Skola och SamhälleSOS:s Skuggkommission. Sten Svensson: En skola för alla har blivit en skola för de välutbildade
Den svenska skolan är skräddarsydd för barn till välutbildade men den missgynnar elever som inte har en studietradition i hemmet, skriver Sten Svensson. (red)
Det genomsnittliga meritvärdet i grundskolans årskurs 9 stiger för varje år. För tio år sedan låg det på 206,3 och det senaste läsåret hade det stigit till 214,8. Det pågår en betygsinflation där de flesta skolor och kommuner får högre och högre genomsnittligt meritvärde för varje år.
Samtidigt finns det kommuner som har en motsatt utveckling, deras meritvärde sjunker. Hur kan det komma sig? Varför hänger inte alla kommuner med i den allmänna betygsinflationen?
För att få ett svar på den frågan har Nätverket för en likvärdig skola sållat fram de 25 kommuner som haft den mest negativa utvecklingen vad gäller elevernas genomsnittliga betyg i årskurs 9 sedan 2005. För att undvika att enstaka års svaga resultat slår igenom har vi tagit ett genomsnitt över tre år. Åren 2005 -2007 har jämförts med 2012-2014.
Det som utmärker dessa kommuner är:
- De ligger lågt eller mycket lågt i andelen föräldrar med eftergymnasial utbildning.
- De är nästan alla små eller mycket små kommuner, oftast i glesbygden.
- De flesta minskar i folkmängd.
- De flesta minskar sina elevtal.
- Med tanke på att de flesta är små kommuner i glesbygden är det hög andel, 9 av 25, kommuner som har fristående skolor.
- I de kommuner som har fristående skolor är andelen föräldrarna med eftergymnasial utbildning alltid högre i de fristående skolorna. Det fria valet har segregerat eleverna inom dessa kommuner.
- Alla 25 kommunerna backar när det gäller andelen som är behöriga till ett nationellt program i gymnasieskolan.
Föräldrarnas utbildningsnivå är den enskilda faktor som betyder mest för elevernas betyg. En elev med en förälder som har en eftergymnasial utbildning får i genomsnitt 235,6 meritpoäng i årskurs 9 (läsåret 2013/14 ). En elev vars föräldrar har en gymnasieutbildning får 199,3 och en elev till föräldrar med endast förgymnasial utbildning får 158,5 meritpoäng. Har många av eleverna i en kommun högutbildade föräldrar får den kommunen mer eller mindre automatiskt höga genomsnittliga meritvärden. Motsatsen inträffar om många av eleverna har lågutbildade föräldrar.
I den grupp på 25 kommuner där meritpoängen minskat mest ligger andelen föräldrar med eftergymnasial utbildning under 40 procent i 14 kommuner. Ett par ligger till och med under 30 procent. Så många som 24 ligger under medelvärdet för alla kommuner som är 53 procent.
Av de 25 kommunerna är det nio som har fristående skolor. En hög andel med tanke på att de flesta är små landsbygdskommuner. Men de har en lika negativ utveckling som de kommuner som enbart har kommunala skolor. Man kan dessutom se att dessa kommuner har en skolsegregation inom sig som är orsakad av det fria valet. I samtliga dessa kommuner är föräldrarnas utbildningsnivå högre i de fristående skolorna.
Vi skickade också en enkät till de 25 kommunernas skolchefer eller motsvarande med frågan om vilka orsaker de kunde se som bakom kommunens utveckling. I svaren finns ytterligare några pusselbitar som kan förklara de fallande resultaten.
- Eftersom elevtalen faller minskar resurserna till skolan och det resulterar i olika organisatoriska omställningar som kan vara en av orsakerna bakom de sjunkande resultaten. Flera av kommunerna pekar på organisatoriska förändringar med flera skolchefs- och rektorsbyten som påverkat skolan och undervisningen negativt.
- De flesta kommunerna svarar att de tar emot många elever med utländsk bakgrund. Då dessa kommuner är små med få elever, påverkar det skolans samlade resultat.
Man kan säga att de svenska skolorna är dubbelt segregerade efter föräldrarnas utbildningsnivå. I storstadsregionerna, de större städerna och i högskoleorterna har boendet tillsammans med det fria valet och marknadsutsättningen drivit fram en segregation av skolorna efter föräldrarnas utbildningsnivå och i glesbygden är hela kommuner segregerade utbildningsmässigt.
Den gemensamma nämnaren för skolor och kommuner som har ett sjunkande genomsnittligt meritvärde är att de har många lågutbildade föräldrar. För varje år försämras dessa skolors och kommuners betygsresultat och de blir allt längre efter. I dag når en genomsnittselev med föräldrar som har förgymnasial utbildning, inte upp till nivån för godkänd i grundskolan. Bilden är tydlig, den svenska skolan klarar inte av att ge elever med kortutbildade föräldrar en utbildning som gör att dessa elever når målen.
Sedan 90-talet har kraven på eleverna skärpts i flera omgångar. Övergången till det mål-och resultatstyrda betygssystemet, förändringar av läro-och kursplaner och nya förändringar av betygssystemet, har alla ökat kraven på eleverna.
Samtidigt har nivån på lärarresurser och andra stödinsatser inte ökat på motsvarande sätt. I skolor, i förorter och i glesbygden, har resurserna i många fall minskat.
I några kommuner har man satsat extra resurser till de skolor som har många lågutbildade föräldrar för att motverka den negativa utvecklingen. Det har hjälpt i viss mån men det har inte förmått bryta den negativa utvecklingen.
Problemen ligger i hela skolans struktur med kravnivåer och mål att uppnå för att klara de olika betygsstegen. Det är en modell som är skräddarsydd för barn till välutbildade men den missgynnar elever som inte har en studietradition med sig från hemmet.
När vårt nuvarande system, med dess betoning på fasta kunskapskrav att uppnå, infördes var det med motivet att det skulle höja kvaliteten på utbildningen och förbättra elevresultaten. Genom att ställa höga krav på eleverna skulle kvaliteten höjas i hela skolsystemet.
Men kraven måste vara möjliga att nå för alla elever, inte bara för dem som har välutbildade föräldrar. Nivån för det lägsta betyget måste ligga på en höjd som alla kan klara med de lärarinsatser som skolan sätter in. De elever som inte förstår skolans koder, de som inte har någon studietradition i hemmet och de som inte har föräldrar som kan hjälpa, de klarar inte dagens skola. Efter ett antal misslyckanden ger de upp. De har förstått budskapet – skolan är inte till för dem.
Vi har fått en skola för barnen till de välutbildade.
Sten Svensson
Artikeln är en kortad version av en artikel som ingår i rapporten: Vägen till den likvärdiga skolan.
Artikeln är en del i Skola och Samhälles Skuggkommission.
6 Comments on “SOS:s Skuggkommission. Sten Svensson: En skola för alla har blivit en skola för de välutbildade”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Bra att påvisa dessa mönster. Ingen quick-fix finns för att lösa detta. Skolan har väl mer eller mindre alltid varit en skola anpassad för de bättre ställda. En viktig skillnad jmf med för ett halvsekel sedan är att man då kunde få ett jobb efter en relativt misslyckad skolgång och att godkänd-gränser idag skapar eller förstärker stigmatisering och misslyckanden.
Mycket intressant artikel. De slutledningar som presenteras är i stora drag kända från andra undersökningar. Jag skulle ändå gärna vilja kunna ta del av underlaget. Finns datan och resultatet från undersökningen Nätverket för en likvärdig skola gjort, presenterade någonstans?
Lite si och så med fakta. Meritvärden är inte betyg utan ett sållningsinstrument till gymnasiet. Ser man över tid har meritvärdena inte någon gång varit över index 100 sedan den nya mål- och kunskapsbetygen infördes och första resultaten kom 1998. Resultattappet under de 17 år som gått är 6 procentenheter.
Skolsegregationen skulle varit större om inte skolvalet funnits. Eftersom den beror på boendesegregationen. Samtidigt är det är det snömos att det 15 procent fristående skolor skulle vara orsaken till dåliga skolresultat eftersom problemet ligger på de 85 procenten som är kommunala skolor. Dessutom är det inte mellanskolvariationen som är problemet utom inomskolvariationen mellan klassrum och lärare eftersom skolan i mångt saknar pedagogiska strukturer. IFAU noterar i sin forskningsrapport att endast 3,4 procent av segregationen beror på skolvalet.
Sedan när det gäller de socioekonomiska variablerna visar Skolverkets ranking av slutbetygen 2015 att 14000 inte har fullgoda betyg och saknar behörighet till gymnasiet. Ett problem i sig man kan läsa i mitt blogginlägg: http://pluraword.blogspot.se/2015/10/resultaten-dalar-i-grundskolan.html
Tittar vi sedan på SKL “Öppna jämförelse” kan man notera att de bästa skolkommunerna är små kommuner. De fyra storstadsregionerna är de som har problem. I fallande ordning Uppsala, Stockholm, Göteborg och Malmö. Mer om rankingen kan läsas här: http://pluraword.blogspot.se/2015/08/skolranking.html
Slutresultatet av undersökningen som presenteras kan avläsas direkt i skolverkets statistik. Meritvärdet är dock ett trubbigt verktyg för att utvärdera elevers kunskaper. I PISA utvärderas likvärdighet! Varför inte ta del av den informationen?
Fem likvärdighetsfaktorers inverkan på resultatet i matematik tas fram i PISA-mätningen. Faktorerna handlar om total variation, mellanskolvariation, socioekonomisk bakgrund, skolans socioekonomiska sammansättning och skolsegregation. De nordiska länderna, med Finland i spetsen, står i en klass för sig i fråga om hög likvärdighet. När det gäller mellanskolvariationen är det bara Finland (8%) som har ett lägre värde än Sverige (13%). Tyskland t.ex. har 53%!
I en internationell jämförelse visar det sig att:
1. Den svenska skolan har en hög likvärdighet.
2. Sverige har en stor andel lågpresterande elever (28% på nivå1 eller lägre i PISA) och en låg andel högpresterande elever (8% på nivå 5 eller 6).
3. Sverige är ett av de länder som lägger mest resurser på skolan.
I de asiatiska länderna är likvärdigheten betydligt lägre än i Sverige och man satsar mindre resurser än i den svenska skolan, men skolresultaten är mycket bättre. Enligt PISA når 30 – 50% nivå 5 eller 6 i matematik och endast 5 – 10% nivå 1 eller lägre. Jämför med Sverige!
Det är varken likvärdighet eller resurser som är den svenska skolans problem. Enligt min mening är det uppenbart att undervisningen och skolmiljön håller en jämnt låg kvalitet och det är inte trovärdigt att hänföra till yttre faktorer när all forskning pekar på att det är lärarens förmåga som är den absolut viktigaste faktorn för framgångsrika skolsystem. Det verkar som ”skuggan” redan kört i diket genom att inleda med det som inte är skolans verkliga problem.
Hans-Gunnar!
Jag tycker du framför många intressanta aspekter av skolan.
Om jag tolkar dig rätt så är det en skillnad på meritpoäng (som grundas på betyg) och den mätning som görs av PISA.
Både betyg och PISA syftar vad jag förstår på att mäta, kontrollera etc. elevers kunskaper. Det som har störst betydelse för eleverna är betyg – detta eftersom betygen fortfarande har kvar sin sorterande och differentierande funktion – några ska bli professorer och andra kanske blir tillfälligt arbetslösa eller hamnar i det som Standing benämner för prekariatet.
Skillnaden mellan att vara professor och att vara arbetslös utan godkända betyg är enorm.
Men då har vi det här med PISA och globalisering. Hur påverkar den kunskapskvalitet som elever har enligt PISA dessa elevers möjligheter i en global ekonomi? Det märkliga är att inom utbildningssektorn tycks det fortfarande vara amerikanska universitet som dominerar världsrankingen av universitet och det tycks fortfarande vara amerikanska forskare som dominerar tilldelningen av nobelpristagare i flera vetenskapliga discipliner – detta trots att USA ligger långt efter flera Asiatiska länder i PISA.
Pär
De flesta Nobelpristagare är 30 –eller 40 – talister. De har passerat ett helt annat skolsystem än dagens. PISA började sina mätningar år 2000! Du har rätt i att USA dominerat Nobelprisen i naturvetenskap de senaste 50 åren, men i förhållande till folkmängd har även Sverige belönats rätt ofta, senast i år. Även Japan har varit framgångsrika. Dessa länder har under lång tid haft effektiva utbildningssystem, men de senaste 20 åren har de svenska och amerikanska försämrats, det svenska katastrofalt, medan Japan fortfarande tillhör toppnationerna.
Ett Nobelpris i experimentell fysik kan ofta ifrågasättas eftersom det krävs enorma resurser för att genomföra de avancerade mätningarna. Med tanke på detta var det mycket glädjande när Higgs fick priset för att han teoretiskt förutsade Higgspartikeln. Han använde papper, penna, räknesticka och en skarp hjärna. Det krävdes dock ett halvt sekel och enorma resurser för att påvisa partikelns existens.
USA har och har haft resurserna, men jag tror att vi längre fram i tiden kommer att se fler asiatiska Nobelpristagare. När Nobelpristagare tillfrågas om den viktigaste faktorn som ledde till att de blev forskare blir svaret väldigt ofta en entusiastisk och ämneskunnig lärare. Sådana lärare rekryteras inte till lärarutbildningen om ämnesdidaktik ska bli ett huvudämne så som Ingrid Carlgren föreslår.