Agneta Gulz m. fl: Digitalisering och nedvärderandet av läraren som kunskapsförmedlare saknar vetenskapligt stöd

Varje form av förståelse av lärande och undervisning, liksom övergripande beslut om svensk skola, borde bygga på den breda palett av begrepp och modeller från olika teoretiska perspektiv som learning science erbjuder, skriver Agneta Gulz, Magnus Haake och Björn Sjödén. (red.)

Det talas en del om kognitionsvetenskap i samband med lärarutbildning. Som kognitionsvetare med fokus på lärande och undervisning (dvs. learning scientists) vill vi ge vår syn på vad som kan motivera dess plats på lärarutbildningar.

Först är det viktigt att se att det inte är all kognitionsvetenskap som är relevant i samband med lärarutbildning, utan kognitionsvetenskap specifikt inriktad på lärande-&-undervisning (hädanefter learning science). Kognitionsvetenskap i stort handlar om att förstå hur olika biologiska system fungerar som informationshanterande agenter i och med sin omgivning. Detta inbegriper många andra företeelser än sådana som rör lärande och undervisning. Det är också centralt att se att kognitionsvetenskap inte är ett ämne utan ett fält som sammanför och drar nytta av en stor mängd olika ämnen från de natur-, samhälls-, human-, medicin- och teknikvetenskapliga områdena.

Learning science syftar till att bättre förstå och förklara företeelser som rör lärande och undervisning, och att använda denna kunskap för att utveckla och förbättra undervisningspraktiker. Fältets bredd innebär att all kunskap som bidrar till att nå dessa syften är relevant, oavsett vilka ämnen den härrör från.

Samtidigt finns naturligtvis en form av innehållslig kärna. Kognitionsvetare är på ett eller annat sätt intresserade av ’hjärnan’, men inte hjärnan som isolat, utan alltid i ett sammanhang. Inom learning science handlar det specifikt om hjärnan i en kropp hos en lärande individ som tänker, känner, kommunicerar och agerar i sociala, kulturella och fysiska sammanhang. Inget av detta tillåter sig kognitionsvetaren att helt skärma av eller bortse från.

Utmärkande för learning science är också ett fokus på samtida kunskap och forskning (även om detta självklart bygger på tidigare generationers framsteg). Under de senaste cirka 30 åren har vi betydligt utökat vår kunskap om barn och ungas lärande och det går idag att uttala sig relativt säkert om en mängd saker: till exempel hur man bäst stöttar barn att lära sig läsa och varför, vad interaktion ansikte-mot-ansikte innebär för ett barns lärande och utveckling, och hur undervisning kan påverka en elevs tilltro till sin egen förmåga att lära.

En viktig förklaring till denna kunskapstillväxt är nya och förbättrade möjligheter att samla in empiri. Vi kan till exempel kombinera observations- och intervjudata rörande elevers agerande och resonemang med detaljerad beteendedata såsom digitalt loggad interaktion och ögonrörelser, vilket i sin tur kan kombineras med olika former av neurovetenskapliga mått. Till detta kommer nya möjligheter att samla storskalig data tillsammans med förbättrade analysmetoder. Sist, men inte minst, har många forskargrupper världen över bidragit till den gemensamma kunskapsutvecklingen.

Det är först när mängden studier av olika forskargrupper, med varierande metodpaletter och elevgrupper, når en kritisk massa, som mönster kan framträda. Det är först då det börjar gå att tala om vetenskap i meningen samlat och väletablerat kunnande. Det är också först då man landar i kunskap som är meningsfull för en profession att använda sig av i sin verksamhet. Vi måste här skilja på forskning och vetenskap. Enskilda forskningsstudier och forskningsprojekt har ett värde för forskare i färd med att försöka hitta och sätta ihop olika pusselbitar men inte som underlag för verksamhetsrelaterade beslut. Det är med andra ord vetenskapligt baserad kunskap, snarare än forskningsbaserad kunskap, en profession förtjänar att ta del av.

