Pernilla Lundgren: Forskningen säger… Eller?

När partierna ska motivera sina politiska förslag är det viktigt att kunna använda forskning. ”Forskningen säger” väger tyngre än ”Vi menar”. Det framstår som objektivt och nödvändigt att följa den väg som forskningen pekat ut. Men för att verkligen få stöd av forskning måste man ta dess resultat på allvar. Om man förvränger resultaten blir det hela kontraproduktivt.  I denna artikel har Pernilla Lundgren studerat ett moderat förslag om betyg och bedömning i ”En modern skola för alla”, ett förslag som inte riktigt tar forskning på allvar. (red)

I förra veckan publicerades ett förslag till ny skolpolitik av moderaterna: ”En modern skola för alla”. På DN debatt presenteras detta som ”En bred genomgång av forskning och erfarenheter på skolområdet” och man föreslår ”mer lärarledd undervisning samt läxor och prov” som ”det bästa sättet att klara både kvalitet och likvärdighet”. I förslaget används begreppet ”forskning” vid 38 tillfällen. Skolreformsförslaget kan synas göra anspråk på att vara forskningsförankrat och det kan därmed vara intressant att studera delar av förslagen som beskrivs; både ur skolsynpunkt och utifrån deras vetenskapliga grund. Jag har valt att fokusera på de delar som handlar om bedömning, betyg och prov.

*

På s. 17 sida står att läsa att ”I Ontario tillämpas mycket av det som nämns i forskningen om effektiva undervisningsmetoder och framgångsrika skolsystem. Modellen i Ontario har därför influerat flera av de förslag som presenteras i denna rapport”. Ontario har onekligen gjort en spännande utvecklingsresa under överinseende av bland annat Michael Fullan (och vände sin ”båt” på bara två år). Fullan talar om ”right and wrong drivers” för reformarbete och varnar för att överanvända prov och betyg för att driva utveckling: ”The net result of excessive testing is that, instead of teachers being swept up to ride waves of successful reform, they will be crushed by a veritable tsunami of standards and assessments”.

*

Ett förslag som vi kan läsa om på s. 26-27 är att införa betyg i åk 3. Ett argument som används är att det behövs för att följa upp arbetet mot målen (nu kallat kunskapskrav). Detta finns ju redan inom ramen för ämnesomdömet där läraren ska ge en tydlig signal om elevens kunskaper riskerar att ej uppfylla dessa krav. Ett annat argument är att vi har sena betyg i Sverige. Men tittar vi på de länder i Europa som har tidiga betyg så är det inga PISA-raketer direkt:

Italien Rumänien Österrike Ungern Lettland Portugal Tyskland Grekland

*

På DN debatt (2013-02-14) skriver man: ”Forskning visar att barn till föräldrar utan högre utbildning drabbades hårdast när betygen i de lägre årskurserna avskaffades. Betyg är viktigt för såväl kunskapsutvecklingen som likvärdigheten…”. En IFAU-rapport används som vetenskaplig grund för att betyg har en positiv inverkan på kunskapsresultaten. Problemet är bara att detta undersöks inte i IFAU-rapporten. Den tittar på utbildning/utbildningslängd och årsinkomst som beroende variabler. Man såg inga effekter på killar men tjejer som hade fått tidigare betyg utbildade sig i snitt tre veckor längre. I rapporten undersökte man även vissa grupper specifikt. I moderaternas rapport kan man läsa att ”Andelen döttrar till lågutbildade föräldrar som inte läste vidare på gymnasiet ökade från 8 till 16 procent när betygen avskaffades.” Det låter ju allvarligt: en hundraprocentig ökning av andelen som inte läser vidare?! Men, det är ett felcitat. I IFAU-rapporten står att ”…andelen som inte gick gymnasiet ökade med c:a 8-16 procent för flickorna”. Det är något helt annat.

En forskare som brukar nämnas när man pratar om effekter av betyg (visserligen på enskilda uppgifter och vars validitet i sig kan diskuteras) är Ruth Butler. Hon har undersökt hur väl elever klarar av en uppgift efter att de på en tidigare fått antingen betyg, feedback eller en kombination av dessa. Självklart klarade de som fått feedback av uppgiften avsevärt mycket bättre än de som enbart fick betyg, men märkligt nog försvann hela den positiva effekten av feedback när man kombinerade denna med ett betyg.

