Martin Lackéus: Dags att tänka om kring systematiskt kvalitetsarbete

Det systematiska kvalitetsarbetet i skolan kan upplevas kontraproduktivt. En orsak till det är att det ofta bygger på felaktiga vetenskapsfilosofiska grunder som relativism, scientism och positivism menar Martin Lackéus. Det finns dock alternativ, menar han, och pekar på modern vetenskapsfilosofi (red.).

Hur går det för oss, och hur kan vi bli bättre? Det är viktiga frågor att ställa i alla verksamheter. I skolan kallas det ofta för systematiskt kvalitetsarbete (SKA-arbete). Ett begrepp som dock har fått skamfilat rykte. ”Det dör en kattunge varje gång någon säger systematiskt kvalitetsarbete”, sa en rektor på en skolkonferens nyligen, och möttes av igenkännande gapskratt bland publiken. Rektorn citerade i sin tur en lärare (numera doktorand på Malmö Universitet).

I min egen forskning om skola på vetenskaplig grund träffar jag ofta kritiska skolledare som klagar över ”på låtsas”-rapporter de behöver mata skolbyråkratin med. Även många lärare lyfter kritik mot SKA-arbetet. De nickar igenkännande när filosofen Jonna Bornemarks (2018) bok kommer på tal som handlar om nyliberal förpappring, New Public Management-byråkrati och manualisering inom välfärdsyrkena.

Skolmyndigheterna verkar dela praktikers och filosofers oro för brister i SKA-arbetet. I en granskning av 36 skolhuvudmän såg Skolinspektionen (2015) stora brister både i kvalitetsarbetet, analysförmågan och skolchefers kunskaper om hur verksamheten går. Bristerna var särskilt stora i större kommuner. Inspektörerna skrev om elever som drabbas hårt av de stora skillnaderna mellan bra och dåliga skolor. Skolverket (2020b) håller nog med – de har senaste fem åren satsat upp till 150 miljoner årligen på att stärka upp SKA-arbetet i skolor med utmaningar.

Varför är skolans systematiska kvalitetsarbete så bristfälligt?

Hur kunde motorn i skolans så viktiga utvecklingsarbete skära ihop och bli ett av skolans största och dyraste problem, tillika frekvent föremål för lärares bitska satir? Varför har så många årshjul tappat kontakten med klassrumsgolvet, och blivit ett tidsödande utanpåverk? Vår forskning på Chalmers kring vetenskaplig skola antyder att problemet delvis kan vara vetenskapsfilosofiskt. Filosofi styr människors tankar och handlingar på ofta osynliga och subtila sätt. Lokal variation är såklart stor, men jag vill ändå hävda att undermedvetna sätt att tänka (dvs filosofi) leder till tre generella problem med skolans SKA-arbete:

”Relativism” – svag analys byggd på anekdoter och löst prat

När skolor ska göra en nulägesanalys inom SKA-arbete är det vanligt med muntliga samtal där varje deltagare berättar om sin unika syn. Sedan försöker skolledare sammanfatta läget i en ”på låtsas”-rapport som skickas uppåt. För många syften är dialog nog en bra metod. Men för nulägesanalys blir det oerhört tidskrävande. En vetenskapligt robust analys tar egentligen tio timmar för varje dialogtimme – fem timmar för att transkribera (skriva ner ordagrant) vad som sagts och lika lång tid för att analysera mönster och viktiga faktorer. Denna tid saknas såklart i skolan, och istället får vi svag analys byggd på lösa gissningar och anekdoter från dem som hörs mest. Inte konstigt då att Skolinspektionen (2015) kritiserar skolans svaga analysarbete.

Vetenskapsfilosofiskt har vi här att göra med relativism, en överdriven tanke om att skolan är så komplex att enda sättet att förstå nuläget är muntliga samtal.

”Scientism” – övertro på matematisk statistik och kvantifiering

Meritvärden och sifferanalys av enkätsvar intar idag en särställning i skolans SKA-arbete, trots att siffror säger ytterst lite om varför det gick som det gick. Många i skolan har en överdriven tro på att naturvetenskapliga metoder byggda på matematisk statistik och kvantifiering kan säga oss varför en skola har problem, och vad som behöver göras. Men farorna med att förlita sig på naturvetenskapliga metoder vid samhällsvetenskaplig analys är väl dokumenterade (se t ex Callahan 2005; Little 1991; Mirowski 1991; Sayer 2010). Elever beter sig tyvärr inte alls lika lagbundet som atomer. Sayer (2010, s.178) kallar också matematiken för ”akausal” – den säger ingenting om relationer mellan orsaker och effekter.