I learning science är företeelser i centrum. Självklart används teoretiska modeller och begrepp som tankeredskap för att analysera, tolka och presentera empiri, men de har inget egenvärde. Fältets mångvetenskapliga ansats medför också att de teoretiska begrepp och modeller som används i en given studie ofta kommer från flera olika traditioner. Det finns inga särskilda teoretiska perspektiv som förordas eller försvaras. Målet är snarare att se hur olika perspektiv kan fogas samman: ”Vad kan vi vara överens om när vi beaktar olika perspektiv i förhållande till den empiri som finns?” En kognitionsvetare har vanligtvis egna specialområden, men kognitionsvetarens ambition, till skillnad från exempelvis neurolingvistens eller utvecklingspsykologens, är att inte stanna i de perspektiv man är mest bekant med.

Detta gynnar den mer komplexa förståelse som krävs för att närma sig praktiken i en klassrumsvardag. I akademisk verksamhet kan man tillåta sig välja bort allt utom det som är ens fokus. En lärare, däremot, befinner sig i verklighetens komplexa helhet och kan inte välja bort olika aspekter av den i sitt yrkesutövande. Varje form av förståelse av lärande och undervisning, som strävar efter att minska gapet mellan vetenskap och verklighet, måste därför bygga på en bred palett av begrepp och modeller från olika teoretiska perspektiv.

Att många rön från learning science uppfattas ha praktisk relevans, beror sannolikt på strävan att samla empiri i anknytning till faktisk, konkret verksamhet. Många learning scientists har också en drivkraft att ta sig in i den komplexa, inte sällan utmanande verklighet som ett klassrum utgör. Det är antagligen därför böcker om lärande-&-undervisning av learning scientists, som Why Don’t Students Like School? (Willingham, 2021), The ABC:s Of How We Learn (Schwartz et al., 2016), How Learning Happens (Kirschner & Hendrick, 2020) och How Teaching Happens (Kirschner et al., 2022) uppskattas av lärare och lärarstudenter världen över. Böckerna erbjuder direkta kopplingar och anknytning till lärares yrkespraktik och professionella kunskapsbas – aldrig för att få recept eller direktiv, men för att kunna fatta egna välinformerade beslut (Gulz & Haake, 2021).

Låt oss avsluta med ett tankeexperiment. Anta att den mångvetenskapliga kunskap, som learning science representerar, spelat större roll i utvecklingen och styrningen av svensk skola. Sannolikt skulle då nedanstående företeelser och idéer inte fått samma genomslag som de haft och har.

• Den storskaliga, kvantitativt orienterade, digitaliseringen.
• Individualiseringsansatsen och nedtoningen av grupporienterad undervisning.
• Nedvärderandet av ’läraren berättar, läraren undervisar’.
• Nedtoningen av utbildning om ’läs-och-skriv-undervisning’ i lärarprogram.
• Tanken att ’öronläsa’ är likvärdigt med ’ögonläsa’.
• Skiftet från undervisnings- till bedömningspraktiker.
• Betygs- och kunskapskriterier som kan vara rimliga för vuxna, men som är orimliga för ett barn.
• Ett ’godkänt’-betyg (E) med krav som är omöjliga att nå för 10-15% av eleverna.

Ovanstående är alla företeelser som strider mot samlat vetenskapligt kunnande om hur barn och unga lär, liksom vilket kunnande de kan, och inte kan, erövra.

Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap, inriktning lärande och undervisning, Lunds universitet och Linköpings universitet

Magnus Haake, docent i kognitionsvetenskap, inriktning lärande och undervisning, Lunds universitet

Björn Sjödén, doktor i kognitionsvetenskap och universitetslektor i utbildningsvetenskap, Högskolan i Halmstad

Referenser:

Willingham, D. T. (2021). Why don’t students like school?: A cognitive scientist answers questions about how the mind works and what it means for the classroom. John Wiley & Sons

Schwartz, D. L., Tsang, J. M., & Blair, K. P. (2016). The ABCs of how we learn: 26 scientifically proven approaches, how they work, and when to use them. WW Norton & Company.

Kirschner, P., & Hendrick, C. (2020). How learning happens: Seminal works in educational psychology and what they mean in practice.

Kirschner, P. A., Hendrick, C., & Heal, J. (2022). How teaching happens: Seminal works in teaching and teacher effectiveness and what they mean in practice.

Gulz, A., & Haake, M. (2021). Betydelsen av kritiskkonstruktiv återkoppling för elevers lärande: ett learning science-perspektiv, I Vetenskapsteori och forskningsmetoder i utbildningsvetenskap, T. Nygren (red.), Natur och kultur, s. 266-295.