I en svensk kontext har det gjorts en större studie som just undersökt hur tidiga betyg (åk 6) påverkat elevers fortsatta kunskapsutveckling. Den är visserligen inte vetenskapligt publicerad än, vad jag vet, men forskaren Alli Klapp och information om huvudresultaten är väl kända och lätta att få tag på. ”Min studie visar att de allra flesta elever som har fått betyg i årskurs sex presterar sämre i sjuan, jämfört med de som inte fick betyg i sexan. Endast sex procent av eleverna presterar bättre om de har fått betyg tidigt” (Källa). Att exkludera viktiga data från något som sägs vara en bred genomgång av forskning för att stödja förslag om införande av betyg i årskurs 3 vore ett klart brott mot forskningsetiska principer.

*

I rapporten (s. 27) säger man även att man överväger nationella prov i årskurs 4 och 5. Nu finns i grundskolan nationella prov i årskurserna 3, 6 och 9. Det är ingen slump att man valt just dessa årskurser. Det är för att där finns kunskapskrav som beskriver vilka kunskaper eleverna genom undervisningen ska utveckla och visa för godtagbara kunskaper (åk 3) och för betygsstegen A-F (åk 6 och 9). Det är kanske inte vetenskapligt oredligt att föreslå nationella prov i årskurser som inte har fastställda kunskapskrav men visar ändå att man inte förstått dagens kursplanesystem.

*

På sidorna 34-35 skrivs om formativ bedömning och man ger i uppdrag till Skolverket att ta fram ”praktiska råd” som lärare kan använda sig av. Skolverket har redan gjort mer än så. De har tagit fram ett Allmänt råd (om planering och genomförande av undervisningen) och dessutom mycket annat material. Ett av mina favoritcitat från detta råd är: ”Det är viktigt att eleverna upplever att bedömningarna ända fram till att slutbetyg sätts är till för att stödja deras kunskapsutveckling.”

*

I rapporten (s. 53-54) ges förslag på hur lärare ska arbeta med de nationella proven: ”Kritiken som handlar om bristande likvärdighet kan delvis lösas genom att man anonymiserar proven när de rättas. Det finns forskningsstöd för att det gör rättningen mer korrekt”. Det är delvis sant, men är inte det stora problemet. Det är att det är svårt att bedöma mer komplexa uppgifter, som exempelvis skrivuppgiften i svenska. Sedan felciterar man Skolinspektionen (SI) ”Samma bild ges av Skolinspektionen som efter omrättning konstaterade att över 30 procent av betygen på essädelen av nationella provet i Svenska i åk 9 och på gymnasiet hade fått för högt betyg.” Det konstaterade inte SI i rapporten Lika för alla! De skriver att i 30 procent av fallen gavs ett lägre betyg vid omrättning, men de uttalar sig inte om vilken bedömning som är mer rätt än någon annan.

**

Om man gör anspråk att något ska ha en ”bred forskningsförankring” är det ju viktigt att man arbetat med förankring i den vetenskapliga metodiken. Det betyder att man inte varit oredlig.

”Vetenskaplig oredlighet innefattar handlingar eller underlåtelser i samband med forskning, vilka leder till falska eller förvrängda forskningsresultat eller ger vilseledande uppgifter /…/. För ansvar krävs att den vetenskapliga oredligheten begåtts uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.”

Har man varit oredlig? Vilket ansvar avkräver vi våra skolpolitiker om oredlighet begåtts uppsåtligen?

(Pernilla Lundgren är FD och FOU-samordnare vid Utbildningsförvaltningen i Stockholm. Delar av hennes text återfinns på bloggen ”Lärande & Bedömning”)

8 Comments on “Pernilla Lundgren: Forskningen säger… Eller?

  1. Politiker är inte forskare och et är oftast inte lärare heller. Genomgången ovan är gedigen men rätt vinklad. Jag anser att betyg inte ska sättas i relation till elevernas kunskaper. Betyg ska vara till för urval, olika jämförelser, information till lärare, elever och allmänhet. Om man önskar att lärandeprocessen ska bli mer effektiv och hållbar över tid bör kunskapsprov (testning) införas. Kunskapsprov är mycket mer effektiv än sedvanlig formativ bedömning genom elevsamtal o. dy. Jag talar då inte om EXCESSIVE testing, som nämns i inlägget.
    Att lärare inte gör samma bedömningar av samma prov kan ha fler förklaringar. Först bör man leta bland de rättande lärarna. Har de gedigen utbildning och är den likvärdig för nyblivna lärare och veteranlärare? Under
    senare tid har antagningspoängen varit alarmerande låg, vilket självfallet har bidragit till mindre allmänbildade lärare i skolan. Det är mänskligt men lite egendomligt att lärarkvaliteten sällan tas upp när skolans problem diskuteras. Dåligt utbildade lärare gör självfallet mer osäkra och skakiga bedömningar. Det viktiga är att interbedömarreliabiliteten är hög, vilket inte varit fallet med NP-bedömningarna. Jag har själv mött ett antal lärarstudenter som hade stavningssvårigheter och inte klarade meningsbyggnaden acceptabelt.
    Det är inte Jönsson som avgör hur formativ bedömning ska utföras. Det är upp till läraren att avgöra.
    http://torestad.blogspot.se/2013/01/fler-prov-i-skolan-ger-battre-larande.html

  2. Hej Pernilla! Du säger att moderaterna inte förstått eller missförstått forskningen. Den stöder inte att tidigare betyg skulle gynna elever ur arbetarklassen. Själv har jag tyckt att detta låter rimligt, nämligen att tydliga besked är bra för dem som saknar utbildningsbakgrund, att sådana besked kan bli en signal, medan de med utbildningskapital alltid stimulerar och backar upp sina telningar. Ligger det ingenting i det? Kan vi säga att forskningen verkligen ger klart besked på denna punkt?

    Hälsar

    Per Sundgren

  3. Moderaternas påstående om forskningens stöd för betygsutspelet håller alltså inte. Punkt. Om sedan Bertil Törestad eller någon annan menar att detta är vinklat eller inte, eller har åsikter om hur betygen borde utformas hör väl egentligen inte till saken. Källorna säger inte det författaren påstår att de säger. Det är sånt som leder till att B- och C-uppsatser blir underkända.

    Men skoldebatten tycks inte vara mogen för en sådan granskning. Synd, med tanke på allt tal om vetenskap och beprövad erfarenhet.

  4. Hej Bertil,
    Betyg inte relaterade till kunskap, men kunskapsprov? Nu förstår jag inte riktigt vad du menar. Bedömning är svårt, värt att påminnas om är ändå att betyg satta av lärare i nuvarande system är en bättre värdemätare på framtida studieframgång än betyg satta i det relativa systemet eller genom att skriva bra på högskoleprovet. Dessutom, trots att Skolinspektionen anlitade erfarna lärare som fick fortbildning så var inte bedömaröverensstämmelsen högre hos dessa än mellan de vanliga lärarna och ombedömarna. I de ombedömningar som gjordes på skrivdelen i svenska i tveksamma fall så var det lika vanligt att den tredje rättaren var överens med ursprungsbedömaren som med ombedömaren. /Pernilla

    ____________________________
    Hej Per,
    Jo, det kan man kanske förstå att man kan tycka. Och det är väl så man tänkt i rapporten och sedan försökt hitta någon forskning som kan styrka påståendet. IFAU-rapporten visar dock inte den positiva påverkan på kunskapsutvecklingen som anförs. Det är min främsta kritik. Det finns överhuvudtaget lite forskning på området, och, förutom Alli Klapps, snudd på obefintligt för svenska förhållanden. Att 92-96 % av professionen inte anser att det är en god idé är kanske också något som borde beaktas innan man kommer med liknande förslag, oavsett profession. Frågan är väl också om det är politikens uppdrag att detaljstyra läraruppdraget. Skolpolitiken borde ligga på en nivå som möjliggör politisk samsyn (uttryck lånat från Anna Kaya). /Pernilla

    _________________________
    Hej Kurt,
    Det var väl lite svagt på de delar som jag tittat på. Det slängs lite väl mycket med ”Forskningen säger…” ibland…./Pernilla

  5. Jag tror att det är praktiskt om exekutiv skolforskning, departements- och statsverksexpertis även fortsättningsvis överlämnas till socionomer, statsvetare, jurister, ekonomer, statistiker och andra som mer sällan haft anledning att, erfarenhetsbaserat, problematisera skoltillvaron. Det inverkar gynnsamt på förutsättningarna för politiker att få de svar och beslutsunderlag de kan känna sig bekväma med.

  6. Tjoho Pernilla! 🙂 Mera av detta! Och som en särskild knorr Törestads inlägg om ”att betyg inte ska sättas i relation till elevernas kunskaper” som fick min 13årige son att förvånat säga: Jamen det är ju mina betyg!
    I Törestads perspektiv reifieras elev-lärar-relationen till en varudeklaration om anställningsbarhet. Eller hur? Vi behöver inte abstrakta relationer i skolans värld, vi behöver det konkretas dialektik.

  7. Tobaksrökning skadar inte lungorna. Koldioxidutsläppen skadar inte klimatet. Betygen skadar inte de skolsvaga eleverna. Med hjälp från prostituerade forskare kan man få stöd för vilka orimligheter som helst. Detta har alliansen insett och utnyttjat i propagandan för graderade betyg redan i årskurs tre.
    Det är utmärkt att du Pernilla tar upp granskningen av skolpolitikernas användning av forskning och statistik i sina egna syften. I radioprogrammet Kris i skolan inför valet 2006 framgick hur Björklund hade trixat och ljugit med statistik för att kunna svartmåla skolan. Alliansens användning av den IFAU-rapport du nämner är lika skandalös. Dagen efter att rapporten hade publicerats stod det att läsa i fet stil på förstasidan på de stora borgerliga tidningarna att nu var det bevisat: Det är barnen till de lågutbildade föräldrarna som tjänar på betygen. Detta för att ta udden av kritiken mot Björklunds förslag att ge graderade betyg redan i årskurs 6. (Nu tävlar Reinfeldt och Björklund om att vara de största betygskramarna, årskurs 3 ska det vara)
    De skolsvaga eleverna kommer vanligen från hem utan studietradition eller från invandrarhem. Den viktigaste orsaken till att de misslyckas i skolan är att det brister i deras språkförståelse. Kunskapsklyftan mellan elever från sådana hem och övriga elever har stadigt ökat. För att råda bot på detta föreslog Reinfeldt häromdagen att eleverna skulle få graderade betyg redan i årskurs tre. Men skolsvaga elever lär sig inte förstå svenska språket bättre för att de får betyg..
    Betygens enda funktion är att sortera eleverna. De som uppskattar denna sortering är föräldrarna till den majoritet elever som klarar sig bra i skolan. De kan hjälpa sina barn till en plats främst i kön till attraktiva utbildningar tack vare betygen. De utgör också en stor del av den väljarkåren som politikerna friar till.
    För den skolsvaga eleven är betygen däremot förödande. Hon tillhör de 2,3 elever i varje klass som sorteras ut genom betygen. Hon tvingas delta i betygsprov på sådant som hon inte kunnat lära sig. Hon får under hela skoltiden ideligen på sig stämpeln underkänd och oduglig. Hon förlorar tron på sig själv och framtiden och mister lusten att lära vidare.
    Den forskare som levererade stödet för alliansens betygspolitik hade det inte lätt. Hur skulle hon kunna stöda den orimliga tesen att det är de elever som får sämst betyg som tjänar mest på dem. Hon tyckte sig dock finna i statistiken att elever från arbetarhem som fått betyg i mellanstadiet på sjuttitalet tjänade litet mer några år efter skolan än de som inte fått betyg. Men hon varnade själv för att dra några slutsatser av denna undersökning eftersom underlaget varit för bräckligt.
    Sanningen om hur elever upplever betygen finner man inte i sådan statistik. Den måste man söka direkt hos eleverna. Under omkring 5 000 lektionstimmar har jag som metodiklektor kunna studera och samtala med mängder av elever. Jag har otaliga gånger sett tårade ögon, darrande läpparna, tillkämpad oberördhet och resignerad hopplöshet hos elever som fått tillbaka underkända betygsprov. Jag har också ofta hört dem berätta sådant som att de tycker det är meningslöst att anstränga sig, att de ändå aldrig kan komma ikapp och få bra betyg, att de hatar skolan. Jag vet att de graderade betygen är förödande för de skolsvaga eleverna. Därför blir jag förtvivlad och frustrerad när röstfiskande politiker påstår motsatsen.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »