Skola och SamhällePer Måhl: Kan betygens pedagogiska effekter och likvärdighet förbättras?
Går det att göra det befintliga betygssystemet mer likvärdigt, eller måste vi byta tillbaka till det relativa systemet? Per Måhl här följer upp en tidigare artikel om digitaliseringen med en artikel om betygssystemet och identifierar både problem och anledning till positivitet. (red).
I min tidigare artikel ”Låt inte manualiseringen försämra betygen!” (Skola och samhälle, 2 okt. 2023) argumenterade jag för att ett återinförande av relativa betyg som anpassas till digitalt rättade nationella prov försämrar underlagen för betygen, elevernas inlärning och betygens likvärdighet. Den åtgärden är dessutom extremt kostsam. I den här artikeln listar jag några andra åtgärder som enligt min mening kan förbättra likvärdigheten och betygens pedagogiska effekter.
För det första bör de nationella proven anpassas till föreskrifterna. Mer konkret innebär det att läsproven i svenska och engelska bör innehålla uppgifter som rättas med viktade poäng, antalet uppgifter bör minska och proven bör se ut som PIRLS- och PISA-prov. Till skrivuppgifterna bör det finnas uppgiftsspecifika bedömningsmatriser som ser ut som i IB-systemet (se exempel här). Dessutom bör provbetygen anpassas. Den som har fått F på ett delprov bör få provbetyget F, delproven bör betygsättas i fyra nivåer — F, E, C och A — medan det sammanvägda provbetyget kan betygsättas i sex nivåer. Som sagt, alla prov, i synnerhet de nationella, påverkar lärarnas underlag och elevernas inlärning och om man för 30 år sen, då de relativa betygen avskaffades, hade anpassat de nationella proven så hade betygen blivit mer likvärdiga och fler elever hade lärt sig mer.
För det andra bör de manualer, som alltsedan digitaliseringen för drygt tio år sedan har använts för att informera elever och vårdnadshavare om betygen, tas bort. De ger ingen information om förväntade resultat, examinationsuppgifter och bedömningar, de har ingen motiverande effekt och förbättrar inte elevernas inlärning. Att lärarna fortlöpande gör markeringar i betygsmatriser riskerar istället medföra att elever och vårdnadshavare tror att eleverna får att nytt terminsbetyg efter varje bedömning vilket spär på betygshetsen. Att betygskriterierna endast ska användas vid en så kallad sammantagen bedömning har uppenbarligen inte varit allmänt känt (se Skolverkets allmänna råd 2022, s 22). Om lärare istället hade fortsatt att sätta uppgiftsbetyg och klargjort att uppgiftsbetyg och terminsbetyg är två olika saker så hade eleverna lärt sig mer och lärarna hade sluppit en onödig uppgift.
För det tredje måste Skolinspektionen börja granska betygsunderlag. För om skolor som saknar hästar, skogsmaskiner, praktikplatser eller laborationsutrustning får tillstånd att sätta betyg i häst-, skogs-, el- och naturvetenskapliga utbildningar kan betygen aldrig bli likvärdiga. Betygen på de skolorna är ju inte baserade på de underlag som krävs. Skolinspektionen måste också vidta åtgärder mot rektorer. För så länge rektorer, utan risk för påföljder, kan ändra lärarnas betyg eller tvinga lärare att sätta betyg trots att underlag saknas kan betygen aldrig bli likvärdiga.
Skolinspektionen måste också granska betygsunderlag regelbundet och hur det kan gå till framgår av Skolinspektionens kvalitetsgranskning ”Betyg i gymnasieskolan” (2011:4). Där fick slumpvis utvalda lärare redovisa på vilka grunder de hade satt betyg i en viss klass. Av resultaten framgick att betygssättningen inte var likvärdig och att cirka en femtedel av lärarna i historia och kemi inte hade tillgång till de betygsunderlag som krävdes för att följa betygsanvisningarna. En del underlag saknades helt, andra var bristfälliga eller ovidkommande. Så länge lärare som inte följer betygsanvisningarna kan fortsätta att sätta betyg utan risk för att bli av med legitimationen kan betygen aldrig bli likvärdiga. Om Skolinspektionen hade granskat slumpvis utvalda lärares betygsunderlag regelbundet och dragit in en del legitimationer för lärare som återkommande hade satt felaktiga betyg hade betygen varit mer likvärdiga.