Vetenskapsfilosofiskt handlar detta om scientism  – en sorts förnekelse av de stora skillnaderna mellan naturvetenskapliga fenomen och mellanmänskliga sociala företeelser (läs mer i Bhaskar 1979).

”Positivism” – övertro på generella metoder som fungerar för alla

När det kommer till åtgärder på identifierade problem präglas skolan av en överdriven tro på generella sanningar och metoder som fungerar för alla. SKA-arbetet mynnar ofta ut i försök att standardisera lärares arbetssätt, lektionsupplägg och pedagogiska metoder. Skolmyndigheter satsar mer än gärna på forskningsöversikter som sammanfattar ”evidens” för vad som ”fungerar”. Sedan är det bara för lärare att läsa på hur de ska göra, att vara ”forskningslitterata” som det heter (läs mer i Skolverket 2020a). Skolverket lägger också stora resurser på nationella program där ett fåtal pedagogiska idéer och arbetssätt sprids till tiotusentals lärare.

Vetenskapsfilosofiskt kallas detta feltänk för positivism – en naiv önskan om att finna generella lagar, sanningar och metoder som fungerar oberoende av kontexten.

Nya vetenskapsfilosofiska svar på gamla problem

Man kan tro att SKA-arbetet ser ut som det gör för att det saknas vettiga alternativ till dialog, enkäter, statistik och nationella program. Men modern vetenskapsfilosofi är faktiskt full av alternativ till föråldrad relativism, scientism och positivism. Beslut om åtgärder i skolan behöver fattas utifrån en ordentlig analys av

kausal data (säger något om orsak- och effektsamband),

longitudinellt insamlad (många gånger över tid från samma individer),

med mixad metod (både siffror och text samtidigt),

på ett abduktivt sätt (teori och praktik växelverkar),

mikronivå i den egna verksamheten (individ- / klassrumsnivå)

och utifrån en specifik forskningsfråga (noga vald problematik).

Då behöver inga kattungar dö. Modern vetenskapsfilosofi innehåller faktiskt många konkreta vägar ur kattplågeriet. Låt mig här kort nämna tre mycket etablerade begrepp som i princip aldrig diskuteras i svensk skola, men som har alla runt 50 år på nacken.

Kritisk realism hjälper oss med olika tankesätt för att utforska svaga mönster på mikronivå i sociala sammanhang, särskilt när det kommer till att försöka hitta kausala samband mellan orsaker och effekter.

Designforskning lyfter värdet av designprinciper som beskriver vad som behöver prövas för att uppnå en önskad effekt i en viss situation eller forskningsfråga. Detta underlättar abduktivt överbryggande mellan teori och praktik.

Upplevelseinsamling är en svensk översättning av det engelska begreppet experience sampling, en etablerad vetenskaplig metod för att longitudinellt och via mixad metod fånga subjektiva känslomässiga upplevelser i nuet med hög precision och validitet.

Både skolpersonal, skolchefer och myndighetsutövare behöver prata mer om hur gammal filosofisk skåpmat snedvrider skolans så viktiga SKA-arbete i en riktning som ytterst drabbar våra elever. Och kanske än viktigare, fundera över vilka alternativ modern vetenskapsfilosofi kan erbjuda. Då kanske SKA-arbetet framöver kan bli mer av en mjukt mullrande motor i skolutvecklingen än ett mödosamt måste i skolbyråkratin.

 

Martin Lackéus är forskare vid Chalmers. Han gav nyligen ut Den vetenskapande läraren: en handbok för forskning i skola och förskola, som utgår från ovanstående filosofier och begrepp. Martin driver också ett avknoppningsföretag från Chalmers som bygger ett forskningsverktyg kallat Loopme.

 

Bild: Юрий Сидоренко, Pixabay.

 

Referenser

Bhaskar, R. (1979). The possibility of naturalism: A philosophical critique of the contemporary human sciences. London, UK: Routledge.

Bornemark, J. (2018). Det omätbaras renässans: En uppgörelse med pedanternas världsherravälde: Volante.

Callahan, G. (2005). Oakeshott and Mises on Understanding Human Action. The Independent Review, 10(2), 231-248.

Little, D. (1991). Varieties of social explanation. Boulder, CO: Westview Press.

Mirowski, P. (1991). More heat than light: Economics as social physics, physics as nature’s economics. UK: Cambridge University Press.

Sayer, A. (2010). Method in social science: A realist approach. New York, NY: Routledge.

Skolinspektionen. (2015). Huvudmannens styrning av grundskolan – ett uppdrag med eleven i fokus. Stockholm: Skolinspektionen.

Skolverket. (2020a). Att ställa frågor och söka svar: Samarbete för vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Stockholm: Skolverket.

Skolverket. (2020b). Redovisning av regeringsuppdrag: Samverkan för bästa skola (Dnr 2019:1836). Stockholm: Skolverket.

 

7 Comments on “Martin Lackéus: Dags att tänka om kring systematiskt kvalitetsarbete

  1. Lärare! Genomskåda och sök egna starka PEDAGOGISKA abstraktioner!
    Lackéus har KRITISK REALISM som huvudingrediens. En idé med rötter i John Locke 1632-1704. Kant 1724-1804 kritiserade Lockes tankesätt och kallade det SVÄRMERI (Kritiken A95/B128).
    Russel 1959/1995 (fotnot 2 i “Kunskapens uppror!”, Holm 2020, s 13 ff) kallar synsättet DET SPEKULATIVA TÄNKANDET.
    Idag har idén utvecklats till en politisk/ekonomisk linje, som Lackéus vid Chalmers gör sig till tolk för.

    • Tack för din kommentar Kerstin. Jag hänger inte riktigt med här. Den kritiska realism jag skriver om har sina rötter i Bhaskar på 1970-talet, och har vidareutvecklats av Sayer, Ylikoski m fl. De begrepp vi har sett kan hjälpa lärare handlar inte alls om politik/ekonomi, utan om en analys av så kallade kausala mekanismer på mikronivå. Nåt helt annat än det du tänker på här gissar jag. Jag beskriver detta närmare i min bok länkad i artikeln (min bio). Men utveckla gärna vad det är du ser som problematiskt här.

  2. Mycket givande perspektiv! Att utgå från den viktiga varför-frågan (trippelkretslärande med fokus på Why) ger en helt annan ingång än att bejaka någon form av byråkratisk idé. Här finns idéer att inspireras av för att kunna arbeta i linje med Allmänna råden för systematiskt kvalitetsarbete, nämligen att det ska ge personalen möjlighet att “se det som en integrerad del av det vardagliga arbetet”.

  3. En lärare bör inte skiljas från forskning och lärande på akademisk nivå. Det borde vara naturligt att alla lärare har fortbildning och vidareutbildning på sitt Universitet och fullgör sin uppgift dels med kollegialt akademiskt lärande och dels med kvalitetsarbete förankrat i olika vetenskapliga metoder.

  4. Tack Martin!
    På 1970-talet fanns en klarsynt grupp-kritiker, som kritiserade TRON på, att en avpratad arbetsstyrka = en produktiv arbetsstyrka.
    Chalmers-metoden sägs utgå från “modern vetenskapsfilosofi” och lanserar 17 begrepp.
    För att stärka läraryrket, anför jag Abbotts exempel (fotnot 11 i “Kunskapens uppror!”, Holm 2020). Fältskär/barberares blodiga hantverk blev inte upphöjt till kirurg-yrke, förrän KUNSKAP i anatomi och smärtstillande blev INOMDISCIPLINÄRA KUNSKAPER.

    • Hej igen Kerstin. Jag har försökt sätta mig in och förstå vad du är kritisk mot, men jag lyckas inte. Har även läst på din blogg där du säger dig vara starkt kritisk mot min metodforskning, och tydligen även mot mig som person. Det är tråkigt att läsa sådan oförblommad främlingsfientlighet du ger uttryck för där. Jag föredrar dialog om sakfrågor, inte personangrepp. Du får gärna rensa din blogg från det där, då vore jag tacksam. Men åter till sakfrågan. Jag vill gärna försöka förstå vad det är du är starkt kritisk mot. Den abduktion jag utgår från har inget med OECD att göra, utan kommer från Charles Sanders Peirce och pragmatismen. Kanske ska vi byta böcker med varann, kan det underlätta? Jag lär mig mest av kritiska perspektiv, så jag är fortsatt intresserad av saklig dialog.

  5. Martin,
    Är det inte farligt för dagens forskning, att “upplevandet av kritik” känns personligt? Du representerar Abduktion och rörelsen “Vetenskapsfilosofi”. Att det synsättet skiljer sig från Kants Kunskaps- och Förståndsteori försöker jag bevisa, men på KUNSKAPSTEORINS planhalva. Din spelare, Ingemar Bohlin, utvärderade Skolforskningsinstitutet i april 2019.
    Jag hävdar att Ni båda, intervenerar pedagogikens, lärarnas och arbete/individ-enhetens planhalva.
    Låt oss diskutera min studie 2003 “Kunskap och Entreprenörskap i Nio Tillväxtföretag. En kvalitativ undersökning.”

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »