Skola och SamhälleOlle Holmberg: Bondgården
För ett par veckor sedan skrev jag en kort text om elevers erfarenheter och dessa erfarenheters roll i undervisningen. Mitt exempel var Ulrika Leimars läsinlärningsmetod, LTG. Här ett nytt exempel med elever som lär sig hur en bondgård fungerar.
Det är viktigt för en lärare att veta något om hur elevernas erfarenheter och föreställningar ser ut när hen planerar och genomför undervisning. Ny kunskap ska ju alltid utvidga en elevs tankevärld – och ibland utmana den. Men idag talas det tyvärr inte så mycket om hur undervisning kopplar till elevers erfarenheter. Det talas över huvud taget lite om lärares konkreta arbete i klassrummet.
Det var annorlunda på 70-0ch 80-talet. Debattböcker med berättelser om enskilda skolklasser och deras arbete varvade med analyser och reflektioner blev uppmärksammade och lästa. Både lyckad och mindre lyckad undervisning närlästes och diskuterades. En av de böcker jag kommer särskilt väl ihåg är Birgitta Qvarsells och Hasse Hanssons ”En skola för barn”, som kom 1983.
Jag ska använda ett avsnitt i den boken för att försöka visa hur en erfarenhetspedagogisk undervisning kunde se ut.
Bondgården
En andraklass arbetar med bondgårdar. Stora papper är utlagda på golvet i klassrummet. Eleverna bygger modeller och målar landskap. Stora fält i olika färger för olika grödor. Plasthus vid sidan om hus tillverkade av barnen själva. Plastdjur – kor, hästar, grisar, höns, som barnen tagit med hemifrån.
Barnen i klassen är stadsbarn och vet inte mycket mer om bondgårdar än det man hört om i Emil i Lönneberga. Det är något oklart om det är sommar, höst, vinter eller vår i de landskap som omger elevernas bondgårdar. Årstiderna blandas – ibland på samma papper. På vissa gårdar ligger fälten gröna och inbjudande medan djuren står inne och trängs i sina spiltor och kättar.
Så tror barnen att det ser ut på bondgårdar, det är deras hypoteser om livet på landet.
Det som sker sedan visar olika sätt att utvidga barnens föreställningar om bondgårdar och till en del korrigera dessa föreställningar. Barnen har arbetat i grupper, de går omkring på golvet ställer frågor och ger förslag till andra grupper som tillverkat bondgårdar. Rollspel ger nya insikter. Ett rollspel handlar om försäljning av gårdens produkter. Att potatispriset i verkligheten var något annat än 2kr per potatis och att det som sås på åkrarna hänger samman med vad som återfinns på matbordet blir efterhand klart för eleverna. Det är mycket som får tydligare konturer efter rollspel, redovisningar för föräldrar o.s.v.
Den stora händelsen är besöket på en livs levande bondgård. När barnen efter ett besök fullt av lek och intervjuer står framför sina bondgårdar i klassrummet är deras granskning mycket koncentrerad. Repliker:
-Det finns inga maskiner hos oss.
– Jo, en mjölkbil. (Dinky Toy)
– Det är overkligt på vår gård.
-Vi har ingen plats där man har hö på tork – vi tänkte inte på det.
-Jag vill ändra ladugården så att det blir mer likt.
-Vi har tagit med för mycket saker.
-Korna ska ut ibland – det går inte här.
-Här finns det brunn på gården men det hade inte dom.
-Det är bättre att byta så att hönsen får vara där korna är.
-Dom hade små luckor som dom kunde öppna för att hämta äggen.
*
Man kan inte kopiera undervisningen om ”Bondgårdar” idag (även om det hade varit spännande att se vad resultatet hade blivit i en klass med många invandrarbarn!). Exemplet är 30 år gammalt och världen har förändrats. Men principerna bakom undervisningen kan vara desamma: Hur tänker eleverna? Hur ser deras erfarenheter ut? Vilka är elevernas föreställningar? Hur kan dessa föreställningar utvidgas och förändras?
Varför diskuteras inte det inre arbetet i skolan, t.ex. erfarenhetspedagogiska projekt som detta, i dagens skoldebatt ? Varför möter vi inte lärare, undervisning och elever i media, när nu skolan och skolans undervisning är i fokus?
Den politiska flumkampanjen har säkert betytt mycket. Det anses förmodligen flummigt att tala om elevers erfarenheter som viktiga förutsättningar för undervisning. Det är ju redan klart vad elever ska lära sig, menar man. Att ”syssla” med de egna erfarenheterna ger ingen ny kunskap, tvärtom ”blir eleverna kvar i det kända och trygga” och utvecklas inte.
Man kan vidga perspektivet: Det kan vara så att det idoga arbetet med att kalla mycket av det som har med klassrumspedagogik att göra för flum, det har osynliggjort lärares arbete. Ibland verkar det som om allt som ligger utanför en enkel förmedlingsmodell där läraren och läroboken förmedlar, eleven lyssnar, läser och pluggar på inför provet – allt utanför betecknas som flum.
Lärarna har alltmer förlorat sin självständiga position, deras samhälleliga auktoritet har försvagats i ett skolklimat där standardisering, utvärdering, kontroll är nyckelord för dagen. Vem vill lyssna på ”konceptslavar”, som Diane Ravitch kallar de amerikanska lärarna som blir alltmer beroende av order uppifrån, order som beskriver precis vad de ska göra? Håller det på att bli så i Sverige också?
Litteratur:
Hasse Hansson och Birgitta Qvarsell: En skola för barn. Liber Utbildningsförlaget 1983.
One Comment on “Olle Holmberg: Bondgården”
Lämna ett svar till Ingegerd Wärnersson Avbryt svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Tack för ett utmärkt exempel på kreativ och analyserande pedagogik.
Jag är övertygad om att bondgården kan översättas i modern vision och många många fler områden.