För det fjärde bör rektorsutbildningen ses över och det måste bli lika självklart att alla skolor har rutiner för att granska lärarnas betygssättning som att skolor har åtgärdsplaner för kränkande behandling. Rektorer måste också vara klara över att kunskapsrelaterade betyg förutsätter att undervisningstiden förlängs och att det är bättre att 6—9-åringar går om ett läsår än att 16—19-åringar tvingas göra det. Alltsedan mitten av 1980-talet, då arbetsmarknaden för 16-åringar försvann, har 20—25 % av tonåringarna förlängt skoltiden. Från och med 2023 kan en rektor besluta att även lågstadieelever som inte når målen ska gå om. Om rektorer gör det så kommer antalet tonåringar som misslyckas och mår dåligt på gymnasiet minska och betygens pedagogiska effekter på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet förbättras.
Det betygssystem som politiker enades om 1992 är, som jag ser det, ännu inte infört. Skollagens föreskrifter följs inte och de nationella proven är inte anpassade till föreskrifterna. Lärplattformarna ger en felaktig bild av regelsystemet och försämrar elevernas inlärning, försvårar betygssättningen och spär på misstron mot lärarna. Till det kommer att Skolinspektionen inte har stävjat betygsfusket, att rektors- och lärarutbildningarna inte har motarbetat de missuppfattningar och missförhållanden som har rått och att Skolverkets allmänna råd har varit motsägelsefulla och innehållit kritik mot uppgiftsbetyg.
Av det följer att förbättringspotentialen är stor och ett ljus i tunneln är att Skolverkets allmänna råd 2022 är riktigt bra. Man har rett ut distinktionen mellan formativ och summativ bedömning och reflekterat kring lärplattformarnas negativa och återkopplingarnas positiva effekter. Man har också infört nya termer som ”relevanta underlag”, ”uppgiftsspecifika bedömningsmatriser” med flera. Om de råden implementeras kan betygens pedagogiska effekter och likvärdighet förbättras.
Ett andra ljus i tunneln är att ämnesbetygen på gymnasiet återinförs läsåret 2025-26. Då kan fler elever, under de första två åren, fokusera mer på att lära sig och mindre på betygen. Det i sin tur kan medföra att betygshetsen och antalet påtryckningar från elever och föräldrar minskar. Att reformen dessutom medför att jämförelsetalen som styr urvalet till högskolan ger en ”sannare” bild av elevernas kunskaper när de lämnar gymnasiet gagnar både högskolan och de kunniga eleverna.
Men utöver det krävs en förändrad inställning till lärarna och till digitala hjälpmedel. Lärarnas undervisning och omdömen måste uppvärderas. För det finns ju inga andra som kan sätta betyg som stimulerar elevernas inlärning. Samtidigt måste digitala ”manualer”, till exempel lärplattformar, betygsmatriser, digitala rättningsmallar mm, som ersätter lärarnas omdömen nedvärderas. De försämrar elevernas inlärning och tvingar lärarna att göra ett onödigt merarbete. Om beslutsfattare förstår båda sakerna så finns det hopp.
Per Måhl, gymnasielärare och sakkunnig på betyg och bedömning”, har också undervisat på högstadiet.
One Comment on “Per Måhl: Kan betygens pedagogiska effekter och likvärdighet förbättras?”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Gläder mig åt att du ser flera möjliga förbättringar. Jag är skeptiskt till att vända upp och ned på ALLT igen. Utveckla skola tar tid. En fråga som oroar mig är de höga trösklarna för ett godkänt betyg sedan införande av Lgr22. I Sverige slås fler elever ut (15%) än i andra länder sa (3-5%) Eleverna är heller inte berättigade till anpassad grundskola (särskola). De hamnar i limbo. Hur tänker du kring det?