980 antogs grundskolan nya läroplan Lgr 80 som en gemensa skolpolitisk reform med moderaten Britt Mogård i spetsen med ” måttot skolan skall fostra!”. Två år senare blir skolan en partipolitisk fråga genom den nya skolminister(s). Grundskolan skulle enbart prioritera akademiska ämnen precis som du anger i din artikel. Men du undviker det verkliga sprängstoffer, något som Tage Erlander redan angav i direktiven till 1946 årsSkolkommission. Det gemensamma i en skola för alla skulle vara en demokratisk fostran. Du kan läsa mera i frågan i min artikel på denna webbtidning från 27 augusti 2014 med rubriken “Skolan och demokratin”.. Lägg till detta om demokratisk fostran till dina övriga punkter. Först då kan grundskolan bli det som Olof Palme ansåg:”Spetsen på en pil riktad mot framtiden!”

  4. Karl. Att dina elever skulle sluta lära sig om de inte fick betyg säger mer om din undervisning än om betygen. Jag vet att det finns lärare som behöver betygen som tumme i ögat på eleverna för att de ska lyssna till dem och anstränga sig. Men jag vet också att tiotusentals elever i Waldorf- och Steinerskolor lärt sig lika bra som elever i andra skolor. Utan betyg! Att en miljon vuxna svenskar nu lär sig massor på olika fritidskurser. Utan betyg! Att en samlad forskarkår har slagit fast att eleverna inte lär sig nämnvärt mer om de får betyg. Se mer om betygen i boken ”Till skolsvaga elevers försvar” http://perackeorstadius.se/pdfBocker/tillSkolsvagaEleversForsvar.pdf

    Ditt argument för betygen är att eleverna anstränger sig mera när de får betyg. Hur bra är det när mer än hälften av eleverna plågas av betygsstress och när den psykiska ohälsan bland eleverna stadigt ökar.
    Du frågar vad jag under mina 30 år som metodiklektor lärt mina kandidater. Jag har försökt lära dem hur man fattar bra beslut om innehållet och arbetssättet i undervisningen och hur man sedan genomför dem på ett bra sätt. Hur detta gått till framgår av boken ”Läraren fattar beslut” http://perackeorstadius.se/pdfBocker/lararenFattarBeslut.pdf

    • Ditt betygsmotstånd bygger på ideologiska ställningstaganden inte på fakta Orstadius.

      Jag tog mig tiden att läsa lite i din text “Till skolsvaga elevers försvar”. Där skriver du i avsnittet “Betygen är förödande för de skolsvaga eleverna och deras kunskapstillväxt” många olika saker som du menar är negativa kring betyg och det är inte lite du menar offras på betygens altare:
      – Elever lär sig sämre om de får betyg
      – Eleverna blir uttråkade
      – Eleverna hoppar av skolan
      – De mår sämre, lider av psykisk ohälsa
      – De lär sig kortsiktigt och inte för livet
      – De tappar motivation, självförtroende och framtidstro
      – Undervisningen trivialiseras
      – Eleverna går miste om kunskap vi inte kan mäta
      – betygen är inte rättvisa
      – glädjebetyg sätts
      – gynnar talföra elever och föräldrar på bekostnad av de ej talföra
      – klyftorna i samhället ökar
      – gynnar elever som har välutbildade föräldrar
      – leder till osäkra och dåligt betalda jobb
      – leder till ökad kriminalitet
      – leder till ökat antal självmord
      – leder till att man blir dödad i gängstrider
      – leder till utanförskap
      – utan betygen räddar vi liv

      Bevisen för att betygen leder till allt detta negativa som du anger i din text finns inte. Det bygger helt och hållet på din ideologiska uppfattning. Ta bara dina fullständigt absurda påstående att betygen leder till ökad kriminalitet eller ökat antal självmord. Jag undrar var alla de kriminella gängen som poppade upp på 60-talet när vi införde grundskolan och tvingade alla eleverna att utsätta sig för betygens skadliga följdverkningar tog vägen? År 1980 tog c:a 15 av 100.000 ungdomar i åldrarna 15-24 livet av sig. 2016 har siffran minskat till c.a 11 Källa: Ki.se se https://ki.se/nasp/sjalvmord-i-sverige-0. Med ditt högst ovetenskapliga sätt att resonera skulle vi lika väl kunna hävda att betyg med kunskapsstandarder leder till minskat antal självmord men det är ju högst oklart hur vi skulle kunna bevisa något samband mellan självmordsfrekvens och betyg.

      Var istället ärlig och säg att du anser att betyg är fel av ideologiska skäl och inte att de är baserade på vetenskapliga undersökningar. Dina påståenden har ingen förankring i verkligheten. Du lever i en utopisk föreställningsvärld Orstadius.

  5. Mig veterligen sätter Waldorf skolor betyg i åk 9? Eller har jag missat något. I så fall får du rätta mig. Att man kan lära sig utan krav och betyg är sant. Det är nog många som lär sig mycket på fritidskurser. Men vad du och andra inom den pedagogiska världen. Lärarutbildare som du själv, lärare och politiker ofta inte tänker på är att skolan inte är frivillig. Eleverna är där under tvång. Jag tror att om du frågar eleverna om de skulle gå i skolan om de inte tvingades dit skulle de flesta stanna hemma. Att lära ovilliga i ämnen de aldrig har hört talas om och som de inte är intresserade av är något helt annat än att lära sugna fritidsstuderande. Vi ser idag ökat antal hemmasittare vilket också indikerar att kraven på eleverna har minskat. De får vara hemma. Du menar att de är hemma för att de är stressade och att skolan ställer de inför omänskliga krav och du verkar anse att det har med betygsstress att göra? Jag noterar även att du inte nämner betyg och besömning som ett viktigt område för lärare att få kunskap om i vart fall inget som du undervisat i. Det finns heller ingen forskning i Sverige kring hur betyg utifrån kunskapsstandarder påverkar elevernas lärande. En sådan forskning vore intressant att ta del av.

  6. Tack, Carl. Din lista över betygens nackdelar är längre än min. Att elever lär sig sämre, blir uttråkade och hoppar av är det Teaching Council som säger. De sista punkterna i listan gäller inte betygen utan den betygsspärr som hindrar 17 000 elever att läsa något gymnasieprogram.

    Forskningen. Mycket är sant även om det inte bevisats genom forskning. Jag stöder mig på samtal med tusentals elever och lärare, iakttagelser under ca 5 000 lektionsbesök och informationen genom fackpressen under 50 år. Betygsforskningen påvisar dock entydigt att betygen gör att skolsvaga elever lär sig sämre och övriga elever marginellt bättre när de får betyg.

    Var är för övrigt din lista över fördelarna med betygen och den forskning som stöder den?

    Självmorden. Mörkertalet är stort. I Socialstyrelsens rapport 2013 anges att de många dödsfallen till följd av överdoser inte räknas in i självmordsstatistiken.

    Ideologin. Jag har en vilja att göra det bättre för de svaga i skolan och i samhället. Om det är ideologi, så OK. Varför jag kommit att ta de skolsvagas parti framgår av den första artikeln i boken som du bläddrat i. Att det inte är någon tacksam uppgift framgår av den sista artikeln i samma bok.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter