Skola och SamhälleIngegerd Tallberg Broman: Marknadens stora intresse för förskolan behöver synliggöras i den utbildningspolitiska debatten
Förskolan har visats begränsad uppmärksamhet i utbildningspolitiken, men ett stort intresse från skolmarknaden. Det behövs en kritiskt granskande hållning till ett starkt förändrat förskolelandskap, skriver Ingegerd Tallberg Broman, professor emerita vid Malmö universitet (red.).
Fristående förskolor återfinns i 249 av landets 290 kommuner. Omfattningen är mycket ojämn, både i ett nationellt och kommunalt perspektiv och relaterar till socioekonomiska faktorer, strukturella förutsättningar, kommunpolitiska förhållanden. Stockholms län har störst andel med 37 procent. Västerbotten, Västernorrlands län och Kalmar län har lägst andel med 9 procent.
Störst andel fristående förskolor finns i Täby kommun, där 92 procent av förskolorna är fristående. En mycket hög andel fristående förskolor har också kommuner som Upplands Väsby, Sollentuna, Solna, samtliga moderatledda kommuner. Pendlingskommuner nära storstad drar till sig förskoleentreprenörer, som Vellinge kommun i Skåne (69 procent) medan landsbygdskommuner lockar minst. Kommunerna har ett annat inflytande över de fristående förskolorna än vad gäller övriga skolformer. De ansvarar för att såväl granska ansökningar om att inrätta en förskola, som att utöva tillsyn av densamma. För övriga skolformer är detta Skolinspektionens ansvar.
År 2020 gick 108 000 barn gick i förskolor med enskild huvudman fördelade på 2 801 förskoleenheter. Andelen legitimerade förskollärare är 29 procent i den fristående förskolan, 41 procent i den kommunala, antalet barn per heltidstjänst 17, 1 i enskild regi, 11, 9 i kommunal.
Förskolans position i debatt, utbildningspolitik och på en profilerad förskolemarknad kan relateras till beroendet av det förflutna för tänkande, handlande och beslut. Förskolans olika verksamheter utvecklades fram till 1940-talet huvudsakligen utanför kommunala och statliga strukturer. Professionsföreträdare skapade ett fält/område utanför hemmet inriktad på de yngre barnen, med stöd av stiftelser, föreningar och privata givare. Först 1970, efter nästan hundra år, var 96 procent av förskolorna i Sverige kommunaliserade. Barnstugeutredningen kom 1972 att få en stor betydelse och förskolan blev viktig för många politikområden, med tydliga politiska skiljelinjer.
Lex Pysslingen, år 1984, förbjöd statsbidrag till daghem som drevs i aktiebolagsform och med vinstsyfte. Lagen avskaffades 1992 av regeringen Bildt med genomförandet av friskolereformen. Lars Leijonborg, före detta partiledare för Folkpartiet med mångårigt engagemang för friskolorna, har beskrivit den politiska striden kring friskolereformen i 25 års perspektiv, bland annat i minnestal. Han framför där att den svåraste striden då stod kring barnomsorgen. Det socialdemokratiska motståndet var stort, bland annat med inflytande från Lisbeth Palme.
Den första förskola som etablerades under benämningen ”fristående” år 1992, utgjordes av en avknoppning av en kommunal förskola efter initiativ från dess föreståndare. Den blev grunden till Videdals Privatskolor i Malmö, en process skildrad av läraren och skoldebattören Marcus Larsson i boken ”De expansiva”. Den tidigare föreståndaren blev VD för företaget, och verksam under många år. Skolan startade också grundskoleverksamhet, den köps upp 2008 av ett bolag, som i sin tur ägs av den börsnoterade skolkoncernen Atvexa, som i sin tur finns i en välfärdskoncern med verksamheter i vård, skola, omsorg. Atvexa gruppen driver nu 137 förskolor och 36 skolor.
Det absoluta flertalet av fristående förskolor utgörs av små profilerade enheter. I ett bidrag till Malmös Stads historia 1990-2020 gjorde jag en genomgång av olika inriktningar. Förskolorna representerade framför allt föräldra- och personalkooperativ och ekonomiska föreningar kopplade till religiösa, kulturella, pedagogiska, internationella inriktningar och de i förskolan generellt förstärkta temana – natur, utepedagogik, ekologisk inriktning, hållbar utveckling, hälsa och friskvård. Förskolornas inriktningar har ofta en koppling till det område där de är verksamma. I några fall är den segregerande effekten tydlig och oacceptabel. De fristående alternativen kan ge vårdnadshavaren en möjlighet att inom offentligt finansierad verksamhet hålla barnen inom den egna kultur- och språkgruppen, mot samhällets ambitioner med förskoleverksamheten. Som utredaren och forskaren Hanna Cinthio uttrycker i DN efter sin studie av hederskultur i förskolan: ”Missnöjda vårdnadshavare kan flytta barnet till mer tillmötesgående fristående eller privata alternativ”.
Förskolelandskapet förändras av de större aktörerna, verksamma över orter, länder, skolformer. Mindre enheter blir delar i större enheter som blir delar i större koncerner som söker etablering på nya marknader. Några exempel: Bland dessa stora aktörer återfinns AcadeMedia med 300 förskolor, varav ett 30-tal är integrerade med grundskolor, som utgör Sveriges största friskoleföretag inom förskola. Dibber förskolor och skolor etablerades i Sverige år 2017, och utgör en del av den norska friskolekoncernen, Bolaget har förskolor, förutom i Norge och Sverige, i Finland, Tyskland, Lettland, Hongkong och Dubai. Dibbers använder som gemensamt centralt begrepp för förskolorna uttrycket ”Hjärtekultur ”där barnens självkänsla, föräldrarnas trygghet och medarbetarnas yrkeskunskap och yrkesstolthet fokuseras. Jensen Education har utbildning på de flesta nivåer i utbildningssystemet. Förskolorna är koncentrerade till Stockholmsområdet med pågående etablering i andra storstäder eller storstadsnära orter.
Den omdebatterade statliga utredningen från 2020 om en mer likvärdig skola som behandlar frågeställningar knutna till huvudmannaskap och segregation berör inte förskola. Förskola ingår inte i direktiven. Förskola ligger lite väl mycket under den statliga radarn, utanför sökarljuset, trots påtaglig likvärdighets- och segregationsproblematik, förstärkt av marknadiseringen, och motsvarande ett samhälleligt åtagande på 82,1 miljarder kronor, med kostnader per inskrivet barn på 158 000 kronor. Skolmarknaden däremot, har både tidigt och omfattande inkluderat förskolan, och sett de många potentialerna. Att placera eleven i den omdebatterade ”kön” till attraktiva förskolor/grundskolor börjar också i förskoleåldern. Utredaren Björn Åstrand konstaterar i betänkandet ”att kötid och verksamhetsmässigt samband med förskolan leder till att platser vid populära skolor redan är tagna när det är dags för skolval”.
Det finns all anledning att upprepa: Den kritiska granskningen och det statliga utredandet behöver inkludera förskolan.
Ingegerd Tallberg Broman, professor emerita vid Malmö universitet, lärarutbildare, förskoleforskare.
Referenser
Cinthio, H. (2021). Politiker måste agera mot hederskulturen i förskolan. DN 211117.
Larsson, M. (2021). De expansiva. En bok om skolmarknadens vinnare och förlorare.
Skarpnäck: Balans.
SOU 1972: 26. Förskolan. Betänkande avgivet av 1968 års barnstugeutredning. Stockholm: Socialdepartementet.
SOU 2020: 28. En mer likvärdig skola- minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning.
Tallberg Broman, I. (2020). Förskola för omsorg, utbildning och social hållbarhet. Malmö: Malmö stads historia 1990-2020. Band 2. S. 11-21.
One Comment on “Ingegerd Tallberg Broman: Marknadens stora intresse för förskolan behöver synliggöras i den utbildningspolitiska debatten”
Lämna ett svar till Frida Brismar Pålsson Avbryt svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Tack för en mycket saklig och viktig artikel. Håller helt med om att förutsättningar för olika skolformer måste jämföras och granskas, som du visar här kring förskolan. Vore även intressant att titta på skillnad mellan de idéburna och vinstdrivande förskolorna, gällande de ”hårda data” du presenterar? Ofta används idéburna kooperativ som ett förkläde för att motivera friskolereformen…